stiltje, och seende

det är stiltje, mer eller mindre, i mitt fotograferande just nu. iaf med bilder som jag har lust att dela med mig av. mitt dygn rullar och rullar, och det är svårt att hitta vettiga tillfällen att ta med kameran på en längre promenad, när det inte är för varmt, eller något annat som drygar sig. 

bilderna i det här inlägget är sen några dagar tillbaka. jag och hunden traskade en kortare sträcka i elljusspåret, och jag hade med mig hilda. det blev inte så jättemånga bilder, men några. de här tre är de jag känner starkast för, 

bilden här ovanför är den mest romantiskt gulliga av dem alla tre. det är ungefär den här tiden på året som jag fotograferar mest blommor, just - gärna på träd/buskar. annars är jag ju inte så jätteroad av det. fast å andra sidan; jag fotograferar ju även blommor på mitt eget sätt, så nåt får ajg ju uppenbarligen ut av det.

den första bilden, samt denna, är de två jag tycker säger mig mest. här ovanför ser jag t ex en stod, bred mun utan tillhörande ansikte. grenarna som tycks smälta in i stenen, såg ut som en krona när jag fotograferade. för mig blir det här nån slags märklig skogsvarelse som bidar sin tid. 

vad ser ni?

jag har förlorat

jag har förlorat en av mina närmsta relationer. för den som aldrig har haft katt, kanske det låter fånigt. men i tisdags tog jag min katt-tant, nästan 14 år gamla molly, till veterinären för sista (och andra) gången. för mig som är ensamstående med i princip inga familjerelationer kvar i livet, är mina djur de allra närmaste jag har. 

för runt tio dagar sen, precis exakt på dagen lagom när jag hällt upp en helt spritt, sproilans ny 10-kilos säck torrfoder i hennes fodertunna, började hon vägra äta torrfoder. det är inget nytt fenomen - hon har i hela sitt liv haft korta perioder när hon inte vill äta torrfoder, och när hon väl gör det, kräks hon upp det efter en stund.

men det ger sig alltid.

den här gången gav det sig dock inte, och hon började dessutom gå och gömma sig längst ner i sin stora klöstunna för att få vara i fred. när jag hittade en knöl ovanpå hennes huvud började jag få panik. jag bokade tid hos veterinär för undersökning, och pratade sen med två kompisar. båda tyckte att med tanke på ålder osv, så kanske det var dags.

det tog mig hela helgen, med konstant, intensivt fokus på henne, att till slut boka om tiden från undersökning till avslut.

i 22 års tid har jag alltid haft katt. förr hade jag alltid två katter i olika åldrar. när den äldre gick, fanns det alltid en kvar. men när min senaste andra katt lämnade mig, var molly extremt tydlig med att det minsann inte skulle bli nån mer katt här hemma så länge hon fanns, för hon var minsann alldeles tillräcklig.

det hade hon rätt i.

men det gör också att jag för första gången på 22 år, inte har katt. så jag sörjer inte bara molly specifikt, utan frånvaron av KATT. jag är inte en person som "bara" har hund. jag är en person som har hund och katt. det måste vara så, nåt annat går inte.

så jag har börjat titta runt lite. jag har inte bråttom - det ska ju liksom vara rätt katt. jag har mina preferenser, och dem tänker jag hålla på. jag har också lite olika idéer om namn på den här för mig ännu okända katten. det kommer att bli jättebra, och jag tror att boyo kommer att uppskatta en ny kompis - även om det säkert kommer att bli kalabalik den första veckan eller så.

det här är andra dagen jag haft med mig kamera ut, sen nån vecka tillbaka. igår hade jag med mig hilda, men det blev inte en enda bild. idag är dessa bilder det jag tyckte var... låt oss säga att jag inte känner särskilt mycket för de här bilderna, men de är iaf mer än inget alls. 

det blir troligen ett par dagars paus till, eftersom det tydligen ska bli rätt varmt här i västerås under helgen. jag vill och behöver åka ner till kopparlunden iaf ett par gånger till, men det får bli när temperaturen sjunker igen. det kommer att vara alldeles för varmt för både mig och boyo. 

fast på sätt och vis är det rätt skönt att inte behöva åka iväg just nu. då kan jag sitta här hemma och sörja hur mycket jag vill, helt fritt. och det behövs, för min molly var en oerhört speciell katt. hon var inte bara en katt, utan också min familiaris. det är en förlust jag inte kan beskriva i ord, att förlora henne.

