Om skärpa och dess ringa betydelse

Jag tittar på en av mina gamla bilder, grynig och oskarp, tagen med en analog halvformatskamera och Tri-X. Rent tekniskt är det en bild som lämnar en hel del övrigt att önska. Men det är en bild som krävde ett visst mod för att ta. Alla varnade mig nämligen för att ensam bege mig till den där nattklubben i Soweto utanför Johannesburg i Sydafrika i slutet av 80-talet. Det var en farlig plats. Alltså gick jag dit och tog bilden, om inte annat för att påminna mig själv om att jag en gång varit där.
Det var beckmörkt och hade jag haft en modern digital kompaktkamera hade naturligtvis bilden sett helt annorlunda ut, mycket bättre vad gäller skärpa, dynamiskt omfång, teckning i lågdagrarna osv. Men där och då var det den teknik som jag hade; En Canon Dial och en rulle Tri-X som jag senare tokpressade lite på måfå i framkallningen. 

Läser på några bloggar här på Fotosidan om skärpa. Som om att det skulle vara ett avgörande kriterium på fotografisk kvalitet. Jag menar att det är ett mycket tveksamt resonemang och kommer att tänka på Josef Koudelkas kameror. Uppvuxen som han var bakom ”järnridån” fanns inte Nikon och Leicas smidiga kameror och skarpa objektiv att tillgå. Istället använde han en otymplig Exaktakamera med ett 25 mm Flektogonobjektiv för att dokumentera romernas situation i Rumänien och Sovjets invasion av Prag i Tjeckoslovakien 1968. Tri-X fanns heller inte i det gamla östblocket utan han var hänvisad till att ladda kameran med en östtysk kinofilm och han framkallade den så gott det gick. Likväl är bilderna enastående.

Senare, när han kom med i Magnum och i huvudsak levde i Frankrike, förutom när han inte luffade runt i Europa, använde han en Leica och Tri-X. För att han trivdes med den kameran och hade tillgång till just den tekniken.
Han fick dessutom senare Leitz att ”göra om” den digitala  S2-modellen till en panoramakamera för sin dokumentation av ”the Wall”, muren mellan Israel och Palestina, bilder av yppersta teknisk kvalitet.
I intervjuer hyllar han numera sina digitala kameror och på nätet det finns flera bilder av honom med en liten Fuji X100-kamera runt halsen.
Diskussionen om skärpa är därför lätt absurd tycker jag. En modern digitalkamera är ju i tekniskt avseende helt suverän gentemot en analogkamera. Att ”framkalla” en rawfil i dator är överlägset det traditionella mörkrummet i så motto att det ger helt andra möjligheter att kontrollera färg, densitet och detaljer än vad som var möjligt att göra med ett filmnegativ under en opallampa.

Grejen är därför för mig enkel. Man får anpassa sin utrustning, digital eller analog skit samma, till sina ambitioner och till sin plånbok. I slutändan är ändå bara bilderna som räknas. Och det är långt ifrån givet att det ena är bättre än det andra.  Det går bra att fotografera med en iPhone, bara man är medveten om de tekniska begränsningar det innebär jämfört med ett modernt digitalt DSLR-monster. Det viktiga är att du vet vad du gör i tagningsögonblicket. Lite som Koudelka alltså. Om hundra år kommer få att undra över vilken utrustning han använde. Men många kommer fortfarande häpna över bildernas slagkraft och visuella kvalitet.

Mästaren Edouard Boubat, ett möte och en bild 50 år senare

Idag torsdag avslutade vi - Fyra Fotografer - vår utställning på Galleri Konsthallen i Gamla Stan efter en lyckad vecka. Men något speciellt hände igår och idag. Bland alla besökare noterade jag särskilt en dam i 70+-åldern som intresserat tittade på våra bilder. Något klickade plötsligt till i mitt bildminne, ett svartvitt fotografi som jag mindes att jag sett i min ungdom, ett porträtt av en ung vacker kvinna fotograferad av den franske mästerfotografen Edouard Boubat  för minst 50 år sedan.

- Ursäkta mig, sa jag. Men är det möjligen så att ni är bekant med den franske fotografen Boubat?

En hastig blick och ett varmt leende;

- Jodå, fast det var för mycket länge sedan...Jag träffade Man Ray också den där gången  för länge sedan då jag jobbade som fotomodell i Paris.... Herregud det är jättelänge sedan och Boubat avled ju 1999...

Jag blev först  stum och inte så lite förvånad över mitt eget bildminne och frågade naturligtvis om även jag fick ta en bild.

- Det går bra, men inte just nu. Jag måste lägga bara lägga lite smink. Jag tittar in strax innan ni stänger i morgon....

Här är därför den bild som jag tog av samma person idag. Hon som är förevigad i den fotografiska historien av mästaren Edouard Boubat för länge sedan. Och fotograferad av mig femtio år senare.

Utan någon som helst övrig jämförelse mellan Boubats mästerverk och min enkla fotografi;  En fin avslutning på vår utställningsvecka blev det.

Raw och jpeg - en lunchbild

Det kommer ofta på tal detta med "jpeg rakt ur kameran".  Ibland hävdas t o m att "jpeg rakt ur kameran" på något sätt skulle vara mer "rätt" eller ärligt. Jag tycker inte det, snarare tvärtom att det är ett dåligt sätt att utnyttja kameran, eller ett slarvigt sätt.

Tänkte på det idag på lunchen och bestämde mig för att göra ett enkelt test. Jag tog därför en bild med stor kontrast och lade exponeringen någonstans mellan ute-och inneljuset

Hur bra är då egentligen rent tekniskt en bildfil i jpeg obearbetat ur min lilla X100F? Och hur står den sig i jämförelse med en enkelt bearbetad rawfil?

Döm själva och gissa vilken bild som är vad.... 

Fyra dagar kvar

Söndag kväll.

I dagarna tre har jag knallat Österlånggatan fram från T-banan Slussen till S:t Göran och Draken. Där i Galleri Konsthallen (Köpmanbrinken 2) har Alf Johansson, Krister KJlereus, Göran Tonström och jag vår årliga FYRA FOTOGRAFER-utställning.

I ytterligare fyra dagar ämnar jag gå samma väg.

Öppettiderna är 14.00-18.00, måndag, tisdag och onsdag. Sista dagen torsdag har vi öppet mellan 14.00-16.00.

Du är mycket VÄLKOMMEN!

Vernissage!

Igår kväll hängde vi - FYRA FOTOGRAFER - våra alster på de sneda väggarna på Galleri Konsthallen i Gamla Stan. Idag, fredag 22 mars, slår vi upp portarna och har VERNISSAGE mellan kl 16.00-20.00

Du är mycket välkommen. Vi - Alf Johansson, Göran Tonström, Krister Klereus och jag - bjuder, förutom våra bilder, på salta pinnar och ett glas vin för den som så önskar. Du är mycket välkommen!

Galleri Konsthallen ligger på Köpmanbrinken 2 (Bakom S:t Göran och draken) i Gamla stan i Stockholm.

Övriga öppettider för utställningen:

23/3  - 24/3 12.00 - 16.00
25/3 - 27/3  14.00 - 18.00
28/3              14.00 - 16.00