Dax för en ny och skarpare glugg
Måndag 16-04-12
Som en immig fryspåse över ögat.
Så både känns det och så ser ut när jag blundar med högra sökarögat och försöker använda vänsterögat just nu. Gråstarr säger doktor. Svårt att fokusera och plåta, säger jag. För så är det verkligen, jag har oerhört svårt i dessa dagar att fotografera som jag brukar med den lilla mätsökar-kameran (X-100t) eftersom jag brukar hålla vänstra ögat öppet för att ha koll på vad som s a s händer utanför, eller är på väg ini bilden. Att läsa böcker är inte heller att tänka på, mitt lilla begränsade huvud har svårt att fokusera raderna och bokstäverna och anspänningen leder ofelbart till spänningshuvudvärk och därmed blir det närmast plågsamt att följa en skriven berättelse.
Men hjälp är på väg och inom ett par veckor ska linsen, själva gluggen, bytas på min vänstra trotjänare. Det är en standardoperation, utförd på 10-15 minuter och med lokalbedövning. Effekten sägs vara häftig. Skärpta, färgdjup etc återvänder som i ett slag. Det ser jag fram emot.
Tills dess använder jag iPhone-kameran. Det handlar som bekant om en helautomatisk kamerahistoria av titta och tryck-karaktär, vilket passar mig utmärkt just nu. Inte tänka, reflektera eller vänta. Tryck bara, alla gör ju det hela tiden. Ingen bryr sig särskilt i dessa selfie-tider.
Men om man skruvar och drar i de små bildfilerna går det faktiskt att få till något som ser hyfsat ut. Mest på lek kanske, men så här såg det t ex ut vid Årstabron på Södermalm i Stockholm i söndags, vårens första dag. Eller så tyckte jag det kändes i alla fall. Skärpan skiter jag i just nu, den sägs komma tillbaka i ett slag efter ingreppet när en ny, bättre och skarpare glugg blir fastsatt för gott.



Tack Anders. Det är ingen svår operation tydligen, även om ögat är en känslig kroppsdel. Tanken på att förlora synförmågan är allt annat än behaglig. Särskilt om man är intresserad av bild, konst i vid bemärkelse och kanske särskilt fotografi. En av mina stora fotografiska idoler - Eugene Smith, blev attackerad för länge sedan när han dokumenterade miljökatastrofen i Minamata i Japan på 70-talet. Han var nära att helt förlora synen, men klarade den. Reportaget blev så småningom en fantastisk fotografisk bok som jag ofta återvänder till.
Jag har förstått sedan tidigare att det är en "lätt" operation som fungerar bra, men det är ändå läskigt med just ögonen tycker jag. I och för sig är det väl läskigt att byta ut vilken kroppsdel som helst ...
Tack LO! Klart grabben sk ha en skarp glugg ;-)
Tack för de orden Ragnar!
Bilden blev ju bra i alla fall, var det en 4s månne? :) :)
/Affe
Nej, det är en modern 6s, och det är en svårslagen kamera säger dom som vet, eller säger sig veta....men jag har också förstått av en del bloggar att den gamla fyran lär ska vara ännu bättre.... ;-)
Hörs.
Operationerna var smärtfria. De tog en halv dag inkl anmälan, omklädsel, lokalbedövning mm. Knapp halvtimme inne på operation. På bussen från sjukhuset såg jag bra. Men sen vidtog lite irritationer första dygnet, det gick över fort. Sen tog det ett antal veckor innan hjärnan och ögonen var helt överens. Men då kändes det desto bättre!
Jag blev av med en del astigmatism på köpet och ser nu skarpt på långt håll utan glasögon, på nära håll är det ju läsglasögon som gäller.
Hej Måns. Det du beskriver är vad många andra också berättat för mig. Tack för uppmuntran.
Mv/Gunte..
Tack för uppmuntran Gunte!