att vänta är tråkigt

renoveringen av lägenheten fortsätter i den hastighet som det tar. jag befinner mig ungefär(-ish) mitt i, och idag har jag, katten och hunden flyttat in tillsammans med ungefär 90& av mitt bohag, i vardagsrummet. jag och målaren fick leka tetris för att få in sängen så att det går att ta sig fram.

herregud.

även om jag tycker att det går bättre den här gången, än sist, för 20 år sen, så är det fortfarande inte särskilt kul, trivsamt eller njutbart. jag har rätt mycket grejer, eftersom jag har flera intressen som tar mycket plats. böcker är ett sådant. sömnad är ett annat - jag syr alla mina kläder själv, vilket innebär att jag har rätt mycket tyg. och en stationär dator tar en hel del plats, den med.

alltså får man göra det man kan för att fördriva tiden, och försöka ha lite trevligt trots att det är främmande karlar som kommer och går som de behagar, i ens hem.

eftersom det på det stora hela känns som att jag befinner mig i limbo, har jag svårt att koncentrera mig och fokusera på något särskilt. jag vill mest bara att tiden går, så att det här projektet blir klart och jag kan börja få ordning på mitt hem igen. jag ser VERKLIGEN, verkligen fram emot det. och det kommer att gå fort - det är redan tisdag kväll. troligen kommer både kök och sovrum att vara klart senast måndag, och sen ska det bytas golv i två rum, och jag ska få ny kyl - och frys!

jag satt och funderade lite över hur jag tror att mina fotografier tas emot av betraktare. tänker att det är skillnad på en helt vanlig person som inte fotograferar själv (eller fotograferar med sin telefon och delar i sociala medier), och en person som fotograferar och har kunskapen att se vad det är jag gör i och med mina bilder.

för att belysa lite extra, fast i ett ngt annan sammanhang; jag känner en kvinna som är operasångerska. hon lyssnar inte på vilken musik som helst, utan vill ha hög kvalitet på det hon väljer att lyssna på. jag kan definitivt relatera till det, när det gäller bild (och faktiskt musik också).

för tittar man på mina fotografier - hur svårt kan det vara? har man en bra kamera kan man ju fotografera vad som helst och det kommer att bli skitbra. eller hur?

lite som jag tror att många blir snåla när det gäller att gå till porträttfotografen och betala massor med pengar, när man lika gärna kan göra det själv. och visst kan man det. men det blir aldrig samma sak.

jag tänker att det är lite samma när man precis har börjat lära sig att fotografera. man har stora visioner om hur häftiga bilder man vill ta (jag är/var också skyldig till det som newbie), och kan absolut inte förstå nyttan eller nöjet med att fotografera på t ex det vis jag själv gör, numer.

men jag gissar att det har att göra med hur tränat och utvecklat öga man har för att se i bild. jag tänker på det ibland när jag är ute, med eller utan kamera. jag ser bilder lite här och var, beroende på hur uppmärksam jag är, och så tänker jag på hur jag tänkte/såg förr, innan mitt bildseende var vad det är nu, och innan jag började fotografera öht.

om jag funderar lite på hur mitt bildseende fungerar, så tror jag att det är ungefär såhär...

till att börja med har jag en förmåga att skärma av allt som är ointressant. hittar jag något jag tycker är fint, zoomar jag in på precis exakt det som är fint - och som ni säkert noterat, så går jag gärna rätt nära. jag har liksom ett inbyggt titthål som väldigt effektivt gör att jag kan "se" min bild där den ligger och väntar.

den där titthålseffekten som liksom är inbyggd, gör att jag också redan innan jag ens plockar fram kameran, kan se hur det ser ut när jag vrider mitt inre titthål åt olika håll, justerar avstånd, hur komposition osv skulle påverkas av att jag zoomar in eller ut, flyttar motivet lite i sidled, osv.

jag tror att det är därför jag fotograferar de motiv jag gör. jag behöver inte ha stort och flådigt för att det ska bli något värt att titta på. medan skönheten förvisso ligger i betraktarens öga - öööh, varpå det just slog mig att när jag fotograferar är det ju faktiskt jag som är betraktaren. ^^ så ja, skönheten ligger onekligen i mina ögon, där och då.

det hände mig idag. stod vid balkongen och rökte, och upptäckte att det låg flera stycken bilder och väntade, på baksidan av ryggen på den gigantiska träsoffa som upptar ungefär 75% av min balkong. det var liksom bara att lyda och plocka bilderna där de låg.

