Den vandrande vålnaden eller konsten att fira 400:a

Vi har haft besök av både vildsvin, kaniner, rådjur och grannbarnens fotboll i trädgården. Ja, till och med blåhake och sälgskimmerfjäril. Både havsörn och kungsörn samt ägretthäger har passerat över tomten. Det här var dock första gången som en strandskata tog sig en närmare titt på hur vi hade det.

#2

Det slår mig att när sitter och joggar runt på tangentbordet att det här är mitt 400:e blogginlägg här på fotosidan, vilket får mig att osökt att tänka på Den vandrande vålnaden - Fantomen. Han lär ju var 400 år gammal. Ja, eller 400+. När jag var en flitig Fantomenläsare vid mitten av 70-talet var han redan då 400 år. Således borde han väl var runt 450 någonting idag 2026. Rent av ännu äldre, för redan när han dök upp i slutet av 30-talet var han 400 år gammal. Och det är nästan 90 år sedan. Han är kanske därför närmare 500 år än 400. Diana är ingen ungdom hon heller. De har trots allt varit ett par i minst 85 år. Fast med tanke på hans ålder är hon väl betrakta som rena lammköttet. Hästen Hero har även han en aktningsvärd ålder. En ålder som ytterst få hästar ens kan drömma om att uppnå; om nu hästar drömmer om sådant. Det är endast uppstoppade hästar på historiska muséer som kan stoltserade med aktningsvärdare ålder. 

"Ack och ve! Vår Konung, Vårt Majestät. Vår Kung finns inte längre bland de levandes skara. Hvad sko hvi hans folk, hans populace ta oss till i dessa dystra tidender? Slit mitt hår åt mig, mina händer bär alltför stor sorg för att mäkta med."

"Hvi kan ta och stoppa upp..."

"... stoppa upp Hans Majestät!? Är det brukligt..?"

"Hvi kan framlägga spörsmålet för Hennes Nåd Drottningen, Vårt Lands Ömma Moder."

"Om Hennes Nåd Drottningen, Vårt Lands Ömma Moders ord blifva ett nein så...

"...hästen, hvi stoppar upp hästen!"

"Den haesten...Brunte!? Ja, varföre icke."

"En god och vacker tanke. Det gör hvi."

"Fram med linnebindor, honung och balsameringsvätska och den där lite roliga tången man har för att dra ut hjärnan genom näsborren... 

"...ja, det lustige lille liudet som uppkomma då är mig förnöjsamt."

Hvi behövfa ock den bäste taxidermolog det finnes i Konungariket."

"Till De Kungliga Stallarna!"

"Brunte är icke närvarande i De Kungliga Stallarna!?"

"Han är på väg till arkebuseringsplatsen!"

"Varföre detta!?"

"Den sista gång Vårt Majestät nyttjande hans fortskaffningsegenskaper blev Brunte stunget av ett bi och Vårt Majestät kom att likt svalorna att ta sig genom luftmassorna. Icke så långt, men ändock. Hans Majestäts mångahanda blessyrer, skador etc från alla Hans Majestäts tapperhet vid slagfältet har ledsamt nock puncturerat Hans Majestäts spänstighet. Således. Hans Majestäts Kungliga Anlete och likaledes lockade peruk samt därtill hörande Kungliga hufvud, axlar, bröstkorg och större delen av den Kungliga Torson landade icke med full grace i la grande masse de la odour och kom till större delen att begravas av densamma"

"I la grande masse de la odour!!"

"Oui! Ja just så! I la grande masse de la odour mötte Hans Majestät Vår Frälsare när Hans Kungliga Näsborrar fylldes med particulares härhörande från la grande masse de la odour. Hans Majestäts Kungliga Näsborrar kom att under ett mycket kort sekundum att geschniffa en variete af odourer från getter, nötkreatur, svin, hästar, kringresande cirkussällskap, hönsfåglar, hundar och kattor, ett vänskapligt sinnat menageri, får, ankor, två bävrar och en papegoja samt Hans Majestäts Hov. Detta geschniffliga sekundum fick Hans Majestäts Kungliga Näsborrar att göra la révolution  och vägrade verka för sin functione som luftförare till Hans Majestäts Kungliga Lungor. Vårt Majestät mötte Vår Frälsare därmed med sin Kungliga baksida vänd emot de himmelska skyarna. Allenast en svag hvissling härhörande ifrån trakterna av Hans Majestäts Kungliga Skinkor skvallrade om hur Hans Majestäts Kungliga Själ så sakteliga förenande sig med sina förfäders själar i det himmelska riket. Brunte arresterades således för majestätsbrott och inväntar nu skarprättarens stadiga hugg."

