TheInvisibleJackal

Foton på fåglar och landskap men även en del annat som kommer framför linsen emellanåt.

Kyrkömosse

Kyrkömosse

På vägen hem la vi rutten så att vi skulle komma förbi bilskroten eller bilkyrkogården vid Kyrkömosse. Stigen fram till bilarna var på sina ställen rejält blöt och lerig. Det blev som i fotbollssammanhang att ta till det långa benet emellanåt. Att gå runt bland dessa gamla sönderrostade fordon stadda i ett oundgängligt förfall är en smått surrealistisk upplevelse. De både hör till naturen och bryter sönder den med sina uppenbarelser på det mest otänkbara platser. 

#2

Kyrkömosse

Jag är ingen bilkännare, men för de som är det är Kyrkömosse säkerligen en källa till såväl nostalgi som vemod. Tänk vad dessa fordon har betytt för sina ägare att kunna ta sig någonstans. Att se och uppleva saker och ting.

#3

Kyrkömosse

Jag tänkte länge på att konvertera bilderna från Kyrkömosse till svartvitt, men fann att dessa gamla fordon passade bäst i färg i höstlandskapet.

#4

Kyrkömosse

#5

Kyrkömosse

#6

Kyrkömosse

#7

Kyrkömosse

#8

Kyrkömosse

#9

Kyrkömosse

#10

Kyrkömosse

#11

Kyrkömosse

#12

Kyrkömosse

#13

Kyrkömosse

#14

Kyrkömosse

#15

Kyrkömosse

#16

Kyrkömosse

#17

Kyrkömosse

#18

Kyrkömosse

#19

Kyrkömosse

#20

Kyrkömosse

#21

Kyrkömosse

#22

Kyrkömosse

#23

Kyrkömosse

#24

Kyrkömosse

TheInvisibleJackal

Postat 2022-01-08 12:47 | Läst 479 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

På väg mot ett vägskäl

Ödekyrka

På väg till Åkerby vägskäl i Ljuder passerade vi en skylt som skvallrade om det i den riktning skylten pekade fanns en kyrkoruin. Älmeboda Kyrkoruin närmare bestämt. Belägen i norra delen av Älmeboda socken. Vår vana trogen stannade vi till och vandrande runt lite i ruinens omgivningar. Man vet aldrig vad man kan finna.

#2

Ödekyrka

Av bänkarna kunde vi sluta oss till att kyrkoruinen användes ännu för olika samlingar även om tidens tand gnagt bort taket.

#3

Kyrkoruin

#4

Kyrkoruin

#5

Träd

#6

Ljuder

Timmen hann bli sen innan vi kom fram till Åkerby vägskäl och minnesstenen där. Vi har varit vid minnesstenen tidigare för tjugotalet år sedan, men jag ville gärna se den igen. Vilhelm Moberg är en av mina favoritförfattare.

#7

Ljuder

Solen var inte långt borta från att gå ner.

#8

Ljuder

Karl-Oskar och Kristina med barn snidade i grovt trä finns att beskåda närmare Ljuders kyrka.

TheInvisibleJackal

Postat 2022-01-06 17:28 | Läst 378 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Hembygd?

Skillingaryd

Min far fick sin andra hjärtinfarkt vid mitten av augusti. Min bror och jag kom då överens om att vi skulle åka till våra föräldrar en passande helg och röja i trädgården inför vintern. Således for jag och min son och dotter till mina föräldrar i slutet av september. Tillsammans med min bror gick det rätt fort trots allt. Min far hade räknat att det skulle kunna ta två helger i anspråk, men det var förmodligen uträknat efter hans egen förmåga. Nu var vi tre stycken. Med gemensamma krafter fick trädgården i ordning för vintern redan på lördag kvällen. Under tiden vi härjade i trädgården putsade min dotter fönster och mycket annat som behövde göras inomhus.

#2

Skillingaryd

Jag och barnen sov över och på söndagen tog jag kameran och gick en liten promenad på förmiddagen. Vid mitten av 80-talet flyttade jag hemifrån för studier i Uppsala. Under alla de här åren sedan jag flyttade har det hänt en del. Vissa saker är sig likt medan andra har förändrats.

