Hej jag heter Dennis

Som sagt jag heter Dennis men mitt Kennelnamn är "Manticorns Dynamo", men det blev lite omständigt att heta så, husse tyckte att Dennis var mer passande. Här ovan är jag bara fem veckor, då gjorde husse ett besök hos mig och min uppfödare som heter Bodil Andersson,  hon har en kennel och bedriver uppfödning av sådana hundar som jag och den rasen heter Griffon Bruxellois.

Jag har tre syskon till och det är tjejer, det blev inte bestämt vilken valp som husse skulle få då, för Bodil ville se om det var någon som hon ville behålla själv. Men husse sa att han ville helst ha en kille och Bodil skulle höra av sig när hon bestämt sig.

Här går jag på upptäcksfärd bland prästkragarna på Midsommardagen

Efter en tid så hörde Bodil av sig och sade att husse fick ta mig och det var väldigt roligt tyckte både husse och jag. Fyra veckor senare så kom husse och min favoritmatte Margaret och hämtade mig och det blev en lång bilresa hem till Lindesberg där jag nu skall bo.

Här har det bott en hund förut som hette Doglas, och han efterlämnade en massa leksaker, matskålar, koppel lite kläder(som kan vara bra till vintern) och fyra bäddar som jag får överta, och det är ju OK att det kommer till användning igen.

Full fart med med Doglas nalle

 Här serveras det  frukost

Apropå andra hundar så kommer det en hund på besök ibland och hon heter Nelly en Tibetansk Spaniel, det är favoritmatte Margarets hund. Hon är väldigt snäll och tålmodig för jag klänger på och kramar henne  så fort hon kommer. 

Här poserar Nelly och jag på altanen

Nu har jag bott här i en månad och det känns bara bra, fast dagarna i förra veckan var lite väl varma för min smak, och husse gillar inte heller när det är närmare 30 grader varmt så han sitter mest i skuggan och suckar. Men jag och Nelly vi håller igång lite grand i alla fall.

Här tar vi en paus i skuggan

Här kopplar jag och Margaret av på gräsmattan

Nu har jag berättat en del om mig själv så nu tycker jag att husse får berätta hur det gick till att jag hamnade här i Lindesberg.

Tack Dennis och det är en historia som började innan Doglas bortgång.

Tidigare under våren och försommaren 2014, blev jag och Doglas bekant med  Margaret och hennes hund  Nelly, vi sågs då och då på mina och Doglas promenader där vi gjorde sällskap. En dag tog jag mod till mig att bjuda hem Margaret på en kopp te så vi kunde bli lite mer bekanta. Därefter så träffades vi oftare och vi gick på bio och bekantskapen utvecklades till vänskap.

När Doglas gick bort så ställde Margaret upp och tröstade mig i min sorg och ensamhet, och det kändes bra att ha en vän som hjälpte mig igenom den första tiden. Efter ett par dagar så skrev jag mitt farväl till Doglas i en blogg här på Fotosidan, sedan följde en längre blogg om Doglas "En stor hund i en liten kropp". I den bloggen som fick många fina kommentarer undrade någon "Har du funderat på en ny vovve? ", men då var tiden inte mogen för det beslutet.

Efter att jag publicerat bloggarna så började jag göra en minnes-och fotobok om Doglas och den fick namnet "Doglas en stor hund i en liten kropp"  Boken blev klar den 21 november och den kom hem till mig ett par veckor senare. Innehållet bygger i stort på de två bloggarna men med fler bilder och lite mer text. Att göra den här boken var liksom boken om min bortgångna hustru Lena ett sätt att bearbeta sorgen.

Efter en tid så började tankarna komma om att skaffa en ny hund, och runt årsskiftet tog jag kontakt med en valpförmedlare som tipsade mig att titta på Kennelkubbens hemsida om uppfödare. Där hittade jag ett flertal uppfödare som planerade valpar till våren/ sommaren 2015, och jag skickade in intresseanmälningar till några som så småningom hörde av sig. Bland annat den här annonsen som jag svarade på, och svar kom ganska omgående.

Den första som svarade på min förfrågan var Bodil Andersson som har en kennel i Älvängen en bit norr om Göteborg, och meddelade att hon planerade att para en tik någon gång i januari.  

Hej och Gott Nytt År.
Läser att ni tänker skaffa en kull valpar till våren och jag är i så fall intresserad.
I drygt tio år har jag haft en Griffon Bruxellois som hette Doglas, men han gick bort i september och skulle fyllt elva år i november.
2004 köpte jag och min hustru honom av Britta Strandberg på Griffiadens Kennel i Borlänge. Det skulle vara trevligt om jag skulle få köpa en valp till våren av er, för det känns väldigt tomt här hemma.
Med vänlig hälsning.
Stig Cannermo

Från: Bodil Andersson 
Skickat: den 1 januari 2015 16:13
Till: 'Stig Cannermo'
Ämne: SV: Meddelande från din hemsida

Hej!

Ja det stämmer, jag ska para lilla Lisa( som vi kallar henne till vardags) i januari, och hoppas då ha leveransklara valpar i maj. Jag kommer att para henne med en svart hane , och det kan då bli både rött och svart. Är det bara rött som gäller för er eller kan ni tänka er en svart?

 God fortsättning önskar jag er!

Hälsningar Bodil Andersson

Till: 'Stig Cannermo'
Ämne: SV: Valpköp

 Hej!

Lite information Lisa är dräktig!

Hälsningar Bodil

Till: 'Stig Cannermo'
Ämne: SV: Valpköp

 Hej Stig!

Lisa har nedkommit med tre tikar och en hane.

Hälsningar Bodil

Lisas valpar  2015 05 04                                                                                              Foto Bodil Andersson

Till: 'Stig Cannermo'
Ämne: SV: Valpköp

Hej

På söndag är valparna 5 veckor och du kan väl se vad som passar dig i tid ,vi är ju pensionärer så oss passar det alltid, givetvis med undantag. Fösta dagen valparna är ur sin valplåda för att få större utrymme!

