nya bilder till väggarna här hemma

jag har äntligen gjort min förhoppningsvis sista beställning på crimson. detta är min tredje, eftersom jag varje gång kommer på att jag glömt något, eller som senast - att jag hittade flera ramar jag kan använda (i stället för att köpa nya). 

en del av de här bilderna har ni sett, andra är säkert nya för er. den här ovan är ju min käre edward, och den här bilden har jag visat tidigare. jag har haft massor med ågren över hur jag skulle välja mellan edward, ebba och hedda, men det fick bli såhär. jag bor på begränsad yta, jag kan inte ha hur många bilder som helst även om jag skulle vilja.

det blev också den här fiolbilden, som ni säkert känner igen. den hamnade i den brun/brons-iga ramen jag har sen många, många år tillbaka. svart passpartout blev det, och faktiskt riktigt snyggt.

den här triptyken har jag i köket, inte så stora. men det är fint! 

min förra hund, ella, måste förstås finnas på väggen. jag har velat få upp henne där sen jag förlorade henne, men inte förrän nu (efter renoveringen) har jag fått arslet ur. högt älskad och oerhört saknad.	och ska förra hunden finnas på väggen, måste nuvarande också göra det. nåt annat går inte för sig. och här är han - så stor och häftig, iaf om man ska tro honom själv. i jämförelse med sin föregångare är han som smält mjölkchoklad. :D

detta, samt bilden nedanför, är ett gäng pyttesmå bilder jag tog fram för att stoppa in i några negativramar jag har sen många år tillbaka. de var rätt vanliga för.. 15 - 20 år sen? fanns på bl a ikea (i större format). just dessa är små, bildformatet är 5x5 cm, och det är SÅ jävla gulligt! 

dessa fyra bilder sitter i en ram i hallen och gör sig jävligt snygga. är väldigt, väldigt förtjust i den serien, faktiskt (jag är väldigt, väldigt förtjust i ALLT jag har tagit fram, skall erkännas). 

och ska hundarna finnas på väggen, ska även katterna göra det. dessa två är mina senaste katter - de två tidigare hade jag redan bilder på (tack och lov, eftersom det är så länge sen de levde, att jag inte vet vart jag har några negativ eller digitala filer på dem). men zoe (stående bilden) finns inte kvar längre. hon och ella gick samma år (och faktiskt på samma dag som boyo, nuvarande hunden, föddes). molly (liggande bilden) upplyste mig nån dag senare om att det icke behöva finnas andra kissar jämte henne, minsann. och hon uttryckte sig verkligen så. ^^

molly

zoe

sen nåt helt annat.

den här triptyken ska upp - nånstans. har inte riktigt bestämt vart, men troligen nånstans i hallen. jag har en korridor till hall, vilket gör att det är lite småtrist att sätta upp större bilder på väggarna där. men de här är 18x18 samt 7,5x7,5 cm stora. det kan funka bra.

och förvånansvärt nog - denna. jag hade inte riktigt förväntat mig det, men den är på väg att bli en 30x30 som kommer att göra sig skitbra - nånstans. har inte bestämt vart den ska sitta heller. :D 

och näst sist, men inte minst - en rosbild. jag har faktiskt ett småromantiskt drag, även om det kanske inte är så synligt alla gånger. ^^ 

den här bilden är helt otippad, faktiskt. jag satt häromdagen och planerade inför hösten, när det gäller mitt koncept Club Passionista. bland annat tänkte jag ha ett teams-möte där jag visar hur man kan skapa en dubbelexponering genom bildredigering. jag gjorde två exempel, varav föregångaren till den här bilden är den ena. 

men alltså, den blev ju så snygg! :o och jag insåg att den också måste sitta på väggen. så efter flera försök att få till en variant som var så lik det lågupplösta originalet som möjligt, men bättre, så blev det denna. den kommer att sitta i en 40x40 cm stor ram, och det vita omkring själva bilden kommer att fungera som passpartout.

...

jag är vansinnigt nöjd, faktiskt. det kommer att vara en ren njutning att promenera runt i min lägenhet och titta på bilder. 

undrar vad jag ska göra med resten av bilderna jag fotograferat under hösten, vintern och våren, och alla fotografier jag kommer att hitta framöver? :o

när våren bär hösten med sig

titeln på blogginlägget syftar framför allt på de två första bilderna, så låt oss för all del titta på dem innan jag skriver nåt mer.

jag fotograferade det här i torsdags, men den här veckan har jag gjort två kullerbyttor när det gäller sömnen, dagarna efter varandra, så jag har varit alldeles för trött för att visa dem här. 

och i stället för att gå och sova nu, vilket jag verkligen borde, så bloggar jag i stället. :D

utöver mina sömnkullerbyttor, har jag också suttit och roat mig med att grubbla över vilka bilder jag ska ha på väggarna. jag trodde att jag beställt det jag skulle ha, men så lyckades jag hitta en hel drös ramar i ett av mina källarförråd. needless to say, så behöver jag beställa fler bilder. 

det går åt en hel del pengar till bilder just nu. JAG älskar't. men det kostar, även om jag inte beställer särskilt stora bilder.

jag har haft samma bilder på väggarna i rätt många år, och jag känner att det är dags att förnya - i princip helt och hållet. jag har EN större bild kvar sen förut, eftersom jag efter runt 25 år eller så, fortfarande tycker att den är förbannat snygg. det är för tillfället den enda analoga bild jag kommer att ha uppe. 

just för tillfället KAN jag inte beställa fler bilder, utan får hålla mig till nästa vecka när min sjukersättning går in på kontot. men det är ok - jag kommer troligen att hinna ändra mig minst ett par gånger tills dess. 

den här bilden, ovanför, är jag väldigt förtjust i. dock kommer den inte att hamna på väggen - iaf inte just nu.

flera av bilderna som ska upp, kommer att sitta tillsammans med andra. och där uppstår fenomenet kill your darlings. det finns bilder jag verkligen är sådär superförtjust i, men som inte nödvändigtvis funkar tillsammans med andra bilder jag vill ha. och då ryker de, hur ont det än gör i hjärtat. 

den här kott-bilden kommer dock att pryda min vägg. jag tycker att kottar är så otroligt vackra. de gör sig dessutom väldigt bra på bild.

i övrigt håller jag på - åtminstone i huvudet, att planera för mitt nya koncept, club passionista. det håller så sakteliga på att komma igång. vi har haft ett första teamsmöte och tittat på bildredigering. efter lite utfrågning bestämde vi att i stället för veckans uppgift kommer vi att ha månadens uppgift. det ger lite mer tid att fundera och faktiskt göra, och jag köper det rakt av. bara för att jag har rätt mycket tid på händerna, betyder inte det att andra har det.

har också fått in några önskemål om aktiviteter, så det ska också planeras in. 

(min hund, boyo, fick stå modell för en gångs skull - han är inte särskilt lättfotograferad, nämligen.)

men vet ni vad det roligaste av allt är? och det gäller både passionista OCH fotokursen. 

de gör som jag säger. :o :o :o helt galet. jag ger dem uppgifter, och de gör dem. och så laddar de upp sina bilder, som jag begärt. dessutom är det minst en av dem som lite skämtsamt kallar mig fröken. :D :D :D vilket är hysteriskt kul, eftersom jag är näst yngst av oss allihop. 

jag ska sätta mig och göra lite bildmaterial som jag kan använda för att marknadsföra det här konceptet. jag är trots allt inte gjord av pengar, och känner inte att jag har råd att annonsera på fb och andra sociala medier. det gäller liksom att hitta andra sätt att marknadsföra sig på.

men jag tänker att det löser sig. det här behöver inte gå jättefort. jag vill iofs få lite snurr på det, eftersom det är såhär jag vill försörja mig. men det behöver inte hända i förrgår. jag har funderingar och planer, men det får ta den tid det tar.

och jag tänker faktiskt ha kul under tiden. och roligt - det är det. 

bilden här ovan gillar jag också. och det slog mig just att jag har glömt att ta med den bland alla som ska upp på väggen. måste ta mig en titt på det. :D

förresten - gällande bilder till mina väggar.. jag blev så nöjd med det jag beställde från crimson, att jag beställer därifrån igen. och på tal om det, jag hämtade hem ett paket därifrån idag, i vilket det fanns några bröllopsbilder på en kompis. jag fotograferade henne när hon gifte sig, dubbelbröllop var det, eftersom hennes dotter gifte sig samtidigt. men; min kompis fyllde år för några dagar sen, och då passade jag på att förvarna om att det var en födelsedagspresent på väg. hon fick den direkt när jag kom hem, bara för att.

och nu, gott folk, närmar vi oss sista bilden för idag. nu ska jag försöka få arslet ur och INTE fastna vid photoshop igen, så att jag kan ställa mig på yogamattan en stund. sen måste jag faktiskt ta mig i säng.

vardag, igen

idag upptäckte jag vårtecken. eller, egentligen såg jag det nog redan igår, tror jag, men idag hade jag kameran med mig. man kan tycka att bilden är lite märklig på sina vis, och det är helt ok. när jag beskar den gjorde jag det utifrån tanken om det där med dragkamp/två magneter som skapar en väldigt sugande effekt. ser ni hur jag tänker där? kvisten från höger drar med sig hela bilden bakifrån, medan kvisten till vänster stretar bakåt. luften i mitten blir liksom vibrerande av deras dragkamp.

den här bilden har inte alls samma kamp. den är faktiskt inte särskilt speciell alls, men den visar vårtecknen klart och tydligt, och i min värld är det vad som berättigar dess existens. ^^

gick en kort promenad med hunden idag. jag är vansinnigt trött, eftersom jag a) kom i säng senare än jag tänkt igår (pga klivit upp astidigt), b) det var en rörmokare här tidigt i morse och lät illa i en halvtimme, så det gick inte att sova. det är ett under att jag fick med mig kameran, men det gjorde jag - och som vanligt plockade jag bilder där jag hittade dem.

det här är en trädknutsgrej som ligger långt in under ett träd några hus ner på gatan. tror inte att det är särskilt många som lägger märke till den, för det ligger rätt mycket ris framför. men jag såg den i ögonvrån, och den var så fin att den fick stå modell för mig idag.

dagens roligaste var dock dessa tre bilder. när jag och hunden närmade oss ett övergångsställe hörde jag en sjujävla massa kackel, och i ett träd var det mängder med fåglar som satt/flög fram och tillbaka. det var verkligen ett riktigt oljud - de som bor i villorna precis där lär inte ha varit så nöjda just då. men det såg så läckert ut, och jag kunde inte låta bli att fotografera. det blev några bilder,och av dessa är de här tre de bästa. jag fotograferar inte fåglar särskilt ofta, så det är inga mästerverk ur det perspektivet. men jag tycker ändå att bilderna blev rätt kul.

det är ju för övrigt såna här fåglar som min pappa målat i akvarell så länge jag kan minnas.

ibland undrar jag vad folk som ser mig när jag är ute med kameran tänker om mig. :D jag menar; stegar. hur sexigt är det, liksom!? men det var ju det där med att kunna se bilder inne i huvudet innan man faktiskt har tagit dem. den här ville bli tagen, oavsett hur vardagligt och tråkigt motivet kan tyckas vara.

det här är ett cykelställ. hade jag inte vetat det, hade jag nog inte kunnat föreställa mig det. och det är lite av tanken med att fotografera vardagsprylar. att göra det på ett sätt som gör dem icke-uppenbara.

här är ett större utsnitt. det jag tycker är kul med det här är att det är tre grunder - förgrund, mellangrund och bakgrund. det är inte jätteofta jag fotograferar så, men när jag gör det så brukar jag tycka att det är rätt kul - även om bilden i sig kanske inte är skithäftig.

det här är en typ av bild som jag egentligen inte tycker är särskilt spännande. ändå har jag svårt att låta bli att fotografera galler. det kan iofs vara roligare om man har en människa med - då kan man göra en del symbolik med gallret. men som självständigt motiv är det lite småtrist, kan jag tycka. inte ens shoppingvagnen där bakom gör att bilden blir roligare.

den här bilden är lite speciell - tycker jag. när jag såg det här var min allra första tanke - våldtäkt. när jag delade bilden på instagram och mastodon (oberoende variant av twitter/x) kallade jag den "integritet". för mig är det så oerhört tydligt, men det kanske bara är jag.

det här var dagens sista bild. det var också en sån där bild som bara väntade på att bli exponerad. och det blev den. sen kunde jag gå hem och fortsätta vara supertrött.

och jag tänker fortsätta vara supertrött en stund till, innan det är dags att faktiskt gå och sova.

.. och för den som är nyfiken på mitt sätt att fotografera, kan jag tipsa om/rekommendera min onlinekurs i bildseende/bildkomposition. den är tillgänglig närhelst det passar, och man har tio veckor på sig att ta sig igenom den. kolla in den >> här.

att vänta är tråkigt

renoveringen av lägenheten fortsätter i den hastighet som det tar. jag befinner mig ungefär(-ish) mitt i, och idag har jag, katten och hunden flyttat in tillsammans med ungefär 90& av mitt bohag, i vardagsrummet. jag och målaren fick leka tetris för att få in sängen så att det går att ta sig fram.

herregud.

även om jag tycker att det går bättre den här gången, än sist, för 20 år sen, så är det fortfarande inte särskilt kul, trivsamt eller njutbart. jag har rätt mycket grejer, eftersom jag har flera intressen som tar mycket plats. böcker är ett sådant. sömnad är ett annat - jag syr alla mina kläder själv, vilket innebär att jag har rätt mycket tyg. och en stationär dator tar en hel del plats, den med.

alltså får man göra det man kan för att fördriva tiden, och försöka ha lite trevligt trots att det är främmande karlar som kommer och går som de behagar, i ens hem.

eftersom det på det stora hela känns som att jag befinner mig i limbo, har jag svårt att koncentrera mig och fokusera på något särskilt. jag vill mest bara att tiden går, så att det här projektet blir klart och jag kan börja få ordning på mitt hem igen. jag ser VERKLIGEN, verkligen fram emot det. och det kommer att gå fort - det är redan tisdag kväll. troligen kommer både kök och sovrum att vara klart senast måndag, och sen ska det bytas golv i två rum, och jag ska få ny kyl - och frys!

jag satt och funderade lite över hur jag tror att mina fotografier tas emot av betraktare. tänker att det är skillnad på en helt vanlig person som inte fotograferar själv (eller fotograferar med sin telefon och delar i sociala medier), och en person som fotograferar och har kunskapen att se vad det är jag gör i och med mina bilder.

för att belysa lite extra, fast i ett ngt annan sammanhang; jag känner en kvinna som är operasångerska. hon lyssnar inte på vilken musik som helst, utan vill ha hög kvalitet på det hon väljer att lyssna på. jag kan definitivt relatera till det, när det gäller bild (och faktiskt musik också).

för tittar man på mina fotografier - hur svårt kan det vara? har man en bra kamera kan man ju fotografera vad som helst och det kommer att bli skitbra. eller hur?

lite som jag tror att många blir snåla när det gäller att gå till porträttfotografen och betala massor med pengar, när man lika gärna kan göra det själv. och visst kan man det. men det blir aldrig samma sak.

jag tänker att det är lite samma när man precis har börjat lära sig att fotografera. man har stora visioner om hur häftiga bilder man vill ta (jag är/var också skyldig till det som newbie), och kan absolut inte förstå nyttan eller nöjet med att fotografera på t ex det vis jag själv gör, numer.

men jag gissar att det har att göra med hur tränat och utvecklat öga man har för att se i bild. jag tänker på det ibland när jag är ute, med eller utan kamera. jag ser bilder lite här och var, beroende på hur uppmärksam jag är, och så tänker jag på hur jag tänkte/såg förr, innan mitt bildseende var vad det är nu, och innan jag började fotografera öht.

om jag funderar lite på hur mitt bildseende fungerar, så tror jag att det är ungefär såhär...

till att börja med har jag en förmåga att skärma av allt som är ointressant. hittar jag något jag tycker är fint, zoomar jag in på precis exakt det som är fint - och som ni säkert noterat, så går jag gärna rätt nära. jag har liksom ett inbyggt titthål som väldigt effektivt gör att jag kan "se" min bild där den ligger och väntar.

den där titthålseffekten som liksom är inbyggd, gör att jag också redan innan jag ens plockar fram kameran, kan se hur det ser ut när jag vrider mitt inre titthål åt olika håll, justerar avstånd, hur komposition osv skulle påverkas av att jag zoomar in eller ut, flyttar motivet lite i sidled, osv.

jag tror att det är därför jag fotograferar de motiv jag gör. jag behöver inte ha stort och flådigt för att det ska bli något värt att titta på. medan skönheten förvisso ligger i betraktarens öga - öööh, varpå det just slog mig att när jag fotograferar är det ju faktiskt jag som är betraktaren. ^^ så ja, skönheten ligger onekligen i mina ögon, där och då.

det hände mig idag. stod vid balkongen och rökte, och upptäckte att det låg flera stycken bilder och väntade, på baksidan av ryggen på den gigantiska träsoffa som upptar ungefär 75% av min balkong. det var liksom bara att lyda och plocka bilderna där de låg.

och för att avrunda där jag började - herregud, vad jag längtar efter att min lägenhet blir klar. inte bara för att det är tradigt med röran, trängseln osv, men också för att det är lugnare. jag funkar ju inte skitbra med stress, och det här ÄR ett visst mått av stress. framför allt när porträttkursen sätter igång på söndag. tursamt nog har jag koll på vart jag har kameran. kursmaterialet skrivs ut på abf, och det kommer att finnas färdigt åt oss när vi kommer. däremot, trots mina ansträngningar att inte tappa bort det, har jag förlagt båda mina reflexskärmar i kaoset. inte för att vi behöver dem på söndag, men ändå. bara grejen. jag hade tänkt ta med och visa hur de ser ut och kortfattat förklara nyttan med dem.

