det man FÅR visa 🙏

med en viss typ av bilder behöver man ha modellens godkännande för att öht kunna visa omvärlden vad man har gjort. det här är väldigt nära den sortens bilder. dagens fotografering har ÄNTLIGEN hänt - ungefär 25 år efter att jag fotograferade den här snubben första, och enda gången hittills.

tack och lov har han inga som helst problem med att bilder av honom cirkulerar. han är själv fotograf, men ägnar sig åt konsertfoto (rock, metal, goth osv) i stället för den visuella poesi jag själv sysslar med. han är väldigt duktig på att fotografera konserter - det är alltid roligt att se när han visar bilder.

det blev lite mindre bdsm än jag tänkt mig, och lite mer.. nånting annat 😄 men det gör verkligen ingenting. den här personen är väldigt lätt att fotografera; han liksom gör allt på egen hand. väldigt praktiskt. 

vi var nere i ett av mina favoritområden här i stan - anrika kopparlunden, som dignar av vad jag kallar tegelporr och höga järnstaket. det är ett alldeles otroligt vackert ställe med en miljö som går att använda till alla möjliga projekt. till exempel detta. 

ett av skälen till att jag slutade jobba med just porträtt och bröllopsfotograferingar, har att göra med slentrian. man hittar ett visst antal poser som man använder till mer eller mindre ALLA fotograferingar. folk säger att de vill ha unika bilder, men alltså.. det blir det i princip aldrig. som fotograf vet man vad som funkar, och så kör man på det för att det ska gå snabbt och effektivt. 

i längden blir det faktiskt rätt tråkigt.

just därför är det kul att göra sånt här, lite emellanåt. just den här människan är rätt teatralisk i sitt uttryck - jag antar att det blir så när man befinner sig i rock/metal/goth-musikvärlden. det är på gott och ont. det gör ju att hans personliga uttryck är lätt att få fram, men också att det ibland kan kännas något överdrivet. 

just nu är jag dock väldigt tacksam för att det är en liten paus tills det börjar hända grejer igen. helgen och veckan upp tills nu har varit med händelserik och intensiv än jag egentligen fixar. är helt slut i skallen - både jag och hunden, faktiskt. nu behöver vi vila lite, båda två, innan vi är fit for fight igen. 😅

det här är nog den "normalaste" bilden i hela serien. 😆

det här är en av mina favoriter (jag har flera).

av någon anledning gillar jag den här trappen. förra året fotograferade jag två brudpar (dubbelbröllop; mor och dotter gifte sig med sina respektive) i den. väldigt kul att den går att använda till så olika grejer. just när vi stod här gick det förbi några gymnasiekillar som frågade vad vi höll på med, och om de behövde ringa polisen (med tanke på repet). 😂

hunden fick följa med - även han förtjänar att komma ut och bort från alla tråkiga promenadstråk vi gått under sommaren. eftersom han och min modell såklart blev bästisar inom loppet av en tusendels sekund, fick han också vara med och modella.

jag gissar att jag inte är ensam om att tycka att rök kan vara väldigt sexigt. jag röker visserligen själv, så jag är givetvis rätt partisk. men jag tycker ändå att det kan vara väldigt sensuellt med just rök, oavsett vad man tycker om rökning som grej.

cutting edge erotica

det här är ett mindre projekt jag gjorde för runt 12 - 13 år sen. det ställdes ut - dels på erotiska museet i stockholm (sommarutställning i trädgård - jättemysigt!), dels i samband med pride här i västerås.

temat för projektet är uppenbarligen sex - eller, åtminstone relaterat till sex. jag tar upp den kvinnligt dominanta delen av bdsm, som kallas just Femdom (female domination). oftast när man pratar om eller tänker på bdsm, så handlar det om dominanta kvinnor i läderkjol, korsett, stilettklackar, håret i en piska mitt uppe på huvudet, läderkeps och ett ridspö i handen, eller så handlar det om kvinnor i maiden outfits, händerna bakbundna, sittandes på knä med blicken i marken, bredvid en karl som håller henne i ett tunt läderkoppel som sitter fast i ett sk slavhalsband.