Hälsningar Bodil

Det var en del av vår mailkorrespondens.

På Kristihimmelsfärdsdagen den 14 maj åkte jag och Margaret till Älvängen för att titta på valparna och eventuellt få besked om vilken valp jag skulle få köpa. Där träffade vi Bodil och hennes man Ulf  och ett antal små hundar som hälsade oss välkomna. Bodil och Ulf var som sagt pensionärer och vi fick kaffe och sedan tittade vi på valparna och jag passade på att ta några bilder.

Lisa och hennes valpar

Dennis 5 veckor

Bodil förhörde sig om mig och ville veta allt om hur jag trodde att det skulle gå att ta hand om en liten valp igen. Jag förklarade att det var inte några problem för detta hade jag varit med om tidigare. Nu kunde inte Bodil säga om jag fick välja valp för hon hade tänkt behålla en själv. Men hon skulle meddela senare vad det blir.

Till: 'Stig Cannermo'
Ämne: SV: Valpköp

Hej!

En liten hälsning från Manticorns Dynamo som kommer att flytta med dig torsdag nästa vecka!

Hälsningar Bodil

                              Manticorns Dynamo                                                 Foto Bodil Andersson

Till: 'Bodil Andersson'

Ämne: SV: E-post: WP_20150527_005

Hej Bodil och tack för bilden på Dynamo.

Vad roligt att det blev en kille i alla fall, för det var ju vad jag önskade mig, men som jag sade så var jag inte främmande för att ta en tik.

Jag har funderat på ett namn och det lutar åt Dennis. Vi ses nästa vecka.

Hälsningar Stig

Den 3 juni åkte vi till Älvängen igen för att hämta hem Dennis som nu var 8 veckor det är en dryg resa så vi övernattade hos goda vänner i Lidköping sedan fortsatte vi resan den 4 juni. Efter ankomsten till Bodil och Ulf  så fick vi kaffe och sedan läste jag igenom och undertecknade en del papper bland annat registreringsansökan.

Dennis 5 juni 2015

När alla formaliteter var avklarade så började hemfärden till Lindesberg och det gick fantastiskt bra Dennis sov i stort sätt hela resan. Dagen därpå var det dags att prova gräsmattan i Lindesberg.

Nu har Dennis bott här i en månad och han har funnit sig väl till rätta, han har mer och mer utvidgat sitt revir så jag blev tvungen att sätta upp ett mindre stängsel utanför altanen för Dennis upptäckte snart att man kan springa in till grannarna.

Stig och Dennis Midsommarafton 2015

Det var allt för den här gången och kanske hör vi av oss igen.

Ha det gott

Stig och Dennis

Doglas en stor hund i en liten kropp

 En liten varning det kommer att bli många bilder på en älskad hund

  DON´T MISS ME....

När jag dör är jag alls inte borta, fast min kropp blivit aska min vän.
Ty med alltting som susar och sjunger
ska jag komma tillbaka igen.

Genom fåglarnas kvitter i träden,
genom fjärilars fladdrande slag,
genom flingornas dans på din ruta,
ska jag ge dig en hälsning var dag.

Och när björklöven spricker om våren
och du känner en varmare vind,
ska du ana min själs odödlighet
När jag dunlätt kysser din kind.

Och då vet du jag är inte borta,
nej, mer nära än du kan förstå.
Genom allting som susar och sjunger
ska min hälsning med kärlek dig nå...

                                                         //okänd 

För tio år och tio månader sedan,  föddes Doglas på Kenneln Griffiaden i Borlänge hos Britta och Sven Strandberg och Johanna Gustavsen, och den 26 januari 2004 kom han till mig och Lena, och då började ett nytt liv med allt vad det innbär att uppfostra en liten valp och det var förstås ett stort äventyr för Doglas att komma till en ny miljö.

Lena och Doglas den 26 januari 2004

Snömannen Doglas i februari, nu har Doglas testat snön i Täby och det var roligt.

Snart var det dags för Doglas, matte och husse att börja i skolan det vill säga vi anmälde oss till en valpkurs, och den var säkert mycket nyttig speciellt för matte och husse. 

Lena och Doglas på Valpkursen våren 2004

Doglas blev ett trevligt sällskap för mig som hade gått i pension, för matte jobbade fortfarande och skulle göra det i ytterligare något år, och vi fick ta korta promenader för det var kallt på vintern, men Doglas var så liten att jag kunde stoppa in honom under min jacka.

Doglas var en liten hund av rasen Griffon Bruxellois och vikten på en vuxen hund ligger på 4 - 6 kg. Veckorna gick och det blev vår och vi kunde vara ute på gräsmattan, det blev en ny upplevelse för Doglas, där kunde man ha mycket skoj och vi lekte apport med ett litet gosedjur som husse kastade och Doglas sprang och hämtade, det kunde vi hålla på med länge.

Här är det full fart på Doglas. 

När det blev sommar då vistades vi mycket på gräsmattan och här pratar Lena och Doglas om något.

I bland fick vi besök av Lenas syster Ulla och hon var matte till taxen Max som Doglas brottas med.

På sommaren hölls en valpträff i Borlänge hos Britta och Sven Strandberg som kallades för Griffiaden 2004. Där fick Doglas träffa många kompisar och sina bröder från samma kull.

Här brottas Doglas med brorsan Troy

Här sitter bröderna Doglas, Elvis och Troy här är de ungefär 7 månader

Det första året var naturligtvis roligt och spännande för både Doglas, som utvecklades från valp till vuxenhund, och för matte och husse, som var nyblivna hundägare. Men jag tycker att vi klarade av detta bra. Hösten kom och i november fyllde Doglas ett år

Doglas på 1 årsdagen

Sedan har åren gått och Doglas har varit en glädjekälla som vi har glatt oss åt och han har genom sin person väckt uppmärksamhet med sina stora klara ögon och det lilla skägget.

