😄

ja, lite kul är det ju faktiskt att du för en gångs skull uppskattar mina icm-bilder. särskilt när jag själv - för en gångs skull, tycker bättre om dubbelexponeringarna. vet inte varför jag gör det, men just nu känns det så. jag tror iofs att det kan bero på att jag inte nödvändigtvis tycker att just kopparlunden funkar med icm - av nån skum, okänd anledning.

huruvida det är för tekniskt eller ej - tja, kanske. jag känner mest att jag övar och försöker lära mig hur det funkar, vad som funkar att exponera ihop, hur jag ska placera, hur jag ska ställa in bländaren/slutartiden osv.. så ja, på ett sätt kan man nog påstå att det är rätt tekniskt just nu.

men jag tänker att; det får vara så - just nu. jag tycker att det händer grejer mellan varje gång jag är där (eller nån annanstans, för den delen). förhoppningsvis släpper det eventuella, synliga tekniska, och blir nåt annat allt eftersom. 🙏

Du, jag fattar det. Det är rätt många parametrar att hålla i luften med den här tekniken. Jag känner i alla fall det, så det blir lätt rätt mycket teknik för mig med. Jag valde att försöka titta på bilderna i ditt inlägg utifrån uttryck och känsla och då landade jag i att det gäller att hitta ett sätt att jobba med det här där det tekniska blir en självklar del av ens ryggrad och då kanske man kan börja göra saker som verkligen bär bortom.

Så du har rätt, det är bara att testa och åter testa, vilket jag också gör och man hoppar i den ena galna tunnan efter den andra, men ibland sitter det, såsom i de två bilder jag nämner, alltså tian och tretton.

När jag tittar på de bilderna reflekterar jag inte över hur de är gjorda utan jag ser bilderna. Förstår du vad jag menar? Så är det också med dina ICM-bilder rent generellt, du har den tekniken i ryggraden och efter ett tag så slutar i alla fall jag att tänka på tekniken och ser bilderna. Sedan är jag ingen fan av ICM i allmänhet, men jag kan ju se om en bild känns uppriktig, genomtänkt och bär på ett personligt uttryck😊

PS: 3:an är också väldigt stark i sitt uttryck. En helt vanlig bild, antar jag...😉men inte destå mindre spännande.

en sak som jag tror skiljer sig mellan dig och mig är vad jag tror att vi vill få ut av våra dubbelexponeringar. du jobbar mycket mer med struktur än jag gör, t ex. vi jobbar båda med formspråket, men du är nog mer sparsmakad i ditt än jag är i mitt - iaf när det gäller dubbelexponeringar.

sen märker jag ju själv att vissa blir otroligt röriga och stökiga - men där tänker jag att övning ger färdighet.

fast för min egen del så har jag landat i att jag VILL att det syns att det är en dubbelexponering. för mig blir det en slags dubbel verklighet, som jag gillar oerhört - iaf när det faktiskt blir bra. 😅 men det blir som nån slags blandning av minnesbild, ihopsmält verklighet här och nu, osv.. och så vill jag ha det, eftersom jag tycker att det fungerar väldigt bra ihop med hela känslan jag vill fånga i just kopparlunden. 🙏

Du har rätt i att målsättningen, vad vi vill få ut av tekniken skiljer sig — och tur är väl det😊. Jag är ju, precis som du, väldigt intresserad av ytan, men inte bara som ”den plats” där det formella utspelar sig, alltså formbygget (vilket vi definitivt har gemensamt), utan också ytan som ”stoff”, struktur, textur, eller vad man vill kalla det för.

Jag gissar att den skillnaden i vad vi söker efter rent visuellt har att göra med att vi kommer från olika världar. Du är mycket mer av en genuin fotograf än vad jag är. Missförstå mig rätt nu😉, jag älskar att arbeta med kameran, men jag är bildkonstnär i grunden, vilket betyder att jag nog mer ser kameran som ett av många verktyg i min verktygslåda. Jag älskar att fotografera, men jag älskar också att arbeta med mina bilder på alla möjliga olika sätt, och det här med ytans känsla, stoffet, texturen kommer nog från min tid som målare. Jag gillar verkligen struktur och textur, söker det ständigt och det här med multi exponeringar är en metod av många för mig att komma åt just detta, men också att främliggöra, vilket vi på sätt och vis har gemensamt, även om du kallar det för dubbel verklighet och jag för främliggörande.
Så, det finns olikheter men också beröringspunkter, eller hur?...🤗

det finns garanterat både och. och jag är övertygad om att din bakgrund färgar ditt sätt att se och tänka omkring fotografi. jag har ju inte det, även om jag tror att jag provat rätt många konstnärliga uttryck som barn och tonåring. men jag har ingen formell utbildning, vare sig inom konst eller fotografi (förutom en 1-årig grundutbildning).

det du säger om olika sätt att tänka om multiexponering, det där med främlinggörande/dubbla verkligheter osv.. fasiken, jag HADE en tanke som jag skulle skriva, och helt jävla plötsligt försvann den. 🤦🏻‍♀️😅🤷🏻‍♀️ jag skyller på att jag alldeles strax ska gå och sova = trött. 😄

om jag kommer på den senare återkommer jag om just den saken. 👍🏻😄