tröttbakis och efter-stressad

jag har ju redan berättat att jag inte har någon stresstolerans - alls. den senaste veckan har jag och hunden varit mer aktiva än vi vanligtvis är inom en månad. i torsdags var vi ju iväg till sala, i lördags träffade vi mina två tjejmodeller, och igår var det fotokurs. idag har jag tvättid, och i morgon ska vi iväg och fika med en gammal kompis (ska försöka övertala honom om att jag ska fotografera honom och hans mamma).

idag är vi hemma, och både jag och hunden är fullständigt utslagna. jag är så vansinnigt trött i både kroppen och skallen, att jag nästan smäller av. jag borde ställa mig på yogamattan i kväll, så jag hoppas verkligen att jag orkar det.

här har ni en bild på hunden - det här är boyo, min stora, svarta, håriga karl :D

det här är en sån dag när det är ett under att jag lyckas ta mig ut med hunden. tursamt nog är vi lika trötta båda två, så det blev en rätt kort promenad - som ändå tog rätt lång tid, eftersom jag tog med mig kameran fast att jag egentligen inte orkade. :D men trots att jag var så trött, fanns det rätt många bilder som bara låg och väntade på att bli plockade.

tar med några bilder från gårdagens kurstillfälle också. det var rätt fint ljus igår, om man bortser från att det var väldigt mörkt. det var oerhört svårt att få till nån skärpa, eftersom slutartiderna blev längre än vad som är rimligt, iaf för mig. det var lite småtrist, men jag fick iaf ihop några stycken som funkade.

jag undrar ibland vad jag ska göra med alla höstbilder jag producerar. eller; jag undrar vad jag ska göra med de bilder jag producerar just nu, oavsett om det är rena höstbilder eller ej. men jag tänker att om jag ska fortsätta hålla fotokurser, så är det bra att ha lite tydliga exempelbilder.

det här är ju till exempel en alldeles fantastiskt bra exempelbild på hur man kan skapa en kvadrat i bildytan. ibland blir jag lite fascinerad över att en del verkar tycka att det är så svårt, men jag antar att det bara handlar om ovana att se på ett särskilt sätt. och jag lär ju inte vara ensam om att ha geometriska former i bakhuvudet när jag tittar och tänker i bild.

igår på fotokursen ägnade vi oss åt att placera motiv i olika grunder - förgrund, mellangrund och bakgrund, och att lägga skärpan på ena eller andra stället. hela syftet är att öva på att skapa djup. första uppgiften vi gjorde, var som bilden ovanför och under - att hitta löv, grenar eller nåt annat, och sätta fokus på det och få oskärpa i bakgrunden.

den här bilden ovanför blev jag väldigt förtjust i. jag har ingen aning om vad det är för något, men jag gillar känslan av förfall, gråskalan som blir i svartvitt, formen, och oskärpan i bakgrunden. det påminner mig om hur kul det vore att ha lite häftigare objektiv än de jag har. det skulle inte sitta fel med en bländare på 1,4 - det här är 5,6 eller möjligen 5.

ett annat sätt att skapa djup i ett fotografi är att placera en pryl framför en annan. här har vi en sten som var så lämpligt formad att jag kunde lägga skärpan på en del och få den andra delen oskarp. bilden må vara simpel på sina vis, men jag gillar den faktiskt mer än jag trodde att jag skulle.

och angående det där med mängden höstbilder; jag har ju tänkt i si och så många år att jag vill fotografera hösten, men det har inte blivit av. därför tänker jag att nu när jag faktiskt gör det, så lär jag ju passa på. hösten är ju trots allt både föränderlig och förgänglig. snart har den passerat, och det vore ju synd att låta den gå in i minnets dimmor utan att föreviga så mycket som möjligt av den.

så struntsamma att det säkerligen finns biljarder med bilder av höstlöv runtom i världen - vad gör väl en till? just här blev jag så förtjust i de små löven som är så dekorativa på de större. den är fin i färg också, men jag tror att jag håller mig till svartvitt så långt det går.

det här med bildspråk

det är skillnad på bildseende, bildkomposition och bildspråk. de ligger förvisso väldigt nära varandra, och det ena är beroende av det andra och det tredje, utan inbördes rangordning.

men det är skillnad - iaf som jag ser det.

bildseende handlar ju om att se i bild. för mig är det medfött - jag tänker i bild, så att se bilder som ligger och väntar är inte ett problem för mig. visst blir bildseendet mer aktivt när jag väljer att fotografera mycket. men det finns alltid där.

bildkomposition handlar ju om att möblera det man ser, innanför bildkanterna. det är i mångt och mycket en träningssak. man kanske inte är skitbra på det när man tar upp kameran första, andra, tredje eller sjuttonde gången, men medvetenhet och övning ger erfarenhet, och till slut sitter det.

bildspråk handlar, åtminstone för mig, om vad man vill säga med sina fotografier, och hur man uttrycker det. i min värld är det oerhört starkt kopplat till vem man är som person och vad som är viktigt för en. alla vi som fotograferar, väljer ju t ex mer eller mindre olika motiv. varför väljer vi just de motiv vi gör? hur fotograferar vi dem? vad inkluderar och exkluderar vi? vad framhäver vi, och vad låter vi sjunka undan i bilden?

när jag var barn älskade jag tanken på tomtar, vättar, troll och annat skrymt i skogen. mina farföräldrar hade en sommarstuga som var omgiven av skog. där lekte jag mycket, och överallt i diverse håligheter i både träd, under stenar, mellan grenar osv, såg jag små bostäder för alla magiska varelser som barn tror på. idag är jag ju uppenbarligen inte ett barn längre, och även om jag inte nödvändigtvis tror på tomtar, troll, vättar mm längre, så tror jag på magi - på ett annat vis, bara.

jag minns mycket väl när jag började fotografera som jag gör idag. skulle tippa på att det är runt 20 år sedan. jag var klar med mitt porträttfotograferande som yrkesverksam, och började fotografera helt för min egen skull i stället. av någon anledning fick jag för mig att jag ville fotografera träd, och så bestämde jag mig för att jag skulle göra det ur ett skogsmagiskt perspektiv. det vill säga; det blev många detaljer på träd, håligheter under stenar och allt det där jag upplevde som barn.

som person är jag rätt otillgänglig, och många anklagar mig för att vara både spännande och mystisk. :D inte vet jag om det stämmer, men det finns vissa ord som jag gillar och i hyfsat stor utsträckning identifierar mig. ord såsom hemlig, undangömd, dunkel, förgänglig, och ett antal liknande uttryck. jag har alltid, ända sen jag var barn, varit intresserad av framför allt vampyrer, och som vuxen, naturromantik, gotik (både medeltidens gotiska kyrkor, samt 1800-talets gotiska berättelser, och fotografi från samma period), art grotesque (de flesta konstnärliga uttryck). sånt färgar av sig i hur och vad man ser.

i bilden här ovan, ser jag t ex en älvas slängkappa som hänger på tork. alla bilder i det här inlägget (hittills) är fotograferade idag, och jag tog flera på löv som låg ovanpå granris. de flesta av dem såg jag som små sängar som någon slags granféer lägger sina barn i för att sova.

...

sen förstår jag ju att ni som betraktar mina bilder, inte tolkar dem på samma sätt. :D underligt vore väl om ni gjorde det. vi alla ser, förstår och tolkar allt vi ser på olika sätt, utifrån vilka vi är. vid tillfälle ska jag faktiskt skriva ett inlägg om den saken också, eftersom jag planerar att skriva en bok om det (arbetstitel: sanningen att säga).

men för att återgå till bildspråk - det är inte något jag bedömer att man kan lära ut. det är något som växer fram över tid. eftersom det är så länge sen jag började fotografera själv, måste jag erkänna att jag inte riktigt minns hur det funkade för mig då. men jag ser på mina kursdeltagare att de redan från början har varsina sätt att se - det som händer under kursen är att det förfinas lite i uttryck, och det kommer att fortsätta utkristallisera sig, allt eftersom de fotograferar mer och mer. det är väldigt roligt att se.

men nu tror jag att det får bli en bild till, sen får det här inlägget vara färdigskrivet. :D