Några händelser sen senast
Hej på er det var ett tag sen senast och det har sin förklaring som jag kommer till strax
Julaftonsmorgon jag och Dennis är på väg mot Lindesby Sjöängar medan solen är på väg upp
Senare på julafton kom Susanne och gjorde oss sällskap på ett enkelt julbord med "Janssons frestelse", Gravad lax, Julskinka och Räktårta lagom mycket för att orka äta lite av allt Janson hade jag gjort tidigare under dagen och det andra hade Susanne med sig
På annandag jul tar Dennis och jag en ny promenad på Lindesby Sjöängar och vi kan konstatera att det blev en snöfattig jul i år
Den snöfria gamla pilen lutar betänkligt och jag undrar hur länge den klarar sig om det kommer en massa blötsnö utan att brista
Framme vid kanothuset var det ett gult sken över Lindesjön eller kanske är det ett gulstick
På Nyårsafton tog vi en promenad genom ett litet skogsområde och det var snöfritt även här sedan hade vi en skön eftermiddag och kväll fram till klockan började närma sig 12-slaget då bröt helvetet ut och Dennis blev rädd och orolig av allt smällande som höll på fram till klockan 2
På nyårsdagen vaknade vi efter några timmars sömn och efter lite frukost gjorde vi oss i ordning för årets första promenad, det var några grader kallt och det hade börjat snöa men det var ändå ganska måttligt så vi traskade iväg, men i dag valde Dennis en annan väg och det skulle visa sig att det var olyckligt för mig, vi hade väl gått i en halv timme när vi kom framför ett av Lindesbergs höghus som kallas "Sjöbrisen" där halkade jag på en översnöad isfläck och föll handlöst till marken och det gjorde fruktansvärt ont, jag gjorde några försök att resa mig upp, men det var omöjligt för det gjorde väldigt ont jag hade tur för utanför huset fanns det en man som skottade snö och jag bad honom om hjälp och han försökte lyfta mig men det gjorde ännu ondare så vi kom fram till att det antagligen var något som var brutet och han ringde efter en ambulans, jag fick tag i min telefon och ringde Susanne och berättade vad som hänt så hon kom och tog hand om Dennis samtidigt kom en dam som också erbjöd att hjälpa mig och hon berättade att hon var ambulanssjuksköterska och såg till att jag låg någorlunda bekvämt hon såg också att mitt vänstra ben var vridet i ett onormalt läge och var ganska säker på att lårbenet var brutet
Efter en stund så kom ambulansen och efter mycket smärta så lyfte man upp mig på en bår och fick äntligen något smärtstillande att andas in, väl inne i ambulansen hörde jag att vi skulle åka till Karlskoga Lasarett en färd på c:a 8 mil normalt en resa på 2 timmar men det tog nästan 4 timmar på grund av att snöfallet hade utvecklat sig till ett oväder och framför ambulansen körde en snöplog i c:a 30 km/tim. När vi så småningom kom fram så tog sjukhuspersonalen hand om mig och plockade av mig jacka och byxor därefter blev det en röntgenundersökning som kunde konstatera att det var ett lårbensbrott
Det blev några bilder med ovanstående Canon datortomografi jag tog en bild med min mobilkamera och det syns att mitt vänstra ben är vridet
Så ser mitt bäcken ut med ett brutet lårben
Efter röntgen så blev det så småningom operation och man fixerade lårbenet med en märlspik som skruvades fast med en skruv i lårbenet som syns på den nedre högra bilden, jag vill minnas att det blev ganska sent innan jag hamnade på en vårdavdelning men jag fick eget rum och det var skönt
Dagen efter operationen var jag ganska trött
Efter ett par dagar konstaterades att jag hade dåliga blodvärden en del gick nog förlorat under operationen så jag fick ett par påsar med blod
Så ser jag ut efter några dagar och efter en välbehövlig dusch jag har varit tvungen att gå och stödja på benet redan efter ett dygn och det blev promenader med hjälp av en rollator fram och tillbaka till toaletten en dag fick jag ett par timmars undervisning av sjukgymnaster att gå lite längre sträckor och prova att gå upp och ned i en trappa. Den 8 januari skrevs jag ut och fick åka hem med färdtjänst, och det var väl skönt men nu var det slut på uppassningen med servering på sängen av frukost, lunch, eftermiddagskaffe, middag och kvällskaffe, och det var övervägande god mat. Det blev sparsamt med bilder för jag var tvungen att spara på batteriet
Till all Operationspersonal, läkare, sjuksystrar och undersköterskor som ställt upp med allt arbete som gjordes både dag och natt, dom är värda all beundran och ett SORT TACK till er som tog hand om mig
Hemma väntade Hemtjänsten som försåg mig med en del hjälpmedel som förhöjning av min säng med klossar c:a 8 cm. en annan toalettsits som också är en aning högre än originalet, rollatorn hade jag efter min sjukhusvistelse 2018 på Lindesbergs Lasarett.