"Det hvar ett Bi! Brunte är oskyldig! Mot arkebuseringsplasten så att hvi kan låta rädda Bruntes lifv för att kunna stoppa upp honom!"

"JA, HURRA! BRUNTE ÄR RÄDDAD!"

"Det bi är den skyldige till Vårt Majestäts, Vår Konungs, Vår Kungs otimliga frånfälle!"

"Sänd ut en patrull för arrestera det bi och slänga det i det mörkaste faengelsehåla för att sedan låta det vid nästa nymåne möta sin skapare genom hängning."

* * *

"Rikets skickligaste taxidermolog bor på sjunde våning i detta hus utan trappor. Hvi må spörja med portvakten om behjälplighet med skötseln av hissen."

"Hvarföre ha den haesten herrarna önska låta stoppa upp icke någre bein?"

"Haestens fysonomie och hissens visade sig icke äga en samstämmig kompatibilitet."

"Portvakten löste dilemmat medelst ett flinkt anvaendande  av en såg."

"Portvakten utverkade våra personers löfte om få välja den belöning inom rimlige graenser som var oss nådiga att kunna bifalla honom om han kunde ta oss ur vårt dilemma och verka för att hvi kunna uppsöka er person för att be er stoppa upp detta ädla djur. Vår Konungs, Vårt Majestäts, Vår Kungs trofasta Brunte."

"Ach so, den portvakten besitter alltså beinen?"

"Icke längre är vi rädda, ity han plägande skaenka dem till en kvartett enbenta fastrar som inget hellre ville än kunna göra rätt för sitt uppehälle och därföre i en hast kastade sig ombord på diligensen till Paris för att ta upp anställning i baletten på Moulin Rouge."

"Med endast tvenne framben!?"

"Det gjorde inget. Fastrarna som erhöll bakbenen var fullt nöjda med att stå i det bakre ledet på baletten."

"Nåväl! Vi löser det. Jag är icke för icke rikets främste taxidermolog. Hvi skulle kunna ersätta de förlorade extremiteterna med hjul."

"Kommer de icke att föda diverse ohjud såsom gnissel och annan olåt?"

"Jag smoerjer in hjulaxlarna rikligt med konsistensfett. För en billig penning kan jag även låta montera in en lättare hjälpmotor. Kan vara behändig att ha när man emellanåt tar ut och rastar heasten en smula i friska luften. Det skadar aldrig att låta en uppstoppade animalie känna friska luften någon gång emellanåt. Det är bra för polityren."

* * *

"Så Brunte är alltjämt försvunnen och inga spår finns?"

"Dessvärre ser läget ut så, ja."

"Inte bra, inte bra. Vi får givetvis låta sökande fortlöpa ehuru bör han ersättas med något substitut. Folket i riket undrar."

"Hvi skola kunna låta använda dessa som substitut tills dess Brunte är återfunnen"

"Tvenne hönsfåglar!?"

"Vi ber taxidermologen foga samma dem, blåsa upp dem och låta måla i dem i haesttrogna färger."

"Hmm... det skulle kunna gå. Låt sätta igång Operation Brunte II."

Jämngammal med Hero är väl Devil. Sicket hundliv eller bergsvargsliv den stackarn har. Ränna runt på skumma hamnkrogar med en husse i blottarmundering för att betygsätta mjölken på dessa etablissemang. 

#3

Strandskatan kastar en blick uppåt för att strax ta till väders. Mot nya höjder, mot nya äventyr...

TheInvisibleJackal

Livet kring en sten skulle det här inlägget kunna heta

Skärflöcka

Det är inte ofta jag sitter i gömslet på Trönninge ängar nuförtiden. För 7-8 år sedan satt jag där kanske två, ibland tre gånger i veckan. Nu blir det kanske två-tre gånger under våren och eventuellt en gång under hösten eller inte alls. Jag har svårt att säga vad som gjorde att jag fick för mig att sätt mig i gömslet en morgon i juni. Maj är väl egentligen den bästa månaden i mitt tycke, men samtidigt också kanske den mest välbesökta månaden under året.

De senaste årens besök har ofta slutat med besvikelse. Den här gången hade jag i förväg bestämt mig för att oavsett hur går ska jag försöka att inte lägga för mycket möda åt grämelse över besöket utan istället försöka ta det som är. Kan jag lyckas med det kanske jag också finner ny motivation att återkomma lite oftare. Vem vet. Sanningen är det lockar inte fotografiskt lika mycket som förr. Fåglar är inte längre det primära i mitt fotograferande. Inte ens det sekundära.

De två första bilder är densamma, med den skillnaden att jag i den första, genom att bl a öka exponeringen LR, har skapat en s k high key bild. Mest av nyfikenhet.

