med mycket icm

jag är fortfarande tröttbakis, så det blir ingen direkt text i det här inlägget heller. men jag tänkte jag skulle skrämma slag på er genom att ha två färgbilder (well; låg färgmättnad, men ändock) först i inlägget.

enjoy. 🤗

tursamt är det

en av de allra största fördelarna med att inte jobba som fotograf (ta betalt för att fotografera åt andra) är att man har all tid och allt utrymme i världen att TESTA grejer. 

just nu är jag oerhört tacksam för just det, faktiskt.

det gör ju nämligen att jag kan ägna mig åt det som roar mig just nu. och det har faktiskt förändrats en aning. eller, expanderat, kanske jag ska säga.

jag har svårt att föreställa mig att jag skulle överge mina barndomsföreställningar om sagor och magi. det är trots allt fortfarande en stor del av mitt liv, fast på lite andra sätt, numer.

men eftersom jag nu har gett mig in på det här med medveten rörelseoskärpa, så har jag ju upptäckt hur kul det är. och det är verkligen glädjande att jag har tid och möjlighet att ägna mig åt det (även om hunden tycker att jag är sjukligt tråkig emellanåt).

idag när vi gick ut hade jag faktiskt en plan. jag hade tänkt att vi skulle traska ner till lögarängen, men så fort vi klev utanför porten insåg jag att vi inte alls skulle gå dit. det var nämligen fruktansvärt varmt och kvavt. det var väldigt irriterande på många sätt och vis. det slutade med att vi gick en kortare promenad, men stannade på ungefär vart femte steg eller så (ungefär som när hunden ska lukta på allt).

jag måste faktiskt erkänna att jag har blivit väldigt förtjust i det här sättet att se och fotografera. det tilltalar mig oerhört, även om jag förstår att alla nog inte gillar det.

det jag ägnar mig åt just nu är att utforska hur resultatet blir när jag fotograferar på vissa slutartider och rör kameran samtidigt. det blir lite olika när jag rör den i höjdled vs sidled. jag tror att jag föredrar sidled. 

sen är det ju väldigt svårt att veta hur nånting blir förrän man kommer hem och kan se bilderna större på datorn. jag förstår verkligen varför jag aldrig testade på det här i någon större utsträckning när jag lärde mig fotografera (analogt = kostsamt).

allt från idag är inte rörelseoskärpa. vi gick längs järnvägen, och det fanns väldigt många bilder som låg och väntade på mig. alla ville inte vara oskarpa, och who am i to force something onto a photograph in waiting!? 😄

det enda jag tyckte var riktigt drygt idag, utöver den oväntade värmen, var ljuset. jag verkar vilja gå till järnvägen just när solen ligger på från fel håll, så det blir väldigt mycket motljus. jag har inget emot hur bilderna blir - tvärtom. men ibland kan det ju vara kul att fotografera i ett vettigt ljus, bara som omväxling.

en annan sak jag lär mig, för övrigt - som är kopplat till det här med slutartider, är just hur mycket rörelseoskärpa jag själv gillar. när oskärpan är så bred att man knappt ser vad det föreställer, tycker jag att det är alldeles för mycket. det finns ett par, tre bilder av det slaget i det här inlägget; du ser nog själv vilka det är. 

jag är rätt trött och groggy, så jag tror att jag lämnar er att titta på resten av bilderna helt utan fler kommentarer från min sida. jag har faktiskt ett flertal favoriter bland de här bilderna; är förvånansvärt nöjd. 🙏

experimenterande

det här är den enda skarpa bilden i det här inlägget. jag börjar med den, så kan jag koncentrera mig på att skriva om de andra nedanför. svamparna på den här bilden står på en gräsmatta på andra sidan gatan, och är så söta att jag inte kunde låta bli, faktiskt.

men - över till det som är huvudtemat för det här inlägget;

experimenterande.

ni vet, det här jag hållt på och testat ett tag - medveten rörelseoskärpa.. när jag såg att det var lite smådimmigt ute i morse tänkte jag JA - då tar jag med mig kameran en gång till på insidan av ett dygn. det gjorde jag också, men det var inte alls så dimmigt när vi väl kom ut. fast då tänkte jag att; vad fan.. låt oss i så fall testa lite mer med den här oskärpan. 

jag ville testa att inte bara ha längre slutartider, utan att faktiskt också medvetet röra kameran under exponeringen. jag testade lite olika tider, och landade i att ca 1/25 på 400 iso verkar funka ungefär som jag vill. åtminstone just nu. 

man kan med gott samvete sitta hemma och fundera på vad tusan jag ska ha den här oskärpan till. det är ju (obviously) oskarpt!!! 

men. såhär är det; 

jag har ju ett par olika spår som ligger och skvalpar i bakhuvudet när jag fotograferar. dels min barndomsuppfattning om tomtar och troll, magi osv. dels min förkärlek för 1800talets gotiska litterära bildspråk och hur man kan översätta det visuellt i fotografi. sistnämnda tillhör det som kallas art grotesque, även om de flesta nuförtiden troligen skulle kalla det goth (subkultur som inkluderar musik, klädstil, attityd, smycken, litteratur- och filmval osv). 

när det gäller det specifikt gotiska uttrycket, så finns det rätt många aspekter man kan ägna sig åt. romantiserande av döden är en sak. hängiven längtan/saknad efter det förgångna/det som förgåtts är en annan. om man betänker att den groteska konsten är en samhällskommentar/kritik och visar en motsatt spegelbild av rådande samhällsnormer, så är det inte fel att säga att 1800talets gotik vänder sig mot industrialismen och i stället vänder sig inåt. då kan vi, i stället för att lyssna på vetenskap, teknik osv, så gå in i oss själva såpass att vi går vilse och därmed blir galna. vårt inre blir en mardrömsliknande labyrint vi inte kan ta oss ur; det blir som en karusell som aldrig stannar, där vi blir så yra att vi tappar greppet om vad som är upp, ner, framåt, bakåt osv.

och det är här som den medvetna rörelseoskärpan kommer in. med den kan jag få fram känslan av den där frånvaron av kontroll, den där karusellen som bara snurrar snabbare och snabbare, där vi tappar fotfästet och far runt i en virvelvind av allt annat än stabilitet och trygghet.

sen fattar jag också att a) det här inte tilltalar alla, b) det säkert finns de som tycker att det är mer effektsökeri än något annat. och det kan man absolut få tycka. och på sätt och vis är det ju så - jag söker ju en effekt för att påverka betraktaren i en viss riktning. dock lite mindre så för att vara häftig. 😅

sen beror det förmodligen på vad för sorts motiv det blir som hamnar i den här medvetna rörelseoskärpan. nu råkar jag iofs gilla de här fasadbilderna - de blir nästan lite spöklika. jag råkar också gilla bilderna på grenar, och.. well, faktiskt allihop. men jag tror ändå att vissa saker funkar bättre för detta, medan annat kanske inte blir fullt lika kul.

jag skulle också vilja testa att fotografera människor på det här viset.

jag är faktiskt väldigt glad att jag påbörjade det här lilla projektet/experimentet. det öppnar upp för ett nytt uttryck, vilket jag uppskattar. om det gör att jag kan hitta nya sätt att uttrycka vissa delar av min inspiration så blir iaf jag skitglad över det. 

sen råkade jag också ta några bilder på blommor som växer i en av rabatterna vid mitt hus. jag är rätt svag för just rosa/vita blommor, så jag kunde inte riktigt låta bli. njut medan ni kan - det här är en av extremt få gånger jag låter en bild behålla lite färg. 🤗

fortsatt experimenterande

ja, jag erkänner. jag har faktiskt lite för kul med det här med medveten rörelseoskärpa. jag tycker att det är skitkul!

tog med mig hunden och kameran och gick en sväng längs lögarängen (långt promenadstråk längs mälaren, förbi lögarängen badplats) tidigt på kvällen. bestämde mig för att testa lite olika saker, främst utifrån rörelseoskärpa. bland annat ville jag se hur det funkar med olika motiv. hittills tycker jag att den gör sig klart bäst med växtlighet. har inte riktigt fått det att funka med exempelvis byggnader än - men övning ger färdighet, så förhoppningsvis kommer jag dithän att den typen av bilder blir ok, de med.

innan jag ger mig in på det, dock, tänkte jag visa några bilder som är mer typiskt mig. dagens bildskörd består nämligen av lite diverse. en del bilder har jag dubletter av - en skarp, en med rörelseoskärpa. 

men - "vanliga" bilder först.

.. och nu kommer det några med rörelseoskärpa.

jag har funderat lite på vad det är med denna rörelseoskärpa jag är så fascinerad över. min slutsats är att, beroende på VAD man fotograferar - vad JAG fotograferar, så kan man (jag) använda den för att ge bilderna ett gotiskt intryck.

för den som inte har koll (och det är nog rätt få som vet), så är gotiken en del av den groteska konsten. det groteska har funnits i vår konsthistoria ända sen långt före antiken. groteskerier används under varje tidsperiod som en retsam motsats till varande normer. 

under den tidigare konsthistorien (egypten, antiken osv, fram till strax efter renässansen) hade det groteska ett stort fokus på humor - att förlöjliga, vända upp och ner på maktutövning osv. men när romantiken började hitta sin nationalromantik, påbörjades en utveckling mot bl a den gotiska litteraturen. detta är en facett av det groteska, som under 1800-talet fokuserade mycket på den inre världen och hur den stod i kontrast gentemot en värld som mer och mer handlade om industri och vetenskap.

utifrån just det perspektivet; (mar)drömmar, drömvärldar, drömmar i drömmar, känslan av att inte vara stilla inne i huvudet, att världen rör sig så snabbt att allt blir suddigt och oskarpt, galenskap osv - så tycker jag att, beroende på motiv, rörelseoskärpa har en given plats. 

sen måste ju inte allt vara oskarpt - såklart. här har vi ett par bilder från några rosrabatter som är rätt fina. men här är det annat som gör att iaf jag gärna relaterar till gotiken - det betyder inte att du måste göra det. :)

inte heller måste allt vara i svartvitt. märkligt att höra mig själv säga det, men uppenbarligen finns det saker jag kan göra i färg (om än med väldigt låg färgmättnad) också.

jag måste erkänna att jag tycker att det här är sjukligt kul. tror att det jag gillar mest är just möjligheten att få ett helt annat uttryck, även om motiven kanske är ungefär som de jag normalt sett attraheras av. det gör att jag helt plötsligt känner att jag har ett formspråk för något helt annat, och jag uppskattar det oerhört. plus att det finns så mycket att utforska. bara en sån grej som skillnaden mellan handhållen kamera (som nu), mot att fotografera med stativ - där blir det ju en enorm skillnad.