Till min oerhörda förtjusning

Jag har alltid beundrat mellanformats-bilder, typ Rolleiflex.

Det är något med tonövergångarna i 6x6-formatet som liksom smeker ögat.

Och ändå med en skärpa som inte sticker i ögonen. Lite som ett äldre välhållet instrument, en ädel 60-årig Fender Stratocaster eller en Gibson Les Paul 1959. Ni som spelat gitarr förstår vad jag syftar på. Det är något i klangen, tyngden och tonomfånget.

Jag tänker t ex på Tore Jonssons Paris-bilder från sena 50-talet. När jag såg dem för några år sedan på Nordiska Museet var det en ren njutning för ögat, förutom att det var fantastiska bilder vad det gäller motiv, komposition och de människor och miljöer han plåtade med sin Rollei. Tore är tyvärr en bortglömd fotograf idag, men kolla gärna upp honom. Det finns en del bilder på nätet.

Nåväl, tanken på en Rolleiflex, mörkrum, framkallning och kopiering kommer inte på tal för min del längre. Den analoga fotografin har jag lämnat för gott, inte minst av åldersskäl. Det enda analoga jag pysslar med numera är att scanna de tusentals negativ som bor i ett stort antal negativpärmar. Även det tog sin stund att få snärt på. På samma sätt som övergången till digitala bilder krävde en hel del omställning.

Ändå har tanken om mellanformtskvalitén aldrig riktigt släppt mig. 

Tills nu!

En fotokompis (Mats Adsten) besökte vår 3+3-utställning på Galleri Fotografi härom veckan. Han hade med sig en Leica Q2.... och lät mig känna mig för.

Sen var det klippt.

Efter diverse snabba försäljningar av några Fuji-kameror, objektiv och diverse hittade jag en Q2:a på Blocket och drog till med ett skambud. Säljaren behövde uppenbart pengar så det gick snabbt.

I fredags var jag på en begravning av en gammal vän och tog med kameran. Så diskret, tyst och smidig. Enkla menyer, få knappar och enastående bildkvalitet "rakt ur kameran". En perfekt design som passar mina händer och med en fantastisk sökare. 

Bilden ovan tog jag under kökslampan för en liten stund sedan. 1/15-dels sekund och full glugg (Summilux f /1,7). När jag nu ser den på skärmen ser jag det jag jag menar med Rolleiflex-kvalitet. Tonövergångarna, en skärpa som inte bränner ögonen osv. Leica, liksom....

Jag är övertygad att det är en kamera som kommer att följa mig till sista andetaget.

alf109 2025-10-31 03:30

Den tecknar fint. Det är samma sak med min Summilux-m 50/1,4 asph. Den är också extremt skarp men upplevs ändå som mjuk och följsam. Det är nog liksom det man betalar för när det gäller Leica. :)
/Affe

Svar från per-erik åström 2025-10-31 08:07

Ja, det är ingenting som är gratis med Leica…. Bara det lilla tumgreppet kostar nästan tre tusen…
/per-erik

N Thomas Meldert 2025-10-31 06:44

Jag har just lagt sista handen på ett fotoalbum med Rolleiflexbilder. Tänk att ett så enkelt objektiv som Tessar kan teckna så fina bilder. Det är hart när omöjligt att åstadkomma det du beskriver med småbild. Jag var smått lyrisk när albumet var klart.

Svar från per-erik åström 2025-10-31 08:57

Kul Thomas. Jag känner igen känslan.
/per-erik

Göran Olofsson 2025-10-31 12:03

Inte nog med att det var klippt du gjorde även ett eget klipp!
Q2 en fin kamera med fantastiskt fin lins, kan bara gratulera.
Porträttet väldigt fint och vackert.
Göran

Svar från per-erik åström 2025-10-31 12:10

Tack Göran.
/per-erik

mombasa 2025-10-31 17:00

Gratulerar till ett fint porträtt och ny kamera. Tore Johnsson är nog rätt botglömd i dag, som alla de andra i Tio fotografer. Jag såg också utställningen på Nordiska för ett antal år sedan. I bokhyllan står Okänt Paris med text av Ivar Lo och Hallarna av Sven Aurén, båda texterna ganska så daterade, något som lite grann drar med sig bilderna. Ser man däremot bilderna för sig själva är de nog bra uttryck för det där humanistiska fotografiet som man inte talar eller läser särskilt mycket om nu förtiden.
Ha det gott /Gunnar S

Svar från per-erik åström 2025-11-01 08:55

Så är det. Texter bleknar, men bilderna finns kvar och står sig väl mot tidens tand. Tore och de andra i Tiofoto var fantastiska fotografer.
/per-erik

syntax 2025-10-31 17:35

Bilden är superfin - det bli nog fint med den nya kameran!
Sedan måste jag ändå påpeka att fotograferna i regel inte levde upp till vad som krävdes för att få småbild att likna mellanformat i gamla tider. Gjorde du?
Det krävdes nämligen att man i svartvitt körde på en känslighet runt ISO 50 och soppade i en skarp finkornsframkallare. Det krävdes att man i färg tog sig besväret med en så låg känslighet som ISO 25 med filmer som Kodachrome II och Kodachrome 25.
Jag gjorde det - och mina bilder står många gånger pall gentemot mellanformat.
Dr Paul Wolff lärde ut redan på 1930-talet i sin bok: "Mina erfarenheter med Leica" vad som gällde för småbildsformatet. Men det beaktades inte - och då går det ju inte att klaga sedan... :-)

syntax 2025-10-31 19:08

Fastän saken implicit ligger i din text, ser jag i efterhand att jag konkret mera har besvarat Thomas kommentar.
Då kunde jag inte mera sudda ut saken... :-)

Svar från per-erik åström 2025-11-01 08:56

Tack för din gedigna kunskap Peter.
/per-erik

Lena Holm 2025-10-31 20:07

Ett fängslande porträtt som jag blir helt uppslukad av när jag tittar på. Hon ser nöjd ut och glad åt ditt "fynd", såsom man gör när den man lever närmast med har hittat något som verkligen stämmer överens med dess högsta önskan. Du skriver att du tog bilden strax innan du la ut den i bloggen. Fördelen med att fota digitalt, som vissa bara vägrar inse :-)
Hälsningar Lena

Svar från per-erik åström 2025-11-01 08:57

Tack Lena. Håller helt med dig.
/per-erik

MattiasL 2025-11-01 01:26

Härlig kamera. Den hade nog varit mitt val om jag enbart fotograferade som jag själv vill. Och väldigt fint porträtt.

Svar från per-erik åström 2025-11-01 08:59

Tack Mattias. Det är en suverän kamera.
/per-erik