om bildanalys
idag får min hund, boyo, vara först i inlägget, fast att han egentligen inte har något som helst med innehållet att göra. men han är söt, och ibland räcker det. 🤗
idag tänkte jag skriva lite om bildanalys. om det inte har framgått, så tycker jag att det är ganska viktigt. åtminstone att förstå principen, och att kunna ha ett kritiskt öga när man tittar på ett fotografi.
med "kritiskt" menar jag inte kritiskt såsom i att hitta fel, utan kritiskt som i undersökande och utforskande. att ställa frågor ur - well, vilket perspektiv man nu väljer, och att göra sitt bästa för att svara på dem.
jag har ju tänkt mig att jag ska skriva ihop ett litet häfte med grundläggande bildanalys, till club passionista. den kommer att rikta in sig på bildanalys av fotografi, för nykläckta fotografer. vill säga; fokus kommer att ligga på de rent fotografiska delarna - teknik samt de bildskapande delarna (komposition, ljus osv).
varför jag tycker att det är så viktigt?
tja, inte är det för att jag tror att nån av medlemmarna helt plötsligt får för sig att byta bana och bli kulturjournalister i stället för vad de jobbar med nu. 😅 jag tror att de är rätt nöjda som det är, på den fronten.
nej, jag tycker att det är viktigt att ha lite koll på det här, eftersom jag anser att man kan lära sig mycket om fotografi genom att medvetet betrakta andras fotografier (medvetenhet är viktigt för mig överlag, när det gäller fotografi).
vad ska den här medvetenheten åstadkomma då, undrar du säkert.
well. flera saker, faktiskt. men de allra, allra viktigaste delarna är: det ger ett språk att prata OM fotografi med, och det kommer över tid att göra så att man börjar tänka lite annorlunda omkring sitt eget fotograferande. man blir mer medveten om vad man gör, och kan börja sätta fingret på sånt man vill förändra.
så jag antar att det allra viktigaste är att lära sig språket. utöver att kunna prata med andra fotografer, så ger det också förmågan att vara konstruktiv i samtal om andras bilder.
ska man prata om någons fotografi är det trevligt att kunna uttrycka sig lite mer än att bara säga "bilden är fin". det är nämligen en av de mest förolämpande komplimanger man kan ge någon, IMHO.
jag tycker till exempel att det är trevligt att kunna formulera varför man tycker si eller så om ett fotografi, om de tekniska delarna (färg/sv, korn (iso), ljus, komposition osv) förstärker innehållet och isf hur, om bildbehandlingen får just det här specifika fotografiet att vara på sitt allra bästa, hur färgerna påverkar intrycket - osv. ni fattar.
man behöver absolut inte bli ett proffs på bildanalys. det handlar verkligen inte om det. framför allt inte för mina medlemmar, som trots allt har fotografi som ett intresse, inget annat.
men eftersom jag nu har startat upp det här konceptet med club passionista, så är det ju kul om jag kan bidra till mina medlemmars utveckling som fotografer. och eftersom det är jag som råkar veta vad jag sitter på för kunskap, så tar jag mig friheten att bestämma vad jag vill dela med mig av. och jag kan inte dela med mig av allt på en gång, utan jag får försöka portionera ut det i lagoma doser. 😄
om jag ska gå till mig själv, så kan jag säga att jag uppskattar som allra mest att kommentera på, och själv få kommentarer, från personer jag vet pratar samma språk som jag. då vet jag vad de pratar om och vad de menar utan att behöva fundera.
för att säga "den är fin" med en stor, tydlig, fetstilad PUNKT därefter (vill säga; utan förmågan att uttrycka sig mer) är i min värld faktiskt - ganska förolämpande. 😅
nu är det ju dock så att det troligen är YTTERST få förunnat att kunna uttrycka sig om andras fotografier på ett sådant sätt som jag personligen föredrar. framför allt inte när man fortfarande är nybörjare.
det är därför det är så viktigt att lära sig. och nånstans måste man ju börja.
och om någon undrar hur jag själv lärde mig; först och främst gick jag en fotoutbildning där konstruktiv kritik och ett visst mått av bildanalys ingick. ett par år senare började jag läsa konstvetenskap med fokus på just bildanalys av fotografi. där ingår både (foto)teori och metod, och då lär man sig i väldigt hög utsträckning språket för att prata omkring fotografi.
en av mina största fördelar när jag skrev uppsatser om fotografi, var dock att jag själv fotograferade. jag hade kunskap som en icke-fotograferande konstvetarstudent inte har, vilket givetvis påverkade hur jag analyserade de fotografier jag valt till uppsatserna.
