att se dubbelt i kopparlunden 😄

idag blir det knappt nån text alls, utöver att jag börjar känna mig mer och mer trygg med att dubbelexponera. jag tog med mig hund och kamera ner till kopparlunden idag, igen, och det blev mest dubbelexponeringar - men faktiskt några icm-bilder, och några helt vanliga exponeringar. icm-bilderna i den här miljön funkar sisådär, tycker jag själv. de vanliga mest för att det var så fint och jag inte ville ha en dubbelexponering just där.

utöver det finns inte jättemycket att säga. jo, kanske att jag medvetet använder mig av skitljuset som är just nu, med alla de hårda, skarpa skuggor som uppstår. men det är verkligen skitdrygt att fotografera när ljuset ser ut såhär. det bouncar mellan tegelväggarna och slår rätt in i skuggorna så det blir jätteknepigt ljus på teglet. oerhört irriterande. 😅

men - dagens bildskörd, utan vidare kommentarer från mig.

enjoy! 🙏

kopparlunden, dubbelexponeringar

idag tog jag med mig hund och hilda ner till kopparlunden. på schemat stod dubbelexponeringar, och det var precis vad jag ägnade mig åt. 

det blev en mycket blandad kompott i fråga om vad som faktiskt blev ok, vad som funkade - och så finns det ett par, tre stycken jag själv blev väldigt förtjust i. 

men förvånansvärt ok, ändå, överlag.

första halvan av den här bildskörden kändes mest som ett experiment. jag följde chatgpt's rekommendation om att överexponera litegrand, men jag gillade inte hur drygt och omständigt det blev i bildbehandlingen efteråt, så det gör jag nog inte igen. dock bra att veta, så jag vet VARFÖR jag inte gillar att göra så. 😄

vissa gånger är jag mer än tacksam över min inställning att jag inte ska producera några mästerverk. idag var en sån dag; jag hade inga planer om att jag skulle ta BRA bilder. min plan var att testa, se vad som funkar, vad jag gillar/inte gillar, VARFÖR jag gillar/inte gillar,  undersöka, utforska osv. det är ett mycket roligare utgångsläge, än att förvänta sig att det ska bli fantastiska bilder bara för att.

en sak jag tycker är rätt intressant är hur olika människor fotograferar. nu när jag börjat nosa lite på det här, funderar jag lite på hur t ex samuel och tommy (von knorring) fotograferar just dubbelexponeringar. samuel är ju en fena på det här med struktur - det är inte jag. iaf inte på samma vis som han. tommy fotograferar också på ett helt annat sätt än jag. 

för jag tittar ju på mina egna bilder, såklart, och funderar på vad det är jag gör, om det skiljer sig mot mitt "vanliga" sätt att fotografera, vad som händer när jag lägger på en exponering till, osv. 

och jag märker att jag ser och fotograferar på ungefär samma vis, med den skillnaden att det blir ett lager till, ovanpå allt annat som jag redan gör. men formspråket verkar t ex inte skilja sig nämnvärt.

överlag tycker jag att det här är himla kul. jag skrev igår att jag inte nödvändigtvis tror att det här kommer att bli "min grej" för tid och evighet. däremot tror jag att det kommer att vara ett kul verktyg att ha, och använda mig av när jag tycker att det är lämpligt. det jag gör just nu är verkligen mest experimenterande för att se hur det funkar med mig, mitt bildseende, mitt sätt att fotografera, osv.

det jag tycker känns extra kul just idag är att det här sättet att fotografera ger mig något nytt att jobba med därnere. att fotografera "som vanligt" har jag gjort så otroligt mycket i just den miljön. det här känns lite nytt och intressant, och det gillar jag. 

sen om det är bättre på något som helst vis vet jag inte. 😄 jag skulle väl kanske mer säga att det är lite annat än det jag normalt sett gör.

här nedan följer mina egna absoluta favoriter från dagens bildskörd, utan vidare kommentarer.

enjoy! 🙏

kopparlunden, inför utställning

för ett tag sen hade vi ett litet möte om vår första, kommande utställning, i club passionista. jag hade tänkt att jag skulle vara schysst och ge plats så att de medlemmar som vill, kan ställa ut - men där fick jag minsann på moppo. tydligen ska jag också vara med och ställa ut, och därmed basta. 😄

så jag är väl det, dåh. 

