Mina bilder och tankar för dagen

Tre dagar i London

London är sig likt. Råkallt och med regnet hängande i luften. Heatrow Express går på 15 minuter från flyget in till Paddington och därefter är det bara rakt ner i den myriad av tunnlar som utgör tunnelbanesystemet - "the tube". Och tuben är  ständigt full av människor på väg till och från. Dygnet runt. Egentligen är det obegripligt att den fungerar så bra som den gör.

Den här gången hade vi tur och hittade ett rum vid Euston Station, ett rum med anständig värme och en bra säng.

Frukostkaffe i Camden, strax innan marknaden öppnar. 

England är ett klassamhälle av rang, alldeles oavsett regeringar, och i London blir det extra synligt. Utanför varuhuset Fortnum&Mason står därför en löjligt välklädd ung man - "A peacook amongst pigeons", utan annan synbar uppgift än att hålla koll på lite snittblommor.

På baksidan av varuhuset, vid lageringången, vaknar samtidigt en av Londons tusentals hemlösa till ännu en tröstlös dag av tiggeri och möjligen en tallrik soppa hos Salvation Army eller någon annan av alla de charity organisations som England vimlar av. 

London fungerar som en magnet för resten av England. I London finns jobben, det är här allting händer och det är i London det svänger. Inte minst gäller det bostadspriserna som numera är helt obegripligt höga. 20.000:- i månaden är en vanlig hyresnivå för en pytteliten lägenhet inom en timmes pendlingsavstånd från city.

Hur och var unga människor någonsin ska få råd med eget boende är skrivet i stjärnorna. 

Redan vid halv tio börjar människor köa utanför National Portrait Gallery. David Bailey ställer ut, eller bara Bailey som han föredrar att kalla sig. Bailey är en av Englands bästa fotografer, han är mannen som fotograferade "Swinging London" och som för alltid förändrade modefotografin tillsammans med modellen Jean "Räkan" Shrimpton.

Det är en oerhört imponerande utställning. Inte bara för att Baileys bilder blivit en viktig del av de senaste femtio årens populärkultur i form av flera av bl a Rolling Stones LP-omslag, kändisporträtt av alla från John Lennon till Samuel Becket, utan kanske mest för att han är enastående kreativ och produktiv. 

Utställningen är omfattande och speglar Baileys hela karriär. Det handlar om hundratals bilder, mode, porträtt och reportage till bilder av rent privat karaktär. Själva hängningen speglar också Baileys respektlöshet och attityd. Här hänger t ex ett jätteporträtt av Michael Caine, säkert 5x7 meter i storlek bredvid mer normala 40x50 cm. På några av väggarna hänger bilderna i en synbarligen slumpvis ordning lite kors och tvärs och det tar en stund att orientera sig i myllret. Men som helhet fungerar det.

Baileys porträtt är fantastiska. De flesta är kända sedan årtionden. Mindre kända är det trettiotal porträttbilder han tagit av andra fotografer, från Man Ray till Don McCullin. T o m den parisiske fotografen Brassai finns med. Brassai, som avled 1984, var den fotograf som tidigare än de flesta tog ut studiokamerorna på gatorna. Hans bilder från Paris på 1920-talet, av nattljuset och de människor som befolkade gator och barer, är fortfarande synnerligen giltiga och inspirerande.

Baileys porträttbild av en åldrad Brassai, med hjälp av en liten upplättningsblixt mot en disig natthimmel, är enastående i sin enkelhet och koncentration.

Lekfullhet, teknisk elegans, nyfikenhet och respektlöshet är ord man kan sätta som underrubriker på Baileys utställning. Han verkar ha befunnit sig mitt i den malström av mode, musik, litteratur och måleri som dominerat sedan 60-talet och framåt. Framförallt osar flera av bilderna av sex och någon beskrev Baileys ateljé inte som en studio utan mer som en nattklubb. Bailey blev också förlaga till den fotograf som spelar huvudrollen i en av de bästa filmer som gjorts - "Blow up", av Michelangelo Antonioni. I alla fall är det den bästa film som gjorts om en fotograf.

Favoritbilder? De fantastiska porträtten naturligtvis och kanske särskilt bilden med av en gapflabbande och åldrad Marianne Faithful i tantiga underkläder. För att den kondenserar respektlösheten och själva attityden i Baileys plåtande.

Bailey själv föddes i Londons East End 1938 men är fortfarande fullt aktiv som fotograf. Hans utställning pågår under hela våren och är i sig värd flygbiljetten till London.

Baileys bilder är bland det bästa jag sett i utställningsväg någonsin.

Engelsk fotografi i övrigt?

Omöjligt att överblicka, men en liten fingervisning skulle kunna vara att fotografin, som investering och samlarobjekt, börjar klättra upp i värde. På lilla Snap Gallery hänger just nu t ex bilder av Chalkie Davies, en av New Musical Express fotografer. Ingen märkvärdig fotografi annat än att det är bilder av mer eller mindre kända brittiska musiker, främst av dem som slog igenom påm 70-80-talet. Tidningsfotografi helt enkelt.

Bilderna säljs i format 20x24 cm, kopierade på pearlpapper (analoga kopior) i en upplaga av 45 st.

De kostar ca 18.000:- styck…

Galleristen förklarade att de flesta upplagor också närmade sig slutsålt.

Inlagt 2014-04-01 12:57 | Läst 3853 ggr. | Permalink
Intressant, får spana in Baileys bilder, jag har förmodligen sett en del utan att koppla dem till honom.
Kul med lite djup i bloggarna. :)
-affe
Svar från per-erik åström 2014-04-01 13:29
Du har sett massor utan att tänka på det. Flera av Stones omslag osv. Och han har gjort minst 20 böcker genom åren. Helt otroligt produktiv och bra.
hörs/pe
Givande att läsa din blogg. Texten har ett verkligt intressant innehåll, och bilderna berör verkligen.
Hälsningar
Jon Anders
Svar från per-erik åström 2014-04-01 20:59
Tack Jon Anders
Det mest intressanta blogginslag jag läst här på FS! Mkt bra. Tack!
Svar från per-erik åström 2014-04-01 20:59
Tack Björn.
Hej,
Suveränt bra reportage. Mycket läsvärd.
Ha det bra
Bob
Svar från per-erik åström 2014-04-01 20:59
Tack. Ha det bra själv.
Fin läsning o bra bilder! Bailey är fantastisk! LO
Svar från per-erik åström 2014-04-01 21:00
Tack Lars Olov.
Skön ton på efterbehandlingen. Gillar porträttet vid fönstret också.
18 tusen styck? wow,..ja då vet man vad man vill uppå en vacker dag. =)
Intressant läsning med spännande bilder. Fick man fota allt hur mycket som helst?

//Johanna
Svar från per-erik åström 2014-04-03 08:56
Tack Johanna. London är en "fotovänlig" stad. Men inne på National Portrait Gallery rådde fotoförbud. Vilket jag inte brydde mig om...
Med vänlig hälsning,/per-erik
Fint reportage med spännande bilder Per-Erik.
/Krister