Mäns makt och sexuella trakasserier

Jag har funderat mycket de senaste dagarna över de begrepp som nu cirkulerar i debatten kring #metoo. Inte över begreppet våldtäkt, det tror jag de flesta förstår vad det är, och lagstiftningen är också mycket tydlig kring detta brott. Samma gäller begreppet sexuellt ofredande. Även där är lagstiftningen på plats.

Det jag tänkt på handlar om manlig sexualitet kopplad till makt, det som vi kan kalla sexualiserade trakasserier. Och att män med makt tycks ta sig friheter gentemot kvinnor med en sexuellt kränkande underton. Män som kränker den kvinnliga intima sfären helt enkelt. En snabb bisats eller passning räcker och det svarta hålet öppnar sig. 

Låt mig ta två exempel ur verkligheten:

En kvinna i trettioårsåldern kommer tre minuter försenad till ett arbetsmöte i ett stängt rum. Mötet ska avhandla en it-struktur kopplat till en insamlingskampanj hos en av våra mest renommerade ideella organisationer. I rummet sitter redan tre män, en it-chef och två av hans närmaste manliga medarbetare. Kvinnan slår sig ursäktande ner på en ledig stol varvid it-chefen utbrister – ”Här försöker vi passa tiden… och inte verkar du vara djurvän heller!”. Kvinnan ser naturligtvis frågande ut inför detta påstående varvid it-chefen klämmer i med – ”Ja, du sitter ju på musen…” Ingen av de två andra männen reagerar annat än med återhållna skratt och därefter fortsätter arbetsmötet som om ingenting har hänt. Kvinnan i fråga biter ihop trots att magen kniper.

En affärslunch på slutet 80-talet i centrala Stockholm. Lunchgästerna, ett tiotal, innehade samtliga höga förtroendeuppdrag i fackliga centralorganisationer. En ung kvinnlig servitris går runt bordet och tar upp beställningarna. När hon kommer fram till den högste fackbossen och med skånsk dialekt frågar - ”Får det vara Ramlösa eller lättöl”?,  lutar sig fackbossen bakåt i stolen och upphäver med hög stämma så att alla ska höra – ”Raaaamlösa?, säger fröken saaamlag också?”. Några av de andra lunchgästerna skrattade rakt ut, andra höll flinande truten. Hur den unga kvinnliga servitrisen tog kränkningen minns jag inte.

Och sådana här historier från den manliga drängkammaren finns det hur många som helst av. Jag fick reda på händelsen vid arbetsmötet av min fru – det var hon som kom försent till mötet, först ett tiotal år efter själva händelsen, som tur var eftersom karlkräket till då hade bytt jobb och inte längre fanns kvar i organisationen. Annars hade jag väl gett honom på käften. Den andra händelsen – affärslunchen, var jag själv närvarande vid och jag minns att det bara var pinsamt. Men jag gjorde ingenting åt saken, inte där och då jag borde sagt ifrån.

Jag tänker nu att jag på allvar och för alltid ska försöka hålla mig ifrån allt vad sexuella trakasserier heter. Ingen går fri, även jag har en inte alltid så vacker historia när det kommer till plumphet och skitiga bisatser, gränsande till trakasserier. Men från och med #metoo tänker jag aldrig mer köra med ”en liten klapp på rumpan ska väl kvinnor tåla” och annat hö hö. Det handlar om att jag som man ska göra upp med den ryggsäck av dumheter och jävelskap som jag och andra män tycks gå och bära på. Och att fatta att manlig makt och sexualiserade trakasserier hänger ihop.

Som tunga stenar i en mur som sedan länge borde ha rivits ner.

2017-11-24 15:29   syntax

Ingen går fri säger du?? Jo, många går fria hävdar jag. Jag går garanterat fri eftersom jag aldrig under ett långt liv har trakasserat någon sexuellt. Du får nog tala för dig själv.
Det är just här som den moraliska katastrofen i denna kampanj ligger – alla män skall skuldbeläggas för att dom är män. Kollektiv skuld och kollektiv bestraffning alltså.
Jag skrev i förrgår följande i en annan blogg här på Fotosidan:

Så var då den amerikanska sexualpaniken här med full kraft. I USA har det länge varit så att en ung man i karriären allvarsamt tillråds att på arbetstid aldrig gå ut och äta lunch ensam med en kvinna och aldrig någonsin befinna sig ensam med en kvinna i ett slutet rum under arbetstid. Skadeståndsnivåerna för sexuella trakasserier ligger “over there” på sådana nivåer att det fullständigt kan ödelägga en ung mans karriär - och illvilliga och snikna människor finns det överallt.

