olika miljöer ger olika resultat

jag har haft ett par dagar där dygnet och sömnen har jävlats en hel del, så idag är jag vad jag kallar "trött-bakis"; trött, seg, faktiskt riktigt låg jämfört med hur jag brukar vara. därför hade jag egentligen inte alls lust att gå ut med hunden, men har man en gång skaffat sig hund är det bara att ge sig ut vare sig man vill eller ej.

hilda fick följa med, särskilt eftersom det när vi var ute för en gångs skull var moln och inget direkt solsken.

vi gick en promenadsträcka vi gått många gånger, och ni har sett otaliga bilder därifrån. idag är, tror jag, andra gången jag använder just dubbelexponeringar på den här sträckan. noterade en sak idag som känns både intressant och relevant, åtminstone för mig.

dubbelexponeringar fungerar olika i olika miljöer.

jag tycker  t ex att dubbelexponeringar funkar bättre i den här miljön, än de gör nere i kopparlunden - och är jag ändå väldigt förtjust i just de bilderna därifrån.

skillnaden är, tror jag, att det som finns tillgängligt här är lättare att sortera, att få ordning på i båda exponeringarna. i kopparlunden är det både material, former, riktningar osv, som ska komponeras ihop på nåt vettigt sätt. det blir lättare TUNGT, därnere.

.. och i den här miljön blir det inte lika "tungt", iaf upplever jag det så. 

jag kommer att fortsätta dubbelexponera och troligen använda icm också, nere i kopparlunden tills jag känner mig klar där. jag ger det 1 - 3 fototillfällen till, sen tänker jag nog anse mig färdig där inför det här projektet, iaf.

i bilden ovan, och bilden under, ser ni samma grenformation - jag blev så förtjust i hur den är formad och riktad att jag inte kunde låta att ta två bilder. fördelen är ju att det är dubbelexponeringar, så det blir inte samma bild. har svårt att bestämma mig för vilken jag gillar mest, dock.

men vet ni, jag tror att jag är lite för trött för att ha nåt mer vettigt att säga just nu. därför lämnar jag er med dagens sista exponeringar, utan vidare kommentarer från min sida.

enjoy! 🙂

övningsrunda

en av de största fördelarna med att inte fotografera mot betalning är att man slipper undan den där nödvändigheten av prestation och konstant hög kvalitet på det man gör. för mig är det en enorm lättnad att inte behöva känna just den där prestationsångesten och nervositeten för huruvida just den här kunden kommer att bli nöjd eller inte. 

det gör att åtminstone jag kan slappna av på ett helt annat sätt och sänka förväntningarna på att "vara skitbra" varje dag. 

de här bilderna är från i fredags när jag och min hund precis plockat upp hans bästa kompis, en gigantisk tik som brukar hänga med oss när hennes människor är i stan. supermysig hund som smälter in helt obemärkt i vår familj. 

just den här omgången bilder kändes mest som en övningsrunda. jag har ju som sagt var inte fotograferat särskilt mycket på senaste, så ringrostigheten gör sig känd på det mest obekväma vis. 😅

men jag tror att bildseendet sitter där det ska, trots att det känns just ringrostigt. 

det som är intressant just nu - det syns inte i just de här bilderna, men tittar man tillbaka till förra inlägget kan man se vissa skillnader - är vad, och hur, jag fotograferar. det är ingen direkt skillnad i HUR - det blir samma formspråk, men med mer motiv än enbart form.

det jag gjorde i fredags var dock mest att återgå till det som är känt och hemtamt, i fråga om just bild- och formspråk. det här är något jag kan, har lätt att se och plocka upp i bild.

jag har ett motto jag använder mig av när det gäller fotokurser och club passionista - och det är att vi inte måste producera mästerverk. det är faktiskt något jag anammar för egen del också. när man har fotograferat ett tag märker man att det som är intressant INTE är mästerverken, utan huruvida den allmänna nivån är stabil och om man kan höja den i stället för att råka fotografera ett enda mästerverk.

det är rätt skönt att släppa taget om det där med mästerverk, faktiskt. jag ser åtminstone mitt eget fotograferande som mer undersökande och utforskande - vad händer om jag gör såhär? .. än ett ständigt sökande efter nästa "bästa bilden någonsin". det är ju mest bara jobbigt, och jag vet inte om det blir särskilt mycket bättre bilder för den sakens skull.

.. som avslutande skvaller kan jag berätta att jag precis är i tagen att börja skriva min andra bok. det blir en fortsättning/fördjupning på den första boken om Sanning vs Verklighet i fotografi, men med det groteska (art grotesque) som filter. jag håller på och läser diverse filosofer och annat smått och gott, för att dels hitta ett vettigt språk att använda, dels för att ha lite kött på benen. jag tycker ju att det mesta av det jag läser visserligen kan vara väldigt intressant (jag tänker närmast på idéhistorisk/konstvetenskaplig litteratur om det groteska ur lite olika perspektiv), men vissa författare är antingen sjukligt tråkiga eller alldeles för enkelspåriga för min smak. 

