Mina bilder och tankar för dagen

Bildens kraft en söndagmorgon

Tidig söndag morgon.
Jag vaknar av att DN dimper ner i brevlådan.
Ser på omslaget och påminns om att på tisdag är det fyra år sedan Putin överföll Ukrina med full militär styrka.
Läser Anna-Lena Laurén gripande text under tystnad.
Lägger tillbaka tidningen på köksbordet och låter omslaget, en porträttbild tagen av fotografen Daniel Constantini, sjunka in.
Porträttet av en svårt sårad ukrainsk soldat,som ändå har haft tur och överlevt helvetet, stannar kvar länge på näthinnan
Bilden är oerhört stark och återigen bevisas att den fotografiska bildens inneboende kraft är helt unik som bärare av tidens tecken.

Inlagt 2026-02-22 05:41 | Läst 338 ggr
RolfEric 2026-02-22 08:51
Bilderna vi får från världens alla krig är starka och tidens tecken är tyvärr att mänskligheten inget lärt av historien om hur dumt det är att starta krig.

Hoppet om att kunna skapa en fredligare värld finns ändå kvar
syntax 2026-02-22 10:31
Ja - det lär ju vara så att hoppet är det sista som lämnar människan. Det är bara så förtvivlat svårt att spontant hoppas, när det gäller en brutal stormakt som Ryssland. Man har krigat med sina grannar i alla tider för att expandera sitt eget territorium. Vi har krigat med ryssarna sedan medeltiden.
Jag hoppas, hoppas, hoppas, att Ukraina skall komma fram till något som liknar en seger.
Så länge sådant som det ryska beteendet fortgår, är det meningslöst att snacka om en fredlig värld. Var och en har rätt att värja sin frihet från brutala makters förtryck - med vapen i hand.
mombasa 2026-02-22 12:13
Det är inte ofta man får se krigets ansikte på det här sättet, allra minst på ettan i en svensk morgontidnings söndagsnummer. Nästan överrumplande och omöjlig att ifrågasätta. Det är bra och manar till efterföljd.
/Gunnar s
Turbo56 2026-02-22 15:53
Det är ett obegripligt krig, helt utan egentligt mål eller mening, målet verkar vara en grupp personers maktlystnad, jag vill inte ens skriva människor.
Idiotin finns där alltid och demokratier är för svaga för att skydda mot vansinnet.
morgondotter 2026-02-22 20:50
att få sitt ansikte, kroppsdelar bortskjutna är för mig omöjligt att ens komma i närheten av att föreställa mig
var tar man som människa vägen,
att överlämna sig till död eller liv

vem blir kvar i ens person - kan man någonsin ha tillit till andra igen

frågorna blir många utifrån mitt livsperspektiv, någon pratade om evakueringsövningar nästa år
jag som inte ens kan få använda skyddsrum, jag måste klara mig själv

den känslan är det närmaste jag kan komma, rädslan över att inte evakueras, stanna i huset

men, som sagt, det går inte att tränga in i den känslan att vara skadeskjuten

varför i helvete ägnar sig inte människor åt att leva i fred, vi är fortfarande så primitiva ....