Nu kommer det ett axplock av alla bilder jag tagit under de gångna åren.

På våren 2005 var vi på besök hos min son Peter och hans sambo Jacqueline på deras sommarställe i Dannemora, och de hade en Rottweiler, som hette Kasper och här leker Doglas och Kasper.  Kasper gick bort våren 2014 och blev 9 år.

Vi besökte Britta och Sven i Borlänge ett par gånger om året för att trimma Doglas och här träffar Doglas släkten i Borlänge-29-30-april-2006. Vem som är Doglas syns säkert, det är i alla fall han som sitter på nedre trappsteget.  

Senare på våren  åkte vi på en semesterresa till Gullholmen som ligger på en ö som heter Herrmanö och ligger straxt utanför Orust.

Här promenerar Lena och Doglas på klipporna vid Gullholmen, där fanns inte några bilar så Doglas kunde springa lös, och det var ju en frihet som Doglas uppskattade.

Doglas hade en liten flickvän som hette Signe i Täby, och här träffades de på gräsmattan på sommaren , Signe var en liten tik av rasen Petit Branbacon, som är en släthårig variant av Griffon Bruxellois.

Doglas hade också en annan flickvän, som heter Julia och här är de hemma hos oss på gräsmattan, Julia är Lenas barnbarn och hon var nog något av Doglas favorit och han blev överlycklig när hon kom på besök, de lekte ofta något som Julia döpte till buskleken vilket betydde att Julia kastade en pinne in bland buskarna och Doglas försökte hitta pinnen. Det var en lek som alla utom Doglas tröttnade på.

Vi gick dagligen ut på promenader bland annat i skogen alldeles i närheten där vi bodde, och där kunde Doglas springa lös, här är vi på en sommarpromenad i Hagbyskogen.

Doglas var som synes mycket livlig och här är han  på språng. Här hade vi bytt ut pinnen mot kopplet som matte kastade iväg och Doglas sprang och hämtade, och det var lika roligt.

Men promenader och mycket lek tog förstås på krafterna, så efter leken vilar sig Doglas på soffan.

Doglas på promenad i februari 2008, det var för tillfället snöfritt men ändå lite kyligt, Doglas matte Lena hade stickat pullovern och han hade många stickade tröjor med både två och fyra ben, så Doglas var en välklädd liten herre.

På sommaren 2008 blev vi bjudna till Henrik och Eva, som har ett sommarställe i Bråviken, och här  badar Lena och Doglas , men Doglas gjorde det inte frivilligt fast det var nog lite skönt ändå.

Det finns inget dåligt väder sägs det, bara dåliga kläder, och Doglas hade som synes en varm tröja med bakben på sig. Här är Lena och Doglas på vinterpromenad den 12  mars 2009 

Hemma i den goa värmen så försökte jag att ta ett porträtt på Doglas efter ett skönt bad.

Britt, en väninna till Lena har en liten hund som heter Kaj, och är en blandras med mycket Shitso i sig och han var jämnstor med Doglas. Här leker de på vår gräsmatta på sommaren. 

Matte var förstås en betydelsefull person för Doglas och han var mycket fäst vid Lena som synes.

På sensommaren 2009 hittade vi ett blåbärsställe i skogen där Lena plockar bär och Doglas tittar på. 

Att hoppa upp på stenar under promenaderna blev lite av en sport för Doglas , och här är ett sådant tillfälle och då bjuder Matte på godis, som belöning efter att Doglas hoppat upp på en hög sten.

Lena var utbildad att sköta naglar på människor, men här klipper hon klorna på Doglas och han tyckte inte illa om det, men han var kittlig när det var mycket päls mellan trampdynorna så då kunde det bli lite ryckigt.

 På sommaren 2009 skaffade vi en hund till, en Petit Branbacon som fick namnet Vanja, men det var inte utan protester både av Doglas och av mig. Jag tyckte att det var tillräckligt med en hund, men Lena och hennes dotter Christin övertalade mig att det var bra för Doglas att få lite sällskap.

Hur som helst så for vi iväg till Borlänge och hämtade lilla Vanja som inte blev vår hund på riktigt, vi skulle få ha henne på "foder" vilket innebar att först efter fem år skulle hon bli vår hund, jag tyckte att det var ett dåligt avtal, för jag ville köpa hunden, men det fick vi inte så jag lät mig övertalas igen.

 Första mötet mellan Doglas och Vanja i Borlänge sommaren 2009 och Doglas tyckte nog att det var en bråkig valp som senare kom att dominera hans hem, hon tog över hans liggplatser och leksaker, men Doglas var snäll och lät henne hållas för hon var ju bara en valp.

Vintern 2010 var en snörik vinter och vår lilla tomt hade nog ett snödjup på en halvmeter men det hindrade inte Doglas att leka i snön i Vallatorp 2010.

En kort tid efter att den här bilden togs så avled Doglas matte. Lena blev sjuk under hösten 2008 och under 2009 behandlades hon med cellgifter som tyvärr inte hjälpte. Det var ju en stor förlust för mig, men jag vet inte hur Doglas upplevde förlusten och saknaden efter sin matte, så Doglas och jag hade nu bara varandra, och det blev en innerlig vänskap mellan oss. 

Doglas och Vanja i Täby 2010

Vanja stannade hos oss i knappt ett år. Efter att Vanja blivit sjuk av att hon troligen grävt upp och tuggat i sig en tulpanlök, så för säkerhets skull sökte jag veterinär för att veta om det var farligt. Men de  ville göra en mer omfattande undersökning av henne,  jag tog då kontakt med Britta Strandberg som var Vanjas ägare, för att få bekräftat om det var ok. med en större undersökning, men hon tyckte att vi skulle upphäva fodervärdsavtalet, och då tog de hem Vanja, och det var nog ett beslut som jag och Doglas inte hade något emot.

