Crazy Horse

Den galna Cirkushästen behövde skos och den lokala hästskomakaren tillkallades. Eftersom hästen var mer vild än tam, slog bakut och stegrade sig, vägrade hantverkaren att utföra sitt jobb med hänvisning till sin egen säkerhet.

-Wait, wait, sa den marockanske hästskötaren, tog hästen bakom en husvagn i ca en minut, återvände därefter med en kolugn häst som villigt lät sig få hovarna skodda och verkade. Hästen stod helt stilla, gjorde inga utfall men vaggade fram och tillbaka med huvudet. Efter någon timme var den dock lika galen igen.

Vad hade han gjort med hästen? Ja, inte var det droger inblandade, inget våld heller, men han hade ett trick för att lugna hästen som var enastående.

Nu undrar du naturligtvis vad som hade skett under minuten bakom husvagnen, men du får gissa själv.  Ledtråd; en liten grön sak..

Detta hände för länge sedan en kväll då cirkusen kom till Mörbylånga....

Gömd

Att nästan drunkna i Medelhavet.

Att komma som flykting till Sverige och bli felregistrerad.

Att tvingas leva inkognito under lång tid.

Gömd.

Att slutligen få Migrationsverket att erkänna felet.

Att äntligen våga visa sitt ansikte.

Berättelsen kommer i min och författaren Doris Dahlins bok om asylsökande i en Norrlandskommun. I bokhandeln i mitten av augusti

Tre dagar i maj, sista dagen

31 maj 2007

Den oro jag känt under de senaste 48 timmarna var nu som bortblåst och det hela var lika oåterkalleligt som genomfört. 

Jag hade rullats in till operationssalen fullt frisk tidigt på morgonen. Transplantationen hade varat i drygt sex timmar. Jag minns knappt någonting eftersom jag var helt zonkad på morfin och diverse annan medicin. Min högra njure hade opererats ut och snabbt sytts in i min bleka medpassagerare. Den finns därför f o m 31 maj 2007 fullt fungerande i en annan människas kropp.

Min bleka och svårt njursjuka medpassagerare fick snabbt tillbaka färgen på kinderna och läpparna och - som hon själv uttryckte saken, kissade som  en hel karl. Själv behövde jag ett par månader för att bli helt återställd.

Det 20 cm långa operationsärret syns numera nästan inte alls. När jag ser på bilden av mig själv, tagen 2007 på njurkliniken på Sahlgrenska i Göteborg, ser jag att mitt då gråa hår och skägg numera går i vitt.

Hur som helst - tre dagar i maj 2007 förändrade mitt och mottagarens liv. Och idag är det exakt tio år sedan det hände.

Tre dagar i maj, tisdag

Tisdag 30 maj 2007, andra dagen.

Jag låste alla dörrar och fönster till minnenas hus, och gick sedan den långa korridoren fram till ett stort fönster där det gick att se ut över  parken. 13 våningar nedanför fanns ett stort träd och jag tänkte för en sekund;

- Det är där duvorna samlas för att dö.  Och tidigt imorgon är det dags.

Jag såg samtidigt så klart för sin inre syn hur den smala stigen gick rakt genom skogsbranden och hur den var upptrampad av så många andra före mig....

- Det här har många gjort före mig, det blir bra, tänkte jag stilla innan jag hällde upp en ny kopp kaffe.

fortsättning följer i morgon onsdag.

Tre dagar i maj, måndag

Tre dagar i maj som förändrade mitt liv.

På morgonen den 29 maj 2007 startade jag bilen mot Göteborg. Jag hade bränt en CD med favoritlåtar för att i någon mån minska nervositeten. Trots allt jag läst om vad som komma skulle var jag präktigt orolig och undrande. Det var 48 timmar kvar och den bleka medpassageraren gjorde inte färden mindre angenäm. 

fortsättning följer imorgon.....