Sista vilan 18 september

Hunden till höger var en lapsk vallhund som lystrade till namnet Tjakki och hon betydde så mycket i min familj. Hon blev hela 16 år och hennes aska är begravd sedan tre år  på ängen vid vårt torp på Hemsön uppe vid Höga Kusten.

Hunden till vänster - en Australian Shepard med namnet Harry - var min dotters. Han blev drygt 14 år och var min dotters följeslagare i vått och torrt. Men idag tog krafterna slut och han fick hjälp av Bagarmossens djursjukhus över bron till hundhimlen idag. Även hans aska ska jordfästas bredvid vår lapska vallhund i sinom tid.

Alla som har haft hund vet hur det känns...

Lena Holm 2025-09-18 21:25

Tungt, men det hör tyvärr till när man är hundägare. Man får minnas alla fina stunder istället.
Hälsningar Lena

alf109 2025-09-18 21:54

Tråkigt att läsa, sköt om er.
/Affe

Turbo56 2025-09-18 22:41

Fruktansvärt jobbigt, man vet att det är ofrånkomligt men man kan ändå inte förbereda sig.
Så länge vi tänker på dem och talar om dem så finns de på något sätt, även fast inte tassarna längre gör spår på marken.

Margareta Cortés 2025-09-18 22:45

Så jobbigt. Nackdelen med att ha fått förmånen att ha haft en fyrbenta vän, minnena finns kvar men det blir så tomt.

pic-tor 2025-09-19 11:06

Sista vilan tillsammans blev ett fint minne för din familj. Livet är för kort för både hundar och människor.
/Torbjörn

Erik Madsen 2025-09-19 14:13

Hej per-erik.
Många av oss känner igen den känslan. Vi får inte ha hundar där vi bor (i en lägenhet) men vi tog hand om en i dagtimerne (hund dagis). En liten så kallad "bomullshund", som blev ganska gammal. Min dotter hade en raskatt medan hon bodde här hemma. Den stannade kvar hos oss efter att dottern flyttade hemifrån. Jag fick det sorgliga uppdraget att ta Pondine till veterinären för avlivning.
Med många vänliga hälsningar från Erik.