och det är rätt många år sen jag ställde ut, så det blir kul.

för den som känner till västerås - vi ska ställa ut i culturen, på den långa väggen. som alla andra har jag såklart funderat på vad jag ska ställa ut för något - men så kom jag på att.. för tusan, culturen ligger ju i kopparlunden, där jag fotograferat HUR mycket som helst under ganska precis exakt 25 års tid. 

men.

alla bilder jag har därifrån är mer eller mindre gamla. alltså kunde det kanske vara kul att ta lite nya bilder. och det TROTS att jag egentligen känner mig proppmätt på just kopparlunden. det är ett av de vackraste industriområden jag vet, med sitt gamla brukstegel, järngrindar osv. men just eftersom jag fotograferat så mycket där, känns det något uttjatat.

dock. 

jag har förändrats väldigt mycket som person under de senaste tio, femton åren eller så. och när jag säger väldigt mycket, så menar jag väldigt mycket. och bara därför, för att både mitt seende och fotograferande har följt med i mina personliga förändringar, så tänkte jag att det kan vara kul att se om det märks i hur jag fotograferar just kopparlunden.

nu är det här jag gjorde idag, tidigt i morse när tvättmaskinerna gick, det första mer seriösa jag fotograferat därnere på rätt många år. men jag tycker nog att det ser iaf lite annorlunda ut än det gjorde förr. 

förr fotograferade jag mer motiv, än jag gör numer. nu är jag mer intresserad av form än av motiv. och jag tror att det är den största skillnaden mellan då och nu. 

såsom jag ser kopparlunden just nu, är som besjälad. det finns en själ i området som är ensam i sitt stillastående - på ungefär samma sätt som träd i en skog, där de är stående i många, många år - ser allt, men har ingen att prata med om det. ungefär så upplever jag kopparlunden; industribyggnader som sett mycket, men där ingen levande människa lyssnar på deras viskande.

just idag har jag hittat tre olika spår i bildskörden. dels det som är typiskt när jag fotograferar i kopparlunden - tegelfasaderna, järngrindarna osv, sedan bilder som de ovan - trasiga grejer på moderniserade fasader, spår av människor som nyttjat och använt en byggnad, och så sist men inte minst, icm (fast jag valde att inte ta med några såna i det här inlägget).

jag har inte bestämt om jag ska fokusera på ett av dessa spår, eller om jag ska blanda hejvilt. varje person som ställer ut, ska visa sex fotografier. det är inte jättemånga, vilket gör att iaf jag vill vara noga med VAD jag visar. det är också superviktigt att de bilder jag visar, hör ihop och har nån slags berättelse.

min plan just nu är att vänta ett tag tills jag och hunden åker ner dit igen. vildvinsrankorna som ockuperar de flesta byggnaderna får gärna knoppa sig och få lite löv och bli lite fina igen. ljuset idag var dessutom fullständigt vidrigt - det där hårda, skarpa ljuset som bara är skitdrygt. usch!

jag tänker inte ha någon som helst plan på vad jag kommer att fokusera på. när jag är där tänker jag fotografera de bilder jag hittar. eventuellt ta om någon som jag kanske inte gillade jättemycket från idag (eller iaf gången innan). och jag tror dessutom att oavsett vad som händer, så kommer jag att hitta sex bilder jag är ok med att visa. bara från idag finns det ett flertal bilder jag är väldigt nöjd med.

däremot är det inte säkert att bilderna jag är nöjd med från idag, automatiskt funkar ihop. det är därför jag vill ner dit igen, så att jag kan fylla på förrådet med råmaterial, så att jag förhoppningsvis hittar sex bilder att inte bara vara ok med, utan faktiskt kunna stå för helt och fullt,och dessutom vara riktigt nöjd med.

