Dag för dag
Fyra fotografer - nu med gemensam hemsida
Så är den klar, vår gemensamma hemsida.
Vi kallar den kort och gott: fyrafotografer.se
Fyra fotografer var namnet på vår - Krister Kleréus, Alf Johansson, Göran Tonströms och min gemensamma utställning på Galleri Korn på Södermalm i Stockholm i slutet av februari i år. Utställningen blev lyckad och vi bestämde oss för att ställa ut på samma ställe vid samma tid även nästa år.
Tills dess förvarar vi årets utställningsbilder på adressen fyrafotografer.se
På hemsidan finns redan nu även en hel del andra bilder. Ambitionen är att fortsätta "mata" fyrafotografer.se med bilder framöver.
Klicka här så lär hemsidan dyka upp i ett nytt fönster.
Dax för en ny och skarpare glugg
Måndag 16-04-12
Som en immig fryspåse över ögat.
Så både känns det och så ser ut när jag blundar med högra sökarögat och försöker använda vänsterögat just nu. Gråstarr säger doktor. Svårt att fokusera och plåta, säger jag. För så är det verkligen, jag har oerhört svårt i dessa dagar att fotografera som jag brukar med den lilla mätsökar-kameran (X-100t) eftersom jag brukar hålla vänstra ögat öppet för att ha koll på vad som s a s händer utanför, eller är på väg ini bilden. Att läsa böcker är inte heller att tänka på, mitt lilla begränsade huvud har svårt att fokusera raderna och bokstäverna och anspänningen leder ofelbart till spänningshuvudvärk och därmed blir det närmast plågsamt att följa en skriven berättelse.
Men hjälp är på väg och inom ett par veckor ska linsen, själva gluggen, bytas på min vänstra trotjänare. Det är en standardoperation, utförd på 10-15 minuter och med lokalbedövning. Effekten sägs vara häftig. Skärpta, färgdjup etc återvänder som i ett slag. Det ser jag fram emot.
Tills dess använder jag iPhone-kameran. Det handlar som bekant om en helautomatisk kamerahistoria av titta och tryck-karaktär, vilket passar mig utmärkt just nu. Inte tänka, reflektera eller vänta. Tryck bara, alla gör ju det hela tiden. Ingen bryr sig särskilt i dessa selfie-tider.
Men om man skruvar och drar i de små bildfilerna går det faktiskt att få till något som ser hyfsat ut. Mest på lek kanske, men så här såg det t ex ut vid Årstabron på Södermalm i Stockholm i söndags, vårens första dag. Eller så tyckte jag det kändes i alla fall. Skärpan skiter jag i just nu, den sägs komma tillbaka i ett slag efter ingreppet när en ny, bättre och skarpare glugg blir fastsatt för gott.
Yngve Baum bor inte längre här
Fotografen Yngve Baum är död.
Jag minns när han plåtade på Eriksbergs varv i Göteborg. Han labbade hemma hos Jens S Jensen i Haga i Göteborg, där jag också hängde ibland -74/75. Långsamt och metodiskt växte materialet från varvet fram, det som kom att resultera i boken Skeppsvarv, en av de mest fullödiga fotografiska verken om svenskt arbetsliv någonsin.
Eriksbergs varv låg mitt i Göteborg med tusentals anställda. Nu är det borta sedan länge.
Jag minns Yngve som lite blyg och aningen tillbakadragen. Lite som en kille från landet som om han stannat kvar i Bjärnum, där han föddes 1945, nog hade betraktats som något av en särling. Men han var verkligen ingen särling. Han var otroligt energisk och målmedveten, jag minns att bilderna på hans kontaktkartor var "injobbande" och metodiska. Dessutom var han noga med tekniken, perfekt exponering och kristallklara kopior. Mästerverk i alla avseenden.
Yngve var en av de yngsta eleverna på Christer Strömholms fotoskola åren 1963-65 och han började sin fotografiska bana med en fin liten bok med titeln "Kiki- en liten man", som publicerades på Nordisk Rotogravyr 1967. Förordet skrev av Stig "Slas" Claesson. Den kom att följas av en lång räcka böcker, från Lofoten till Tanzania.
Yngve Baum blev visserligen bara 71 år gammal, men han hann med så mycket.
Som dokumentärfotograf är hans livsverk imponerande och enastående.
Nu bor inte Yngve längre här.
Minns hans bilder.

Och Fridolin brer ut sig
Söndag morgon 16-03-13
Jag ligger kvar i sängen, lyssnar på gårdagens lördagsintervju i P1 med Gustav Fridolin.
"Regeringens ändrade flyktingpolitik kan få fruktansvärda konsekvenser".... "Det finns anledning att ångra en del av miljöpartiets hårda retorik i valrörelsen", osv.
Det är en märklig intervju med en minister som både försvarar och samtidigt vänder sig emot regeringens nya hårda flyktingpolitik.
Tre saker jag skulle vilja säga till minister Fridolin:
1) Du sitter i en regering som fattar kollektiva beslut och du är därmed ansvarig för de eventuella "fruktansvärda konsekvenser" den får. Försök inte slingra dig från det ansvaret!
2) Den relativa framgång du och ditt parti hade i valet berodde på tydliga budskap till valmanskåren. Att nu ändra hållning 180 grader kan bara bädda för en intern svekdebatt och ett minskat förtroende hos dem som röstade på mp i valet.
3) Sammantaget handlar det om en hållning där maktens vidmaktshållande tydligen är viktigare för dig än de sakfrågor ni lovade väljarna. Att vädja till nån sorts allmän förståelse för detta är patetiskt och närmast skamligt. I bästa fall lika genomskinligt som Åsa Romsons tårar vid presskonferensen när den nya restriktiva föyktingpolitiken först presenterades.
Så, nu fick jag detta sagt. Kaffebryggaren jobbar och sprider sin väldoft. Jag försöker skaka av mig det nyss hörda hyckleriet.
Och medan herr Fridolin ber ut sig i radion sitter tusentals medmänniskor bakom taggtråd eller singlar slant med drunkningsdöden.....
Några lyckas trots detta fly till ett land vars utbildningsminister lämnar en hel del övrigt att önska.
Bilden tog jag f ö i ett flyktingläger i norra Irak. En mamma med sitt barn. Medmänniskor på flykt.
Hon har åkt till Florens
torsdag 09.03.
Just nu sitter hon, min fru, på planet till Florens, huvudstaden i Toscana i Italien.
Renässansens och humanismens europeiska vagga.
För att inte tala om operan, arkitekturen, barerna och maten....
Själv blir jag kvar i Stockholm, det sägs ju vara vårväder även här ;-)
Tänker pilla lite med nya hemsidan, umgås med hunden och tvätta fönstren så att hon blir glatt överraskad när hon kommer hem....