Vi upplever i dag en hetskampanj utan dess like med ursprung på nätet om sexuella trakasserier. Man håller seanser i större lokaler där anklagelser från mestadels anonyma personer läses upp efter långa listor. Det är en hetskampanj som lever sitt eget liv, och får sin näring av ren mobbning. Säkerligen finns det en viss kärna av sanning i saken - och det är bekymmersamt. Många tycker ändå att det är högst alarmerande att en stor grupp människor utmålas som svårt klandervärda av anonyma sagesmän och utan att kunna försvara sig.
Det är rent märkligt hur tunn civilisationen och bildningens fernissa är när drevet går. Har man helt glömt att i en rättsstat fastställs skuld i domstol. Den tilltalade får veta vem som anklagar, och får alla möjligheter att försvara sig - till och med en försvarsadvokat. Grundprincipen är att man anses oskyldig fram till det att skuld har bevisats. Skuld fastställs inte genom hetskampanjer på nätet. Vad jag vet så har skuld inte fastställts i Sverige i ett enda fall - allt hojtande till trots.

Man blir bedrövad över detta svinaktiga flockbeteende. Hur skall vi kunna lära barnen att låta bli mobbning, när det roligaste som finns verkar vara vuxenmobbning?

Sedan detta skrevs har jag fått stöd från oväntat håll (eller inte), nämligen två präster i Svenska kyrkan som har gått ut med en debattartikel. Dom menar att den nuvarande hetsnivån mot män, och den allmänna skuldbeläggningen av män kan jämföras med judeförföljelserna.
Det låter hisnande, men har en viss grund. Det är en enormt stor gradskillnad och därvidlag ingen jämförelse, men det är ingen artskillnad. Nazisterna menade att alla judar var skyldiga – bara för att dom var judar. #meto och efterföljare menar att alla män är skyldiga – just för att dom är män.

Svar från per-erik åström 2017-11-25 09:08

Det var ett långt inlägg Peter! Jag har läst, försökt förstå och tänkt efter. Jag konstaterar att jag har en annan åsikt i frågan och inser naturligtvis att detta inte är rätt forum att föra en en längre diskussion kring detta. Men jag skulle gärna ta den irl över en kopp kaffe.

Med vänlig hälsning,/per-erik

syntax 2017-11-25 10:19

Jag menar att uppror och protest av fåtalet leder till mobbning och lynchning av flertalet i det här fallet. Inte ens en majoritet har rätt att lyncha en minoritet. Jag hävdar vidare med emfas att rättsstatens principer ovillkorligen skall respekteras.
Förvisso är det roligt (och lättare) att ta en diskussion över en kopp kaffe, men jag misstänker att det ändå skulle bli en ja/nej-diskussion.

Svar från per-erik åström 2017-11-25 10:33

Hur som helt så tror jag mig förstå dina argument. Och jag tänker i mitt stilla sinne att nåt åt det här hållet måste argumentationen kring kvinnlig rösträtt också ha låtit en gång i tiden. Det vi idag håller för självklart var inte så självklart en gång i tiden.
Men som sagt, en kaffe skulle smaka-
mvh/per-erik

