Lugnare vardag

17-05-23

Idag tog jag de sista bilderna till min och författaren Doris Dahlins kommande bok om asylsökande i en mindre Norrlandskommun, ett projekt jag jobbat med senaste året. Jag tyckte det fattades några bilder på en av familjerna. Därför åkte jag till Vedum i Östergötland idag, eftersom den syriska familjen flyttat dit från Härnösand efter att ha fått uppehållstillståndet beviljat. 

Nitar - pojken på bilden, ska börja skolan i höst och jag märker att han mår mycket bättre nu, är mycket lugnare än för bara ett år sedan. Fasorna från flykten, minnet av gummibåtarna över Medelhavet börjar sjunka undan.

Dessutom växer lillasyster snabbt.....

Oväntad bild idag

I juni 1998 avled min dotters mamma i en drunkningsolycka ute på Ekerö i Stockholm. Hon hade envisats med att gå en dykkurs och hon måste ha gripits av panik. Det var en söndag och hon fraktades med helikopter till Karolinska sjukhuset där hon konstaterades hjärndöd men kroppen höll ut i ytterligare tre dagar. Jag kommer aldrig att gömma när jag och vår då åttaåriga dotter satt och höll henne i handen i en ljusddämpat rum i den stund hon slutligen lämnade jordelivet.

Men livet gick vidare för mig och min dotter. Och det har gått riktigt bra.

Märkligt nog hittade jag ett gammalt negativ idag, en bild tagen med en liten undervattenskamera jag hade vid den tiden. En riktigt oskarp kamera, men kul att ha med på badstranden. När jag scannade igenom de gamla färgnegativen hittade jag den här bilden, tagen på det nu nedlagda Liljeholmsbadet vid Hornstull i Stockholm nån gång i mitten av 90-talet.

Den berörde mig starkt...

Starka människor

Det här är Victoria Bergmark, layoutproffs ut i fingerspetsarna. Idag lämnade jag ytterligare bilder till min och författaren Doris Dahlins bok om asylsökande flyktingar. Victoria har en oerhört intuitiv känsla för vad som funkar och inte. Dessutom kan hon allt om tryck och papper. När hon säger "det här förtjänar Amber, obestruket och 150 gram", så nickar jag bara fånigt och säger nåt om "precis vad jag tänkt mig också..." fast jag inte vet. Stark människa helt enkelt. Samtidigt prestigelös eftersom hon vet vad hon sysslar med.

Och det här är min samarbetspartner författaren Doris Dahlin. Hon skriver texter som jag aldrig kommer att komma i närheten av. Hon har fem romaner bakom sig plus lite fackböcker. Men inte för en sekund att hon skryter om det.

Till detta kommer att vår förlagsredaktör också är en  kvinna. I de möten vi har haft sitter jag mest tyst och njuter av sällskapet. Så prestigelöst, så lite tjafs. Bara ren och skär professionalism, samtidigt så nära till skratt och leenden.

Och om ett par veckor är boken - "I väntan på besked", på väg in i tryckpressen.....

Kolorering då och nu

På 80-talet sysslade jag en del med den gamla metoden att "handkolorera" svartvita kopior. Det var ett meditativt pyssel då man använder särskilda vattenfärger i "lager på lager" och markerar särskilda detaljer i bilderna. Framförallt tog det tid och minsta misstag innebar att börja om från början.

Tänkte jag skulle kolla hur det blir med penslar, lager och blandninglägen i Photoshop. Jomenvisst. Det funkar lika bra, om inte bättre.

Dra i spakarna tills man blir nöjd helt enkelt. Bilden tog jag häromåret i Berlin.

Enastående

Min fru kom hem från en resa till Prag igår kväll. Hon hade med sig en tjock bok med Josef Koudelkas bilder från de dramatiska dagarna i Prag 1968  när sovjetiska tanks rullade in i staden för att kväsa tjeckernas försök till demokrati och självständighet.

En hastig genombläddring är överväldigande. Tveklöst är att Koudelka är en av fotografins största nu levande personer. Jag slås av hans enorma närvaro och mod. Han fotograferade med en Exakta kamera med 25-millimeter Flektogon f4-glugg. Trots den relativt klumpiga kameran  åstadkom han fantastiska bilder. Pang på.

Tveklöst är att dokumentärfotografin, när den är bra, har en unik förmåga att binda samman tid och känsla. Bilderna känns lika giltiga nu som då.

Enastående.