oväntade bildskatter

vädret kan vara missvisande, när man tittar på det inifrån. innan jag gick ut med hunden tittade jag ut genom köksfönstret, och såg flera personer med långärmat på sig. givetvis trodde jag att det kanske kunde vara svalt nog att gå en lite längre promenad, så jag tog med mig hilda när vi gick ut.

ack, så jag bedrog mig. först kändes det hyfsat ok, men efter bara några meter märkte jag att det var alldeles för varmt för både mig och hunden. på den korta sträcka vi gick trodde jag inte att jag skulle hitta några bilder som jag inte plockat förut.

men kanske 100 - 150 meter hemifrån gick vi igenom nån pytteliten, rätt gullig liten parkliknande miljö - och där fanns de. bilderna. 

och faktum är att det var länge sen jag kände mig så nöjd med just den här typen av bilder. jag hittade bilder på två träd sammanlagt, och det första av dem hade flest. jag hade säkert kunnat hitta fler om jag ansträngt mig, men det VAR varmt, kvavt och i största allmänhet jävligt äckligt.

det jag hoppas på med just den här serien, från er sida, är att ni kan se rytmen, musiken, viktfördelningen osv. det handlar alltid väldigt lite om motiv för mig, och mer om hur jag kan fördela det jag ser över bildytan på ett sätt som - well, som sitter som en smäck, helt enkelt.

hur jag ser den där rytmen, musiken, viktfördelningen osv?

well. det är ju den där inre bildytan jag kan applicera på verkligheten som är så effektiv. den, och de former jag ser. ofta handlar det ju om hur ytor spelar mot och med varandra, hur former skapar dragningskraft åt endera hållet, hur saker är tunga eller lätta i relation till något annat osv. 

och vet ni, det är så himla roligt när man får till helt oväntade bilder av det här slaget, när hjärnan befinner sig i ett konstant tillstånd av överkokthet. jag blir så glad helt för min egen skull, utan förhoppningar om att nån annan ska gilla det här. JAG gör ju det, och det räcker faktiskt. 🙏

för många, många år sen skrev jag en status på facebook. jag har inte hittat den igen, trots att jag aktivt letar hela tiden (i mina minnen), men poängen med den var iaf att - det jag älskar med svartvitt fotografi är hur ljuset smyger sig runt motivet, hur gråskalan ser ut, hur frånvaron av färg tillåter känslan i fotografiet att framträda på ett helt annat vis. den statusen var sann då, och den är lika sann nu. jag verkligen älskar svartvitt. så är det bara.

för övrigt, om ni orkar hänga med i mina tankesvängar, så kan jag säga att jag är alldeles otroligt nöjd med min canon eos 5d mark III. vilken arbetshäst! 😮 jag tror faktiskt, helt ärligt, att jag skulle vara fullt nöjd med att ha en just sådan i resten av mitt liv. man ska aldrig säga aldrig, men alltså - ÅH, vad jag gillar den!

det finns tre saker specifikt, som jag tycker är så otroligt mycket bättre än i 5d originalet; tonomfånget är otroligt mycket bättre, att jag kan använda så oerhört mycket högre ISO-tal (skillnaden är extrem), och att jag kan dubbelexponera. detta är de tre saker som gör att jag tycker att jag kan ha mycket, mycket roligare i mitt fotograferande med originalet i just 5d-serien.

så ja. jag känner mig sådär lite löjligt nöjd med dagens bildskatter, faktiskt. trots att jag inte använt vare sig extremt högt iso eller dubbelexponering. idag räckte det alldeles utmärkt bra med den här supertjusiga gråskalan, kontrasterna och allt det andra. 🤗✨🙏

hund- och fotopromenad

mitt dygn rullar på i vanlig takt - vill säga; ungefär 4 - 6h/dag. just precis nu ligger det såpass att jag och hunden kunde ge oss iväg på ett litet äventyr i annan miljö än här hemma, på morgonen idag. vi kom iväg runt halv nio eller så, i förhoppningen att vi skulle hinna innan det blev varmt. här hemma kändes det ok, men väl framme var det redan då lite för varmt för oss båda. men vi var ju där, så jag tänkte att.. vi går en kort sväng, så åker vi hem sen.

föga anade jag att vi skulle bli borta betydligt längre än jag trodde. det VAR varmt, särskilt för min hund. men han tog det som den hjälte han är, och vi överlevde båda två.

de här tre bilderna har ni sett varianter på tidigare. minns inte hur gamla föregående bilder är, men det var ett tag sen. dessa är fotograferade på andra sidan de här trappstegen/sätena/vad-det-nu-är-för-nåt. 

de två bilderna här nedanför är plockade vid elbakajen. eller, på vänster sida om elbakajen, om man vill vara kinkig. det oskarpa, suddiga till vänster i första bilden är en stor.. jag skulle gissa att det är tänkt att fungera som sol- och/eller regnskydd. 

och här nedanför har vi en stege på en båt, som hade en så ståtlig skugga. jag kunde faktiskt inte låta bli.

jag hade en plan när vi kom dit. vi skulle stanna vid elbakajen, och sen ta oss tillbaka till bussen närmast möjliga sträcka pga värmen. det blev dock inte så, för på håll såg jag en silo som intresserade mig. inte låg den särskilt långt bort heller, så vi gick ditåt. när vi närmade oss började jag misstänka att det kanske var samma silo vi var på när vi träffade samuel för ett tag sen.

och tro på fan. det VAR samma ställe. nu vet jag exakt vart det ligger, jag vet att det är nära tillhands från tågstationen, och jag kommer garanterat att ta mig dit när det inte är fullt så varmt. 

det är inte alltid lätt att få bra skärpa. dels var det sjukligt drygt ljus, dels är mitt objektiv periodvis lite småknepigt. men det funkar ändå - eller; det får lov att funka, helt enkelt.

jag visste ju redan att jag gillar det här stället eftersom jag redan varit där en gång. nu märkte jag att jag gillar det ännu mer. nedan följer en drös bilder därifrån, utan kommentarer från mig. återkommer vid de sista bilderna.

