Analogt till Digitalt - och alla gamla negativ

Oändliga mängder negativ, till 95% svartvitt och småbild under flera årtionden har det blivit. Övergången till digital fotografi upplevde jag som befriande, men svår.

För 20 år sedan var digitalkameror sisådär. Inte förrän Canon 5D Mark II dök upp ”kände jag igen mig” från hur det var att plåta med bra kameror. Det jag dittills stört mig på var framför allt den där mikrosekunden som det tog från att avtryckaren gick i botten tills att kameran exponerade. Eftersom jag uteslutande fotograferar människor är den där lilla tidsskillnaden avgörande. Ansiktet består av småmuskler som ständigt skiftar och avgör bildens uttryck.

Men det blev som sagt bättre, framförallt blev det lättare att fotografera i svagt ljus viket jag upplevde som ett stort framsteg. Dagens sensorer är i många stycken bättre än allt jag minns från film och framkallare. Ibland nästan FÖR bra.

Hur som helst följde ett antal år av ständiga kamerabyten allt eftersom ”marknadskrafterna” frestade med ständigt nya modeller, bättre och bättre (och dyrare) objektiv osv. Jag fastnade i karusellen helt enkelt.

Egentligen lite konstigt eftersom jag under de analoga 45 åren klarade mig utmärkt med EN kamera och TRE objektiv, en Nikon F, en 24:a, en 35:a och en 85:a. Grejer som höll i vått och torrt under alla år.

En dag sa min fru stopp för ytterligare kameraaffärer med en enkel fråga; ”Behöver du verkligen så mycket grejer?”

Numera försöker jag hålla det så enkelt som möjligt: En Leica Q2, fullformatskompakt. En kamera som jag är svårt förtjust i och som gett mig tillbaka den fotografiska glädjen på riktigt. Enkel att hantera, ett minimum av knappar och vred. Bara det väsentliga. Tänk att det skulle ta så lång tid och omvägar för att  "komma hem”, slår det mig så fort jag ser den exceptionella kvalitet den kameran levererar. Den är en värdig efterträdare till min gamla Nikon F helt enkelt.

MEN, så var det detta med alla gamla negativ…

Efter flera scanners av olika fabrikat kom jag fram till att nyanserna som fanns i mina gamla svartvita kopior lätt gick förlorade vid själva scanningen. Skärpa fanns det nästan i övermått men ”nyanserna” gick lätt förlorade, högdagrarna sprack lätt och svärtan beckade ihop, trots olika scannerprogram jag provade. Dessutom tog själva inscanningen lång tid. Ibland släppte kornskärpan betänkligt i hörnen osv.

Slutligen kom jag fram till följande metod, apparater och mjukvara:

• En liten burk – Valoi Easy 35 – tillverkad i Finland av några unga killar. Det är en burk med negativsläde (finns för dia också) och en ljusplatta där man enkelt och steglöst ändrar färgtemperatur och ljusstyrka.
• Ett bra macro-objektiv. I mitt fall fall ett Zeiss Touit 50/2,8, som med ett par mellanringar fästs på scanner-burken.
• Kameran, en Fujifilm X-T5, fotograferar sedan av negativet. Bas-ISO för att minimera bruset och avstängd bildstabilisering. I övrigt normal exponering typ bländare 5,6-8. Jag ser också till att scannerburken är tillräckligt ljus i den inbyggda ljusplattan så att exponeringstiden aldrig understiger 1/125-dels sekund. Detta för att undvika de "microskakningar” som riskerar att sudda filmens korn. En enkel process således. Och fort går det. Ett negativark med 36 exponeringar kör jag igenom på några minuter.

Alla exponeringar sparar jag i RAW, för största flexibilitet vid efterarbetet i Photoshop och Lightroom.

En viktig sak

OM negativet råkar vara underexponerat – som i fallet med bilden på ungarna på ett rumänskt barnhem överst - brukar jag ta tre exponeringar, en över, en under och en normal – för att sedan ”macka ihop” dem i efterbearbetningen. Resultatet blir oftast över förväntan och vida bättre än det jag minns när jag stod i mörkrum och försökte få fram en acceptabel bild under förstoringsapparaten sken.

Ytterligare en viktig sak

Jag sparar alla scanningar med nyckelord och datum för att enkelt hitta dem. Den hårddisk de ligger på är en s k raid-disk vilket förhoppningsvis skall hindra att allt går åt pipsvängen vid en krasch. Och mycket hårddiskutrymme krävs det när man väl får upp farten…

 Bra programvaror

Den raw-fil jag överför till datorn lagrar jag i Lightroom och bearbetar vidare i Photoshop. Men för att göra själva konverteringen negativ till positiv använder jag ett program som heter Negativ Lab Pro, en billigt program som jag tycker ger ett mycket bra resultat. Särskilt för gamla Kodachrome-dia fungerar det utmärkt.

Och allt detta utan inblandning av hokus-pokus AI... ;-)

Om du nu orkat läsa så här långt tar jag mig friheten att länka till de saker jag skriver om i texten.

Allt Gott/per-erik

https://www.negativelabpro.com

https://valoi.co/en-se?gad_campaignid=23381353678&gad_source=1&gbraid=0AAAABBhzkEeufNcuMmYYU9MWPzUqQHKlr&gclid=CjwKCAiAybfLBhAjEiwAI0mBBkQ9vea0Y-g1z2o8pF_D2_HBRIZnaGhRQiVcTAFSVJmGBGXOSQVaNxoCtBIQAvD_BwE

TomasKronberg 2026-01-19 21:00

Har också en sådan. Tillsammans med Canon 5D och Canon 100/2.8Macro funkar det utmärkt.
/Tomas

Svar från per-erik åström 2026-01-19 21:03

Ja, och det går snabbt!
/per-erik