club passionista på elbafärjan

idag var det dags för club passionistas första, faktiska, fysiska, ute-i-verkligheten-aktivitet. vi har haft några teamsmöten tidigare, men nu var det RL som gällde. dagens aktivitet var; en rundtur på elbafärjan i västerås. det tar knappt en timme, och man passerar tre ställen där färjan stannar för att släppa av och på folk. supermysigt.

hunden fick faktiskt inte följa med idag. jag velade in i det allra, allra sista, men landade i att det var alldeles för varmt för honom. han mår inte alls bra när det är såhär varmt, och även om det hade funkat på väg DIT, skulle det bli (och blev!) alldeles för varmt på väg hem.

oavsett vilket; jag hade ingen direkt plan när jag väl kom dit, och när färjan avgick. jag visste att jag ville testa fler bilder som den här ovanför. under tiden vi var ute på vattnet passade jag också på att fotografera lite annat; stadsvyer över västerås, t ex. men alltså, jag märker ju att jag inte tycker att det är skitkul. faktum är att jag blir alldeles otroligt uttråkad av den typen av fotografering, och fotografier. andra kan göra sånt och det blir bra, men när jag ska göra sånt blir det bara tråkigt. 

en sak som slog mig när jag stod där med kameran i högsta hugg, var det här med hur verkligheten ser ut/upplevs, versus hur ett fotografi ser ut, vad det förmedlar i fråga om "sanning" osv. för om man tittar på bilderna i det här inlägget finns det INGENTING som säger något om att det var en rejält varm, blåsig dag med glitter i vattnet, drösvis med båtar ute och åkte, att vattnet är mer brunt än blått, osv. och det slog mig (även om jag vet det sen länge) att som fotografer kan vi verkligen styra hur vi vill att andra ska uppfatta, förstå och tolka våra bilder.

nu blandar jag bilder hejvilt, men titta på bilderna med massiv rörelseoskärpa på vattnet. när jag stod där med kameran såg det naturligtvis inte ut såsom jag väljer att presentera just de bilderna. det är ett aktivt val jag har gjort, eftersom jag vill uttrycka något helt annat än den soliga, skitvarma, dryga, äckliga dag det har varit idag.

i praktiken innebär det att jag har lärt mig saker idag. till exempel har jag lärt mig att jag är på mitt allra bästa när jag fotograferar sådant jag på ett eller annat vis engagerar mig i. miljöbilderna och detaljbilderna på diverse från idag är rätt ointressanta, medan de oskarpa bilderna på vatten i rörelse är vad som talar allra mest - iaf för mig. 

det fick mig också att tänka ännu en gång på hur kul det skulle vara att göra en utställning. jag har ställt ut rätt lite, och det jag har ställt ut var väldigt länge sen. det vore kul att göra det igen. jag har flera bra idéer som skulle funka ypperligt till just det. den jag tänker på som mest aktuell handlar om.. eller, äsch - jag behåller det för mig själv, tills vidare. 

jag tror inte att jag med ord kan uttrycka just hur mycket jag älskar att fotografera. jag tror att jag eventuellt har nämnt vid ett eller annat tillfälle att det är min absolut största passion, och det är milt uttryckt. det här är det absolut bästa jag vet. och jag är så otroligt tacksam över att jag beslutat mig för att inte fotografera mot betalning. det ger mig alla möjligheter att göra det JAG vill, vilket är något jag uppskattar oerhört.

jag tror att det jag verkligen älskar mest med fotografi är att det ger mig precis ALLT jag behöver. det praktiska, bildskapande seendet och faktiska fotograferandet är liksom bara en enda del av det. utöver det, särskilt eftersom jag är rätt nördig på teori osv, så ger det mig möjlighet att expandera min tankevärld, och den är gigantisk alldeles av sig själv. jag kan alltså vara kreativ, filosofisk, vetgirig, idébaserad osv, så mycket jag orkar, enbart för att jag fotograferar.

och för att göra ett litet avbrott i min hyllning till fotografi som fenomen 😅 så kan jag också berätta att det i min värld finns en del nackdelar med att fotografera från något som är i rörelse. det kan vara svårt att hinna med att få vettiga bilder, därför att läget/perspektivet förändras precis hela tiden, och ett ögonblick går förlorat väldigt fort när det är så. det kan också vara svårt att få till skärpa ibland när det går fort. särskilt när man har ett objektiv som är lite småmuppigt, och när det är så ljust att man (läs; jag) kan ha svårt att se i sökaren hur tusan det ser ut, skärpa osv.