JeannaQ 2017-11-25 11:07

Efter att ha läst Peter Hennigs långa uttalande och efter att ha läst en hel del om vad Per Erik Åström skrivit under något års tid, så jag tror mig veta hur pass emanciperad han är, håller jag med Per Erik, utan att vet de nyanser eller detaljer han ev kan tänkas åberopa i meningen att han har annan åsikt.
...
Det existerar de facto otroligt många sextrakasserier mot kvinnor även om bevis ju ofta saknas i domstolar, då trakasserier ju oftast sker i just slutna rum, i vilket fall utan vittnen. Kvinnor kommer kanske i situationer då de är mycket svårt att säga tydligt nej av rädsla för hämnd, tex kan de mista sitt jobb, förtalas med konsekvenser, mobbas.
Kanske är det sant att mäns hjärnor är oftare inriktade på sex än kvinnors, oavsett var de befinner sig.
Men ... Man är TVÅ om nämnda situationer. Det är inte givet att alla kvinnor kan fångas på plats likt
tjuvskytte i skogen, utan förhandling, regler för jakt osv. för att uttrycka mig tydligt.
Om män vägrar läsa av eller förstå kvinnors "svar" på snabba inviter bör de lära sig det.
...
Jag har själv varit med om en fruktansvärd situation i utlandet - i en trappuppgång utan vittnen,
där en absolut okänd man följt efter mig från köpcentrum till bostaden (Montpellier Frankrike).
I handen höll han en järnkedja som han viftade med och ställde sig i vägen för mig.
Mitt val? Tror ni jag kunde tacka nej? Nej, det var antingen att bli misshandlad eller i panik identifiera sig med sexförbrytaren och blunda, tänka "Detta är inte jag, det är en film" ..
Efter några fruktansvärda sekunder stack karl - jäveln i väg över gården och försvann.
Han dök senare upp i området och spanade efter mig.
Jag fick flytta hem till vänner, för att snarast åka hem till Sverige.
Polisen körde runt mig och vi såg honom - men då polisen skulle agera försvann han såklart
och sedan var jag inte kvar i landet.
..
Detta är extrem - exempel som inte går att jämföra med "småtrakasserier på arbetsplatser".
Men som sagt har även de betydande konsekvenser om man som kvinna inte är med på
noterna.
Jag har lämnat en arbetsplats av det skälet - i det fallet fanns valmöjlighet inom ramen av
det inträffade - men med arbetslöshet som följd en tid.
Blev trodd och fick senare nytt arbete -
Ändå har jag lätt att kommunicera verbalt på arbetsplatser. Det är inte alltid till fördel,
kan av somliga missuppfattas också.
Något är fel, något är skumt med relationen män - kvinnor.
Inte allt går att förhandla i domstol just för att vittnen ofta saknas och det finns så
många tolkningsingångar för de utomstående (juryn i rätten) och beroende på vem
domaren är. Finns riktiga tokar inom rättsväsendet också.
Tar för stor plats här att ge exempel jag känner till (varit nämndeman ett tag).
Tack Per Erik för vettiga skriverier här på FS
/ Jeanna

2017-11-24 16:06   Sven Blomquist

Det är sorgligt att se o höra hur män beter sig mot kvinnor, men det är också sorgligt att se hur en mobb och publik lynchning plötsligt är ok! Män straffas offentligt för oegentligheter utan rättegång eller bevis. Häxprocessernas tid är tydligen inte förbi?
Vi skall kanske behandla andra misstänkta förbrytare på samma sätt?

Svar från per-erik åström 2017-11-25 09:11

Mobb och publik lynchning tycker jag inte det handlar om. Det handlar om upprop och protest. Så ser jag det i alla fal.

Med vänlig hälsning,/per-erik

2017-11-25 03:17   alf109

Jag tror att det är viktigt att skilja på sexuella trakasserier och ren plumphet och jargong. Vi kommer att fä ett mycket besvärligt umgängesklimat om vi tolkar allt som trakasserier.

Jag har en bekant som utnyttjades sexuellt av sin styvfar under flera år i barndomen. Jag har en annan vän som blev våldtagen och tvingad att gå på gatan av en tidigare pojkvän. Jag har en annan vän som inte kunnat få några relationer att fungera i vuxenlivet beroende på att hon blev sexuellt utnyttjad som barn. Att klumpa ihop dessa djupt tragiska människoöden med någon som råkat ut för en chef aller någon annan som uttryckt sig, förvisso som en idiot, men i huvudsak plumpt och korkat tycker jag är att förringa den förra gruppen.

För egen del hände det att jag blev retad som tjockis som liten, det händer fortfarande att människor fäller korkade kommentarer om det ena eller det andra. Men ser jag det som trakasserier? Nej, mer en indikation på att vederbörande har ett taskigt socialt bollsinne.

