Eye C : Medlem - Club Passionista

tror ni har sett den här bilden, men det spelar inte så stor roll - det är inte bilden i sig som är intressant idag. idag handlar det mer om skvaller än om något annat. :D

jag håller på att bygga ihop den medlemsprenumeration jag planerat för ett tag, som kommer att finnas på min hemsida (Eye C : ). jag har ju tänkt på det rätt länge - runt ett halvår eller så, skulle jag tippa på.

har ägnat flera timmar åt att skriva det första blogginlägget som kommer att vara bakom inloggning. så jävla kul. mina första medlemmar hoppas jag kommer att finnas bland deltagarna i porträttkursen. det är nästan uteslutande gamla deltagare från i höstas - plus ett par nya namn jag inte känner igen. det är min stora förhoppning att de kommer att gilla konceptet, och att de vill ägna tio kostnadsfria veckor som medlemmar med att hjälpa mig att hitta bra grejer att fylla medlemskapet med.

jag har såklart mina egna idéer, men det är ju kul om medlemmarna själva får vara med och ha synpunkter på vad de vill se i "klubben". delaktighet är en bra sak, kan jag tycka.

och för den som undrar; hela grejen går ut på att hålla ett växande intresse för fotografi vid liv, ge möjligheter till kontakt och umgänge i ett annat format än just FOTOKURS. fotokurser är skitkul, men de är tidskrävande och kostar rätt mycket pengar. plus att man kanske inte vill gå en fotokurs per termin i resten av sitt liv - och då är det här ett bra alternativ. mindre intensivt, man väljer själv vad man vill delta i, vill man avbryta sin medlemsprenumeration si och så lång tid för att sedan återuppta den går det naturligtvis jättebra. som medlem kommer man också att få tillgång till annat - t ex personlig bildrespons och en massa annat gottis.

allt kommer inte att vara gratis.

jag vill ju försörja mig, åtminstone delvis, på detta. och skulle jag göra allt gratis skulle jag bränna ut mig inom loppet av en tiondels sekund, och det vill jag inte.

jag har ingen aning om det här kommer att funka. jag hoppas det. detta, kombinerat med onlinekursen jag byggt ihop, är ju sånt jag tycker är vansinnigt kul.

ville mest bara skvallra om att det är på gång. man kan redan nu bli medlem i Club Passionista, som jag kallar det här, och faktiskt kostnadsfritt i tio veckor innan det börjar kosta pengar (150 spänn/månad). jag vill nämligen använda alla som blir medlemmar såhär i början till att få respons på just vad de/ni/vi vill fylla medlemskapet med.

dock.

nu är klockan fem på morgonen, och jag behöver försöka ta mig i säng. det är ju faktiskt en dag senare idag också. :D

vikten av bildanalys (för fotografer)

(och innan jag börjar skriva om bildanalys kan jag skvallra om att det där stativet som muppade sig för mig för nån dag sen - det är numer helt funktionellt igen, tack vare min helt jävla fucking amazing kompis som är BETYDLIGT starkare i nyporna än jag är, och dessutom hade nån antirost-spray av nåt slag. fi FAEN, vad jag är nöjd med det - hon är SÅ jävla bäst!!!)

men.

bildanalys.

det finns ju många anledningar till varför bildanalys är intressant. det finns också många sätt att göra en bildanalys på, beroende på varför man gör det. en konstvetenskaplig bildanalys ser ju lite annorlunda ut än den analys en fotograf gör av någon annans (eller sitt eget) fotografi. dessutom är det ju med allra största sannolikhet väldigt olika saker man tittar på, beroende på om man är konstvetenskapsnörd, eller fotograf.

själv tycker jag att det är roligast att göra bildanalyser med utgångspunkt i både konstvetenskaplig teori OCH fototeknisk analys - det senare i syfte att utröna hur det påverkar betraktarens upplevelse, förståelse och tolkning av ett fotografi.

men det som kanske är mest relevant för de flesta fotografer, särskilt om man är fotograf under utveckling (ie; en fotograf som inte jobbar med fotografi utan gör det för att det är kul och givande), är att iaf jag ser det som att lära sig mer om bildskapande baklänges.