så - nu kommer jag att ha sådär vansinnigt kul ett bra tag framöver. alltså, ni ANAR inte vad kul det är att skriva böcker om de här sakerna. min hjärna ligger som en stor, dreglande, svettig pöl innanför pannbenet och sexfantiserar om det groteska in absurdum. 😅

det är tur att jag är lättroad, iaf. 🤷🏻‍♀️

vinter och snö (och bok)

jag har inte fotograferat särskilt mycket på ett tag. jag har varit fullt upptagen med min bok - är det fortfarande, fast nu håller jag på med den engelska versionen av bok för tryck. jag tror att jag har hittat alla fel i den svenska - och åtgärdat. men jag kan skvallra om att jag varit lite småknäckt under tiden, eftersom indesign fått för sig att trasa sönder mitt dokument TVÅ gånger, så jag blev tvungen att börja om från början. 🤦🏻‍♀️

men skam den som ger sig. om det är någon som tänkt sig att läsa den, får ni gärna upplysa mig om ni hittar några fler fel som jag missat. (e-bok)

frånvaron av fotograferande för min del beror dock inte ENBART på boken, även om det är lätt att skylla på den. det är v i n t e r , om nån nu hade råkat missa det. jag är inget fan av vintern; det är kallt och äckligt, och det är dessutom snö. där jag bor är fastighetsskötarna extremt dåliga på att ploga och sanda, vilket gör att det vanligtvis är väldigt svårt att röra sig utomhus. i år har de faktiskt varit bättre på det (än så länge), men då har det ju varit kallt i stället. pga det, och att det är VITT precis exakt överallt (ungefär som sommaren är GRÖN precis exakt överallt efter midsommar). 

men. idag fick kameran följa med ut när jag var ut med hunden. det blir korta promenader nu pga kylan - jag fryser, han blir kallt om tassarna. men på den korta biten vi gick, fick jag ändå ihop några småkul bilder (för att vara snö).

bilden här ovan får mig att tänka på antingen en ruggig matta, eller möjligtvis mögel. 

här var det istapparna från gatlyktan som var kul. röken i bakgrunden också, men framför allt istapparna. svårt att få till bra, för det var stark sol och motljus, men.. well. det ser ut som det gör.

ett annat skäl till att jag inte fotograferar jättemycket just nu är - min kamera. den håller fortfarande ihop, men eftersom livet känns mest som att det går ut på att vänta på att kameran dör.. som ni ser på bilderna ovan, är det rätt mycket damm på sensorn - jag gör mitt bästa för att dutta bort det mesta, men jag missar uppenbarligen en hel del. jag vet att det finns grejer att rengöra sensorn med, men jag har dem inte, och tyvärr ligger det rätt långt ner på mina prioriteringslistor. kombinerat med att kameran inte heller är särskilt pålitlig, gör det att jag t ex INTE vill påbörja ett projekt jag länge tänkt göra (jag började förra vintern, men de bilderna ligger på min gamla dator som kraschade för ca ett halvår sen, och jag har inte tagit tag i att undersöka om något går att rädda). 

det känns alltså inte skitkul att fotografera med så opålitlig utrustning, och framför allt har jag ingen större lust att ta viktiga bilder med den. 

så på sätt och vis är det väl tur att det finns snö ute, så att jag iaf har NÅNTING att göra, även om jag inte tycker att det är skitkul.

istapparna här ovanför är, tror jag, min egen favorit idag. 

mest ICM, ett par i färg

det är bra att ha hund. då kommer man ut, vare sig man vill eller inte. dessutom kan man ta med sig kameran när man går ut. det sker nästan dagligen - iaf de dagar jag faktiskt är vaken dagtid.

såsom idag.

jag är fortfarande lite tröttbakis sen helgen, så jag tänkte att det blir vad det blir, när vi gick ut. hade ingen direkt plan för vart vi skulle gå heller, utan vi gick dit fötterna ledde oss. det finns dock en hel del rätt kul bildmöjligheter längs just den här rundan.

jag har börjat med en ny rutin i fotograferandet. inte alla, men många saker jag fotograferar, blir det minst tre bilder av. en skarp, minst två med icm. det är inte alltid alla blir bra, men man måste ju prova och se - annars lär man ju inte få reda på det.

liiiite, lite färg kommer med även idag. det finns fortfarande ställen som är bedövande vackra i färgerna, och jag erkänner att jag har svårt att låta bli just där.

har ni för övrigt noterat att jag inte fotograferar fullt så många närbilder just nu? det slog mig nu under promenaden, att jag faktiskt börjar lyckas få till bilder med ett annat utsnitt än mina gamla vanliga skogsbilder.

inte för att det gör nån större skillnad. tror att jag bygger upp mina bilder på samma sätt, bara att det är en lite större bit verklighet som fotograferas. jag är lite impad av det själv, faktiskt. ni anar inte hur lång tid jag har trott att jag inte kan det. men det tar sig!

.. och här har vi slutet på dagens bildskörd! 📷✨🙏

bara för att jag kunde och hade lust

idag var en sån där dag när jag inte hade nån särskild plan med hundpromenaden. jag visste bara att jag ville ta med mig kameran, och det gjorde jag. med ett par av mina (två par) nya skor, trotsade jag min nervositet över att få skitont i fötterna på en längre promenad, och så gick vi just en sådan.

bildskörden blev inte så stor idag, men jag tycker ändå att jag fick till nån enstaka bild som faktiskt kändes riktigt bra. vi har säkert olika åsikter, så jag håller för mig själv vilken/vilka min/a favorit/er är. 

enjoy! 🤗