Min dotter och vargarna
Denna dag för 11 år sedan.
Gråväder utefter Stadsgårdskajen i Stockholm.
Min dotter och jag hade fikat på Fotografiska.
Vi pratade om hennes fotomodellande och hur konstigt det hade känts att hårdsminkad och photoshoppad hänga på stortavlor på Åhléns för sminkfabrikatet L’Oreal.
”She is so classic Scandinavian”, sa modellagenturen när dom "upptäckte" henne på gatan helt appropå och övertalade henne.
Men hon ville något annat och sökte sig därför långt utanför Sveriges gränser.
Hon hade, när jag tog bilden på Stadsgårdskajen, precis kommit hem efter att ha jobbat som volontär med vargar i ett sanctuary i New Mexico. Ett stort ställe som drevs ideellt av en gammal Vietnamveteran och som tog hand om gamla, ofta trafikskadade djur.
- Men var du aldrig rädd?, undrade jag.
- Nää, jag brukade läsa högt ur Harry Potter för dem. Då blev de lugna, svarade hon och skrattade…..



Jag inser dock att det måste ha varit kul för en ung tjej att uppleva den sidan av verkligheten. Man kommer nog inte ifrån att det stärker självkänslan.
Ja, du ser hur det kan gå… jag tror också att modellandet boostade självkänslan, men också känslan av overklighet. Dock har min dotter tillräckligt med skinn på näsan för att hantera denna splittrade värld. Hon väntar nu sitt andra barn, har ett ansvarsfullt jobb att sköta, är allmänt smart och klarar sig utmärkt i livet. Andra får ta hand om både sminkannonser och vargarna numera.
Allt gott/per-Erik
Tack Mats. Jag vet inte vilken fotograf som tog modebilderna, men jag höll på att trilla av stolen när jag först såg dem. De är, för mig, det synliga beviset på hur man INTE ska använda Photoshop. Dottern skrattade mest eftersom ingen av hennes kompisar kände igen henne.
Allt gott/per-erik
Hälsningar Lena
Tack Lena!
Med vänlig hälsning/per-erik