Skärpa är ett borgerligt begrepp,... eller?

"Skärpa är ett relativt begrepp", har någon sagt

Eller t o m “Skärpa är ett borgerligt begrepp”, tror det var Cartier-Bresson som sa.

En bild av min fru i nattkupén i Köpenhamn. Ljuset föll in genom fönstret. Exponering 1/15-dels sekund, bländare 1,7.

Trodde aldrig det skulle bli nåt av värde.

När jag nu ser bilden på skärmen blir jag faktiskt häpen.

Delförstorar rejält och bli ännu mer häpen.

Hur är det möjligt att med en handhållen kamera (Låt vara en Leica Q2 med Summilux-optik) det kan bli så makalöst skarpt?

Nåväl, tänker jag.

Skärpa har alltid haft en underordnad roll i min fotografi.  Den är aldrig varit det jag strävat efter i första hand, och med dagens kameror sköter den ju nästan sig själv.

Viktigare är ljusets kvalitet, miljön och kompositionen.

Det där som brukar kallas för “känslan”, ett begrepp svårt att förklara, är individuellt, men som man förstår när man ser det och låter det gripa tag.

Hur som helst, skönt att veta att skärpan finns där.

För den händelse man tycker den behövs…

Åren går

Det är på sina barn och barnbarn jag märker hur snabbt åren går.

Bilden av min dotter på MOMA (Museum of Modwen Art) i New York tog jag idag för 10 år sedan.

Och nu väntar 2026.

Måtte det bli ett bra år. 

God fortsättning förresten!