cosplay

cosplay. ett riktigt nördigt intresse, om det inte framgår av bilderna i det här inlägget. 😅 

cosplay är något man ägnar sig åt om/när man är ett superstort fan av något väldigt specifikt, ofta relaterat till rollspel, bordsspel, böcker/filmer/tv-serier med tema fantasy/sci-fi, eller liknande. cosplay innebär att man återskapar en outfit från en favoritkaraktär i.. well, whatever det nu är man fastnat för, i sitt nörderi. 😄

och jag säger nörderi, med the outmost respect. även om jag själv aldrig skulle komma på tanken att ägna mig åt cosplay, så tycker jag att det kan vara väldigt häftigt.

det här är faktiskt mitt ex och hans sambo. vi har pratat om att göra det här i säkert 1½ år, men det är först nu det faktiskt blev av. jag är OTROLIGT glad att vi fick arslet ur, och gjorde det här. det var vansinnigt kul, om än extremt jobbigt med solen. vi höll oss i skuggan hela tiden, men ibland hamnade jag i solen - och jag är så ljuskänslig att jag inte ser ett endaste skit, trots mörkaste solglasögonen. 🤦‍♀️

det som var klurigt med dagens fotografering var framför allt att försöka ha koll på vilken sorts poseringar som funkar med den här karaktären. de berättade lite om den för mig, men med minne som en guldfisk av sånt som inte är intressant för mig personligen, har jag glömt det mesta. jag vet att det handlar om eld och magi, men det är ungefär det enda jag kommer ihåg. 😂

på det stora hela tycker jag ändå att jag lyckades få till det rätt bra. näh, nu ljuger jag. faktum är att jag är vansinnigt nöjd. exets sambo är väldigt ovan vid att bli fotograferad och tycker att det är jättesvårt att veta hur hon "ska se ut". och så kan det ju vara. en del har ju väldigt lätt att modella, medan det är lite svårare för andra. men som det lät på henne så var hon också väldigt nöjd med bilderna, och då blir jag ju såklart ännu mer nöjd.

boyo, hunden, kollapsade nästan på en gång när vi kom hem. han fick såklart följa med, eftersom jag tycker att han förtjänar lite äventyr, han med.

för att återvända och fortsätta kommentera det där med solen; shit, vad.. well, för det första - vad svårt det är att se ordentligt i ett ljus som studsar omkring och gör nåt jätteskumt med allt som är i skugga, och som, om jag behövde stå ute i solen, slog rätt in i objektivet så att exponeringen ser HUR jävla skum ut som helst. det gick att åtärda, men alltså... drygt av bara h*****e. och alldeles, alldeles för skarpt och ljust och äckligt för att ens låtsas fundera på att fotografera i direkt solljus.

USCH!!!

ja, och så det där med att vara ljuskänslig. trots att jag har de mörkaste solglasögonen från optikern, så gick jag ändå runt och kisade rätt rejält bakom dem. jag ser dock inte nåt i sökaren med dem på, så då skjuter jag ned dem på näsan. men då bländas jag av solen i stället, särskilt om den lyser in från sidan. 🤦‍♀️

ja, men ni hör ju hur gnällig jag låter. 😅

bortsett från ljuset, så har jag och boyo (och mina modeller, såklart) haft en riktigt, riktigt bra dag. det är alltid roligt att träffa dem, och jag gillar att fotografera annat än helt vanliga porträtt (även om det är roligt också, ibland).

sen kan jag ju bara konstatera att jag är oerhört tacksam för bra programvara för bildbehandlingen. jag använder uteslutande photoshop, och kan inte tänka mig att använda något annat. jag vet att många använder lightroom, och jag har testat - men jag gillar det inte, av nån skum, okänd anledning. photoshop rockar hårt, så är det. 🤗 älskar att det går att rädda knepiga exponeringar (som några stycken från idag), och att det går att göra så mycket, med så lite. 