#3

Skillingaryd

Under min lilla promenad kom jag att fundera över begreppet hembygd. För mina föräldrar är detta hembygden. Min mor är född här, liksom hennes mor före henne och hennes mor i sin tur. Min far kom hit som mycket ung och även om det finns en liten rest av Göteborg kvar i honom är det nog det här som är hembygden.

#4

Skillingaryd

Är det hembygden för mig? Svaret blir nog både ja och nej. Det är en hembygd så tillvida att det här min föräldrar lever och bor. Det är här mina morföräldrar, min morbror och även min syster ligger begravda.

#5

Skillingaryd

Det finns saker som på sätt vis därmed binder mig till orten bortom tid och rum, men ändå känner jag det inte som en hembygd för mig. Faktum är jag inte vet vad som är min hembygd. Både rotlös och världsmedborgare på samma gång.

#6

Skillingaryd

Som en slags turist ser jag på min uppväxtmiljö. Miljöerna är mig inte längre bekanta även om jag i minnet vet hur det tidigare såg ut. Hur annorlunda det såg ut.

#7

Skillingaryd

Är det det som är mitt problem? Jag har tappat hembygdskänslan för att jag under årens lopp sakta förlorat kontinuiteten med ortens utveckling och vara. Hembygden har  för mig blivit något statiskt. Nostalgi och minnesfragment lägger en hinna över min känsla av hembygd. Samtidigt känner jag lika liten hembygdskänsla för min nuvarande bostadsort även om jag snart har bott här i 30 år. Tiden och åren är inte till någon fördel i varken den ena eller andra fallet.

#8

Skillingaryd

Nya väldiga byggnader har lagt beslag på platser där minnet spelar upp scener där jag och min bror tillsammans med vår mor besökte mejeristen för att köpa ost och få smaka en skiva ost och därefter gå in till charkturisten dörren bredvid med förhoppning om att få varsin prinskorv. Nu är båda verksamheterna bort sedan länge. De försvann nog redan när den första affären som hade "allt" byggdes. Det blev allt mindre behov av att besöka flera små affärer för att köra sina inköp. Nu kunde de göras alla på ett och samma ställe. Det lustiga är att varje gång jag bjuds att smaka en skiva ost; vilket i för sig inte händer så ofta numera, kastas jag tillbaka till den där lilla fyraåringen som vördnadsfullt tar emot ostskivan som räcks fram till honom.

#9

Skillingaryd

En efter en har de försvunnit. Fiskhandlaren, järnhandeln, posten, pressbyrån, konsum, bokhandlaren, guldsmeden, fotografen, sportaffären och säker ett par andra som jag har glömt. Är det därför jag inte känner hembygdskänsla för att det som sägs ska vara min hembygd är så tom, så innehållslös?

#10

Skillingaryd

Fast en hembygd är väl mer än dess verksamheter. Det är väl också dess invånare. Det är sant, men vad händer när kontakten med människor som man delvis vuxit upp med blir allt mer sporadisk och man glider ifrån varandra. Att allt som återstår är en kort glimt av något man trodde sig ha gemensamt, och som när det kommer till kritan inte heller var det. Som två främlingar letar man desperat efter något som kan vara gemensamt. Och det då samtal om väder och vind uppstår.

#11

Skillingaryd

Jag har flera gamla klasskamrater som alltjämt bor kvar eller i vissa fall har återvänt. Kanske någon gång var tredje år eller än mer sällan träffar jag på någon av dem av en slump. Jag skulle kunna söka upp dem. Det skulle inte vara svårt, men vad skulle det ha för syfte. Vi har inget gemensamt. Kanske är det mitt eget fel att jag aldrig bemödade mig om att vara en del i gemenskapen under uppväxtåren. Jag hade ett större behov av att få vara ensam med mina tankar om musik, konst, historia, litteratur än att sitta i en kall ishall och se några flänga runt efter en liten svart puck eller för den delen stå invid en grusväg någonstans och se en rallybil svepa förbi i någon bråkdels sekund. Jag kände mig aldrig som en del av någon gemenskap när jag växte upp. Jag kände mig inte för den delen heller udda. Jag var jag.