well.

nu ska jag fortsätta vara trött och sliten ett tag innan det är dags att slänga mig i säng.

tack för att du läste mina allmänt virriga tankar idag. :D

varför?

jag fick en fin kommentar på ett inlägg, angående hur/vad jag väljer att fotografera. jag fotograferar ju t ex inte ögonblicksbilder på det sätt som många gör - iaf inte sådär till vardags. jag fotograferar också sällan större utsnitt, utan tenderar att gå in mer på detaljer, och ägnar mycket uppmärksamhet på hur jag komponerar och i största allmänhet, bygger upp mina fotografier.

för mig är det skitviktigt. det är betydligt viktigare än vad innehållet "är".

jag har börjat kalla det jag ägnar mig åt, visuell poesi.

för mig finns det vissa saker som är otroligt viktiga i ett fotografi, oavsett om det är jag själv som fotograferat, eller någon annan.

jag vill t ex se rytm i ett fotografi. det kan låta bakvänt, men jag tycker att man kan se rytm och tempo i fotografi. jag vill också ha ett vackert ljus. för mig är ett vackert ljus, ett som smyger sig runt motivet. jag gillar ju hyfsat hårda kontraster (utan att gå till överdrift, dock), men jag vill fortfarande ha smygande övergångar mellan ljust och mörkt. sedan vill jag också ha innehållet fördelat i bildytan på ett sätt som gärna skapar någon form av spänning - och allra helst balans, samtidigt.

när det gäller VAD jag fotograferar, så vänder jag mig gärna efter det som är tillgängligt. det kan lika gärna vara de här nedhuggna trädstammarna som ligger på andra sidan gatan, som blommorna i rabatten längs huset, som betongsuggorna vid skogskanten, som en fin fasad på en tjusig byggnad någonstans, en hög bråte - eller något annat. jag kan inte riktigt sätta fingret på om jag söker något särskilt, men jag ser ju vart bilderna finns när jag passerar dem. vissa gånger får jag backa tillbaka några steg för att det låg en bild och väntade på att bli plockad.

jag har skrivit om det tidigare, men väljer att säga det igen. för mig är fotografi i det närmaste sakralt. det är i det närmaste en fetisch, eftersom min hjärna går igång på det så oerhört. när det gäller andras fotografier kan jag uppskatta mycket, men för att jag verkligen ska njuta av ett fotografi krävs det ganska mycket mer än att "bara" vara fint.

jag vill att mina fotografier ska vara eftertänksamma. det ska ta tid att ta dem till sig. jag vill att den som betraktar mina bilder ska TA sig tiden att faktiskt se dem, inte bara bläddra/scrolla förbi. det finns så många lättsmälta bilder som man glömmer så fort de försvunnit från skärmen eller vart man nu tittar på dem. jag vill inte vara en sådan fotograf. jag vill väcka känslor och tankar som går djupt in.

jag har inget behov av att mina fotografier ska visa någon slags verklighet. det är inte vad fotografi automatiskt eller nödvändigtvis "är" för mig. eftersom tekniken är som den är, så består ju mina fotografier av små, små utsnitt av verkligheten. men de behöver inte innehålla någon slags helhetsbild av vad verkligheten är just där och då.

en av fördelarna med att vara just JAG, är att jag har en förmåga att korsa olika intryck. jag kan se rytm, jag kan kliva in mellan tonerna i musik, jag kan höra färger, se smaker, osv i all oändlighet. jag tror att det påverkar hur jag väljer att fotografera. det jag.. jag vill egentligen inte säga söker, eftersom jag inte söker något särskilt - men jag ser, är.. jag tänker i princip alltid i kvadrat, och jag har en förmåga att skärma av det som befinner sig utanför min kvadrat. det jag ser är någon form av balans, eller stretande krafter, eller.. vad det nu är jag ser. jag märker att jag har svårt att sätta ord på det.

visuell poesi.

det är formen, ljuset, riktningar, störande element, reflektioner, som drar min blick till sig. jag tror att det är det enklaste sättet jag kan uttrycka det på. och allt det där finns att hitta i precis vad som helst. även de mest vardagliga saker man passerar varje dag utan att lägga märke till.

...

vill du gå en fotokurs för mig (online)?

klicka här, så är det bara att sätta igång. :)