.. och här är dagens sista bild!

nu ska jag dela bilder på några andra ställen, sen ska jag ta ut min hund, och sen ska jag.. antingen gå och sova, eller så ska jag göra nåt annat.

den som lever får se.

om bildanalys

idag får min hund, boyo, vara först i inlägget, fast att han egentligen inte har något som helst med innehållet att göra. men han är söt, och ibland räcker det. 🤗

idag tänkte jag skriva lite om bildanalys. om det inte har framgått, så tycker jag att det är ganska viktigt. åtminstone att förstå principen, och att kunna ha ett kritiskt öga när man tittar på ett fotografi.

med "kritiskt" menar jag inte kritiskt såsom i att hitta fel, utan kritiskt som i undersökande och utforskande. att ställa frågor ur - well, vilket perspektiv man nu väljer, och att göra sitt bästa för att svara på dem. 

jag har ju tänkt mig att jag ska skriva ihop ett litet häfte med grundläggande bildanalys, till club passionista. den kommer att rikta in sig på bildanalys av fotografi, för nykläckta fotografer. vill säga; fokus kommer att ligga på de rent fotografiska delarna - teknik samt de bildskapande delarna (komposition, ljus osv). 

varför jag tycker att det är så viktigt?

tja, inte är det för att jag tror att nån av medlemmarna helt plötsligt får för sig att byta bana och bli kulturjournalister i stället för vad de jobbar med nu. 😅 jag tror att de är rätt nöjda som det är, på den fronten.

nej, jag tycker att det är viktigt att ha lite koll på det här, eftersom jag anser att man kan lära sig mycket om fotografi genom att medvetet betrakta andras fotografier (medvetenhet är viktigt för mig överlag, när det gäller fotografi). 

vad ska den här medvetenheten åstadkomma då, undrar du säkert.

well. flera saker, faktiskt. men de allra, allra viktigaste delarna är: det ger ett språk att prata OM fotografi med, och det kommer över tid att göra så att man börjar tänka lite annorlunda omkring sitt eget fotograferande. man blir mer medveten om vad man gör, och kan börja sätta fingret på sånt man vill förändra. 

så jag antar att det allra viktigaste är att lära sig språket. utöver att kunna prata med andra fotografer, så ger det också förmågan att vara konstruktiv i samtal om andras bilder. 

ska man prata om någons fotografi är det trevligt att kunna uttrycka sig lite mer än att bara säga "bilden är fin". det är nämligen en av de mest förolämpande komplimanger man kan ge någon, IMHO. 

jag tycker till exempel att det är trevligt att kunna formulera varför man tycker si eller så om ett fotografi, om de tekniska delarna (färg/sv, korn (iso), ljus, komposition osv) förstärker innehållet och isf hur, om bildbehandlingen får just det här specifika fotografiet att vara på sitt allra bästa, hur färgerna påverkar intrycket - osv. ni fattar.

man behöver absolut inte bli ett proffs på bildanalys. det handlar verkligen inte om det. framför allt inte för mina medlemmar, som trots allt har fotografi som ett intresse, inget annat. 

men eftersom jag nu har startat upp det här konceptet med club passionista, så är det ju kul om jag kan bidra till mina medlemmars utveckling som fotografer. och eftersom det är jag som råkar veta vad jag sitter på för kunskap, så tar jag mig friheten att bestämma vad jag vill dela med mig av. och jag kan inte dela med mig av allt på en gång, utan jag får försöka portionera ut det i lagoma doser. 😄

om jag ska gå till mig själv, så kan jag säga att jag uppskattar som allra mest att kommentera på, och själv få kommentarer, från personer jag vet pratar samma språk som jag. då vet jag vad de pratar om och vad de menar utan att behöva fundera. 

för att säga "den är fin" med en stor, tydlig, fetstilad PUNKT därefter (vill säga; utan förmågan att uttrycka sig mer) är i min värld faktiskt - ganska förolämpande. 😅

nu är det ju dock så att det troligen är YTTERST få förunnat att kunna uttrycka sig om andras fotografier på ett sådant sätt som jag personligen föredrar. framför allt inte när man fortfarande är nybörjare. 

det är därför det är så viktigt att lära sig. och nånstans måste man ju börja.

och om någon undrar hur jag själv lärde mig; först och främst gick jag en fotoutbildning där konstruktiv kritik och ett visst mått av bildanalys ingick. ett par år senare började jag läsa konstvetenskap med fokus på just bildanalys av fotografi. där ingår både (foto)teori och metod, och då lär man sig i väldigt hög utsträckning språket för att prata omkring fotografi.

en av mina största fördelar när jag skrev uppsatser om fotografi, var dock att jag själv fotograferade. jag hade kunskap som en icke-fotograferande konstvetarstudent inte har, vilket givetvis påverkade hur jag analyserade de fotografier jag valt till uppsatserna.

.. och det var också där nånstans som jag började inse att man kan lära sig oerhört mycket om sitt eget fotograferande, genom att (medvetet!) betrakta andras fotografier.

och nu börjar jag äntligen närma mig sista bilden i det här inlägget. 😅 jag hoppas såklart att du inte bara har glott på bilderna, utan också faktiskt läst texten.

men det är ok om du inte gjort det. isf hoppas jag att du har tyckt om bilderna. 🤗

(är det bara jag som ser en zombiearm med skelettliknande fingrar på i den här bilden?)

tröttbakis

igår fotograferade jag på bdsm-tema, som jag berättade (för ett tag sen) att jag skulle göra. det var väldigt roligt, och bilderna blev riktigt trevliga. men eftersom det nu är som det är, just med temat, och eftersom vissa tycker att det är jobbigt om/när någon utanför scenen känner igen dem, så behåller jag de här bilderna för mig själv. jag visar dem i sammanhang där det funkar, men det är av uppenbara skäl väldigt begränsat. 

i stället visar jag bilder från den längre hundpromenaden idag. jag fortsätter mitt undersökande av icm (som jag äntligen börjar lära mig ATT det heter, och vad det betyder 😅), och tycker att det är vansinnigt kul, faktiskt. allt blir inte bra - men det blir det ju inte annars heller, så vad tusan spelar det för roll!?

av någon anledning kändes det viktigt att fotografera vinklar - helst räta sådana. det kommer några såna bilder längre ner. jag tycker att den här typen av vinklar och ytor funkar bäst med en viss typ av motiv - byggnader, allra helst. för mig funkar det iaf bra att använda byggnader till just det. särskilt en viss typ av byggnad.

vill passa på att be om ursäkt för eventuell virrighet. jag sov bara 4 timmar mellan i onsdags och igår, och var vaken runt 20 timmar efter det - så jag är tröttbakis idag. kommer nog att vara det nån dag till, eller två/fler. det återstår att se.

det börjar ju, tack och lov, så sakteliga att bli höst, sådär på riktigt. rönnbären har kommit, och de gör sig bättre i svartvitt än man kanske tänker sig. än så länge har det inte hunnit bli så mycket färg, iaf inte här i västerås. det är min stora förhoppning att vi får en lång, vacker höst med massor av färg. jag må inte gilla färg i fotografi särskilt, men hösten är så vansinnigt vacker med sina intensiva färger.

men jag tror, just eftersom jag är så jäkla trött, att resterande bilder får stå för sig själva, utan vidare kommentarer.

återvändandet

jag (och hunden) har inte varit uppe i råbyskogen på länge (förutom en gång, för inte så länge sen). två skäl till det; vi går extremt sällan upp sommartid, pga att det blir för varmt, och för att jag är så fruktansvärt ormrädd och folk säger att det finns huggormar däruppe. jag har aldrig sett nån, men man vet aldrig. och jag vill inte att varken jag eller boyo ska bli ormbitna.

men idag gick vi faktiskt upp dit. temperaturen var alldeles lagom, och ljuset var dessutom jättefint. under tiden vi var däruppe började det bli för mörkt på sina ställen (det hade kanske blivit bättre om jag ändrat iso, men jag hade faktiskt ingen lust med det), så på slutet är det mer oskärpa än jag ville (eftersom dagens aktiviteter INTE var icm).

men jag kan leva med det. det mesta blev iaf tillräckligt skarpt för att jag ska känna mig hyfsat nöjd. och skogen står ju faktiskt kvar där den står, och jag kan gå dit precis när som helst.

jag har för övrigt börjat fundera på ytterligare en fortsättningskurs, på den kurs jag höll förra hösten. den jag funderar på nu skulle i så fall handla om framför allt bildskapande, i motsats till avbildning av verkligheten. det jag inte riktigt har kommit fram till är hur tusan man ska lägga upp en sån kurs. i slutänden kommer jag nog på ett bra koncept, men än så länge har det inte klickat till. 😅

men det vore roligt att hålla en sån kurs. särskilt eftersom det är vad jag själv tycker är roligast. nån skrev i en kommentar nånstans att det är svårt att se VAD det är jag fotograferar, eftersom jag gärna går rätt nära. själv tycker jag ju att det är minst hela poängen med det hela. 😄 man tänker och ser olika, och jag gillar ju ett mer poetiskt fotograferande. så är det.