#12

Skillingaryd

Sista biten. Bortom kröken och jag är snart hemma igen hos mina föräldrar. Fortfarande vet jag inte om jag ska kalla det här min hembygd eller inte. Jag kanske aldrig blir riktigt klok på det hela.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-12-19 16:31 | Läst 349 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Vad vill du fotografera?

Brunnsbacka sågkvarn

Vad vill du fotografera, undrade hustrun en dag, med undantag för leoparder då. Min fru som är en entusiastisk makrofotograf och finner det mesta där hon går och står, brukar inte ha några större problem med vart färden ställs. Det finns alltid något anser hon. 

Ja, jag kan inte annat än erkänna att jag blev lite ställd. Vad vill jag fotografera? En både väldigt lätt och samtidigt svår fråga. Jag vill fotografera det intressanta landskapet, de knotiga träden och den brusande forsen samt därtill någon älg om de ges möjlighet. Frågan är bara var. Jag har blivit lite trött på hur landskapet utanför knuten ser ut och finner det allt svårare att se något i det som fångar mitt intresse. Kanske är det hemmablindhet. Kanske är det landskapsleda. 

Till sist kom jag fram till att det skulle vara intressant att fotografera ett kvarnhjul som snurrar i vattnet med lång slutartid. Lite googlade gav att det fanns en sågkvarn med tillhörande vattenhjul i Brunnsbacka. Således packade vi ihop och for iväg.

#2

Brunnsbacka sågkvarn

#3

Brunnsbacka sågkvarn

Något större snurrande på hjulet var det inte precis av helt förklarliga skäl. Eftersom sågkvarnen är ett byggnadsminne som bara förevisas i sina fulla prakt under vissa betingelser. Något jag kanske borde ha tänkt på. Ibland är inte bara det fotografiska sinnet inlindat i ett disigt töcken. Även tankeverksamheten befinner sig i samma töcken. Omgivningarna var fina i vilket fall som helst. 

#4

Brunnsbacka sågkvarn

#5

Brunnsbacka sågkvarn

#6

Brunnsbacka sågkvarn

Och så fanns det fina jungfrusländor som satt på lite blad nere vid vattnet intill kvarnen.

#7

Brunnsbacka sågkvarn

#8

Brunnsbacka sågkvarn

Efter att ha suttit ner en stund kom vi fram till Flammafallet inte långt alltför avlägset. Där hade ingen av oss varit tidigare och vi vart lite nyfikna hur det kunde se ut, men det är helt annat äventyr.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-10-12 18:48 | Läst 469 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Bolmenbanan

Bolmenbanan

Att cykla längs gamla banvallsleder gav oss lite blodad tand i somras. Bolmenbanan sträcker sig hela vägen mellan Halmstad och Karlshamn. En lång sträcka som vi inte var helt motiverade att cykla. Därför vi valde vi att cykla en utvald sträcka som kunde visa upp lite vackra vyer längs vägen. Vi valde att cyklar ifrån Piksborg till Angelstad. Det kändes som en lagom lång sträcka med tanke på att ofta blir en del stopp lite här och var när vi är ute och cyklar så här.

#2

Bolmenbanan

En lång sträcka kom vi att cykla med utsikt över sjön Bolmen.

#3

Bolmenbanan

Väl framme i orten med samma namn stannade vi och vår lunch.

#4

Bolmenbanan

I Angelstad såg vi en skylt som pekade ut att om vi valde att cykla en bit på en väg skulle vi komma fram och få se Skea dåre.

#6

Bolmenbanan

Och här var Skea dåre. En upprest sten som sägs likna en framåtlutad gumma på språng. Enligt sägen ska en gumma ifrån Skeagård haft så bråttom hem ifrån julottan i Angelstads kyrka att hon sprang det snabbaste hon kunde. En bit från kyrkan fick hon dock slag och föll död ner.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-10-11 18:48 | Läst 437 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa