Fortsättning på "Det skall vi fira kanske"

En händelse som jag glömde i mitt förra blogginlägg var min vän och bardomskamrat Ralf:s bortgång. Vi var som sagt barndomsvänner och även skolkamrater. Efter skolan så började vi jobba och på fritiden höll vi ihop och gick på jazzkonserer och bio det var väl de nöjen som var populärast. Så var det fram till 1955 när vi ryckte in i "lumpen", Ralf i flottan och jag hamnade på I:1 i Sörentorp. 

 När vi efter "lumpen" åter sågs så började vi jobba tillsammans på Folkans Teater på kvällarna, och någon gång i början av 60-talet gifte sig  Ralf  och ett år senare blev det min tur, därmed så förlorade vi sporadiskt  kontakten, kanske berodde det delvis på att Ralf flyttade till Linköping. Men jag och min dåvarande fru hälsade på några gånger men det blev mer och mer sällan vi sågs.

För ungefär tre år sedan så såg jag en annons på en internetsida att man kan söka sina skolkamrater på en site som heter Stay Friends och där såg jag Ralfs namn. Efter en tid så fick vi kontakt med varandra på telefon och den kontakten varade till kort före Ralf´s bortgång. Han berättade för mig om sitt stora intresse för sjön och han hade en stor motorbåt som vi skulle ha åkt ut med, men det kom sjukdommar som satte stopp för de planerna.

Ralf kom att betyda mycket för mig under Lenas sjukdomstid, han gav tröst och hopp, för han visste av egen erfarenhet hur det var, genom att han själv fick  en svår cancersjukdom och lyckades  med läkarnas hjälp på Radiumhemmet med tuffa cellgiftsbehandlingar leva ytterligare tio år. Men i början av 2011 så blev Ralf sjuk igen och låg inlaggd på Radiumhemmet för behandling och fick även genomgå en svår operation som dessvärre inte hjälpte.

Saknaden efter Ralf är förståss stor för han blev en sorts livlina för mig som jag kunde prata med om det mesta.

Ralfs aska ströddes ut i Stockholms skärgård.

Sommaren gör sitt intåg i Lindesberg och Doglas och husse har bytt till sommarkostym

Stig-och-Doglas-sommaren-2011

Massor av Prästkragar växer som ogräs, men ett vackert ogräs tycker jag. 

I början av juni så fick vi besök av goda vänner från Täby som stöttat mig under tiden efter Lenas bortgång. De bjöd mig bland annat på en golfrunda under våren 2010 och jag ville förståss gärna bjuda tillbaka, och så blev det i juni i år.

Vi träffades på Lindesbergs Golfbana där jag blev bjuden på Lunch och sedan spelade vi en golfrond.

Efter golfrundan så åkte vi hem till mig och efter en läskande öl på altanen så installerade mina gäster sig.

Sedan blev det dags för mat och jag hade bestämt att det skulle bli grillat, men jag har aldrig varit bra på att grilla så Bernt erbjöd sig att både fixa marinad och sköta grillen.

På menyn var det grillad entrecõte med pomes frittes och bernaisesås och en grönsallad, till detta drack vi "Marquès de Arienzo" en hyfsad Rioja.

 Bernt  grillar och Saga tittar på

Här sitter  Annki-Bernt-Sandra-och-Saga -och avnjuter resultatet. det kanske skall tilläggas att jag fick också äta men för tillfället så var jag bakom kameran.

Doglas trivdes naturligtvis också med Sagas sällskap och Saga är en Dvärgsnaucher som är jämngammal med Doglas.

Doglas i sommar kostym, vi har hittat en "frissa" här i Lindesberg som kan trimma Doglas

Någon vecka efter midsommr så fick vi besök av Lenas dotter Christin och en väninna till henne Marina och de stannade ett dygn. Doglas blev överlycklig att åter få träffa Christin. Bilderna har jag koverterat till svartvita på grund av dålig färgkvalitet.

Christin 2011

Här en bild på en mycket glad  Marina efter middagen, som åter igen blev grillad entrecôte , och den här gången så var Martina grillmästare.