Svar från per-erik åström 2017-11-25 09:14

Jag är medveten om de tunna gränsernas problematik och vi kommer säkert att tala om detta nä vi träffas. Ska bli kul eftersom du ofta har en förmåga att se skogen trots alla träd....
Hörs/pe

2017-11-25 11:25   Nils Bergqvist

Är nog mer inne på Alfs linje här. Sånt som inte alls är ment som någon maktutövning eller att trakassera en medmänniska, kan ibland uppfattas som det. Berättas en fräckis i ett sammanhang där den inte passar så bra, t.ex med en ensam kvinna på en arbetsplats dominerad av män (eller för den skull det motsatta med kvinnodominerad arbetsplats och ensam man där en av damerna drar en fräck historia), så kan kvinnan/mannen uppfatta det fel. Likaså kan raggning, där någon är lite efterhängsen (har vi inte alla varit det någon gång när vi sökt kontakt med det motsatt könet) och kanske också sänder iväg ett sms med en fråga om man kan träffas, uppfattas som trakasseri av kvinnan eller mannen som råkar ut för det. Trakasseri blir det väl först när den som raggar inte kan acceptera ett nej eller en tydlig markering om att vederbörande inte är intresserad. Jag tror ändå att detta kan missuppfattas som trakasserier, trots att den som raggar inte är mera efterhängsen än normalt och slutar efter några försök. Grov jargong kan nog också uppfattas som trakasserande om det inte används med förstånd och med klokt socialt bollsinne. Men de exempel du tog upp var inte direrkt trevliga och inte alls acceptabla.

JeannaQ 2017-11-25 11:44

Ordspråket "Lika barn leka bäst" kommer i mitt huvud. Folk med ungefär samma värderingar
fungerar bäst i personliga ordväxlingar .. I alla fall på arbetsplatser där utrymme för djuplodande
jämföranden osv inte medges.

Nils Bergqvist 2017-11-25 12:01

Där har du nog en poäng.

2017-11-25 12:09   syntax

Om man tittar på ovanstående diskussion som börjar spreta åt alla möjliga håll så borde man ju kunna vara överens om två saker. Kvinnor behandlas illa och är i en utsatt position, och ingen oskyldig skall anklagas eller drabbas.
Eftersom jag alltid är svag för en underdog, handlar mina inlägg om det andra förhållandet. Det första förhållande om kvinnornas utsatthet och dess konsekvenser, kvinnornas synpunkter, företräds mer än väl i dagsläget - dom kommer som en styv till hård kuling, och blåser omkull och täpper till till munnen på majoriteten av hyggliga rättskaffens män som aldrig har gjort en kvinna något förnär.
Dem och mig själv vill jag företräda. Vi har inte gjort någonting olagligt eller ens olämpligt. Vi kan inte avkrävas någon skuld. Till #metoo-rörelsen och dess radikalfeministiska svans vill jag säga: Sluta upp med att anklaga män som ett kollektiv.

JeannaQ 2017-11-25 13:29

Vidhåller att det är något konstigt med relationen män - kvinnor, men det är ett generellt uttalande!
Det känns så helt enkelt.
..
Det låter hoppfullt, det du skriver.
Har själv inte anslutit mig till feminist -rörelser men kan ju mycket väl förstå hur de uppstår-
Men då jag känner några som är med, och talat med dem, inser jag också att även där
finns enögdhet och fartblindhet.
Känner män som är mycket medvetna om sakens beskaffenhet s a s, och kategoriskt vägrar
uppträda så att ens missförstånd kan ske.
Tyvärr på många sätt, de går ju miste om / avstår från en del trevliga möjligheter
- för att stå på rätt sida och ta parti för de utsatta.
Någon gång har det hänt mig att jag börjat konversera med en sådan man (kunnat det
just för att han uppträtt neutralt) som reagerat med förskräckelse som
"Oj, vågar jag svara den där, vad blir konsekvensen?".
...
Känner även några - FÅ! - som faktiskt har bra ställningstaganden inom sig som stämmer
överens med deras reaktionssätt, som jag förstått.
Har blivit livslång vänskap av det.
Så för min del generaliserar jag inte hoppas jag,
hoppet är det sista som överger ..

MikaelSB 2017-11-25 18:33

Jag tycker du har en hel del vettiga tankar på ämnet, Peter. Tankar som jag i stor utsträckning delar.