.. och nu när jag tittar på bilderna samtidigt som jag stoppar in dem i inlägget, så märker jag att - fan, alltså.. det ÄR otroligt vackert därnere.

nackdelen med det är ett fenomen jag ofta noterar när jag tittar på fotografi; hur vanligt det är att fotografera häftiga miljöer och förvänta sig att själva fotografiet ska vara bra enbart på grund av motivet. det är ju delvis därför jag fotograferar som jag gör; jag försöker undvika såna miljöer för att inte ansluta mig till den klubben som fotograferar på just det viset. 😅

förhoppningsvis fotograferar jag kopparlunden på ett sätt som är lite roligare än så. framför allt VET jag att jag fotograferar på ett annat sätt än man vanligtvis gör härnere. tittar man t ex på marknadsföringsmaterial av kopparlunden, så är det rent dokumentärt i stilen; prydliga bilder på hur byggnaderna ser ut, men that's it.

jag vill ju mer än så. för mig är kopparlunden besjälad och förtjänar att bli fotograferad på ett sätt som speglar det.

men som sagt var.. vi får se vad det blir i slutänden. just nu är jag mest bara glad att jag (och hunden) kom iväg på ett litet äventyr i morse. jag har varit trög i starten med att fotografera ute, eftersom jag dessutom är PROPPMÄTT på att fotografera här runtom där vi bor. jag är så trött på att fotografera samma grejer hela tiden att jag för tillfället helst tar mig iväg på fotoäventyr det finns en poäng med.

därför är det ju himla behändigt att kopparlunden finns, så att jag kan ta med mig min knäpphund och fotografera där, när jag har tröttnat på allt på hemmaplan.

det man FÅR visa 🙏

med en viss typ av bilder behöver man ha modellens godkännande för att öht kunna visa omvärlden vad man har gjort. det här är väldigt nära den sortens bilder. dagens fotografering har ÄNTLIGEN hänt - ungefär 25 år efter att jag fotograferade den här snubben första, och enda gången hittills.

tack och lov har han inga som helst problem med att bilder av honom cirkulerar. han är själv fotograf, men ägnar sig åt konsertfoto (rock, metal, goth osv) i stället för den visuella poesi jag själv sysslar med. han är väldigt duktig på att fotografera konserter - det är alltid roligt att se när han visar bilder.

det blev lite mindre bdsm än jag tänkt mig, och lite mer.. nånting annat 😄 men det gör verkligen ingenting. den här personen är väldigt lätt att fotografera; han liksom gör allt på egen hand. väldigt praktiskt. 

vi var nere i ett av mina favoritområden här i stan - anrika kopparlunden, som dignar av vad jag kallar tegelporr och höga järnstaket. det är ett alldeles otroligt vackert ställe med en miljö som går att använda till alla möjliga projekt. till exempel detta. 

ett av skälen till att jag slutade jobba med just porträtt och bröllopsfotograferingar, har att göra med slentrian. man hittar ett visst antal poser som man använder till mer eller mindre ALLA fotograferingar. folk säger att de vill ha unika bilder, men alltså.. det blir det i princip aldrig. som fotograf vet man vad som funkar, och så kör man på det för att det ska gå snabbt och effektivt. 

i längden blir det faktiskt rätt tråkigt.

just därför är det kul att göra sånt här, lite emellanåt. just den här människan är rätt teatralisk i sitt uttryck - jag antar att det blir så när man befinner sig i rock/metal/goth-musikvärlden. det är på gott och ont. det gör ju att hans personliga uttryck är lätt att få fram, men också att det ibland kan kännas något överdrivet. 

just nu är jag dock väldigt tacksam för att det är en liten paus tills det börjar hända grejer igen. helgen och veckan upp tills nu har varit med händelserik och intensiv än jag egentligen fixar. är helt slut i skallen - både jag och hunden, faktiskt. nu behöver vi vila lite, båda två, innan vi är fit for fight igen. 😅

det här är nog den "normalaste" bilden i hela serien. 😆

det här är en av mina favoriter (jag har flera).

av någon anledning gillar jag den här trappen. förra året fotograferade jag två brudpar (dubbelbröllop; mor och dotter gifte sig med sina respektive) i den. väldigt kul att den går att använda till så olika grejer. just när vi stod här gick det förbi några gymnasiekillar som frågade vad vi höll på med, och om de behövde ringa polisen (med tanke på repet). 😂

hunden fick följa med - även han förtjänar att komma ut och bort från alla tråkiga promenadstråk vi gått under sommaren. eftersom han och min modell såklart blev bästisar inom loppet av en tusendels sekund, fick han också vara med och modella.

jag gissar att jag inte är ensam om att tycka att rök kan vara väldigt sexigt. jag röker visserligen själv, så jag är givetvis rätt partisk. men jag tycker ändå att det kan vara väldigt sensuellt med just rök, oavsett vad man tycker om rökning som grej.