ungefär så ser fördomarna ut.

oavsett om det handlar om kvinnors dominans, eller mäns dominans, är bildmaterialet ofta ur männens perspektiv och fantasier. kvinnor inom bdsm-världen tenderar att objektifieras i ungefär lika hög utsträckning som i andra sammanhang.

det är det främsta skälet till att jag ville göra det här projektet. för att visa att det finns ett kvinnligt perspektiv som inte har så mycket med kön och sex att göra. bdsm är ett oerhört stort paraply, där det inte ska förnekas att stora delar av det relaterar till sex på ett eller annat sätt. men vad det egentligen handlar om är ett maktutbyte. där en person lämnar över kontrollen och makten över sig själv, till en annan person för si och så lång tid. för vissa handlar det om sessioner på en eller ett par timmar. för andra handlar det om att överlåta all kontroll åt sin partner på heltid.

för vissa ger det sexuell njutning att antingen överlämna, eller ta kontrollen. för andra ger det ett liknande utlopp fast på den mentala eller känslomässiga sidan. för somliga är det ett sätt att hantera trauman, medan andra inte har något annat än ett behov av att utöva eller släppa kontrollen. mängden så kallade kinks är lika mångsidig som det finns individer som utövar det här i praktiken.

i stället för att kvinnan ska ses genom mannens ögon, är hela poängen med det här projektet att visa vad en dominant kvinna vill ha av en undergiven man (eller kvinna, för den delen, beroende på preferenser).

gemensamt för de allra flesta relationer under bdsm-paraplyet är de extremt starka band som formas mellan två personer. att ge bort kontrollen och makten över sig själv och det egna livet kräver tillit bortom vad vanligt folk kan föreställa sig. att ta emot den gåvan, som det faktiskt är, är ett extremt stort ansvar.

det många utanför bdsm-scenen missar är att ALLT som försiggår där, föregås av långa, ingående samtal om behov, önskemål, vad man gillar/inte gillar, vad man har för fasta gränser, vad man kan tänka sig att prova, osv. ingenting görs innan det här har diskuterats ingående och alla parter är ok med vad man kommit överens om.

det är extremt viktigt att göra det här, för att undvika misstag och/eller övergrepp av misstag.

anledningen till att det är så oerhört viktigt med all den här kommunikationen, är att inte göra skada. det kan låta motsägelsefullt, eftersom hela poängen med bdsm är just maktförskjutningen - och "våldet". sadism och masochism är ju en stor del av bdsm-scenen. en sadist gillar att göra illa någon annan, och en masochist gillar att ta emot smärta.

projektet innehåller några fler bilder än jag visar här, men jag har medvetet valt bort dem eftersom nån enstaka visar ett manligt könsorgan, och andra som kan upplevas som något mer provocerande än det som visas här ovanför.

bdsm är ett mycket intressant fenomen, och mycket av det som händer där borde göras även inom "vanilj-världen" = allt som är utanför bdsm. frågan om just kommunikation och samtycke är något som omvärlden skulle tjäna på att lära sig mer om.

det är som sagt var ett gäng år sen jag fotograferade det här projektet. det var väldigt roligt och oerhört givande på alla sätt möjliga, och fler därtill. jag har flera av bilderna på väggen i mitt vardagsrum, och några andra ska jag skänka till erotiska muséet i stockholm.

och som slutkläm på detta; jag sökte projektstöd från min kommun när jag gjorde det här. kommittén som tar beslut var, efter vad jag förstod, ytterst tveksamma eftersom de ansåg att ämnet var alltför provocerande. det är något jag tycker är väldigt synd - i princip alla människor ägnar sig ju åt sex. alla måste inte gilla allt, men respekt för att andra gillar det jag inte gillar, är ju trevligt.

och som sista slutkläm; jag hoppas att jag väckt en tanke om att bdsm är mer än porr och våld. :)