I skuggan av denna rörelse, eller internetvåg, finns det ju män - unga som gamla - som upplever sin relation till kvinnor som ännu mer minerad och omöjligen ännu mindre spontan än tidigare. Män som, precis som du skriver, varken är några manschauvinister eller antastare. Utan helt vanliga, hyggliga, medborgare.

Det hela är rätt olyckligt. Att kvinnor ges tillfälle att ventilera sina erfarenheter är sunt och på plats. Men det som är farligt är ju när rörelsen ges så mycket inflytande och tar så stort utrymme utan någon till synes granskning. Det bjuder in till missbruk av illasinnade opportunister som skor sig på andra människors olycka genom att passa på att försöka kapa, eller rikta, rörelsen. Där anonyma tips och historier tycks kunna avsätta folk från sina positioner och jobb till synes helt utan evidenskrav, rätt till försvar och utan förväntning att den anklagande parten, så att säga, ställs till svars vid oegentligheter eller för en osann vittnesredogörelse - då alla beslut och påföljder sker utomrättsligt och närmast godtyckligt.

Runtomkring den rådande kampanjen haglar ju närmast bisarra kommentarer kring patriarkala samhällsstrukturer, mäns upplevda överordnande i samhället och trötta stönanden över mäns sexualitet och beteende på ett sätt som vidare bidrar till att jag tar mig för pannan för varje dag kampanjen fortsätter. Det hälsosamma som kampanjen kunnat leda till är redan överblåst, överspelat och om inte direkt bortglömt. Istället läggs fokus på att bekämpa en halmgubbe som fantiserats ihop av en ung generations genusbetyngda sinnen där "den goda striden" inte skyr några medel och där fakta, förnuft och reson får ge vika för övermättade känslor.

JeannaQ 2017-11-25 21:07

Tycker du skriver väldigt pessimistiskt ...
Men förstår, att är man en vanlig hederlig man som inte har för sig något
hyss som kan verka kränkande gentemot kvinnor,
och sen matas med manshat i en våg av feminism, bör det kännas orättfärdigt.
Men åter igen till "Lika barn leka bäst" - tror inte missförstånd eller sårande utspel
behöver hända om man har liknande värderingar.
Men jag tror att kvinnors signaler ibland misstolkas av män som gärna chansar ...
Dels då är det modets signaler, visar man bara hud så kan det misstolkas av hågade
spekulanter.
Dels så ens övriga och mer väsentlig kommunikation med omvärlden ...
Att våga ha kul utan missförståelse och tråkiga konsekvenser är inte alltid lätt.
Stämpeln "Lättsinnig" i olika versioner, finns gärna tillhands och tolkas som invit
istället för livsbejakelse. Detta i allmänhet, själv går jag i princip aldrig på en krog -
och inte kvällstid, ej heller i hudvisande kreationer eller ens trasiga jeans.
...
Att kvinnor själva står för halva spektaklet och är medskyldiga på grund av
ovanstående, är något jag hört och läst -
Och det går inte heller att motbevisa, vad någon speciell menar med sitt språk
och signaler.
Men det finns tyvärr män som kategoriskt raggar - och så rutinerade att de tappat
förmågan att urskilja vem som är vad!
Att feministrörelser uppstår är inte konstigt.
Männen är fysiskt starkare och en arg man är farligare än en arg kvinna,
generellt sett, enkelt uttryckt, som jag ser det.
Men sen detta med individuella prövningar, vem talar mest sanning?
De enskilda fallen kan vara svårbedömda för dem som inte var med från början,
innan det urartade och bråkades, avskedades och hämnades.
...
Trevligt att det finns vanliga hyggliga män. De är definitivt mer attraktiva på alla
sätt än övriga omnämnda.

2017-11-25 21:28   syntax

Tänk vilken lång tråd detta blev! Saken är ju allvarsam. Som Mikael skriver: "...illasinnade opportunister som skor sig på andra människors olycka genom att passa på att försöka kapa, eller rikta, rörelsen." Det är just vad som nu sker. Radikalfeminismen som tycker att dom fått för lite uppmärksamhet på senare tid har kapat #metoo för sina egna syften.
Vi får vänta tills det blåser över. Snart tar dom munnen för full - och då spricker kinderna. Alla hyggliga män och kvinnor kan sticka upp huvudet igen.