Vid ett senare veterinärbesök så hörde man att Doglas hade ett blåsljud på hjärtat, och vi remiterades till en hjärtspecialist, som med ultraljud upptäckte ett litet hål på en hjärtklaff. Men det var då ganska litet men vi borde kolla det om ett par år igen.

Efter att Vanja flyttat så tog vi promenader med Britt (Lenas väninna) och Kaj, och här är Doglas och Kaj på en ridväg i området hösten 2010.

Lenas bortgång innebar stora  förändringar i min och Doglas tillvaro, jag blev tvungen att sälja vårt hus  på grund av att Lenas barn ville ha ut sin arvedel efter sin mor. Efter lite sökande hittade jag en ny bostad i Lindesberg. Dit flyttade vi i början av november 2010, och det blev Doglas och mitt hem under de närmaste åren. Visst var det lite ovant med ett nytt hem och nya miljöer, men för Doglas blev det spännande med nya dofter och nya hundkompisar. 

På vår första promenad i Lindesberg hälsade Doglas på en ny kompis och det blev en trevlig början.

Samma dag träffar Doglas Saga, som var en Bichon frisé, men hon har också lämnat detta jordelivet, och det hände för ett år sedan.

Vintern kom tidigt bara en vecka efter vi flyttat in och med sträng kyla så i början blev det korta promenader, trots Doglas fina tröjor, för det blev kallt om hans fötter. Men i början av februari 2011 så blev temperaturen så dräglig att vi kunde ta lite längre vinterpromenader ofta på vägen efter Lindesjön.

Men efter den långa vintern så kom äntligen våren, och vi vågade oss ut i trädgården och där satte sig Doglas bland vårblommorna. Det var en mycket större trädgård än den vi hade i Täby, det fanns mycket att upptäcka många buskar och träd att markera, så här kunde vi ha mycket skoj. Buskleken kunde vi leka för här fanns det stora ytor att springa på. Husse fick kasta en pinne så fick Doglas apportera och då var allt som vanligt igen, nästan.

Här visar Doglas sina vårkänslor med hopp och språng.

Efter våren kom sommaren och det kom en inbjudan från Britt (Lenas väninna) att åka till Hedemora där Britt har ett sommarställe. Det tackade vi naturligtvis ja till, och det är inte långt mellan Lindesberg och Hedemora så det avverkade vi på en och en halv timme.Här är Britt, Kaj och Doglas vid badplatsen i närheten av hennes sommarhus, det blev inte så mycket bad men det släckte i alla fall törsten. Efter ett par trevliga dagar hos Britt och Kaj så var det dags för Doglas och mig att  återvända till Lindesberg igen.

Ett självporträtt av mig och Doglas sommaren 2011, jag började märka att Doglas hade problem med synen, för han började gå emot saker och ting. Efter ett besök hos veterinären så konstaterade de att Doglas hade en kraftigt utvecklad gråstarr, och han var praktiskt taget blind. Det var ju inte så roligt men Doglas klarade sig ganska bra ändå trots sitt handicap. Han lärde sig snart var han skulle gå för att inte stöta emot. Han hade ändå luktsinne och hörsel och med det så klarade han sig fint.

  Efter sommaren så blev det höst och till en början snöfattig vinter. Doglas och jag tar en promenad på Nyårsafton 2011. Vintern kom så småningom men det blev inte lika mycket snö som föregående år.

Men här fanns det i alla fall så mycket snö att Doglas kunde leka i snön vintern 2012  Efter vintern så väntade vi på våren och vi gick ibland promenader i skogen där det finns en liten skogsdamm.

På våra promenader så märkte jag att Doglas ibland blev trött, så jag tog kontakt med en veterinär som remitterade oss till Djursjukhuset Analysen i Örebro. Där undersöktes Doglas grundligt också med röntgen, och hans hjärta hade blivit förstorat så vi fick börja med en hjärtmedicin och en vätskedrivande tablett. Med de tabletterna så blev Doglas lite piggare, men promenaderna gick i ett lugnare tempo. Vi gick våra vanliga promenadvägar och i bland tog vi vägen genom skogen.

På våra skogspromenader så passerade vi en liten damm och där brukade vi stanna till och vila en stund. Här är Doglas vid den lilla skogsdammen, tyvärr så syns inte dammen så tydligt men den finns bakom björkstammen.

Här visar Doglas entrén till vårt hus på Villagatan. 

En minnesbild av Doglas året 2012 12 12 12 12 som ju var ett speciellt datum.

Doglas den 1 jan 2013 Nytt år och nya förhoppningar.

Under våra första år Lindesberg lärde vi känna några nya hundkompisar, och här är Doglas med kompisen Ville på vår altan, Ville var ungefär lika gammal som Doglas, men han har också lämnat det jordiska livet.

 Doglas och husse tar en liten solpaus på altantrappan i augusti.

Doglas fyllde 10 år den 14 november och det firades med en smaskig oxbiff som var till belåtenhet.

 God morgon Doglas det är 12 grader kallt ute så det blir kanske en kort promenad i dag. Nytt år det är den 14 januari 2014.

Efter den korta promenaden var det definitivt skönare att sola på husses säng.

 Våren kommer tillbaka och Doglas njuter av vårsolen på altanen.

Vi sitter i skuggan av ett äppelträd under den varma tiden i juli och det var den svalaste platsen.

I början av juli så tog jag kontakt med Doglas veterinär för han hade fått hosta och veterinären förslog att jag skulle öka dosen av vätskedrivande tabletter för det samlades antagligen vätska i Doglas lungor därav hostan. Det blev kanske något bättre men den försvann inte helt.

