Mina bilder och tankar för dagen

Strömholms omvändelse

Conny Andersson och Christer Strömholm under finska vinterkriget.

Vad är det som formar dina politiska åsikter?

Vad får dig att ompröva dem?

Vilka människor lyssnar du till?

Jag ställer mig frågorna efter att ha sett första delen av SVT:s ”Sverige och kriget”, en dokumentärserie om vårt land under andra världskriget.

En mycket bekant person - Christer Strömholm - dyker nämligen upp i serien.

Christer Strömholm (1918- 2002), en av Sveriges stora fotografer och sedemera rektor för Fotoskolan mellan 1962-74. En skola där flera av våra bästa fotografer fick sin skolning. Namn som Yngve Baum , Rolf Adlercreutz, Lasse Stener, Roland Sterner, Agneta Ekman, Tommy Mardell och Anders Petersen m fl tog sina första steg under Strömholms ledning på Fotoskon.

Men Christer Strömholm var också en politiskt kontroversiell person som under 30-talet var föremål fär säkerhetspolisens intresse. Han hade under 30-talet uttalade nazistiska sympatier och deltog i flera på den tiden uppmärksamme aktioner, inbrott i Clarté:s lokaler. I Anders Gedins nyutkomna bok ”Christer Strömholm och nazismen” finns händelserna berättade i detalj.

Till saken hör att jag kände Strömholm under en lång följd av år, kopierade bl a ett stort material åt honom under början av -70-talet och satt i hans kök på Åsögatan i Stockholm och lyssnade till allt från fotografisk metod till hans berättelser om sin uppväxt och vad han gjorde före, under och efter kriget.

Han ljög nog aldrig men skarvade ibland. Det var en del av mytbildningen om sig själv och han hade alltid en räv bakom örat.

Men han berättade ärligt om de sympatier han (och många andra svenskar vid den tiden) hyste för ”det tyska undret” på 30-talet. Det var därför, menade han, inte särskilt konstigt att tycka illa om kommunister och socialister då. Men främst upplevde jag Strömholm som en äventyrare vid tiden före andra världskriget. Han var sprungen ur en svensk officersfamilj, skickades på sommrläger i Tyskland som barn och var lite av familjens svarta får. Idag skulle man nog kalla honom värsting eller slyngel.

Men så kom finska vinterkriget då Sovjetunionen anföll Finland i november 1939. Den svenska regeringen förhöll sig passiv men över 8000 svenska enrollerade sig i den svensk frivilligkåren och reste till Finland för att slåss på finnländars sida.

Christer Strömholm var en av dem.

En annan var stockholmaren Conny Andersson, socialdemokrat, tidigare Spanien-frivillig 1936, och fyra år äldre än Strömholm. De fann varandra omedelbart och hängde ihop i vått och torrt. Brothers in arms.

Och någonstans där, vid fronterna, verkar Strömholm ha släppt sina nazistsympatier för gott.

Efter Sovjetunionens nederlag i Finlnd 1940 återvände Conny och Strömholm till Stockholm och en för den tiden hemlig grupp i Stockholm - Grupp Conny - bildades som en del av den norska motståndsrörelsen. Bland annat bestod gruppens verksamhet i att likvidera tyska kurier på genomresa från Oslo till Tyskland när de bytte tåg i Stockholm. Enligt Strömholm själv medverkde han vid två sådana ”operationer”.

När jag ville veta mer detaljer kring vad som hände svarade Strömholm att ”Jag körde bilen, men var inte den som sköt”.

Det må vara hur som helst med den saken men att både Conny Andersson och Christer Strömholm fick norsk hedermedalj efter kriget för sina insater står utom allt tvivel. Bilden - där Conny Anderrson står längst till vänster och Strömholm är tvåa till höger - är tagen på norska ambassaden i Stockholm vid det tillfället.

Efter andra världskriget började Strömholm på allvar intressera sig för fotografi och måleri. Han lämnar alla former av organiserat poltiskt egagemang och bosatte sig under perioder i Paris. Han tar de första stegen och exponeringarna som ledde vidare i hans fotografiska karriär. När jag frågade honom på 80-talet var han då hade sin politiska hemvist skrattade han och svarde ”Jag är nog en typisk anarkist innerst inne”.

Conny Andersson gick ur tiden i slutet av 70-talet och både han och Strömholm var kompisar så länge han levde.

Jag tänker att om man vill förstå Christer Strömholms omvändelse från nazist till ”anarkist”, och skingra dimmorna kring Strömholms nazism, så står nog svaret att söka vid samtalen mellan Conny och Christer under svinkalla nattläger vid Salla-fronten vintern 1939/40 under finska vinterkriget.
I den meningen är Conny Andersson inflytande på Christer Strömholm betydande.

Som någon har sagt; Även den mest urbota och usla människa kan ändra sig om någon förmår peka ut vägen.