baklänges - ja, du läste helt rätt. :D

att titta på fotografier och undersöka exempelvis hur en annan fotograf använder komposition, perspektiv, ljus och så vidare, för att framhäva sitt motiv och sin poäng, är ett väldigt effektivt sätt att utveckla sitt eget fotograferande. särskilt om man dessutom börjar analysera sina egna fotografier. en annan fördel med att ägna sig åt bildanalys är att man efter hand utvecklar ett språk för att prata om fotografi, och det är faktiskt förjävla kul. men det som är intressant just med det där baklänges, är att man lär sig förstå hur en bild är uppbyggd från betraktarens perspektiv, vilket över tid gör att vi utvecklar vår förmåga att påverka våra betraktare genom det vi gör med fotografiet redan innan vi ens ser den genom sökaren.

det svåra med att analysera fotografi om man aldrig gjort det förut, är såklart att veta hur man gör. vad analyserar man? vad tittar man på, och efter? hur uttrycker man sig? hur noga måste man vara? kan man analysera vilket fotografi som helst, oavsett motiv? spelar det nån roll om fotografiet är i färg eller svartvitt?

jag vet att jag har skrivit om det förut, men jag gör det igen - jag funderar på att skriva ihop en onlinekurs i just bildanalys, med målgrupp amatörfotografer som vill utveckla dels bildseende, förståelse osv, liksom ett SPRÅK för att prata om fotografi. inte bara tekniskt, utan om just bilden i sig.

...

och innan jag postar det här inlägget kan jag skvallra om att den fotokurs som faktiskt är klar men inte öppen för anmälan ännu.. nu brottas jag med ett par tekniska saker jag inte lyckats klura ut, och som jag trodde var självklara innan jag började skriva kursen. #facepalm så det kanske dröjer liiiite till innan jag släpper den.

men det kommer. :)

en annan notis: nu har jag skrivit så många blogginlägg och visat så många bilder att jag har glömt vad jag redan har visat. om ni redan har sett de här bilderna tänker jag inte be om ursäkt för att jag visar dem igen. :D ni får leva med det, helt enkelt. :)

det här med konstruktiv kritik

facebook har ju alla möjliga och omöjliga grupper, även med fotografi som huvudämne. jag gick med i en för ett litet tag sen. till att börja med verkade den helt ok. ända fram till den dag jag scrollade förbi en bild på ett brudpar, och fotografen hade skrivit om sin bild att bröllop inte är något hen egentligen ägnar sig åt, men gör ibland för att testa gränser, pusha sig själv osv.

helt legitimt skäl, kan jag tycka.

men det fanns en kommentar som var rent ut sagt otrevlig. kommentatorn - en medelålders vit, svensk, förmodligen cis-man, anmärkte på allt möjligt, på ett sätt som åtminstone jag tycker är rent ut sagt onödigt. enligt honom var bilden underexponerad, horisonten var sned, och en hel drös andra saker han tyckte var rent ut sagt fel. hade jag fått den kommentaren hade jag blivit rätt ledsen.

så.

jag svarade. jag skrev att jag inte höll med den här medelålders, vita, förmodade cis-mannen för fem öre. jag fortsatte med tips mestadels riktade till fotografen (jag erkänner att det kanske var min miss att inte vara tydligare med det), om hur man kan göra en annan gång. just den här bilden är ju liksom redan fotograferad, även om det givetvis går att göra vissa förändringar genom bildredigering. jag gjorde också mitt bästa för att vara så enkel och tydlig som möjligt i hur jag framförde mina tips, eftersom jag inte visste hur mycket kunskap fotografen har - och för att jag tycker att det är bättre att vara tydlig och trevlig, än gnällig och otrevlig.

svaret jag fick på det, från nämnda svenska, medelålders, troliga cis-man, var att jag var otrevlig och oförskämd. jag gissar att han kände sig kränkt, av någon skum, okänd anledning. min nästa gissning är att han kände sig kränkt för att jag är kvinna, och hade en annan åsikt. han är ju äldre än mig, och man, dessutom. jag borde troligtvis veta hut.

det är en stor, fet, fläskig #facepalm på detta fenomen.

jag gick faktiskt ur den gruppen. jag har varken tid eller lust att hantera lättkränkta, vita medelålders män som inte kan hantera att kvinnor har andra åsikter. så är det bara. och det där med att bli anklagad för att vara otrevlig och oförskämd.. man kan säga mycket om mig, men man kan INTE säga att jag är varken otrevlig eller oförskämd. tvärtom - jag lägger rätt mycket energi på att vara diplomatisk, framför allt när det handlar om att ge kritik.

