sista gången i kopparlunden!?

när jag skulle ut med hunden andra gången idag tog jag med kameran, men visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. tänkte att jag bestämmer det när vi kommit ut - och det visade sig bli till kopparlunden - igen. vi var ju där senast igår.

jag är trött och låg idag. det är en vecka sen jag förlorade molly, och det känns i kroppen. så jag hade inte några stora förväntningar på det som skulle bli, idag.

det som blev, är dock varierat. det blev både dubbelexponeringar, icm och helt vanliga, enkelexponeringar. till skillnad från igår, känner jag mig hyfsat nöjd med iaf en del av dagens bilder.

det som känns bra idag är att jag för första gången känner att - kanske det inte behövs fler bilder att välja mellan nu. i mappen jag slänger in de bilder jag tror på, finns det nu 46 stycken. det ÄR rätt många, framför allt om man betänker att det ska bli en serie om 6 bilder. 

jag har ingen aning om hur min serie kommer att se ut i slutänden. det jag vet med säkerhet är att den behöver hålla ihop, och inte bara på ett sätt. den behöver hålla ihop visuellt - jag vill ha en rörelse från bild 1 som går rätt igenom hela serien till bild 6, och den rörelsen består till största delen av komposition. men jag vill också att gråskala, kontrast, tryck, tyngd, riktning osv. 

jag kommer också att behöva fundera på hur många bilder jag vill ha av varje teknik. jag gillar både enkelexponeringar, dubbelexponeringar OCH icm. men jag vill inte att hela serien ska bestå av uteslutande endera. variation förnöjer, har jag hört.

men hörrni, jag märker att jag är rejält trött (och låg). ni får helt enkelt titta på resten av bilderna utan vidare kommentarer från mig.

enjoy!

kopparlunden, dubbelexponeringar och icm

idag på förmiddagen tog jag med hund och hilda ner till kopparlunden igen. det är ett par veckor sen vi var där senast, av goda skäl. våren har hunnit ner dit också vid det här laget, det knoppas så det knakar om det i vildvinsrankorna. 

idag har jag delat fotograferingen i dubbelexponering och icm, som kommer längre ner i inlägget. jag kom hem med drygt 90 exponeringar (fler, eftersom det var ett gäng dubbelexponeringar, men jag struntar i att spara de enskilda filerna), och gjorde i ordning drygt 20. av dessa 20 är det ni ser här inlägget, det jag tycker känns värt att visa.

jag har en mapp där jag slänger ner de bilder från kopparlunden jag av ett eller annat skäl gillar. för tillfället är det 35 bilder däri. jag kommer nog att ta mig ner dit en eller ett par gånger till, beroende lite på. oavsett hur många bilder som hamnar i den där mappen, ska det sen kokas ner till 6 stycken som ska vara med på club passionistas utställning i höst.

det som är intressant med allt det här - well, det är flera saker, för att vara ärlig. men bland annat är det väldigt intressant att se hur jag ser och fotograferar därnere numer, jämfört med hur jag såg och fotograferade där förr. det är skillnad. förr fotograferade jag mer miljö som i motiv, medan jag nu ser helt andra saker.

jag har länge känt att jag varit rätt mätt på kopparlunden, just eftersom jag fotograferat så mycket där genom åren. men nu är det riktigt roligt igen, och det känns bra. 

sen om jag tycker att jag blir så himla mycket bättre på dubbelexponeringarna vette tusan. av nån anledning känner jag mig inte särskilt lyrisk alls över dagens resultat. det finns nog bilder som kan funka i en serie, men jag tror inte att det finns en enda där jag känner att den satt som en smäck, eller att jag är sådär löjligt, euforiskt nöjd med nån av dem.

men det är onekligen en utmaning att dubbelexponera. jag gillar det, särskilt eftersom jag inte ser hur det ser ut live, utan får tjuvkika i kameran när exponeringarna är gjorda. det blir långt ifrån alltid som jag hade hoppats. fast å andra sidan; eftersom jag inte har som mål att det ska bli skitbra, spelar det faktiskt ingen roll. jag testar och ser hur det blir, och bygger erfarenhet utifrån det.

för övrigt kan jag skvallra om att det är åtminstone två personer, helt oberoende av varandra, som vid olika tillfällen har sagt att de tycker bilderna är fina, men också lite obehagliga/otäcka. jag tar mig friheten att ta det som en komplimang, eftersom det ligger helt i linje med det jag siktar på.