.. och det var också där nånstans som jag började inse att man kan lära sig oerhört mycket om sitt eget fotograferande, genom att (medvetet!) betrakta andras fotografier.
och nu börjar jag äntligen närma mig sista bilden i det här inlägget. 😅 jag hoppas såklart att du inte bara har glott på bilderna, utan också faktiskt läst texten.
men det är ok om du inte gjort det. isf hoppas jag att du har tyckt om bilderna. 🤗
(är det bara jag som ser en zombiearm med skelettliknande fingrar på i den här bilden?)

















Triangeln som form är ju en klassiker när det gäller att bygga en bild — att komponera — men här använder du den också som en portal in i det okända och mystiska. Det blir något mer än bara en vackert komponerad bild, det estetiska blir en öppning in i det känslomässiga.
Nå, förutom den bilden, som verkligen grep tag i mig, så är din text väldigt intressant. Jag tänker dock att man kanske skall vara försiktig med att ”förkasta” kommentarer som att ”bilden är fin”, det kan ju faktiskt betyda att den som skriver en sådan kommentar verkligen tycker att bilden är fin, och det är väl sannerligen inget fel med det. Men att den personen kanske inte har språket att beskriva varför. Vilket du faktiskt sätter fingret på själv i din text — för att kunna sätta ord på hur man upplever en bild, behöver man studera bildens språk, lära sig, utveckla sitt seende och tänkande.
Jag får i alla fall själv väldigt sällan kommentarer på mina bilder, förutom från vissa då, vilket jag verkligen uppskattar på djupet. Vad det beror på kan ju vara allt från att det jag gör faktiskt är helt ointressant, till att många som kanske inte har den kunskap och erfarenhet i botten om bildens språk inte vågar kommentera därför att de tror att de måste säga något intelligent och genomtänkt för att inte förolämpa mig. Men jag blir faktiskt aldrig förolämpad av kommentarer — ja i alla fall om de inte är sprungna ur ren dumhet eller förakt, eller att man känner att den här personens avsikter är att förolämpa mig — Men, det är klart att en kommentar som kommer ur en genomtänkt och inkännande tanke, vare sig det handlar om bildkritik eller bildanalys, betyder väldigt mycket, det får ju mig att tänka till och kanske rent språkligt tvingas se på det jag gör och formulera mig kring mitt arbete som fotograf. Men i grunden välkomnar i alla fall jag alla typer av kommentarer. Jag tänker att vi nog skall vara oändligt tacksamma för att det finns människor därute som faktiskt gillar det vi gör trots att de kanske inte har den erfarenhet och kunskap som vi har.
Men, med det sagt, så blir ju det du gör med dina fotokurser och så där en viktig del i att försöka stärka nykläckta fotografer i att bli bättre på att formulera tankar kring sitt eget fotograferande och därmed kanske också hur de ser på andras…😊
triangeln: ja, den är fin. 😂 fast också mycket mer än så, kan jag tycka. åtminstone så tycker jag att det finns mer att säga om den, än att den är fin, med den där stora, fetstilade punkten och tomrummet efter punkten.
och visst. alltså, det är alltid, ALLTID trevligt att få kommentarer och respons på det man gör. det tycker såklart jag också. och i det ingår att få kommentarer som säger "den är fin" eller motsvarande. och alla måste ju börja nånstans, och det kanske är just precis där. "den är fin."
fördelen med kommentarer av det slaget är förstås att det är en point of origin, typ. en startpunkt. därifrån kan det bara bli bättre - förhoppningsvis. men det förutsätter också att det finns en medvetenhet hos individen, och en vilja att utvecklas. både med språket och seendet - och på sikt, även den egna utvecklingen som fotograf.