och för att avrunda där jag började - herregud, vad jag längtar efter att min lägenhet blir klar. inte bara för att det är tradigt med röran, trängseln osv, men också för att det är lugnare. jag funkar ju inte skitbra med stress, och det här ÄR ett visst mått av stress. framför allt när porträttkursen sätter igång på söndag. tursamt nog har jag koll på vart jag har kameran. kursmaterialet skrivs ut på abf, och det kommer att finnas färdigt åt oss när vi kommer. däremot, trots mina ansträngningar att inte tappa bort det, har jag förlagt båda mina reflexskärmar i kaoset. inte för att vi behöver dem på söndag, men ändå. bara grejen. jag hade tänkt ta med och visa hur de ser ut och kortfattat förklara nyttan med dem.

well.

nu ska jag fortsätta vara trött och sliten ett tag innan det är dags att slänga mig i säng.

tack för att du läste mina allmänt virriga tankar idag. :D

kaos och ofokus

min lägenhet genomgår ju en renovering just nu. elektriker var här i måndags, och i tisdags började det på allvar. först kom snickaren hit och pysslade lite, sen kom målaren, och det är han som är här mest just nu och väsnas. det ser förjävligt ut överallt, eftersom allt är undanstoppat så gott det går. nästa vecka blir det ännu värre, eftersom större delen av mitt hem kommer att befinna sig i vardagsrummet. inklusive jag själv, katten och hunden.

jag finner att jag har svårt att fokusera på det mesta, faktiskt. försökte läsa lite i en fotobok häromdagen, och det var knappt att jag förstod ett enda ord av vad jag läste. idag tog jag med mig kameran när jag var ute med hunden, och det blev sammanlagt 19 exponeringar, varav ni ser några stycken i det här inlägget.

fördelen är att det inte är långvarigt. det går ändå relativt fort - i morgon är det liksom fredag. nästa vecka sker skiftet att flytta över prylar från sovrum och kök in i v-rummet, så att målare och snickare har fritt spelrum för det som ska göras.

kul är dock att jag fick bokpaket från adlibris i morse. mina bokhyllor kommer så småningom att spricka - det är bara att inse. den här gången är det två fotoböcker (bildens retorik av roland barthes, what photography is av james elkins), och tre som har mer med filosofi och estetik att göra (aesthetics av michel foucault, selected writings on art and literature av charles baudelaire, och a philosophical enquiry into the origin of our ideas of the sublime and beautiful av edmund burke).

varför jag vill läsa filosofi/estetik och inte bara fotolitteratur?

för att jag upplever att det utvecklar mitt sätt att tänka, och därmed hur jag ser - både abstrakt och rent praktiskt, och därmed också hur jag fotograferar.

fördelen med att läsa den sorts litteratur jag gärna investerar i, är att det alltid finns referenser till andra författare och deras böcker. man kan alltså väldigt lätt expandera sin tankevärld genom att följa spår man intresserar sig för.

jag har under en period köpt på mig en hel drös spännande litteratur. jag ska bl a läsa immanuel kants bok om just det sublima - och jag vill nog läsa mer av honom, men en sak i taget. vill överlag läsa fler filosofer, eftersom jag råkar tycka att det är intressant. jag kanske inte håller med allihop, men det är förbannat kul att expandera sin tankevärld.

och jag ser VÄLDIGT mycket fram emot när renoveringen är klar, så att jag kan börja trycka in böcker i bokhyllorna igen, så det blir lite ordning och reda.  tja, ordning och reda i hela mitt hem, inte bara bokhyllorna. men jag kommer att njuta hejdlöst av att se alla mina nya böcker stå där och se lite sådär porrigt sexiga ut, i bokhyllorna - det ska icke förnekad. :D

.. och medan det här med renoveringen är rätt drygt och störigt, rörigt och i största allmänhet kaos, så är det inte det värsta jag varit med om. det finns betydligt värre saker här i världen, det här är trots allt tidsbegränsat och kommer att sluta med att jag har en nyrustad och fräsch lägenhet, med ny kyl OCH frys, dessutom.

men visst. det ska bli otroligt skönt när det blir klart - så är det.

varför?

jag fick en fin kommentar på ett inlägg, angående hur/vad jag väljer att fotografera. jag fotograferar ju t ex inte ögonblicksbilder på det sätt som många gör - iaf inte sådär till vardags. jag fotograferar också sällan större utsnitt, utan tenderar att gå in mer på detaljer, och ägnar mycket uppmärksamhet på hur jag komponerar och i största allmänhet, bygger upp mina fotografier.

för mig är det skitviktigt. det är betydligt viktigare än vad innehållet "är".