.. och här skiftar vi till icm. själva rörelsen under exponeringen skiftar lite från bild till bild, men jag har kommit fram till att jag känner mig lite extra förtjust i att zooma in eller ut under exponeringen. det ger en känsla av att sugas in i bilden, och ger lite yrsel till det. iaf för mig - du kanske upplever nåt helt annat.

resten av icm-bilderna får ni titta på och kanske bli yra i huvudet av, helt på egen hand, utan vidare kommentarer från mig.

enjoy! 🙏

att se dubbelt i kopparlunden 😄

idag blir det knappt nån text alls, utöver att jag börjar känna mig mer och mer trygg med att dubbelexponera. jag tog med mig hund och kamera ner till kopparlunden idag, igen, och det blev mest dubbelexponeringar - men faktiskt några icm-bilder, och några helt vanliga exponeringar. icm-bilderna i den här miljön funkar sisådär, tycker jag själv. de vanliga mest för att det var så fint och jag inte ville ha en dubbelexponering just där.

utöver det finns inte jättemycket att säga. jo, kanske att jag medvetet använder mig av skitljuset som är just nu, med alla de hårda, skarpa skuggor som uppstår. men det är verkligen skitdrygt att fotografera när ljuset ser ut såhär. det bouncar mellan tegelväggarna och slår rätt in i skuggorna så det blir jätteknepigt ljus på teglet. oerhört irriterande. 😅

men - dagens bildskörd, utan vidare kommentarer från mig.

enjoy! 🙏

kopparlunden, dubbelexponeringar

idag tog jag med mig hund och hilda ner till kopparlunden. på schemat stod dubbelexponeringar, och det var precis vad jag ägnade mig åt. 

det blev en mycket blandad kompott i fråga om vad som faktiskt blev ok, vad som funkade - och så finns det ett par, tre stycken jag själv blev väldigt förtjust i. 

men förvånansvärt ok, ändå, överlag.

första halvan av den här bildskörden kändes mest som ett experiment. jag följde chatgpt's rekommendation om att överexponera litegrand, men jag gillade inte hur drygt och omständigt det blev i bildbehandlingen efteråt, så det gör jag nog inte igen. dock bra att veta, så jag vet VARFÖR jag inte gillar att göra så. 😄

vissa gånger är jag mer än tacksam över min inställning att jag inte ska producera några mästerverk. idag var en sån dag; jag hade inga planer om att jag skulle ta BRA bilder. min plan var att testa, se vad som funkar, vad jag gillar/inte gillar, VARFÖR jag gillar/inte gillar,  undersöka, utforska osv. det är ett mycket roligare utgångsläge, än att förvänta sig att det ska bli fantastiska bilder bara för att.

en sak jag tycker är rätt intressant är hur olika människor fotograferar. nu när jag börjat nosa lite på det här, funderar jag lite på hur t ex samuel och tommy (von knorring) fotograferar just dubbelexponeringar. samuel är ju en fena på det här med struktur - det är inte jag. iaf inte på samma vis som han. tommy fotograferar också på ett helt annat sätt än jag. 

för jag tittar ju på mina egna bilder, såklart, och funderar på vad det är jag gör, om det skiljer sig mot mitt "vanliga" sätt att fotografera, vad som händer när jag lägger på en exponering till, osv. 

och jag märker att jag ser och fotograferar på ungefär samma vis, med den skillnaden att det blir ett lager till, ovanpå allt annat som jag redan gör. men formspråket verkar t ex inte skilja sig nämnvärt.

överlag tycker jag att det här är himla kul. jag skrev igår att jag inte nödvändigtvis tror att det här kommer att bli "min grej" för tid och evighet. däremot tror jag att det kommer att vara ett kul verktyg att ha, och använda mig av när jag tycker att det är lämpligt. det jag gör just nu är verkligen mest experimenterande för att se hur det funkar med mig, mitt bildseende, mitt sätt att fotografera, osv.

det jag tycker känns extra kul just idag är att det här sättet att fotografera ger mig något nytt att jobba med därnere. att fotografera "som vanligt" har jag gjort så otroligt mycket i just den miljön. det här känns lite nytt och intressant, och det gillar jag. 

sen om det är bättre på något som helst vis vet jag inte. 😄 jag skulle väl kanske mer säga att det är lite annat än det jag normalt sett gör.

här nedan följer mina egna absoluta favoriter från dagens bildskörd, utan vidare kommentarer.

enjoy! 🙏

kopparlunden, inför utställning

för ett tag sen hade vi ett litet möte om vår första, kommande utställning, i club passionista. jag hade tänkt att jag skulle vara schysst och ge plats så att de medlemmar som vill, kan ställa ut - men där fick jag minsann på moppo. tydligen ska jag också vara med och ställa ut, och därmed basta. 😄

så jag är väl det, dåh. 

och det är rätt många år sen jag ställde ut, så det blir kul.

för den som känner till västerås - vi ska ställa ut i culturen, på den långa väggen. som alla andra har jag såklart funderat på vad jag ska ställa ut för något - men så kom jag på att.. för tusan, culturen ligger ju i kopparlunden, där jag fotograferat HUR mycket som helst under ganska precis exakt 25 års tid. 

men.