med allt det sagt, ska jag ta och börja göra kväller. är rejält trött, och längtar tills vi är förbi den här förbannade värmeböljan. men snart, så. snart kommer jag att kunna tänka igen, ha ork att göra annat än sitta och svära pga av värmen, och att faktiskt GÖRA saker.

jag lämnar er för dagen med en sista bild, som åtminstone i mina ögon i väldigt hög grad uttrycker det jag känner inför vatten som element. vad det innebär för mig kan jag berätta om en annan dag.

sanning i fotografi

det här är något jag gillar att filosofera över. jag är ju rätt teoretisk av mig, och jag gillar att gnugga mina hjärnceller. själva frågan i sig tror jag att de flesta som fotograferar åtminstone lite mer engagerat och medvetet, har koll på.

det finns ingen sanning i fotografi.

jag funderar faktiskt på att skriva nån sorts bok om det här. inte för fotografer, men för personer som av ett eller annat skäl intresserar sig för fotografi, bildanalys - och kanske framför allt, källkritik av fotografi, just. det här är något jag anser är extremt viktigt när det gäller sk fake news, och hur vi tolkar fotografi i sociala medier. det är väldigt lätt att uppfatta ett fotografi som sanning, när det egentligen inte alls ens behöver ha med en beskriven kontext att göra.

den enda sanning vi kan hitta i ett fotografi, ligger i att det avbildar sitt motiv på ett verklighetstroget sätt. men inte ens det stämmer alltid. genom perspektiv, skärpedjup, komposition osv, kan vi ju förändra hur något ses, upplevs, förstås, tolkas mm.

alltså handlar sanning inte om annat än perspektiv.

det finns drösvis med ingångar i det här. jag läste ett blogginlägg häromdagen (tror det var alf som skrev det), där det togs upp, detta med avsändare och mottagare. så är det ju i all kommunikation, även fotografi.

i mina än så länge relativt lösa planer för den än så länge icke-existerande boken, ser jag dock flera sätt att angripa mitt påstående om att det inte finns sanning i ett fotografi.

- vad ÄR sanning?

- ingen människa kan vara objektiv; diskussion om det

- våra individuella "sanningar" är inte annat än överenskommelser, och kan därför förändras

- sanning och fakta är inte nödvändigtvis samma sak

- det ligger inga värderingar i sanning

- ALLT i vår verklighet är överenskommelser, inget annat

- sanningen i ett fotografi kan inte vara sann, eftersom den består av minst tre nivåer av upplevd "sanning"

.. och så vidare, i en lång oändlighet av diverse filosofiska och på en del vis, till och med andliga funderingar.

sånt här går jag igång på. såna här tankegångar är rejält jävla as-sexiga, i min värld. utöver min passion för just fotografi, så är jag dessutom väldigt intresserad av just filosofi samt lite tyngre andliga vägar (inte new age, alltså, och religion är något helt annat än andlighet). min hjärna fungerar på det stora hela väldigt abstrakt, och jag tycker att det är skitkul att fundera över såna här saker.

men varför skulle någon vara intresserad av att läsa en sån bok?

well.

först och främst tror jag att det säkert finns en hel del fotografer som säkert skulle tycka att idén kan vara intressant. särskilt om man är relativt ny som fotograf och inte har hunnit tänka så jättemycket på saken. jag tror också att det finns många studenter i exempelvis konstvetenskap, som skulle tjäna på att läsa en sådan bok. särskilt eftersom den bok jag tänker mig att jag ska skriva, också, troligen, kommer att innehålla en del om bildanalys (eller så skriver jag en helt egen bok om bildanalys, det funkar, det med).

de som verkligen skulle behöva läsa en sån här bok, kommer nog aldrig att läsa den. med det menar jag internet-troll på både vänster- och högerkanten (och mitt emellan, men såna är inte fullt lika vanliga, tror jag). donald trump skulle också behöva läsa en sån bok. men det är klart, han skulle nog säga att det var fake news.

jag vet inte riktigt varför jag skriver det här inlägget. förmodligen för att det vore kul med lite respons på den övergripande tanken. jag har skrivit en mindmap på vad jag tänker mig att boken ska innehålla, men det finns inte en enda garanti för att det här projektet blir av. jag hoppas det, men jag har begränsat med energi, så det får isf bli ett långtidsprojekt. :D

tankar, gott folk!? :)

hit me!