om nån har förslag på upplägg och innehåll tar jag emot det med öppna armar. just för ögonblicket kan jag nämligen inte komma på en enda vettig ingång, sådär på rak arm.

dock så tror jag att SYMBOLIK behöver finnas med på ett eller annat sätt. inte nödvändigtvis som att fotografera kors eller annat, utan mer som tanke att ha med sig. jag har reflekterat över det ett antal gånger, visserligen mest gällande film/tv-serier och skådespeleri, men faktum är att åtminstone jag, säkert du också, ser en sak och relaterar det till en annan. så och med fotografi, tänker jag. återigen; åtminstone för min egen del.

visuell storytelling är en annan sak att ha med i bakhuvudet, om man ska ägna sig åt bildskapande, mer än återgivning av verkligheten. det är två helt skilda ting, åtminstone i mitt huvud. 

och på tal om bildskapande - bilden ovan återger MIN verklighet av att det där är trollmors käpp som hon hankar sig fram med, över trädrötter, stenar, kottar osv, i skogen. det var så tydligt, där den stod. 🙏

och här har vi dagens sista bild, med den där oönskade oskärpan jag ogillar. men; jag tycker att den funkar ändå. 

jag är på det stora hela rätt nöjd med dagens bildskörd, faktiskt. 🤗

hundpromenad åt ett annat håll

även om jag tycker att vi har många bra promenadstråk runtomkring, här där jag bor, blir det lätt så att man ofta går på ett ungefär samma, med mindre variationer. 

idag gick vi en promenadsträcka det var länge sen vi gick. eller, egentligen inte - vi gick där för ett kort tag sen. men innan dess är det flera år sen. 

dagen till ära började det regna.

idag hade jag bestämt mig för att så långt det var möjligt, enbart fokusera på min medvetna rörelseoskärpa (ICM, som jag börjar lära mig att det heter på engelska). det smet med nån enstaka bild med skärpa också, men faktiskt lyckades jag hålla fokus på mitt testprojekt.

jag upphör inte att fascineras över hur kul jag tycker att det här är. det blir ju nåt helt annat än jag är van vid, och möjligheterna för hur jag vill presentera bilderna känns oändliga. sitter och funderar lite över den saken, och jag ska försöka hitta på nåt vettigt att göra.

och med vettigt menar jag ett sätt där jag kan förstärka den känsla åtminstone jag vill komma åt. sen om den som tittar upplever samma sak återstår att se. 😅

om det är någon som undrar över iso och slutartider, så ligger dagens bildskörd på 400 iso, och slutartider om ungefär 1/20 - 1/25. -ish, iaf. det verkar vara ungefär där jag tycker att det blir bäst = inte ALLTFÖR mycket oskärpa.

vid något tillfälle tänker jag ta med mig hunden och kameran ned på stan igen, tror jag. den gången ska jag, tror jag, hålla mig på backen och försöka fotografera folk i rörelse. 

i och för sig. nu när jag tänker närmare på saken skulle jag lika gärna kunna gå bort till ica vid nån passande tid på dagen, när det är mycket folk som rör sig där. miljön i sig är faktiskt inte skitviktig - jag ser allt det här som ett testande och utforskande, inte som bilder att smälla upp på en vägg nånstans (eller göra något annat seriöst och viktigt av).

en sak som känns både kul och intressant är att det inte verkar spela någon roll att bilderna är oskarpa - jag kan fotografera precis som jag gör i vanliga fall, oskärpan är bara ett extra lager. jag känner inte att jag måste göra något annorlunda, bara för att jag väljer rörelseoskärpa.

jag måste faktiskt erkänna att det är jäkligt kul att göra det här. trots att jag har fotograferat i såpass många år, är detta något jag aldrig valt att utforska tidigare. det är oerhört glädjande att hitta något som känns nytt och intressant, med stort utrymme att göra något kul med. 

bilden ovan är den sista bilden med rörelseoskärpa från dagens äventyr. bilderna nedan är helt vanliga och skarpa där de ska vara det. 🤗 men jag gillar dem så mycket att de faktiskt fick lov att vara med, de också. 🙏