gårdagens porträtt-bildskörd

porträttkurs igår - och jag hade med mig egen modell. förra veckan var modell-lös för mig, och jag gick i stället runt och tittade lite när deltagarna fotograferade varandra. men jag var glad att ha modell den här veckan - och jag är vansinnigt glad att hon hade ork att ställa upp. min modell är nämligen en av mina bästa vänner, och det var otroligt länge sen jag fotograferade henne på det här sättet, just.

vi är båda rätt färgstarka som personer och är (trots att vi är medelålders kvinnor vid det här laget) rätt alternativa i våra personliga uttryck. det gör att det blir väldigt kul att fotografera just henne. dagen till ära hade jag införskaffat lite rekvisita - spetsparasollet och rosorna är helt nya. och det där spetsparasollet är så gulligt att jag nästan dör. <3 

eftersom gårdagens tema var symbolik tog jag mig friheten att bestämma att vi skulle vara i kopparlunden här i västerås. det är ett väldigt tacksamt område för just det temat, med gammalt brukstegel, järngrindar, stegar och allt möjligt kul. det är också oerhört passande för den typ av bilder jag själv ville ta (som kursledare tar jag mig friheten att fotografera lite vad jag har lust med, oavsett tema). och eftersom jag har märkt att de fungerar bättre om och när jag styr lite mer, så bestämde jag att den symbolik de skulle jobba med var motpolerna maktposition och inlåst/undfallande.

och medan jag fortsätter visa mina egna bilder, kan jag passa på att skryta lite om mina kursdeltagare nu igen. det har varit en del trams och flams i flera veckor, men det började komma upp bilder i vår fb-grupp redan under tidig kväll - och shit, vad impad jag är. :o 

de har varit SÅ jävla duktiga - både som fotografer och modeller. fotografierna som sådana är rent generellt på en betydligt högre nivå än de varit under hela kursen, och det märks att de tagit till sig av synpunkter jag haft under kursens gång. tror att det var förra veckan vi hade tema känslor, och där fanns det en rätt stark tendens att bli överdrivet övertydliga i uttrycket, vilket är rätt onödigt. då blir det teatraliskt i stället, vilket inte är vad iaf jag eftersöker. ^^ 

jag sade åt dem att ta med sig det vi gjort gällande attityd och känslor in i gårdagens tema, och det gjorde de - med bravur. och den här gången var det inte alls teatraliskt, utan betydligt mer subtilt, men ändå tydligt.

så. jävla. bra. 

(här såg jag att skärpan ligger helt fel - men jag tar mig friheten att strunta i det)

det är också väldigt roligt att höra dem prata om bildbehandling. någon enstaka har använt främst lightroom en längre tid. ett par av dem (gift par) har använt grativersionen av lightroom, men har nu börjat betala för det. nån annan funderar på lightroom vs photoshop. nån annan igen använder programvaran till sin kamera, men verkar tycka att det funkar sisådär.

nu är det bara tre tillfällen kvar av kursen. helt galet, vad fort det går. kursen i höstas kändes längre, det här har gått superfort. nästa vecka ska vi prova att fotografera porträtt med rekvisita. gången därpå är det dags att testa formella porträtt (tänk; såna man tar på finare fester i stil med bröllop, dop osv, men inte bröllopsfotografi). 

och i stället för att ha en utställning, bestämde vi oss för att sista kurstillfället ska bestå av - att jag fotograferar deltagarna en och en. tanken är att de ska få prova på att stå modell för nån som har fotograferat just porträtt som jobb. jag försöker hitta ett vettigt sätt att skriva det på, utan att låta som att jag skryter om mig själv. :D :D :D men för att de ska få en känsla av hur det känns att bli dirigerad, att se hur någon annan gör, hur nån annan närmar sig sin modell, pratar med sin modell, osv. 

om man bortser från vädret igår, så var dagen faktiskt snudd på perfekt. men det blåste vansinnigt kallt, och vi frös som galningar allihop. ljuset var inte heller skitbra. när solen var framme var det oerhört hårt ljus, vilket skapade rätt hårda kontraster. men det fanns tack och lov skugga (där vi frös ännu mer).

vad gör man inte för konsten!?

jag hade skitkul igår. min kompis kommer hädanefter att få stå ut med att bli fotograferad lite till och från. i'm back to my old self, där mina vänner blir tvingade att stå modell regelbundet, bara för att jag har lust. ^^