...

vilket leder mig in här på fotosidan.

det är många år sen jag hängde här. tror jag var nånstans mellan 22 - 25, kanske lite äldre. det är i runda slängar, ungefär 20 år sen jag var aktiv här - give or take ett par år hit eller dit.

på den tiden var bildkritik stort här. det fanns särskilda grupper för just bildkritik - allt från nybörjare till de med stor kunskap och erfarenhet. det var riktigt givande att lägga ut bilder i grupper då.

nu har jag varit här i ungefär en månad, sen jag kom tillbaka. jag har lagt ut relativt många bilder i olika grupper. responsen har i mångt och mycket lyst med sin frånvaro. jag tycker att jag får bättre respons här i bloggen än i grupperna, dock.

.. och jag undrar lite varför.

en reflektion jag har, är att fotosidan verkar ha blivit mer en klubb för.. inte nödvändigtvis inte inre beundran, men för bekräftelse, mer än bildkritik.

har jag fel?

missförstå mig rätt. jag är också människa, och gillar bekräftelse lika mycket som vem som helst. jag blir skitglad när nån gillar mina bilder eller formulerar en vettig kommentar om dem.

men ibland, vid de få tillfällen jag läst en kommentar som inte till 100% är positiv, så känns det lite som att fotografen kan ta illa upp.

en annan sak jag har noterat är att det verkar ha bildats mindre grupper av fotografer som ofta gillar och kommenterar på varandras bilder, ofta mer i bekräftande syfte än i bildkritiskt sådant. det verkar också vara dessa individer som är mest aktiva här på fotosidan, om man tittar på den där poängställningen. där känner jag igen ett antal namn som dyker upp nästan överallt där jag tittar och/eller läser.

jag har inget emot det. det är bara något jag har lagt märke till, och fascineras av en smula. men jag ska inte säga något - jag har själv, redan efter en månad, märkt att jag dras till vissa fotografer, och de verkar dras till mig.

men jag undrar vad som hände med just den konstruktiva kritiken!? vart tog den vägen? är det den lättkränkta tid vi lever i, som ställer till det? är fotosidan ett tryggt rum för fotografer, numer?

...

jag tror att det övergripande som verkar skilja fotosidan då, från fotosidan nu, är att numer verkar iaf de delar jag själv intresserar mig för, handla mer om ett samtal omkring fotografi ur en rad olika perspektiv, än om bildkritik. och det har jag verkligen ingenting emot.

...

själv tror jag att jag föredrar ett samtal om ett fotografi, eller fotografi som uttryck, än BARA bildkritik. jag tycker att det ibland kan vara svårt att avgöra om en fotograf har gjort sin bild på ett särskilt sätt, av en lika särskild orsak. isf känns det för mig, iaf, lite klurigt att komma med synpunkter som går helt emot fotografens syfte.

fast iofs.

om jag tänker på fotokursen som snart är slut - där har ju konstruktiv bildkritik av uppenbara skäl varit intressant. och när jag ska ge sådan, är jag ytterst noga med att ta upp vad jag gillar, för att sedan ge förslag om vad man kan göra nästa gång man är ute och fotograferar. återigen; just den här bilden är ju som den är. det är svårt att flytta kameran en halvmeter åt ena eller andra hållet när exponeringen redan är gjord. :D

en till fråga, som just slog mig - finns det någonsin en gräns för huruvida en person faktiskt får konstruktiv kritik på sina bilder längre, eller övergår den fotografens material till något slags objekt för beundran och bekräftelse?

...

bilden här ovan är mest för uppmärksamhet och för att det här inte skulle vara enbart text (även om det är i princip enbart text).

och är man nyfiken på kommande onlinekurser bör man hålla koll på den här sidan >> Eye C :