alla bilder jag har därifrån är mer eller mindre gamla. alltså kunde det kanske vara kul att ta lite nya bilder. och det TROTS att jag egentligen känner mig proppmätt på just kopparlunden. det är ett av de vackraste industriområden jag vet, med sitt gamla brukstegel, järngrindar osv. men just eftersom jag fotograferat så mycket där, känns det något uttjatat.

dock. 

jag har förändrats väldigt mycket som person under de senaste tio, femton åren eller så. och när jag säger väldigt mycket, så menar jag väldigt mycket. och bara därför, för att både mitt seende och fotograferande har följt med i mina personliga förändringar, så tänkte jag att det kan vara kul att se om det märks i hur jag fotograferar just kopparlunden.

nu är det här jag gjorde idag, tidigt i morse när tvättmaskinerna gick, det första mer seriösa jag fotograferat därnere på rätt många år. men jag tycker nog att det ser iaf lite annorlunda ut än det gjorde förr. 

förr fotograferade jag mer motiv, än jag gör numer. nu är jag mer intresserad av form än av motiv. och jag tror att det är den största skillnaden mellan då och nu. 

såsom jag ser kopparlunden just nu, är som besjälad. det finns en själ i området som är ensam i sitt stillastående - på ungefär samma sätt som träd i en skog, där de är stående i många, många år - ser allt, men har ingen att prata med om det. ungefär så upplever jag kopparlunden; industribyggnader som sett mycket, men där ingen levande människa lyssnar på deras viskande.

just idag har jag hittat tre olika spår i bildskörden. dels det som är typiskt när jag fotograferar i kopparlunden - tegelfasaderna, järngrindarna osv, sedan bilder som de ovan - trasiga grejer på moderniserade fasader, spår av människor som nyttjat och använt en byggnad, och så sist men inte minst, icm (fast jag valde att inte ta med några såna i det här inlägget).

jag har inte bestämt om jag ska fokusera på ett av dessa spår, eller om jag ska blanda hejvilt. varje person som ställer ut, ska visa sex fotografier. det är inte jättemånga, vilket gör att iaf jag vill vara noga med VAD jag visar. det är också superviktigt att de bilder jag visar, hör ihop och har nån slags berättelse.

min plan just nu är att vänta ett tag tills jag och hunden åker ner dit igen. vildvinsrankorna som ockuperar de flesta byggnaderna får gärna knoppa sig och få lite löv och bli lite fina igen. ljuset idag var dessutom fullständigt vidrigt - det där hårda, skarpa ljuset som bara är skitdrygt. usch!

jag tänker inte ha någon som helst plan på vad jag kommer att fokusera på. när jag är där tänker jag fotografera de bilder jag hittar. eventuellt ta om någon som jag kanske inte gillade jättemycket från idag (eller iaf gången innan). och jag tror dessutom att oavsett vad som händer, så kommer jag att hitta sex bilder jag är ok med att visa. bara från idag finns det ett flertal bilder jag är väldigt nöjd med.

däremot är det inte säkert att bilderna jag är nöjd med från idag, automatiskt funkar ihop. det är därför jag vill ner dit igen, så att jag kan fylla på förrådet med råmaterial, så att jag förhoppningsvis hittar sex bilder att inte bara vara ok med, utan faktiskt kunna stå för helt och fullt,och dessutom vara riktigt nöjd med.

.. och nu när jag tittar på bilderna samtidigt som jag stoppar in dem i inlägget, så märker jag att - fan, alltså.. det ÄR otroligt vackert därnere.

nackdelen med det är ett fenomen jag ofta noterar när jag tittar på fotografi; hur vanligt det är att fotografera häftiga miljöer och förvänta sig att själva fotografiet ska vara bra enbart på grund av motivet. det är ju delvis därför jag fotograferar som jag gör; jag försöker undvika såna miljöer för att inte ansluta mig till den klubben som fotograferar på just det viset. 😅

förhoppningsvis fotograferar jag kopparlunden på ett sätt som är lite roligare än så. framför allt VET jag att jag fotograferar på ett annat sätt än man vanligtvis gör härnere. tittar man t ex på marknadsföringsmaterial av kopparlunden, så är det rent dokumentärt i stilen; prydliga bilder på hur byggnaderna ser ut, men that's it.

jag vill ju mer än så. för mig är kopparlunden besjälad och förtjänar att bli fotograferad på ett sätt som speglar det.

men som sagt var.. vi får se vad det blir i slutänden. just nu är jag mest bara glad att jag (och hunden) kom iväg på ett litet äventyr i morse. jag har varit trög i starten med att fotografera ute, eftersom jag dessutom är PROPPMÄTT på att fotografera här runtom där vi bor. jag är så trött på att fotografera samma grejer hela tiden att jag för tillfället helst tar mig iväg på fotoäventyr det finns en poäng med.

därför är det ju himla behändigt att kopparlunden finns, så att jag kan ta med mig min knäpphund och fotografera där, när jag har tröttnat på allt på hemmaplan.