jag har börjat kalla det jag ägnar mig åt, visuell poesi.

för mig finns det vissa saker som är otroligt viktiga i ett fotografi, oavsett om det är jag själv som fotograferat, eller någon annan.

jag vill t ex se rytm i ett fotografi. det kan låta bakvänt, men jag tycker att man kan se rytm och tempo i fotografi. jag vill också ha ett vackert ljus. för mig är ett vackert ljus, ett som smyger sig runt motivet. jag gillar ju hyfsat hårda kontraster (utan att gå till överdrift, dock), men jag vill fortfarande ha smygande övergångar mellan ljust och mörkt. sedan vill jag också ha innehållet fördelat i bildytan på ett sätt som gärna skapar någon form av spänning - och allra helst balans, samtidigt.

när det gäller VAD jag fotograferar, så vänder jag mig gärna efter det som är tillgängligt. det kan lika gärna vara de här nedhuggna trädstammarna som ligger på andra sidan gatan, som blommorna i rabatten längs huset, som betongsuggorna vid skogskanten, som en fin fasad på en tjusig byggnad någonstans, en hög bråte - eller något annat. jag kan inte riktigt sätta fingret på om jag söker något särskilt, men jag ser ju vart bilderna finns när jag passerar dem. vissa gånger får jag backa tillbaka några steg för att det låg en bild och väntade på att bli plockad.

jag har skrivit om det tidigare, men väljer att säga det igen. för mig är fotografi i det närmaste sakralt. det är i det närmaste en fetisch, eftersom min hjärna går igång på det så oerhört. när det gäller andras fotografier kan jag uppskatta mycket, men för att jag verkligen ska njuta av ett fotografi krävs det ganska mycket mer än att "bara" vara fint.

jag vill att mina fotografier ska vara eftertänksamma. det ska ta tid att ta dem till sig. jag vill att den som betraktar mina bilder ska TA sig tiden att faktiskt se dem, inte bara bläddra/scrolla förbi. det finns så många lättsmälta bilder som man glömmer så fort de försvunnit från skärmen eller vart man nu tittar på dem. jag vill inte vara en sådan fotograf. jag vill väcka känslor och tankar som går djupt in.

jag har inget behov av att mina fotografier ska visa någon slags verklighet. det är inte vad fotografi automatiskt eller nödvändigtvis "är" för mig. eftersom tekniken är som den är, så består ju mina fotografier av små, små utsnitt av verkligheten. men de behöver inte innehålla någon slags helhetsbild av vad verkligheten är just där och då.

en av fördelarna med att vara just JAG, är att jag har en förmåga att korsa olika intryck. jag kan se rytm, jag kan kliva in mellan tonerna i musik, jag kan höra färger, se smaker, osv i all oändlighet. jag tror att det påverkar hur jag väljer att fotografera. det jag.. jag vill egentligen inte säga söker, eftersom jag inte söker något särskilt - men jag ser, är.. jag tänker i princip alltid i kvadrat, och jag har en förmåga att skärma av det som befinner sig utanför min kvadrat. det jag ser är någon form av balans, eller stretande krafter, eller.. vad det nu är jag ser. jag märker att jag har svårt att sätta ord på det.

visuell poesi.

det är formen, ljuset, riktningar, störande element, reflektioner, som drar min blick till sig. jag tror att det är det enklaste sättet jag kan uttrycka det på. och allt det där finns att hitta i precis vad som helst. även de mest vardagliga saker man passerar varje dag utan att lägga märke till.

...

vill du gå en fotokurs för mig (online)?

klicka här, så är det bara att sätta igång. :)

jag träffade skogsfolket idag

trots att jag egentligen ska ägna mig åt att förbereda inför renoveringen, så tänkte jag redan igår att jag skulle gå upp i skogen med hunden idag - och ta med mig mina konstnärsdockor som jag köpte i höstas.

bortsett från ett par, tre bilder innan vi kom upp i skogen, så är dagens tema - skogsfolket.

men låt oss passera ett par, tre bilder först, innan vi kommer dit.

sådär, ja. nu har vi kommit förbi stället jag passerar varje gång vi ska upp i skogen, och det är oftast lika roligt varje gång.

men - upp i skogen kom vi, och jag hade onekligen rätt kul.

det jag tycker är så fantastiskt kul med dessa dockor är att trots att de faktiskt inte är mänskliga, och trots att de är rätt begränsade i hur man kan posera dem, så är de fullt kapabla att uttrycka mänskliga känslor.

det här är bilder jag har tänkt använda som exempel på just posering och miljö, inför porträttkursen som sätter igång om ett par veckor.