 Sommaren 2014 var mycket jobbig för Doglas och jag började ana att det kanske var hans sista sommar, men jag hoppades att bara det blev lite drägligare temperatur så skulle han nog repa sig. Men det var ett önsketänkande som tyvärr inte infriades. Det blev en period av svalare väder och vi kunde gå lite kortare promenader och det gick bra.

Det här är den sista bilden jag tog på Doglas den 9 september på gräsmattan vid Hemsjön. 

Som ni förstår så blev det inte så bra som jag hoppades, månaden augusti gick, och vi tog det ganska lugnt med promenaderna. Vi hade under sommaren träffat en trevlig dam som heter Margaret och hon har en liten hund som heter Nelly och är en Tibetansk Spaniel, och Doglas tyckte mycket om Nelly och Margaret, och med dem gjorde vi kortare eller lägre promenader.  

Vi har träffats ganska mycket under en tid och en dag så åkte vi till Margarets f.d. sommarställe som numera tillhör hennes dotter. Platsen där sommarstället ligger på heter Hemsjön och Doglas följde med fast han hade säkert tyckt att det var lika skönt hemma.

På natten mellan söndag och måndag den 15 september, vaknade jag av att Doglas hade svårt att andas och vid halv åtta så ringde jag till Djursjukhuset Analysen i Örebro och vi fick tid halv tolv. Men Doglas orkade inte vänta så länge utan hans hjärta stannade halv elva.

Han lade sig sakta ned på köksgolvet och hans husse kunde ingenting göra annat än att stryka handen över hans mjuka päls. Det gick så lugnt och fint och jag tror och hoppas att det var en smärtfri död. Kanske tyckte Doglas att det var skönt att få sluta sina dagar här hemma det hoppas jag i alla fall.  

Doglas träd en Rosenapel

Nu är det slut på berättelsen om Doglas, som nu bara är stoft och jag har beställt separat kremering av hans lilla kropp, nu skall han få en viloplats här på den gräsmatta, som han tyckte så mycket om att vara på, jag har planterat ett litet träd där jag skall gräva ned urnan.

 Dikten i början av berättelsen har jag lånat av Heléne Alklid med hennes medgivande.

Ha det gott

Stig

Tack och Farväl Doglas

I måndags lämnade min lille vän Doglas detta jordiska, och finns nu i en annan värld, men han finns fortfarande kvar i mitt hjärta.

Doglas kom att betyda mycket för mig efter min hustrus bortgång för fyra år sedan, med honom kunde jag prata om allt och vi gjorde många långa eller kortare promenader, allt efter humör och väderlek. Under våra promenader lärde vi känna en del nya människor med eller utan hund och det var trevligt både för Doglas och mig.

Det känns mycket tomt här i det som varit vårt hem i snart fyra år och Doglas har naturligtvis satt sin prägel på hemmet med sovplatser, matplats och alla leksaker. Nu hörs inga ljud när han gick omkring och inget krafsande på natten när han ville komma upp i min säng. Men om jag anstränger mig så kan jag fortfarande se och höra honom, det är förstås inbillning fast nästan på riktigt. 

Doglas hade ett blåsljud på en hjärtklaff som från början inte var så alvarligt men för ett par år sedan så började han bli allt tröttare under våra promenader så jag lät undersöka honom på ett djursjukhus i Örebro, och då såg de att hjärtat var förstorat.  Då fick Doglas börja med en hjärtmedicin och en vätskedrivande medicin, och efter det blev han lite piggare, men tiden hann ifatt oss och hans hjärta orkade inte med längre. Doglas skulle fyllt elva år i november

 Det finns mycket mer att berätta om Doglas och det skall jag återkomma till i en annan blogg.

Just nu så sörjer jag bara en liten go vän, hoppas att han har det gott där han nu är.

Ha det Gott

Stig

Några livstecken från Lindesberg

 En lite konstig rubrik kanske, men jag kom inte på något bättre. Någon gång har jag skrivit att det blir  glesare mellan bloggarna nu, och så är det tyvärr, för jag kan inte ta mig för att skriva om mina banaliteter så ofta.  Men vi lever och mår ganska bra, det är nu tre år sedan vi flyttade hit till det vackra Lindesberg, och jag upptäcker det allt som oftast när vi tar våra dagliga promenader. Men tyvärr så har jag varit dålig på att fotografera(med en riktig kamera), fast det blir några bilder då och då, med min mobilkamera.

 Stilstudie av författaren i skrivarlyan som är lika med mitt sovrum.

Vintervy

Det blev vinter i år också med ganska mycket snö och jag har låtit Lindesbergs kommun ta hand om snöskottningen hemma hos mig i år också för att spara min dåliga rygg.

Doglas den 1 jan 2013

Efter Nyårsfirandet med raketer och smällare, som Doglas inte uppskattade, tillbringade vi resten av helgen i lugn och ro. Våra dagar är som jag tidigare berättat om ganska inrutade med promenader och måltider och det passar väl oss ganska bra. När jag inte håller på med något bokprojekt så läser jag en del och lyssnar mycket på musik, jag har köpt några böcker som jag sökt i bland från antikvarit, och bland annat  "Den vita staden Hammarbyhöjden under 50 år", men den hittade jag på Tradera för en överkomlig slant, men en dyrgrip för mig som är uppväxt där. Ett par andra böcker är "Paradiset under Globen" av Ingemar Unge, som skildrar "Ödledammarna" vid Slakthusområdet, det var ett spännande ställe att gå eller cykla till i slutet av 40-talet.  Två andra böcker är "Stockholm Staden som försvann" och "Stockholmspärlor", trevliga böcker med många bilder från 50 och 60-talets Stockholm, minnen från en svunnen tid då jag var ung.