Inlagt 2025-05-13 12:47 | Läst 960 ggr. | Permalink

Logga in för att kommentera

syntax 2025-05-13 15:22

Som framgå av nämnda SVT-dokumentär, så hade inte Strömholm hamnat i dåligt sällskap - det var Strömholm som var det dåliga sällskapet!
Den gode Christer var alltså en ärkenazist.

Nåväl - alla har rätt att omvärdera, och att ändra sig. Faktum är att ju längre ut åt kanterna på den politiska skalan man befinner sig, dess svårare är det att omvärdera. Ju mer kräver det av ärlig självrannsakan för att verkligen gå i mål. Det gjorde tydligen Christer. Vänskapens band är starka och effektiva.
Det där med dekorationen på norska ambassaden styrker ju ärligheten i Strömholms omvärdering.
Det är värre med inbitna typer som Jan Myrdal eller eller Amiralen Karl Dönitz. Folk som aldrig kan se något fel i det egna. Dom ändrar sig aldrig!

Svar från per-erik åström 2025-05-13 16:48

Ja han var aktiv svensk nazist under flera år. Det är dokumenterat. Du slriver om en intressant politisk teori - ju längre ut på den politiska skalan osv. Jag håller det dessutom för sant att politiska ytterligheter berör varandra. Metoder och praktik, terrorn som vapen etc går igen både längt till höger och vänster. Fascism bor granne med stalinism, två sidor av samma mynt, ofta med personkult i huvudsätet. Historien är full av detta
Att ßedan Jan Myrdal in i det sista hävdade att t ex Indiens framtid låg i händerna på en liten maoistisk sekt i djungeln är bara ett pinsamt exempel på hur tokigt det kan bli. Kulten kring Myrdal är bara att beklaga och obegriplig med tanke på de åsikter den mannen förfäktade med en dåres envishet intill sin död.

Med vänlig hälsning/per-erik

syntax 2025-05-14 08:34

Visst är det så att ytterligheterna börjar likna varandra i praktiska begrepp och metod. Det ligger i sakens natur. Vanligt folk vill inte gå med på den ruljansen - då måste dom tvingas.
"Proletaiatets diktatur", och liknande omskrivningar för olika fascistiska tillämpningar.

laha 2025-05-13 17:12

Jag kommer ihåg en artikel i Foto där Myrdal bland annat berättade om tiden under andra världskriget. Tyvärr kommer jag inte ihåg vare sig årgång eller nr. Jag skulle vilja läsa den igen och kanske någon vet detta.

Nils Bergqvist 2025-05-13 17:45

Intressant att läsa. Det du skriver berättade Strömholm själv om i ett radioprogram på 90-talet. Bl.a att de tog tyskar av daga. Vad jag undrar över är varför han hjälpte en tysk att fly till sydamerika genom att låta honom bo i Strömholms lägenhet i Stockholm precis efter kriget? Men man vet inte vad denne tysk hade haft för kontakter med honom under kriget, då S. ju uppenbarligen arbetade för motståndsrörelsen. Det kan ha rört sig om kontraspionage och att det vare en gentjänst för något, för mig verkar det som en trolig förklaring. Du skriver att svenska regeringen förhöll sig passiv när Sovjet anföll Finland 1939. Det gjorde regeringen inte, men man deltog inte aktivt i försvaret av Finland. Däremot startade man en insamling som gav 490 miljoner kronor i krigshjälp till Finland under slagordet ”Finlands sak är vår”. Den svenska regeringen skickade dessutom stora mängder krigsmateriel till Finland, bland annat 135 000 gevär och 144 artilleripjäser. Finland hade bara ett fåtal artilleripjäser vid krigets början. Sverige skickade också vart tredje av landets jaktplan, totalt 12 stycken, till Finland. Sverige gjorde i stort sett slut på sitt ammunitionslager under finska vinterkriget vilket fick som följd att den svenska militärmakten var i ännu sämre skick än tidigare när Tyskland senare, den 9 april 1940 angrep Norge och Danmark och därigenom även hotade Sverige. Saxat från SO-rummet.

mombasa 2025-05-13 18:15

Jaha tänkte jag, här dyker Christer Strömholm upp i det första avsnittet av serien. Vad månde det bliva av detta? Var i dramaturgin landar den här sekvensen. Mycket kan säkert sägas om CHR men du sammanfattar det väl. Man ska nog se en människas utveckling som en linje där händelser knuffar till berättelsen. Att som vanligt är kräva räfst och rättarting och den anklagades kryp i smutsen fungerar inte särskilt när personen i fråga är borta sedan länge. Jag tror som du, i Sallas svinkalla nätter föddes en vänskap som nog var omskakande eller hur man nu ska uttrycka det. Saker händer, tankar ändras, var och en får nog gå till sig själv även om den egna historien saknar all den dramatik som den här historien har.
Ha det gott
Gunnar S