nu kommer mina kursdeltagare troligen uteslutande att fotografera EN människa i taget, men det känns ändå relevant att ha med bilder där det är två dockor. om inte annat för att kunna tipsa om hur man kan använda bländaren för att sätta fokus på en av två eller flera personer. jag vet att det är ett par, tre stycken av deltagarna från höstens kurs som kan ha nytta av det.

men alltså, kolla - på riktigt, hur coolt är inte det här? :o

och jag tycker verkligen det. helt otroligt hur mycket man kan uttrycka med en trädocka som det går att vrida, vända och bända på utan större problem.

jag är för övrigt lite fascinerad över mig själv, utifrån de här bilderna. vi var ju uppe i skogen här i närheten, och trots att jag inte hade tänkt så innan, så märkte jag att jag valde ställen för mina dockor, som ger åtminstone mig ungefär samma känsla som när jag fotograferar däruppe i vanliga fall. mao; tema barns fantasier om troll, tomtar och annat skrymt, och vart de bor. min egen upplevelse av flertalet av de här bilderna är just skogsfolk. inte nödvändigtvis tomtar och troll, men ändock. möjligen alver - jag tänker mig såsom i sagan om ringen, på ett ungefär.

ser ni lika tydligt som jag vilka bilder som andas mer feminint, och vilka som känns mer maskulina?

jag måste faktiskt erkänna att det här var riktigt kul. troligtvis kommer jag att fotografera de här dockorna vid fler tillfällen, fast olika miljöer.

ni ska få se en sista bild (som för övrigt får mig att tänka på jondalar i böckerna som följer efter grottbjörnens folk, om ni har läst dem). man går förbi den här trekantiga öppningen varje gång man går spåret, och jag har fotograferat den för många år sen - ett antal gånger. men idag när jag hade mina dockor med mig, blev det så uppenbart vad som måste hända. :D hence; min känsla av jondalar (det var min spontana tanke, direkt när jag såg det).

och nu när ni sett jondalar, är det dags för mig att dricka upp mitt te och återgå till min nedmontering av vardagsrummet. jag är rejält trött, så det blir nog en rätt dryg omgång - but it has to be done.

wish me luck.

jag är aldrig nöjd med ljuset :D

med tanke på att det bara är några dagar tills renoveringen av lägenheten sätter igång, och att jag har så sjukt jävla mycket prylar (böcker, bl a), så kör jag ett helt dygn vaken för att komma någonstans i förberedelserna inför tisdag när det hela kickar igång. har tömt nästan hela min största kallax-hylla, och har den i storleken mindre kvar. antalet papperskassar som går åt är.. imponerande.

när det var dags att gå ut med hunden på förmiddagen så passade jag på att ta med mig kameran ut. igår fotograferade jag två högar med gamla portar, och det fanns två till. dem tog jag mig en titt på idag.

och alltså, ursäkta språket (näh, inte egentligen - jag svär som en borstbindare), men fi satan i gatan vilket knepigt ljus det är ute idag. :o jag höll på att smälla av.

vintersol - fast utan snö (tack och lov). det är liksom en taklampa på.. 1000w eller nåt!?

jag är väldigt ljuskänslig, så jag störs enormt av överdriven sol. trots solglasögon OCH keps för att få nån hejd på insläppet av ljus i ögonen, såg jag knappt nånting alls i sökaren. jösses.

det var länge sen jag upplevt ett så extremt dåligt ljus åt det här hållet. i höstas var det för lite ljus - nu är det alldeles, alldeles för mycket. :D det var liksom stört omöjligt att få till vad iaf jag själv tycker är ett bra och fint ljus. jag skrev i en kommentar i mitt förra inlägg att jag gärna vill att ljuset ska smyga sig runt det som avbildas - och så blir det inte riktigt här. nej, för här blir det kraftiga och skarpa kontraster, hårt och lite småtråkigt ljus, motljus lite här och där (inte i överdriven grad i någon av bilderna här i inlägget, dock), och bara.. bläh.

men det är ju ett alldeles ypperligt exempel på att vi inte alltid får som vi vill. vissa gånger är det bara att gilla läget och använda det ljus som finns, även om det smakar surt i käften av det.

jag tror att jag har varit vaken i runt 20 - 22 timmar nu, så jag börjar bli trött. tror att jag kanske ska göra ett litet ryck i vardagsrummet, innan jag måste ut med hunden igen vi går och sover. jag tycker att jag har förtjänat det, och jag kommer att sova väldigt ovaggad den här gången.

men innan dess - här har ni dagens sista bild! :)