Annars så är det två bokprojekt som jag har hållit på med under året, men i somras  så försvann inspirationen och då lade jag det åt sidan tillsvidare. Den första boken handlar om min "resa" efter Lenas bortgång och det är en sammanställning av bloggar som jag har skrivit här på Fotosidan under 2010-2013. Det har väl varit en sorts terapi att samla allt i en bok.

 Den andra boken handlar om en brevväxling som tog sin början på "Stay Friends" där jag träffade en vän från Hammarbyhöjdens Folkskola. Vi har aldrig träffats varken då under skoltiden eller nu, men det har kommit att betyda mycket för mig att ha en vän där jag kan berätta om vad som händer i min värld här i Lindesberg, och jag får lite berättelser tillbaka om hennes tillvaro i Stockholmstrakten.

Det hela tog sin början 2008, alltså ett par år innan Lena dog, men det blev ett uppehåll under nästan ett och ett halvt år just på grund av Lenas sjukdom, jag tog upp vårt brevväxlande igen 2011, men nu genom mail som har fungerat väldigt bra. 

Ingen av böckerna är helt färdiga så jag har inte lagt in någon beställning ännu, men nu har jag tagit itu med att färdigställa dem, och min ambition är att de skall bli färdiga före nyår.

 I början av året så fick jag kontakt med Gunilla Svärd, en konstnär som är en vän till min bror Lasse och jag beställde en tavla av ett foto jag tog i Täby för några år sedan som jag tyckte skulle passa bra på matsalsväggen.

 Gunillas tolkning av mitt foto från trakten av Hagby "Ovädersmoln över Hagby"

När jag ändå hade spenderbyxorna på mig så köpte jag en tavla till av Gunilla som var ett Skagenmotiv och den hänger också i min matsal.

Acrylmålning av Gunilla Swärd som heter "Möten mellan två hav"

När tavlorna kom så skulle dom ramas in också och de som gör sådana jobb i Lindesberg är ett glasmästeri, och jag räknade ihop att jag hade fem stycken "konstverk" som skulle få varsin snygg ram så jag bad om ett pris hos glasmästaren och det blev nog litet av en chock för snittpriset låg på 1500 kr. per styck, så det skulle väl landa på c:a 7500 kr.

Då tog jag mig en funderare och sökte på nätet, där hittade jag en ramtillverkare som fixade samtliga ramar till c:a 1500 kr. för alla fem och firman heter Crimoram.se. När jag funderat klart så gjorde jag en beställning och alla ramarna levererades fraktfritt och felfritt, så jag är nöjd.

Under åren så har jag printat ut ganska många bilder i både A4,  A3 och A3+ format, och nu ligger de i en byrålåda, som ingen inklusive mig själv ser, så jag har ett nytt litet projekt, att rama in de också. Det blir nog fem sex  bilder som jag funderar på. Sedan gäller det att hitta lämplig plats att hänga dem på.

Efter en lång vinter så kom våren men den var kall och sen, Doglas och jag brukar ofta gå på skogspromenader och då passérar vi förbi en liten damm som forfarande var isbelagd, och jag tittade länge efter de första blåsipporna, men det dröjde länge innan de första visade sig.

 Vår lilla damm i skogen vårvintern 2013 taget med Sony-Ericsson Cyber-Shot.

Under våren så köpte jag en ny mobiltelefon en Sony-Experia en s.k. smartphone, som är lite mångsidigare än min förra trotjänare, som är en Sony-Ericsson. Det är bland annat en avsevärt större display som synes, och jag undrar om den inte är större än den på min Nikon D90. Mobilkameran är väl inte lika vass som mina andra kameror, men mobilen är ju ständigt med på våra promenader och en del bilder duger gott som repotagebilder som jag kommer att visa här.

Min nya och gamla mobil.

Vårens Förstamajblommor 2013 tittar försiktigt upp genom fjolårsgräset här taget med Sony-Experia.

Vår skogsväg i frodig försommargrönska i maj 2013 taget med Sony-Experia.

Min följeslagare Doglas har till och från haft återkommande diaréer, och för att råda bot på detta så sökte vi en veterinärmottagning och de gjorde en s.k. utredning, som resulterade i en remiss till en annan veterinärklinik, i Örebro som har en mer avancerad röntgenutrustning.

Där upptäckte de att Doglas hade ett förstorat hjärta och även en del vätska i hjärtsäcken, så nu får han liksom husse äta hjärtmedicin samt en vätskedrivande tablett, och nu mår han mycket bättre. Det kan kanske funnits ett samband med hans dåliga hjärtfunktion och diaréerna. Den 14 november fyller han tio år och det skall vi nog fira på något sätt.

 Doglas på vår gräsmatta på försommaren 2013

 En dag i juli tog några vänner  med mig på en utflykt till Svalbo, som är en liten ort som ligger mellan Lindesberg och Nora, där ligger en gammal bruksort som heter Järle där finns en gammal vattendriven kvarn och en keramikverkstad  samt ett café där vi sedan drack kaffe. Keramikverkstaden var tyvärr stängd, men det blir säkert fler tillfällen att åka dit.

Järlekvarn i Svalbo i skön sommargrönska 2013

Här rinner Järleån fram under en gammal stenbro, men på grund av den ganska torra sommaren så var det ganska lite vatten i ån.

 Järleån och en del av de gamla bruksbyggnaderna

 Som lite kuriosa kan nämnas att Järle Stad fick stadsprivilegier 1642 och är Sveriges minsta stad med ett trettiotal innevånare.

Sommaren i Lindesberg var nog en bra sommar för de som älskar sol och värme, men jag hör inte till den kategorin, så det blev att sitta i skuggan under ett äppelträd, sämre kan man ha det och där trivdes också Doglas. Bästa tiden för promenader var tidigt på morgonen innan solen stigit så högt.