Agraffer Agrafftång Mina lindade ben
Efter c:a 7 dagar så var det dags att ta bort agrafferna som höll ihop såret efter operationen i stället för stygn, agraffer är en sorts metallklammer och det gjorde ganska ont när en sjuksyster från hemsjukvården skulle ta bort dom, till det använde hon en speciell tång. Sjukvårdsteamet tyckte att mitt vänstra ben var ovanligt svullet så dom ansåg att jag borde åka till Lindesbergs Lasarett och undersöka om jag inte hade en blodpropp i benet och så blev det och där blev jag undersökt med ultraljud där trodde man att det kanske rörde sig om en blodpropp i nedre delen av benet och samtidigt beslöt läkaren som undersökte mig att jag skulle ta blodförtunnande i sprutform i stället för tabletter, apropå tabletter så fick jag börja med vätskedrivande tabletter som innebar många toalettbesök samt att äntligen få mina ben lindade. En sjukgymnast har besökt mig ett antal gånger för att jag skall komma igång med gymnastik för att få igång rörligheten i mitt skadade ben Efter ett par veckor blev jag åter kallad till medicinkliniken på Lindesbergs Lasarett där en annan läkare undersökte mina ben och ökade dosen vätskedrivande tabletter så att jag blir av med vätskan i benen och tog en del blodprov, jag kommer att bli kallad igen till Lindesbergs Lasarett då skall man undersöka om jag eventuellt har hjärtsvikt
Det var mycket snö och ganska kalt termometern visade 17-18 grader kallt men jag ser att det blir ljusare för varje dag
Nu har det gått 3 månader och livet börjar sakta återvända, jag mår mycket bättre nu och rörligheten har blivit betydligt bättre och med hjälp av en krycka så kan jag röra mig lite mer obehindrat och jag har lärt mig att gå i trappor bland annat till källaren där tvättstugan ligger och jag har faktiskt tvättat ett par maskiner
Dennis har under hela tiden bott hos Susanne för det har inte varit möjligt för mig att gå ut med honom på promenad men nu har han varit här några dagar när Susanne jobbar men då har dom först gått på en morgonpromenad så Dennis har kunnat kissa och det var vid sådana promenader som Susanne upptäckte att det kom blod när han kissade. Då tog jag kontakt med vår veterinär Helena Therus, som undersökte Dennis med ultraljud och upptäckte att det fanns små stenar i urinblåsan men för att vara riktigt säker så remitterade hon Dennis till en veterinär C&C i Nora som kunde undersöka med röntgen och där var man säker på att det fanns två stenar i urinblåsan och dom rekommenderade operation, så jag bestämde att det var bäst för Dennis att det blev operation. Den 16 mars lämnade Susanne Dennis på morgonen hos veterinären i Nora och fick hämta honom på eftermiddagen. Någon dag efter kom han och hälsade på mig och han var nog fortfarande lite trött och vilade nästan hela dagen. Men nu efter en dryg vecka så är han pigg och glad igen och en dag när det var soligt så var vi ute på altanen
Det var något av vad som hänt mig och Dennis sedan i julas, och vad har jag lärt mig av detta, jo kanske att se mig för var jag sätter fötterna i fortsättningen, men nu får vi se fram mot en fin vår och sommar, jag ber om ursäkt för att jag varit dålig med att kommentera andras bloggar men läser nästan allt varje dag
Ha det gott
Stig och Dennis



















Bra att du fick agraffer, blir så snygga ärr sedan. Visste inte att de användes i Sverige fortfarande. Jag blev på 70-talet opererade för tarmvred på Madeira och fick då agraffer. Enda nackdelen var att de släppte inte hem mig innan de gick att ta bort, men ärret var snyggt. Tyvärr fick jag opereras om hemma sedan och sen var det inget snyggt ärr mer.
Hoppas nu att både du och Dennis kryar på er och kan ta fina promenader i den kommande vårvärmen.
Hälsn!
Mvh Nini
På sätt och vis handlar det om livets normala påfrestningsnivå med stigande ålder. Få kommer undan - är det inte det ena, så är det det andra.
Vi är väl ungefär lika gamla du och jag - men, jag skall hålla mig från frestelsen att dra mitt lidandes historia... :-D
Hälsningar Lena
PS. Vinterskor med dubb är ett måste, speciellt för hundägare som alltid måste gå ut i alla väder.