disträ, ofokuserad och allmänt skum

senaste veckan har varit jätteskum. är, och har varit jättetrött, och dessutom känt mig väldigt låg och off. gissar att det är pollen, nu igen, men vet inte. oavsett vilket, så har inspirationen att fotografera lyst med sin frånvaro. idag vaknade den såpass att jag åtminstone fick med mig kameran ut med hunden. 

det här staketet är hyfsat långt, och uppvisar varierande grad av trasighet lite här och där. eftersom det råkade finnas där, och jag råkade ha kameran med mig lät jag de tu mötas. det är kanske inte världens mest spännande motiv, men jag gillar symmetrin, de upprepade linjerna, den där trasigheten.

och det är väl ungefär så ambitiös och engagerad jag har orkat vara idag. jag är lite mer stressad än jag har lust med - det finns lite olika skäl till det. exempelvis; det är sista kursträffen i morgon, och då ska jag fotografera alla deltagare. jag har varit lite småstressad under hela kursen, eftersom det blev så tokigt precis i början - dels att renoveringen här hemma var i full gång, och att jag fyllde år precis i den svängen. just nu har jag ett par andra saker jag stressar över också, men om några dagar är iaf de grejerna ur världen. 

det märks rätt tydligt (för mig) när jag inte är på topp. jag tycker att jag har svårt att hitta bilder, och även när jag har hittat dem känner jag inte någon direkt connection till dem. har för mig att jag skrivit om det här fenomenet vid något tillfälle tidigare. det uppstår just när jag är trött och stressad. det är dock inte omöjligt att jag kommer att gilla bilderna mer när trötthet och stress gett med sig (typ; efter sommaren, om pollen-eländet ska envisas på det här sättet). 

jag tog en paus i skrivandet av det här inlägget och gjorde ett yogapass. till min stora glädje och tacksamhet känner jag mig lite bättre. såpass att jag kan tycka att bilderna från idag är helt ok, om än kanske inte några mästerverk.

jag har för övrigt funderat lite på en sak. det är en eller ett par, av er som läser här i min blogg, som kommenterat vid nåt enstaka tillfälle, att mina bilder inte ser ut som andras. jag tar det som något väldigt positivt,  men det jag funderar på är huruvida mitt sätt att se verkligen skiljer sig så mycket från andras. jag tycker personligen inte det - jag är ju en människa, som alla andra. hur olika kan man se, liksom!?

jag tror att det enda jag är beredd att tycka, är att sättet jag ser och fotograferar på, inte är ett dugg kommersiellt. alls. öht. det har nog aldrig varit det, inte ens när jag jobbade som porträttfotograf. mer då än nu, visserligen, men inte som andra porträttfotografer. så visst, jag köper att mitt sätt att se/fotografera är något annat än många andras ur det perspektivet.

men det lär jag ju inte vara ensam om. att ha ett icke-kommersiellt bildspråk.

det är ju också därför jag kallar det jag gör visuell poesi, mer än något annat - med fotografi som metod. 

och något som är hyfsat relevant i sammanhanget är att jag numer inte har samma behov av bekräftelse som jag hade när jag var yngre. jag är inte blind - jag ser ju att det jag gör är rätt trevligt att titta på. jag ser också att det är mindre lättillgängligt än många andras. men tack och lov har jag inget behov av att fotografera lättillgängligt och säljande. det blir ju inte mindre bra för att det (troligtvis) inte funkar för den stora massan.

det är tur att det bara är en bild kvar att visa, eftersom jag känner att jag börjar bli lite fladdrig i tankarna. :D :D :D 

Poromaa 2025-05-24 23:19

Det är verkligen inget fel med de här bilderna, men den 5:e nedifrån är pärlan...:) ... om någon skulle fråga mig...;)

Svar från pisces 2025-05-24 23:31

alltså, efter yogan har jag lättare att se att bilderna faktiskt är helt ok. märkligt hur det kan bli, men faktiskt.

och jag är verkligen inte ett dugg förvånad att du gillar betong =) jag gör också det. tror faktiskt att betongbilderna är mina favoriter från idag.

Bjarne 2025-05-25 15:49

Du lyckas verkligen skapa toppenbilder även när du inte är på topp! Jag gillar staketbilderna jättemycket, just symmetrin och trasigheten gör sig bra tillsammans. Jag är ju svag för stenar också, så där finns verkligen en bild att gilla. Åsså har vi bilden med maskrosorna som jag tycker är grym.

Jag tycker inte heller dina bilder är som andras och det bara på ett positivt sätt. Du har en konstnärlighet som ligger en bra bit över "medelbloggaren". Jag blir inspirerad, men försöker att inte efterapa eller vara copycat. Snarare väva ihop inspirationen med mitt eget sätt att fota.

Hälsningar, Bjarne

Svar från pisces 2025-05-25 23:42

såhär dagen efter har jag betydligt lättare att gilla gårdagens bilder. jag gillar också den med maskrosorna - fast jag gillar å andra sidan alla bilderna med betong.

och det är väl så det funkar - att man inspireras av någon. att kopiera en eller ett par gånger tycker jag är ok om man gör det i syfte att lära sig nånting. däremot att använda en fotograf som förlaga och kopierar rakt av, känns ju trist.

så tack för att du inspireras, och inte kopierar. 🤗 det uppskattas. 🙏🏻