Här sitter vi dock i solen på trappan till altanen sommaren 2013

 Ett fång av Rudbeckia sommaren 2013

Här är ett fång av Solhatt som är en annan typ av Rudbäckia.

I början av året så beslöt jag mig för att skaffa städhjälp och det var genom ett mail jag fick från företaget Offerta, som undrade om jag behövde hjälp med något. Så jag svarade att städhjälp vore något jag skulle behöva. Efter en tid så fick jag några olika förslag och jag fastnade för ett lokalt företag som heter Kixon. Det kom hem en dam som gick igenom mitt hem och vi kom överens om att jag får städat två gånger i månaden, och det har pågått i c:a tio månader nu och jag är nöjd med resultatet så här långt.

 Kixonflickorna Camilla och Sandra 2013

 Det här är Isabella, den senaste i släkten, så nu har jag blivit uppgraderad till Gammelfarfar, eller är det kanske Gammelmorfar. Den lyckliga tilldragelsen inträffade på ett sjukhus i London i slutet av augusti.  Mamman heter Giovanna och Morfar är min son Peter.

Utsnitt av en för tillfället folktom Kungsgata i Lindesberg 2013, men det är nog ganska tidigt på morgonen.

 Morgondimma över Lindesjön i september 2013

En brygga vid Lindesjön den har byggts om på senare tid, jag tror att den heter kyrkbryggan.

Höstfärger vid Lindesbergsån 2013

 Höstvy över Lindesjön 2013

I början av september ringde Pernilla från Plantmarknaden, som är det lokala trädgårdsföretaget i Lindesberg, och undrade om jag ville ha hjälp med att beskära mina fruktträd i år också, och det ville jag förståss för det blev ju bra det de gjorde förra året. Så vi bestämde dag och då kom Pernilla och Margareta och klippte mina fruktträd.

 Pernilla och Margareta beskär fruktträden 2013

I våras klippte jag ner mina Björnbärsbuskar och i år blev det inte några bär men det blev ganska vackra höstfärger på bladen i stället.

Björnbärsblad 2013

Trädgården den 6 nov 2013

Att det är november råder det inget tvivel om för det är det gråaste grått ute i trädgården som nu har gått till vila inför vintern när den nu kommer, men för tre år sedan såg det ut så här. Då sken solen och det var ett par grader kallt, och en vecka senare kom snön.

Trädgården den 6 nov 2010

Vy mot kyrkan 6 november 2010

 "Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar att följa. Följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa". Svensk text Gösta Rydbrant.

En Humla på en röd Rudbeckia i september 2013.

Söndagen den 10 november åkte jag och min dotter Susanne till Stockholm för att få träffa mitt barnbarnsbarn Isabella, nu var hon drygt två månader så hon hade vuxit en del, här i famnen på mamma Giovanna.

Giovanna och Isabella

Grattis Doglas på tioårsdagen

 Det var allt jag hade att berätta för denna gången, men vem vet jag kanske återkommer.

Ha det gott

Stig

Några rader från Lindesberg

Utsikt från Carlssons udde över Lindesjön våren 2012

Det kommer inte så många bloggar från min del av världen nu för tiden, men jag tänkte att det kanske är dags att ge ett livstecken från oss i Lindesberg. Livet går i ett lite lugnare tempo numera, dagarna är liksom inrutade i olika rutiner, d.v.s. Doglas och jag, vi går våra dagliga promenader, och jag veckohandlar på ICA på tisdagar. Detta låter väl ganska enformigt, och det är det också, men ibland får kameran följa med så blir det lite avbrott i tristessen.

Vi har bott här i Lindesberg i två år nu och har väl börjat vänja oss och kommit till insikt om att det blir inte bättre än så här. Bor man i ett litet hus så finns det ju alltid något att göra, men jag har av någon orsak blivit lite bekväm, så jag lejer bort mycket som t.ex. gräsklippning och snöskottning det är kommunen som har skött detta åt mig. Men gräsklippningen skötte de så illa så det fick en skolgrabb överta så fick han tjäna lite pengar under sommarlovet. I höstas så fick den lokala trädgårdsfirman beskära mina fruktträd.

Men utanför vår värld så händer det både trevliga och tråkiga saker. Men jag tar det trevliga först. En annan rutin jag har, är att varje dag läsa bloggarna på Fotosidan och det ger lite nyheter från framför allt Stockholm, men jag läser många andra bloggar också, fast jag är väldigt dålig på att kommentera.

Under våren så läste jag i en blogg, att en medlem hade börjat göra fotoböcker på "Blurb" och det lät intressant, så jag tänkte, kan han så kanske jag också kan. Sagt och gjort jag laddade ner programvaran till min dator och satte i gång. Men det var inte så lätt att fatta alla finesser med en gång så det blev mycket testande i början, och efter någon månad så var jag klar med min första bok som fick titeln "Landskap". Den 26 april så beställde jag boken och den 7 maj levererades den. Det blev 192 sidor med c:a 170 bilder och några textsidor, många av bilderna finns här på Fotosidan.

Det var ju spännade dagar innan jag hade boken i min hand och det blev en possitiv överaskning att den blev så pass bra så jag började på ett nytt projekt som fick titeln " Lena" och det blev en historia i ord och bilder som jag tagit på henne under våra 32 år tillsammans. För något år sedan så började jag på en blogg som skulle handla om en del bilder jag tagit, men jag lade ned det projektet. Men efter ytterligre ett års betänketid så blev det en bok i stället.  

När boken "Lena" kom så var den skadad och jag reklamerade felen som bestod av klämskador på pärmen  och jag bifogade foton på skadorna. Blurb ersatte omgående med en ny bok som var helt utan fel.