Min son Peter kom och hjälpte mig att demontera ett skärmtak ovanför alltanen för att vi skulle komma åt att måla takfoten som antagligen inte hade målats på många år.

Peter skruvar fast skärmtaket juli 2011

  Stilstudie av Peter på skärmtaket luli 2011.

Någon månad senare så kom det en hagelskur som formligen perforerade det nymonterade skärmtaket så det var bara att riva ned igen köpa ett nytt och montera till baka. Men detta finns inte några bilder på.

Överraskningen på mogonen den 9 sep massor av hagel både på altanen och på gräsmattan, 

Lite senare under sommaren  så blev jag bjuden till en vän i Hedemora och det blev ett trevligt avbrott, så Doglas och jag packade och for i väg.

Det är inte så långt till Hedemora härifrån c:a 13 mil så det tar knappa 2 timmar att köra.

Stugan i Hedemora ligger vackert inbäddad i grönskan ett stycke från allfarvägen inte så långt från Stjärnsund, en gammal bruksort i Dalarna. Till Stjärnsund åkte vi ibland för att handla eller också till Långshyttan.

Brandstation på Stjärnsunds Bruk

Vi gick promenader med hundarna i de vackra omgivingarna och här har vi kommit till en badplats  som ligger vid en å som sammanbinder två sjöar. Här är min vän Britt med Kaj och Doglas.

En dag så åker vi Högbo Bruk som ligger strax norr om Sandviken. Under hela resan dit så blir himlen allt svartare och lagom när vi når Sandviken så brakar det loss med ett riktigt åskoväder. Vi stannar till ett tag tills ovädret upphör och fortsätter sedan till Högbo.

Blåsvarta moln över Högbo när vi vandrar runt ett tag och dricker en kopp kaffe, men det pågår inte några aktiviteter där det och det är ganska folktomt så vi återvänder till Hedemora igen.

En damm bland annat i Högbo

 I augusti fyllde min son Peter 50 år och då uppvaktade vi honom med pengar, en kratta och en gräsväxt som skulle symboliskt vara starten till en framtida gräsmatta. Peter med sambo Jaquline och fem hundar bor i ett nybyggt hus i närheten av Nykvarn.

Här lagas varmrätten till  

Här börjar gästerna förse sig av bufèn 

Här  öppnar Peter presenter

Senare under hösten så bestämde Britt och jag att ha en liten kräftsupè hos Britt i Hedemora och det blev en trevlig tillställning med alla tillbehör.

Dukat och klart med alla tillbehör som hör till.

Här är det glada miner som synes, men vi hade nog tjuvstartat i köket med någon drink före maten.

Det här var i början av september och vi har nu bestämt att ta en "time out" för ett tag. Det känns lite deprimerande men om vi inte är på samma våglängd så är det kanske det bästa för stunden.

I slutet av september så fiade jag min sjuttiofemte födelsedag tillsammans med Susanne och Annika med kaffe och äppelpaj som Susanne hade med sig. Det blev en stillsam tillställning för födelsedagen inföll på en måndag.

Men i oktober så samlades mina barn här Peter, Susanne och Heléne och då  kunde jag  bjuda på middag som inte blev grillat den här gången. Det blev istället en Porterstek med sås och potatis, svartvinbärsgelé och en god sallad. Tråkigt nog så togs inga bilder av kalaset.

Första året här i Lindesberg är nu till ända och trädgården och naturen har börjat varva ned för att ta igen sig. Men för mig och Doglas går livet vidare, och firandet skedde ganska stillsamt med en god middag och ett par glas vin.

Ett äppelträd i höstgul prakt, det finns ytterligare ett äppelträd och ett plommonträd, och alla har burit massor av frukt i år.

Loppholmsbron den 3 nov 2011 i  16 9 format.

Gryningsljus från vardagsrummet den 9 nov 2011

Ja då är det dags att runda av den här bildkavalkaden. Det har varit ett axplock av det som hänt  under vårt första år här, och som alltid så kan man inte få med allt. Bristen på bilder har inte gjort saken bättre, så därför har urvalet blivit något begränsat. Glömska är ett annat bekymmer, som jag redan skrev om i början, så finns det säkert en del som har fallit i glömska. Men det får jag i så fall kanske leva med.

Ha det gott.

Stig

Det skall vi fira kanske. Del Ett

 Det är inte så ofta som jag hör av mig numera, mitt bloggande har mer eller mindre upphört, och det beror nog mer på  oförmåga än lust. För det saknas ju inte händelser i vardagen, det händer saker varje dag, även här i Lindesberg. Men jag kommer aldrig till skott med att skriva, fast jag kommer ändå att hålla kontakten med FS även om det inte blir så ofta.

Sedan så har jag väl inte varit så flitig med kameran på sista tiden heller.  I början så hängde kameran runt halsen varje dag som Doglas och jag gick på våra promenader. Men senare så "glömde" jag att ta med den mer eller mindre avsiktligt. Fast det har nog tagits en del bilder ändå under året och dem skall jag försöka att visa här.

Gubbarna med vindrufs

 Nu i november så har Doglas och jag bott här i ett år. Är det något som är värt att fira? Ja kanske det. Det har väl varit ett ganska händelserikt år med nytt hus, nya miljöer, nya intryck och nya grannar.

Men jag längtar trots allt tillbaka till Täby, fortfarande. Att flytta tillbaka är förståss inte möjligt att genomföra, så vi får nog vackert stanna här till dödagar. Hur lång tid tar det innan man acklimatiserar sig? Det kanske tar ett år till, men vi har det väl ganska bra här ändå, vi bor bra och pensionen kommer regelbundet. Så vad klagar jag för?

Under det gångna året så har vi sett en smått fantastsk trädgård växa upp, och det har väl kanske inte alltid varit av godo, för är man som jag inte särskildt trädgårdsintresserad så växer den bokstavligt talat över huvudet på mig.

Men Doglas trivs för här finns det utrymme för spring och lek.

Men innan våren som synns på bilderna ovan så genomled vi en låååång vinter med massor av snö. Det blev massor av snöskottning och min rygg värkte i flera dagar efteråt.

Men visst var det vackert att se på genom vardagsrumsfönstret.

Doglas och jag trotsade vinterkylan  och gick på kortare och längre promenader beroende på hur kallt det var, och ibland så dök det upp något trevligt fotomotiv, för i början så tog jag faktiskt med kameran varje dag.

Vinterpromenad efter Lindesjön 

Om man fortsätter promenaden så hamnar man vi den lilla ån som rinner genom Lindesberg och den erbjuder ocksä några fina motiv.

Baksidan av Lindesbergs kyrka

 Men efter den långa snörika vintern så kom äntligen våren. Då tog Doglas och jag en promenad för att besiktiga tomten och det började knoppas lite över allt med Snödroppar och Scilla och andra vårblommor.

Snödroppar  

Sedan började fruktträden att blomma och det var mycket vackert.

Plomonblommor

Ett annat vårtecken var att det kom en cirkus till stan.

Cirkus Viktoria på besök i Lindesberg.

Bakluckeloppis i Lindesberg blev ett trevligt lördagsnöje där man säkert kan göra fina fynd.

Rådhuset i Lindesberg.

Bron till Lopphomen i försommargrönska

En lördag morgon upptäckte vi på vår promenad att det kom mycket gamla "jänkare" till stan och det visades att det skulle bli en bilutställning och senare s.k. "crusing" genom stan.

 En Impala kanske.

Här en mycket välvårdad Cadilac från Californien.

En av de snyggaste bilarna, kanske en Ford 34:a tror jag, och många passerade förbi hemma hos mig så vi hade "parkettplats" kan man säga.

Sommaren kom och när min dotter Susanne hade semester så tog hon med mig på ett par utflykter bland annat till Nora som inte ligger så långt härifrån.

Där besökte vi en antikmarknad som tydligen turnerar runt i Sverige på somrarna.

Antikmarknaden i Nora

Sablar va mycke gammalt det finns.

Vårt-hus-i-Lindesberg i juni-2011

Det blev mer att berätta än vad jag trodde, så det får bli ett avsnitt till för det var fler händelser som inträffade under sommaren och hösten så jag återkommer med del två av"Det skall vi fira kanske" så småningom.