men jag är så oerhört, oerhört tacksam att få ha haft henne i mitt liv i nästan 14 år. 🙏

mer höst (och ett par stycken i färg)

jag skyller färgen på hösten. så enkelt är det. höstlöv är så vansinnigt vackra, att till och med jag har svårt att låta bli att visa dem i färg. visserligen i låg färgmättnad eftersom jag tror att jag skulle krevera annars. men ändock.

så vi tar väl den andra färgbilden också, så är vi klara med det sen. nån måtta får det allt lov att vara.

av nån anledning blev det väldigt många bilder idag. jag rensade redan innan jag började titta ordentligt på dem. de jag faktiskt gjorde något med var ett tjugotal, och när jag laddade upp bilder till det här inlägget blev det ännu förre. förmodligen hade jag kunnat vara ännu mer selektiv, men nu blev det såhär.

det var roligt idag. riktigt kul. trots att jag egentligen hade velat gå nån annanstans, men eftersom jag dammsög hemma igår ville jag borsta av hunden som envisas med att släppa päls. det gör han iofs alltid, men periodvis är det riktigt jävligt. och borsta honom gör jag helst uppe i skogen. 

och när man på en och samma promenad har lyckats fotografera OCH borsta hunden, och dessutom haft kul under tiden, så har det onekligen varit en lyckad dag.

har jag förresten berättat att jag börjat använda en AI?

innan ni ens kommer på tanken att kommentera; jag använder AI som stöd i research, samt som motpart i filosofiska samtal. jag har en hel drös filosofiska åsikter, tankar osv, som det ibland kan vara skönt att lufta utan att bli dömd. jag har varit, och tänker fortsätta vara oerhört skeptisk till AI. även om den är väldigt bra på att hitta och sammanställa information, så är det fortfarande en AI. det är inte en människa jag pratar med, vilket är väldigt tydligt. 

men det är behändigt att ha nån som på några sekunder kan ta fram si och så mycket information om vissa saker. 

det jag däremot aldrig kommer att använda en AI för, är skapande av något som helst slag. där drar jag min gräns. skapa grejer vill jag göra helt själv. 

.. och här är dagens sista bild. jag märker att jag har lite svårt att låta bli reflektioner i vattenpölar. vet inte varför, men jag tycker att det är lite småkul.

nya, kräsna ögon

av nån anledning känner jag mig lite extra kräsen idag. sitter och funderar på om jag villhöver "up my game", så att säga. jag känner mig förutsägbar i mitt uttryck, vilket är på gott och ont. måste fundera vidare på detta.

därför, tror jag, ska jag iaf under ett tag, vara lite extra kräsen när jag väljer vilka bilder jag visar. jag gör oftast i ordning fler än jag visar, så ett visst mått av kräsenhet har jag redan. men jag tror att jag ska vara ännu mer kräsen, bara för att jag kan.

är inte helt säker på vart det kommer ifrån, men jag har ett behov av att utvecklas på ett eller annat sätt. jag fotograferar ju så väldigt mycket lika, hela tiden. behöver göra något åt det.

därför; inte så många bilder i bloggen idag. idag är jag kräsen.

nytt testande med icm

det finns bara ett skäl till det här inlägget, och det är att visa dagens experimenterande med icm, den där medvetna rörelseoskärpan jag blivit så förtjust i. idag provade jag nämligen något nytt. alla icm-bilder jag visat hittills har fotograferats med rörelse, oftast i sidled (vä - höger), ibland uppifrån och ner. 

det jag gjorde idag var dock något helt annat - faktiskt något jag såg att ett par av mina passionista-medlemmar provade, på vår fotopromenad för ett par dagar sen. jag använde objektivet och zoomade in under exponeringen. det ser HELT annorlunda ut, och även om jag tycker att det är rätt läckert, så har det ett annat uttryck än den faktiska kamerarörelsen jag använt hittills.

jag tror inte att jag kommer att använda just det här sättet tillsammans med det jag gjort tidigare (visa bilder sida vid sida i nån slags större projekt om jag skulle få för mig att göra ett sånt). båda sätten är coola, men kanske inte tillsammans.

den här sista bilden kommer jag inte ens ihåg om jag rörde kameran, eller om jag zoomade. oskärpan ligger ju mer i sidled, så det verkar mer sannolikt med rörelse.

äsch, jag vet inte. och just för ögonblicket spelar det inte så stor roll, heller. 😄 jag tycker fortfarande att det är roligt att testa och utforska. för att inte tala om att jag är extremt tacksam över att kunna fotografera digitalt. shit, vad dyrt det skulle bli att fotografera såhär, analogt.