Den egentliga orsaken till mitt bokskapande var att jag läste en kommentar till den medlemens blogg att det vore förnuftigt att bevara sina bilder i bokform i stället för att samla bilder på hårddiskar eller CD-skivor som ingen kan läsa om en inte alltför avlägsen framtid. Så det triggade igång mitt skapande. Valet av "Blurb" fick jag dels av den bloggen och av en artikel i en fototidning där man hade testat ett antal bokprogram, jag tror det var 14 0lika bokförlag, och "Blurb" var ett av de program som fick mest gillande.

I dag så har jag gjort fem böcker och en sjätte är under arbete. Av de övriga tre är en bok med min bloggserie som heter Återblick och var i nio delar, och den har jag valt att kalla "Återblickar", det var ett väldigt pusslande att få till text och bilder på varje sida, men det gick med mycket tålamod. Bok fyra heter "Stadsbilder" och är en samling Stockholmsbilder, och den femte boken kallar jag för "Naturbilder", och innehåller lite om natur och en del miljöbilder.

Mina senaste böcker

Det här är ju inte något "Snabb Fix", för jag har hållit på från någon gång i april till nu, så det har tagit lite tid att förverkliga mina projekt. En del bilder fanns redan i min dator, men det som tar mycket tid är att leta fram andra bilder och sedan välja, för det spänner över femtio år av fotograferande. Ett annat moment är att jag måste scanna en del bilder och det tar ju också sin tid innan jag kan lägga upp dem i Blurb. Men det är fantastiskt roligt när jag ser till resultatet,

Mitt pågående projekt kallar jag rätt och slätt för "Svartvita Bilder" där jag har letat fram bilder på mig och min familj från min tidigaste barndom och där är det andra fotografer som har tagit bilderna, och det är från trettio och fyrtiotalet. Det var när mina föräldrar gick bort 1994 som jag hittade en massa bilder som jag nu använder i det här bokprojektet. När jag började jobba 1951 så kunde jag köpa en egen kamera och de första rullarna blev svartvitt. Kanske inte alltid så bra men lite roligt att visa ändå.

 Ja detta är vad som jag hållit på med de senaste månaderna, men det har hänt annat också, som jag skrev i början så har det hänt en del tråkiga saker. I januari så ringde en god vän och berättade att även hon drabbats av cancer, men det upptäcktes tyvärr  för sent så hon avled en månad senare. Vi hade ända sedan jag flyttade haft telefonkontakt med varandra, och i september 2011 träffades vi när jag var på besök i Täby, och då verkade hon så frisk.

 Agneta och Cilla i Vallatorp 2009

Under vårvintern så blev min hund Doglas sjuk, hans ögon var väldigt inflammerade, så vi uppsökte veterinärer som så småningom konstaterade att han var på väg att bli blind och det är han nu, men i somras hade han lite ledsyn d.v.s. att han såg ljus och mörker men inte så mycket mer. Redan för två år sedan så märkte jag att det var något fel, för han gick ibland emot saker och en veterinär sa att han hade gråstarr. Men för övrigt så är han pigg och glad och trivs med tillvaron, han har ju lukt och hörsel kvar, och han har lärt sig att hitta här hemma.

Doglas på språng i trädgården 2012

I augusti så fick jag ett mail från dottern till min gode vän Jan, att han hade avlidit också efter en cancersjukdom. För ungefär tio år sedan fick han prostatacancer och då opererade man bort prostatan, sedan levde han som vanligt igen och vi spelade mycket golf under några år, vi reste också på en del golfresor tillsammans bland annat en resa till Spanien, men för ett par år sedan så fick han en del metastaser som man försökte behandla med en  cytostatika. Men det gick tyvärr inte så bra och till slut orkade kroppen inte med längre.

Här är Janne på vårt hotellrum i Spanien 2004.

I våras så fick jag en kallelse till ögonkliniken på Örebro Universitets Sjukhus där man gjorde en undersökning på mitt vänstra öga som skulle ligga till grund för en ny lins. Senare i maj blev jag kallad till operation på Lindesbergs Sjukhus och det gick snabbt och bra hela besöket tog väl lite över en timme men själva operationen gick på en kvart. Det var en fantastisk upplevelse att få vara med om. 

På hösten 2010 så gick min Epsonskrivare sönder, och det var en A+3 skrivare som jag var jättenöjd med, men den hade väl några år på nacken så till slut sa den upp sig och det skulle dröja ända till i år som jag tog mig råd att köpa en ny, och det blev en Epson Stylus Photo R3000. Valet stod mellan den något mindre R2000 och R3000, men jag bestämde mig för den senare. Nu har jag inte skrivit ut några A3 bilder ännu men det kommer så småning om.

Som sagt har man ett hus så finns det alltid något att göra, och i somras så byggde jag om alltanen, för den befintliga var nog inte så välbyggd för det var för långt mellan reglarna som trallvirket låg på så vi det vill säga min son Peter och min svärson Thomas rev bort den gamla och byggde en ny med tätare regelverk och kraftigare trallvieke. Men jag fick stå för marktjänsten att laga mat under två dagar och det är också ett jobb.

Thomas och Peter bygger en alltan 2012

Thomas skruvar i trallskruv

Peter kapar till trallvirke.

Det har väl blivit lite annan fotografering under året och det har nog blvit i trädgården för det mesta några gånger så har jag tagit med kameran och tagit några bilder utanför trädgården.

En Trollslända i rabatten 2012

Älskande Trollsländor på en utblommad ros

Påfågelsfjäril på en Rudbeckia 2012

Min bror Lasse och dottern Jenny med sambon Kalle kom och hälsade på oss i Augusti.

Lasse-Jenny och Kalle på besök 2012

Del av vandringsslinganrunt Lindesjön 2012

Höstbild av Lindesjön 2012

Det var väl allt för tillfället som jag sa i början så är det inte så tätt med bloggarna, men man vet aldrig när andan faller på nästa gång.

Ha det gott.

Stig