Om kameran och att vara där...

Jag får ibland frågor av typen
-Du som gillar att fota. vad ska jag köpa för kamera?
- Det beror på, brukar jag svara. Om du t ex har en iFåån så räcker den inbyggda kameran förvånansvärt långt..

Så är det nämligen. Och samtidigt inte. I den digitala djungel som råder vad gäller kameror behöver man vara teknisk expert för att orientera sig. Det är omöjligt att ge råd. Det beror på vad och hur man ska fotografera.
En mobilkamera är oftast helt tillräcklig för vardagsbilder.

Så var det inte förr. Och med förr menar jag för tjugo år sedan och bakåt. Då gällde film, framkallning och kopiering i mörkrum.

Och då gällde det - i alla fall för mig, att hålla sig till en och samma kamera. En kamera man kände utan och innan. I mitt fall en Nikon F. Utan ljusmätare.

90% av de bilder jag tagit från slutet av 60-talet fram till 2006  är tagna med en och samma kamera, med en och samma optik -  en 35 mm, eftersom den "ser" som jag ser.  Jag har fortfarande kvar "Gamla Bettan", och vackert sliten pryder den sin plats på hyllan. Jag använder den fortfarande ibland, även om en ny digital kusin i Nikon-släktet numera oftast får fungera som ersättare. Över tid har jag lärt mig förstå och uppskatta digitalkamerans fördelar. Inte minst eftersom datorn går att använda som mörkrum istället för att behöva stå och blaska med tveksamma kemikalier.

Med kameror är det antagligen som med gamla el-gitarrer. Man vänjer sig vid alla egenheter och lär sig vända nackdelarna till sin fördel. Som med Eric Claptons stratocaster "Blackie", en svårt nedsliten gitarr med vilken han skapade musikhistoria.

-Den känns som att komma hem", brukade han säga i intervjuer.

Den där speciella "närvaron" har  behövts i flera situationer under åren. Som i Riga i Lettland i början av 90-talet.

Vi hade fått tillträde till den särskilda ungdomsavdelningen på Centralfängelset. Jag hade gömt kameran under jackan när vi gick in i de rum där ungarna förvarades. Det stank av mögel och urin och endast en glödlampa i taket visade konturerna av de 10-15 ungar som bodde i varje cell. En helt överjävlig tillvaro för att uttrycka sig milt.
Av någon anledning blev den uniformerade vakten som följde med utkommenderad till korridoren och jag fick en halv minut ensam i cellen med ungarna. Jag slet fram kameran, ställd på en 1/8-dels sekund och full bländaröppning. Med armarna hårt tryckta mot bröstkorgen visste jag att det fungerade någorlunda  om jag exponerade i slutet av varje utandning.
Jag hann ta 11 exponeringar innan jag hörde vaktens steg i korridoren och återigen gömde undan kameran.

Fyra exponeringar blev tillräckligt skarpa för att göra bilder av. Grejen var att jag visste precis vilka det var i själva tagningsögonblicket. Så närvarande "kände" jag kameran. Så mycket kände vi varandra.

F ö är bilderna från ungdomsfängelset i Riga några av de få bilder jag sålt genom åren. De hamnade i tidningen Vi över några uppslag och ledde till att myndigheterna i Lettland stängde ner den förskräckliga avdelningen och flyttade ut ungdomarna till andra, och förhoppningsvis, mer humanitära institutioner.

2014-01-24 11:46   Heritage 73

Varför har jag inte upptäckt din blogg förr? Är du ny eller? Du har ju fantastiska bilder och texter.

Svar från per-erik åström 2014-01-24 12:38

Tack!

mvh/per-erik

2014-01-24 12:52   Krille-K

Kul att du börjat blogga på Fotosidan Per-Erik.
Intressanta texter och mycket bra bilder.
/Krister

Svar från per-erik åström 2014-01-24 12:56

Tack Krister. Vi ses /pe

2014-01-24 13:00   tomazon

Dom där två bilderna känner jag väl igen, speciellt den andra.
Om man känner igen en bild så är det en bra bild.

2014-01-24 13:09   Chasid

Dina inlägg är allt för bra för att drunkna i varandra Per-Erik! Om du publicerar flera inlägg på rad kommer bara ett att dem att synas i blogglistan, det tycker jag är tråkigt då dina inlägg andas kvalitet och manar till eftertanke. Du skulle säkerligen nå en större läsekrets om du spred ut dem lite mer under dagen.
/MIkael Good

Svar från per-erik åström 2014-01-24 13:23

Ok, jag fattar. Tack.

mvh/per-erik

2014-01-24 13:30   Sten Björklund

Mästerliga bilder och text på din blogg. Alltid lika intressant.
Sten

2014-01-24 13:40   Chasid

Det finns de som säger att man inte kan förändra världen med bilder och några rader med skarptext. Både du och jag vet att de har fel! :)
/MIkael Good

2014-01-24 14:29   Johan Pihl

Fina bilder, och spännande läsning.

2014-01-24 15:25   Kjell Nilsson

Har läst dina inlägg med stort nöje (och visst igenkännande). Jag är i. o. f. några år äldre men trots det känns allt igen, Nikon F, 35:an osv. Strömholms bilder har betytt mycket, kan inte riktigt förstå att hans bilder i "Poste Restante" formade mig så från sextiotalet och framöver. Inte heller jag fick fotografi som yrkesmässig sysselsättning men jag har alltid levt nära fotot. Så att läsa din blogg blir ett igenkännande. Lägger man till att du tar fantastiska bilder så förstår du att jag, och många med mig, ser fram mot ditt fortsatta bloggande. Tackar och bockar!

Svar från per-erik åström 2014-01-24 15:37

Tack Kjell.

mvh/per-erik

2014-01-24 22:55   Smal

Hej Per-Erik!
Roligt att du börjat blogga. Läst alla inlägg med stort utbyte. Som sagt, de här bilderna från ungdomsfängelset minns jag väl från Vi. Jag minns var jag var när jag såg dem och i vilken stol jag satt och hur det såg ut runtomkring. Inte många bilder jag kan säga det om och då har jag ju säkert sett miljontals vid det här laget. Dessutom bilder som gjorde skillnad. Inte så många jag kan säga det om heller.