Ha det gott

Stig

Ett år har gått

Tiden går och i dag den 21 mars har det gått ett år sedan livet tog slut för Lena, men hon lever vidare på något underligt vis, trots flytten till Lindesberg. Kanske är det inte så underlig ändå för hon finns ju med i mycket av vårt gemensamma bohag. Det går nog inte en dag utan att hon gör sig påmind på något vis. Men det är nog mindre smärtsamt nu än tidigare.

Här ett porträtt på en glad Lena i vårt kök, så som  jag vil minnas henne, för hon var oftast en glad person som hade nära till skratt. 

I ett och ett halvt år kämpade hon mot en övermäktig fiende, men trots alla försök med operation och cellgiftbehandling så kom sjukdomen ändå tillbaka.

Trots att det gått ett år så känns det fortfarande som det hände helt nyligen, men tiden har ju inte stått stilla, utan mycket har faktiskt hänt under året som gått.

Del av ån som flyter genom  Lindesberg

Våren har gjort några tappra försök, men vintern gjorde ett nytt besök i fredags igen med ett par decimeter snö. Nu kanske våren ändå är på väg , för i lördags  såg jag Sångsvanar, och det är väl kanske ett vårtecken.

Vägarna är för tillfället väldigt slaskiga och det är något som Doglas ogillar, han avskyr att bli blöt om fötterna, så promenaderna blir därför inte så långa. Men värmen tar ordentligt på snön nu så snart blir det säkert bättre promenadförhållanden. 

Kungsgatan i Lindesberg

För övrigt så forsätter jag med en del inredningsarbeten som att ställa iordning  sovrummen på övervåningen. I fredags så levererades två sängar, så nu kan jag snart ta emot gäster.

I källaren så har jag monterat hyllor och packat upp kartonger så att man kan röra sig där nere. Men ännu så återstår det en mängd kartonger att bestämma om jag skall låta vara tillsvidare.

Doglas och Stig poserar i soffan

Nu börjar den här dagen närma sig sitt slut, och i morgon kommer livet  att gå vidare ytterligare några år, och jag kommer säkert att ha mina tankar hos Lena som tidigare.

Ha det gott

Stig

Slutet gott allting gott kanske ?

År 2010

Vad minns jag av det? Snart är det slut på detta år, så fyllt av sorg och smärta, och om jag skulle försöka göra en sammanfattning av 2010, så blir det nog den här bilden, den sitter fortfarande på näthinnan, men den bleknar väl något ju längre tiden går

Men i allt mörker så fanns det en del ljusglimtar, det hände en del possitiva saker också, bl.a. så träffade jag Lenas vän Britt,  och hon har varit ett fantastiskt stöd under den här svåra tiden, och jag hoppas att  flytten till Lindesberg inte ändrar något på det, Andra goda vänner och grannar har ställt upp och stöttat mig under året. Tack Annki och Bernt, Gunilla och Karl-Anders, Birgitta och Hans, Ann-Charlotte och Alf,  Marianne och Birger, Margareta och Anders för ert stöd under det här året. Det har värmt mig enormt mycket.  Britt och jag håller ofta kontakt med varandra, så jag får lite färska nyheter från Täby.

Julen och i synnerhet julafton firade Doglas och jag i ensamhet, och det var skönt att få göra det den första julen i vårt nya hem. Detsamma gäller nyårsafton som vi kommer att fira för oss själva i år.

Nu står ett nytt år framför oss, ett helt oskrivet blad fullt av förhoppningar om att nu  kan det bara bli bättre . Kanske kommer framtidstron tillbaka, och lusten att börja fotografera igen, och kanske kommer jag att prova mitt nya mörkrum. För tyvärr så har alla projekt och planer fått stå tillbaka för allt annat som har tagit mycket tid och kraft.

Men vi börjar anpassa oss Doglas och jag till vårt nya hem, och jag har också börjat lugna ner tempot en smula, villket säkert är bra för både hjärtat och själen. Lindesberg är ju en liten stad, och utbudet av affärer är naturligtvis lite begränsat  också, men det som inte finns här finns i Örebro och det är bara några mil bort. Vi har redan varit i Örebro ett par gånger till en handelsplats som heter Marieberg, och gjort några inköp bl.a. nya stolar till mitt matbord och en TV-bänk.

