HaHa!
Naturligtvis surströmming, och glöm inte palt och barkbröd...
Jag var skeptisk till hela projektet från början och blev lätt förbannad när Trädgårds arrogant avvisade de svenska minoriteternas synpunkter.
Jag tror det är oerhört svårt att skriva en objektiv kulturkanon om Sverige. Bara inom historieforskningen råder det ju helt divergerande uppfattningar om vad som är viktigt att lyfta fram. Folket eller herrarna? Wilhelm Mobergs historia om svenska folket lärde mig mycket mer än alla kungaätter och årtal man läste om i skolan t ex.
Dessutom ger Trädgårds ett närmast "flummigt" intryck på mig. Vad ska man ha en kanon till?
En lärobok för svenskt medborgarskap?
Jag tänker att varje verk får klara sig själv. Precis som svenska akademien fört fram. Den vetgirige, oavsett bakgrund, hittar nog till Strindberg, Lars Norén m fl ändå.
Jag tror därför det blir ett platt fall som slutar som möjligen slutar som ett sällskapsspel i stil med Trivial Pursuit...
Vad gäller den svenska fotografin tror jag den knappt kommer att nämnas,

Hörs och ses/per-erik

Per.
Det är klart att saken är lite småfånig. Det går nog inte att lyckas. Jag för min del tror att det hela är framprovocerat. Vissa tidigare tongivande kretsar hävdade med emfas att svenskarna inte har någon kultur - annat då än att hoppa kråka och små grodorna, skråla över sillen vid midsommar, och liknande. Svenskar har ingen kultur, men annat är det med invandrare - dom har hur mycket häftig kultur som helst... :-)
Sålunda retade man nationellt sinnade kretsar att hoppa i den här tunnan...
Sedan Per, finns det en mycket trevlig bismak av nationalism.
Den måttligt stora nationalstaten är demokratins födelsemiljö, barnkammare, utvecklingsförutsättning och livsluft. En demokrati värd namnet kan inte fungera under andra omständigheter (jmf. EU och det där rådande demokratiska underskottet).
Ingen nationalstat - ingen demokrati. Det är något som många inte alls har tänkt på - vilket dom nog borde.