(ok, jag ljög, jag måste bara kommentera den här supersöta lilla musen. den drack vatten i en vattenpöl när jag och hunden passerade. helt lugn var den, den drack klart, sen kilade den in i ett hål i väggen. min hund märkte den knappt förrän den rörde sig.)

vet inte hur länge vi var just där, men det var en stund. när JAG började bli kissnödig, gav vi oss av. givetvis missade vi precis bussen när vi kom till stationen, och under de ca 25 minuter vi fick vänta på nästa, tog jag ytterligare några bilder. de nedan är vad jag tyckte hade tillräckligt med potential för att visa här.

stiltje, och seende

det är stiltje, mer eller mindre, i mitt fotograferande just nu. iaf med bilder som jag har lust att dela med mig av. mitt dygn rullar och rullar, och det är svårt att hitta vettiga tillfällen att ta med kameran på en längre promenad, när det inte är för varmt, eller något annat som drygar sig. 

bilderna i det här inlägget är sen några dagar tillbaka. jag och hunden traskade en kortare sträcka i elljusspåret, och jag hade med mig hilda. det blev inte så jättemånga bilder, men några. de här tre är de jag känner starkast för, 

bilden här ovanför är den mest romantiskt gulliga av dem alla tre. det är ungefär den här tiden på året som jag fotograferar mest blommor, just - gärna på träd/buskar. annars är jag ju inte så jätteroad av det. fast å andra sidan; jag fotograferar ju även blommor på mitt eget sätt, så nåt får ajg ju uppenbarligen ut av det.

den första bilden, samt denna, är de två jag tycker säger mig mest. här ovanför ser jag t ex en stod, bred mun utan tillhörande ansikte. grenarna som tycks smälta in i stenen, såg ut som en krona när jag fotograferade. för mig blir det här nån slags märklig skogsvarelse som bidar sin tid. 

vad ser ni?

det gäller att passa på

om sommaren blir som jag hört - vill säga; extremvarm, så kommer jag och boyo, min hund, att bli väldigt begränsade. dels kommer vi inte att kunna gå några direkta promenader eftersom både han och jag är värmeintoleranta, dels kommer vi inte att kunna ta oss iväg nånstans pga för varmt att ta sig till/från bussen. 

så. vi får passa på medan vi kan. mitt dygn gjorde att jag vaknade väldigt tidigt idag, så vi tog oss ned en sväng på stan innan det är tänkt att börja regna idag. 

det här är vad vi hittade (inga fler kommentarer från mig).

olika miljöer ger olika resultat

jag har haft ett par dagar där dygnet och sömnen har jävlats en hel del, så idag är jag vad jag kallar "trött-bakis"; trött, seg, faktiskt riktigt låg jämfört med hur jag brukar vara. därför hade jag egentligen inte alls lust att gå ut med hunden, men har man en gång skaffat sig hund är det bara att ge sig ut vare sig man vill eller ej.

hilda fick följa med, särskilt eftersom det när vi var ute för en gångs skull var moln och inget direkt solsken.

vi gick en promenadsträcka vi gått många gånger, och ni har sett otaliga bilder därifrån. idag är, tror jag, andra gången jag använder just dubbelexponeringar på den här sträckan. noterade en sak idag som känns både intressant och relevant, åtminstone för mig.

dubbelexponeringar fungerar olika i olika miljöer.

jag tycker  t ex att dubbelexponeringar funkar bättre i den här miljön, än de gör nere i kopparlunden - och är jag ändå väldigt förtjust i just de bilderna därifrån.

skillnaden är, tror jag, att det som finns tillgängligt här är lättare att sortera, att få ordning på i båda exponeringarna. i kopparlunden är det både material, former, riktningar osv, som ska komponeras ihop på nåt vettigt sätt. det blir lättare TUNGT, därnere.

.. och i den här miljön blir det inte lika "tungt", iaf upplever jag det så. 

jag kommer att fortsätta dubbelexponera och troligen använda icm också, nere i kopparlunden tills jag känner mig klar där. jag ger det 1 - 3 fototillfällen till, sen tänker jag nog anse mig färdig där inför det här projektet, iaf.

i bilden ovan, och bilden under, ser ni samma grenformation - jag blev så förtjust i hur den är formad och riktad att jag inte kunde låta att ta två bilder. fördelen är ju att det är dubbelexponeringar, så det blir inte samma bild. har svårt att bestämma mig för vilken jag gillar mest, dock.

men vet ni, jag tror att jag är lite för trött för att ha nåt mer vettigt att säga just nu. därför lämnar jag er med dagens sista exponeringar, utan vidare kommentarer från min sida.

enjoy! 🙂