Ett par veckor före jul beställde jag en förstoring av Lena  på canvas från Crimson, och jag måste säga att resultatet blev över förväntan. Det var ju lätt som en plätt att göra den beställningen från deras hemsida, så det kan jag verkligen rekomendera. Nu skulle jag baravilja ha en snygg ram också men det verkar inte finnas här i Lindesberg.

I dag på Nyårsafton så har solen titta fram och termometern visar bara -5 gr. så Doglas och jag skall ta en promenad nu. Vi får se hur långt det blir men jag tar med mig kameran ifall det dyker upp något spännande.

Det blev inte någon längre promenad så det här är vad som fastnade på minneskortet. Men det föreställer vårt hus på Villagatan i Lindesberg. 

Nu skall jag inte skriva något mer i år men jag lovar att återkomma nästa år, det får bli mitt nyårslöfte.

Därmed lägger vi det här året till handlingarna och jag önskar alla vänner här på Fotosidan ett riktigt GOTT NYTT ÅR

Ha det gott

Stig 

Kanske en återblick och framtidsutsikter

Nu på november månads sista dag så påminner jag mig om att det var för drygt ett år sedan, den 4 november,  jag började blogga här på Fotosidan, och den 4 november i år så flyttade jag till Lindesberg,

 Flyttningen gick utan några större problem, jag hade ju packat ganska mycket själv i flyttkartonger och på flyttdagen den 3 november så fick jag hjälp av flyttfirman att packa glas och porslin. Men det tog ändå hela dagen så flyttbilen var klar vid 18,00 och jag kom iväg kl. 19,00 och kom ner till Lindesberg ungefär kl. 22,00.

Flyttbilen klar för transport till Lindesberg den 3 november 2010

Den 4 november, flyttade jag alltså in här på Villagatan i Lindesberg, och nu har jag snart bott här i en månad bland flyttkartonger och en allmän röra.

Men nu börjar jag komma något så när i ordning, men det återstår många kartonger att packa upp, om jag nu kommer att packa upp alla.

Det var nog ett smart beslut att skaffa en laptop med mobilt bredband, för jag har efter en månad inte fått igång mitt fasta bredband ännu, som är anslutet till telefonlinjen, och det beror på att jag har inte fått min fasta telefon inkopplad. Orsaken till det är att den förra ägaren har ett annat telecombolag än Telia och det har komplicerat anslutningen av min telefon. 

Första tiden var det ganska drägligt väder med några plussgrader och Doglas och jag tog lite längre promenader i omgivningarna, och jag kunde snart konstatera att vi har ganska nära till både centrum av Lindesberg och till naturområden.

Lindesbergsån tror jag att den heter

Lindesberg-kyrka-från-Loppholmarna

 Nu är väderläget annorlunda med temperatur runt 15-17 minusgrader, och det inbjuder ju inte till några längre promenader. 

Men då får vi hålla på med uppackning istället, det blir ju lite långsamt i längden men det är ett nödvändigt ont.

En trevlig överraskning var att det finns ett färdigutrustat mörkrum i källaren det är nog inte använt på många år men när jag får tid så skall jag se vad jag kan använda. Av kvarlämnade filmer att dömma så har det nog inte använts på kanske 20 år. Men som sagt det återstår en massa annat jobb innan.

I någon av mina första bloggar "Återblick sjätte delen" så skrev jag att jag drömde om att få inreda ett mörkrum någon gång men av olika skäl så blev det aldrig av, och nu har jag fått ett på köpet lite märkligt kan man tycka, där ser man vad lite man vet om framtiden. 

Det har varit ett långt uppehåll med bloggandet av förklarliga skäl, och jag lovar inte att det blir oftare än på ett tag, men jag lovar att höra av mig när jag fått igång min andra dator. Till den har jag en betydligt bättre bildskärm också, den här ändrar sig fägerna på, beroende på  betraktningsvinkeln när jag ser på bilderna.

Nu börjar det bli natt och kvicksilvret har krupit ned till -18  nu, så det är dags för mig att krypa ner i sängen nu.

Ha det gott

Stig