det är liksom en rundgång i all oändlighet, detta. det ena ger det andra, och så blir det en uppåtgående spiral (förhoppningsvis).
och när det gäller mina kurser, passionista osv, så har jag ju turen att själv kunna bestämma hur jag vill "hone" mina medlemmar. de får ju liksom skylla sig själva, lite, när de väljer att fortsätta hänga med mig. *visslar oskyldigt*
jag uppskattar alltid att få kommentarer från dig. det känns som att vi alltid har givande konversationer om det vi pratar om. 🤗
alla behöver inte analysera bilder som man gör i en konstvetenskaplig kontext, eller som en kulturjournalist gör på kultursidorna i en tidning. det är verkligen inte nödvändigt.
men just det där att vara medveten om HUR man betraktar, VAD det är man gillar eller inte gillar, kanske VAD man själv skulle ha gjort annorlunda, osv.. det är värt enormt mycket att fundera över sånt.
plus att det ÄR roligt att veta vad man pratar om i fotografi. det spelar ju ingen roll vilket ämne det handlar om egentligen, det är alltid roligare när man vet vad man pratar om. 😄
och jag tilltalas inte heller av alla bilder. det finns såna jag kan tycka är just - fina, men inte så mycket mer. det är EXTREMT få bilder jag attraheras av i sådan grad att jag skulle kunna tänka mig att ha en på väggen.
en sak jag uppskattar här på fotosidan är att det verkligen finns fotografer av alla möjliga sorter, och på alla nivåer. en del ÄR nybörjare, och det måste ju vara ok, det med. andra har hållt på ett tag, och har just det där språket.
jag kanske skulle skriva lite mer om just bildanalys, så kanske jag kan väcka lite intresse hos fler. *funderar*
min privata erfarenhet är att alla inte är intresserade av att få sin bild analyserad, inte alls
Samuel har helt rätt i att skriva att en bild är fin är bra nog, sen finns ju tävlingsinslaget jag upptäckte för något år sedan, vem som skriver flest kommentarer och då räcker ju, fin bild
vilket språk och vilka kunskaper som används i en bildanalys är mycket varierande
för mig är oftast det rent mätbara i tid, iso, lins mm helt ointressant
bildens jämvikt, underliggande språk som uttrycker fotografens väsen mm det viktiga för mig
av tio ugglor finns en som har ett eget uttryck, som talar till mig, men kanske inte till andra
jag följer ingen och har därför ingen kännedom om vad, hur eller vilka
jag ser dom bilder som visas och kommenterar det jag blir berörd av på något sätt
av din bildserie här, ser jag nära bilder av sprickor och mörka hål
jag får hålla mig fast i det igenkännbara för att inte sugas in
den bild Samuel talar om är för mig lite skrämmande
jag tänker på tält i Gaza, faktiskt lutar bilderna åt att något är trasigt, för mig känns det så, fast det trasiga kan vara överallt
lite tankar av din text
jag tycker är trist med så lite analyserande här
bra att du tog upp ämnet
/inger
är också fullständigt ointresserad av tider, iso, objektiv, kamerahus osv. det är inte det som skapar en bild. däremot kan kornigheten som uppstår av högre iso påverka hur vi uppfattar en bild. det finns mycket som spelar in, och det är intressant att fundera på. iaf tycker jag det. men jag förstår ju också att det finns många som säkert tycker att det är jättetrist.
jag tycker att det är superintressant att du nämner "igenkännbara" om bilden samuel nämner. jag förstår tanken, men just att du upplever den som skrämmande. just det jag fotograferar uppe i skogen inspireras nämligen av min barndoms fantasier om tomtar och troll, vart de bor och lever, osv. på tal om analyser, liksom. 🙂
delat med sådant som döljer sig i mitt undermedvetna, nämligen minnen, abstrakta, om situationer ur mitt förflutna
ur detta kan jag ofta förstå vad bilder säger mig
både andras och mina egna
ett ordflöde, eller en känsla uppstår
som
relaterar till något jag i bästa fall förstår i klartext
alla speglar sig själva i sina bilder
på olika sätt
/inger