Jag har börjat slarva

Det pågår en diskussion om mobiltelefonen som kamera, en "nästan lika bra som"-diskussion om mobilkamerans fördelar. Några namnkunniga fotografer går i spetsen och tycks mena att det är det är enda kamera man egentligen behöver. Och då talar jag om seriösa fotografer med mångåriga meriter.

Kanske är det att jag influerats av detta när jag inser att jag allt som oftast numera inte ids bära med mig den lilla Fuji-kameran utan nöjer mig med en modern iFåån. Som igår kväll när jag väntade på bussen och tog bilden ovan. Väl hemma lyfte jag in den i Photoshop, Silver efx osv och gjorde som jag brukar, lite fix i all enkelhet.

Men när jag såg resultatet blev jag besviken. Dålig teckning i svärtan, uträtta högdagrar osv. Och särskilt om jag delförstorar så ser det rent uselt ut. Alltså står jag där med en bildfil som inte duger mycket till. Med en "vanlig" kamera hade det sett annorlunda ut. Och särskilt om det varit en törnar raw-fil.

Så nää, jag tror inte seriöst på mobiltelefonen som kamera. Som en del i selfie-kulturen ja, och under optimala ljusförhållanden ja. Men inte under besvärliga ljusförhållanden. Plötsligt insåg jag att det för min del bara handlar om lättja och att inte vilja göra sig besväret att ta med sig en riktiga kamera.

Ja, ja invänder någon, man kan inte begära för mycket av en pytteliten sensor. Nä, det sa man för 50 år sedan också när halvformatet kom. Alltså tittar jag i negativpärmarna, scannar in ett idag 50 år gammalt neg, tri-x, framkallat i D-76. Det var liksom standard på den tiden om man körde svartvitt.

Kameran var en halvformats Canon Dial som jag köpt för 165 spänn i en liten fotoaffär i Sollefteå.  Den hade en enkel plastlins och en frammatningsfjäder som ständigt krånglade. Men den var i princip lika lätt att hantera som dagens mobiltelefonkameror, titta och tryck.

Men nog sjutton gav den ett bättre resultat, tänker jag och bestämmer mig härmed för att sluta slarva och börja hänga på mig en riktig kamera under vandringarna på livets grusvägar.

2020-02-11 19:14   elgenper

Båda bilderna är utmärkta. Misstänker att du skulle lyckas bra med ungefär vad som helst i kameraväg; det är fotografen som tar bilderna! Micke Berg har ju också, på (enligt honom) gamla dar slimmat utrustningen till bara mobilen.

Med min egen högst måttliga talang som fotograf behöver jag nog lite mer hjälp, och för mig är en mobil bara en skiss- och anteckningsbok. Ricoh GR är det minsta jag kan känna mig hemma med för att faktiskt hoppas på något bildresultat. Men det är jag det...

Vi ses förhoppningsvis på Tårtan i morgon. Ha det bra!

Svar från per-erik åström 2020-02-11 19:38

Ja, vi ses på Tårtan imorgon!

/per-erik

2020-02-11 22:22   mombasa

Om man kan acceptera gränssnitt, ergonomi, digital zoom med mera så tja varför inte. Men en pytteliten sensor löjligt mindre än en 18x24 Canon Dial. Ja, en duktig fotograf kan åstadkomma något bra med vadsomhelst. Lomografi, ja varför inte?
/ Gunnar S

Svar från per-erik åström 2020-02-12 10:24

Visst är det så och mobiler är ok på sitt sätt. Men man ska akta sig för att tro att de ersätter en riktig kamera,, digital eller analog. F ö har jag tagit ett gäng bilder med en kaffeburk med ett litet hål och ett fotopapper. En primitiv pinhole alltså. Det blev bilder det också....
/per-erik

2020-02-11 22:52   Gun-Inger Arvidsson

Du vet säkert vad jag skrivit så många gånger under min tid här på fotosidan att en konstnär anger aldrig vad han använt för penslar
så varför skall vi fotografer skriva ut vad vi har för redskap.
Jag har som du kanske också vet vilket beror på min ålder och att jag döstädat så har lagt undan mina kameror och är nöjd själv med min mobil.
Gun-Inger som gillar dina bilder verkligen.

Svar från per-erik åström 2020-02-12 10:32

Hej, det argumentet tycker jag inte håller. Fotografi är i mycket högra utsträckning än måleri en fråga om att behärska en teknisk apparatur än att fatta en pensel. Däremot handlar det i båda fallen om att tolka ljus och skuggor, välja motiv, yttre och inre, och i kraft av sin vision fullfölja ett arbete och en avsikt.
I mitt fall har målad bild haft ett avgörande inflytande på mitt sätt att arbeta och se mina motiv. Omedvetet eller inte, men jag inser numera att Rembrandt, Monet och ett helt gäng andra hjälpt mig på vägen i en utsträckning jag är mycket tacksam för.
Med vänlig hälsning/per-erik

2020-02-12 00:38   bassa

Hej Per-Erik Jag tycker båda bilderna är bra. Men nog är det så att man vill ha sin kamera med sig.
Jag blir riktigt nervös när något par ber mig ta en bild (vilket händer ganska ofta).,med deras mobilkameror.
Jag blir darrig saknar sökaren känner inte avtrycket.Hux flux går bilden av utan tycker jag, ha nuddat avtryckaren som paret har visat på vad jag ska trycka.
. Ända fördelen med att utsättas för detta är, att det känns så oerhört skönt att andas ut, och gå vidare med min egen kamera.
Bengt H.

Svar från per-erik åström 2020-02-12 10:33

Så är det. Känner igen mig i det du skriver.
Ses/per-erik

2020-02-12 08:53   Benganbus

Bra blogg, och en bra sammanfattning, tillbaka till Tri-X alltså! :)
B)

Svar från per-erik åström 2020-02-12 10:34

Tillbaka till RAW!
Ses/per-erik

2020-02-12 09:01   Chasid

Jag har försökt fotografer seriöst med min iPhone, men det går inte, jag kan inte glo på en skärm, jag måste ha en sökare att sätta ögat till. Därför köpte jag en demokörd Ricoh GR II med GV-2 sökare, ett fickvänligt alternativ som kan hänga med överallt och som det går att ta riktigt bra bilder med.
/Mikael

Svar från per-erik åström 2020-02-12 10:35

Precis så!

Med vänlig hälsning/per-erik