Eye C : Medlem - Club Passionista

tror ni har sett den här bilden, men det spelar inte så stor roll - det är inte bilden i sig som är intressant idag. idag handlar det mer om skvaller än om något annat. :D

jag håller på att bygga ihop den medlemsprenumeration jag planerat för ett tag, som kommer att finnas på min hemsida (Eye C : ). jag har ju tänkt på det rätt länge - runt ett halvår eller så, skulle jag tippa på.

har ägnat flera timmar åt att skriva det första blogginlägget som kommer att vara bakom inloggning. så jävla kul. mina första medlemmar hoppas jag kommer att finnas bland deltagarna i porträttkursen. det är nästan uteslutande gamla deltagare från i höstas - plus ett par nya namn jag inte känner igen. det är min stora förhoppning att de kommer att gilla konceptet, och att de vill ägna tio kostnadsfria veckor som medlemmar med att hjälpa mig att hitta bra grejer att fylla medlemskapet med.

jag har såklart mina egna idéer, men det är ju kul om medlemmarna själva får vara med och ha synpunkter på vad de vill se i "klubben". delaktighet är en bra sak, kan jag tycka.

och för den som undrar; hela grejen går ut på att hålla ett växande intresse för fotografi vid liv, ge möjligheter till kontakt och umgänge i ett annat format än just FOTOKURS. fotokurser är skitkul, men de är tidskrävande och kostar rätt mycket pengar. plus att man kanske inte vill gå en fotokurs per termin i resten av sitt liv - och då är det här ett bra alternativ. mindre intensivt, man väljer själv vad man vill delta i, vill man avbryta sin medlemsprenumeration si och så lång tid för att sedan återuppta den går det naturligtvis jättebra. som medlem kommer man också att få tillgång till annat - t ex personlig bildrespons och en massa annat gottis.

allt kommer inte att vara gratis.

jag vill ju försörja mig, åtminstone delvis, på detta. och skulle jag göra allt gratis skulle jag bränna ut mig inom loppet av en tiondels sekund, och det vill jag inte.

jag har ingen aning om det här kommer att funka. jag hoppas det. detta, kombinerat med onlinekursen jag byggt ihop, är ju sånt jag tycker är vansinnigt kul.

ville mest bara skvallra om att det är på gång. man kan redan nu bli medlem i Club Passionista, som jag kallar det här, och faktiskt kostnadsfritt i tio veckor innan det börjar kosta pengar (150 spänn/månad). jag vill nämligen använda alla som blir medlemmar såhär i början till att få respons på just vad de/ni/vi vill fylla medlemskapet med.

dock.

nu är klockan fem på morgonen, och jag behöver försöka ta mig i säng. det är ju faktiskt en dag senare idag också. :D

ebba och hedda

ni har ju redan sett bilder på edward och ebba. idag var det dags igen, men faktiskt premiär för hedda som aldrig har modellat förut. vet inte varför det har blivit så - hon har funnits med här hemma rätt länge. kanske för att jag alltid har tyckt att edward och ebba gör sig så bra på bild, och inte velat lägga till en till modell ifall att det skulle bli trist.

vi tar ett par bilder på ebba, till att börja med. jag skrev senast igår att det här är så jävla roligt - och det är det (uppenbarligen). det jag verkligen, verkligen gillar med att fotografera just kranier/ben, är hur gråskalan ter sig. det blir så oerhört vackert, framför allt i svartvitt. jag har i ärlighetens namn inte ens övervägt att göra något annat än svartvitt av det, så det är svårt att veta hur det skulle se ut i färg. men jag är så nöjd med det här att jag inte ens tänker prova.

att jag sedan råkar ha oerhört vackra, torkade rosor och rosblad, är ju en match made in heaven. nu är ju det något som av uppenbara skäl inte framgår i svartvitt, men tro mig - det är riktigt jävla vackert och en ögonfröjd att beskåda medan jag fotograferar.

det här är då alltså hedda. hon kom till mig genom en bekant som hade hittat ben efter - någonting, i någon skog, och tog med sig det till mig eftersom hen visste att jag gillar sånt. hedda står på samma bokhylla som edward, där hon minns tiderna som var och hur vacker hon ansågs vara på den tiden det begav sig.

faktum är att hedda har stått orörd så länge på bokhyllan att hon var mer än lovligt dammig. nu tog jag mig friheten att låta henne vara dammig - lite av poängen med de här bilderna är ju det förgängliga, det som är lämnat bakom, minnen av det som varit.. och då blir det ju lite fånigt om mina modeller är kliniskt rengjorda. de är ju som vackrast au naturell, tycker ju jag personligen.

det lustiga med de här tre fantastiska modellerna är att de, liksom vilka mänskliga modeller som helst, har lite olika proportioner och uttryck. alltså tog det mig en stund att hitta heddas bästa sidor och hur hennes egen skönhet framhävs som bäst.

men jag hoppas att ni förstår varför jag tycker det är så fantastiskt att fotografera de här tre. de har hängt med i rätt många år, och jag uppskattar deras sällskap oerhört. de har alla mycket olika personligheter, och ger mycket olika intryck. hedda är den jag känner minst, men det här lilla äventyret kanske gör att vi lär känna varandra lite bättre.

det bästa med det här är att jag nu kommer att ha ännu fler bilder att välja mellan, till det börjar bli dags att förnya det som sitter på väggarna här hemma. jag tror att jag eventuellt kommer att visa er, när jag har bestämt mig. vi får se. det återstår att se. :)

lärdomar

av dagens ansträngningar har jag lärt mig att jag ska ägna mig åt fotografi, och fotografi (och text) enbart. allt annat jag sysslar med i form av diverse kreativa utlopp, ska stanna på personlig basis. jag har också blivit påmind om att jag inte ska ägna mig åt att sälja grejer, eftersom jag är så vansinnigt urkass på det.

dagens äventyr på julmarknaden i sala var en ekonomisk förlust. det gick åt mer pengar än det kom in, vilket suger, eftersom jag verkligen skulle behöva få in lite pengar. men så är det.

jag fotograferade lite i lokalen, men känner mig inte alls nöjd med bilderna, så ni får bara se den här ovan - och det enbart för att min hund är med på den. snubben på bilden är ett ex och kompis till mig, som tack och lov har rätt bra koll på hur man ska hantera en hund som blir superstressad när matte går mer än ett par steg längre bort än kopplet räcker.

nu är vi iaf hemma igen. hunden leker att han är död på min säng, och jag har tagit mig igenom en hel rad osmickrande tankar om mig själv och min förmåga. jag är inte klar med det än, och det kommer nog att ta några dagar innan jag hunnit sortera bort och lämna en massa korkade idéer om mig själv i backspegeln.

follow your heart.

jag ska inte sprida ut mig för mycket, iaf inte när det kommer till saker jag faktiskt vill ägna mig åt lite mer seriöst. det funkar inte för mig, tydligen. tror att jag behöver nörda in mig på en sak - fotografi, i det här fallet, och stanna där.

tror att det kanske blir tyst från mig nån vecka eller så (men man vet aldrig - jag kanske är jättepigg i morrn och börjar skriva doktorsavhandlingar till blogginlägg om diverse), så att jag får lite mental tystnad, lugn och ro så att jag hinner landa och plana ut.