Ser på “Min saning” på SvtPlay.

Framlidne ärkebiskopen och mottagaren av Nobels Fredspris Desmond Tutu berättar om sig och sitt dramatiska liv.

Han hade ett så fantastiskt smittande skratt, tänker jag.

Precis som hans liv och gärning övergick det mesta.

Och programmed tar mig snabbt tillbaka till Soweto utanför Johannesburg i Sydafrika i slutet av 80-talet.

Året strax innan Apartheid äntligen avskaffadesi och Nelson Mandela slutligen blev frisläppt från Robnen Island.

Jag tänker på de ungar jag då fotograferade med en Canon Dial och jag minns deras skrattande och tjoande.
De barn som alltid fanns där mitt i eländet och fattigdomen i Soweto

De borde vara vuxna idag.

Måtte de ha fått ett bra liv.