#2

#3

Smådopping

På en bale strax utanför gömslet  ligger en smådopping.

#4

Skärfläcka

Skärfläckorna gick ner och ställde sig för att vila en stund. Rasta som det heter på skådarspråk. När det kommer till skärfläckor har jag precis läst Niclas Ahlbergs bok - "Skärfläckan - den gracila vadaren". Kan rekommenderas.

#5

Knölsvan

En knölsvansfamilj kommer simmande. Den är så utsträckt att hannen inte fick plats i bild.

#6

Fisktärna

En fisktärna meddelar att den här platsen har jag tagit i besittning och jag döper den till Stone-upon-water.

#7

Fisktärna och skrattmås

En ung skrattmås bestrider besittningen först lite försiktigt.

#8

Fisktärna och skrattmås

Och sedan allt mer

#9

Fisktärna och skrattmås

intensivt.

#10

Fisktärna

Fisktärnan står dock på sig.

#11

Fisktärna

Förvisso lite törstigare efter meningsutbytet.

#12

Smådopping.

Smådoppingen kastar på doppingars vis ett getöga åt fotografens håll. 

#13

Skrattmås

"Hök! Vem ropade hök?"

"Inte jag, jag sa titta en gök!"

"Och jag till min son, vill du ha mat så sök."

"Kolla på den där anden, den dök!"

"Kan den som ropade hök,

slutade med det, det blir sånt stök."

"Snälla låt bli, försök."

#14

Skrattmås

Skrattmåsar har tagit den lilla stenen i sin besittning.

#15

Skrattmås

"Fan! Det händer ju ingenting på den här stenen!"

#16

Skrattmås

"Och se där kommer mor. Hon har varit ute och kommer nu med käk".

#17

Skrattmås

"Var blir det idag mor?"

#18

Skrattmås

"Det blir det samma som i går och dagen innan - uppspydda fiskrester". En bok om skrattmåsmors kulinariska anrättningar lär väl aldrig bli någon kioskvältare.

#19

Vigg

"Dyk du först så dyker jag sedan".

"Är det säkert?" Du ser så lurig ut."

"Inte då."

"Du sticker inte väg och umgås med de där krickfröknarna i bortre dammen."

"På hedersord. Du är allt jag har för mina ögon."

#20

Sothöna

Familjen sothöna simmar förbi. Ungarna fula som stryk.

#21

Gräsand och sothöna

Men ve den...

#22

Skrattmås och sothöna

... som säger det till sothönan.

#23

Sothöna

"En liten sten. Den ska jag minsann ta i besittning".

#24

Sothöna

Det är inte så lätt...

#25

Sothöna

...med dessa knepiga fötter. 

#26

Sothöna

Med vingarnas hjälp går det till sist. Stenen är tagen i besittning.

#27

Sothöna

"Vi skola du simma min hulda moder?"

"Knip näbb, ditt plyte och simma på!"

#28

Gråhäger

#28

Sothöna

"Se, vad far har tagit besittning! Den flottaste sten ni någonsin lagt ögonen på."

#29

Sothöna

"Hmm...om du ställer dig där och du där, får vi nog rum allihop."

#30

Sothöna

"Jag är bajsig."

#31

Grågås

Grågässen gör sin morgongymnastik. Vingarna, uppåt sträck!

#33

Smådopping

När jag sitter där och stirrar in i sökaren får jag plötsligt en sådan där förnimmelse av närvaro man ibland kan få. Det är inte en annan fotograf som tassat in i gömslet. Det är en ung smådopping som simmar väldigt nära gömslet. Jag trasslar mig loss och lyckas sticka ut objektivet oändligt långsamt och försiktigt genom de låga gluggarna på golvnivå och tar några bilder.

#34

Smådopping

#35

Smådopping

#36

Fisktärna

Fisktärna är åter på stenen. Och för mig är det dags att packa ihop och lämna gömslet för den här gången. Jag kan inte säga att det gav mig mersmak, men det kändes ändå helt okej.

TheInvisibleJackal

I gömslet

Knölsvan

Det var länge sedan jag besökte Trönninge ängar även om jag bara bor någon halvmil därifrån. Ängarna har sedan upphöjningen till naturreservat och med de ändringar som därvid gjorts tappas charmen för mig. Från att varit en plats för både kryssare och fotografer är det numera främst en plats för kryssare. Jag vet ärligt inte riktigt varför jag valde att göra ett besök. Mina tidigare besök de senaste tre-fyra åren har mest blivit en besvikelse och nu tänker jag inte på möjligheten att fotografera mängden arter utan på chansen att några arter kan komma ganska nära där jag sitter i gömslet. Den chansen har minskat betydligt sedan uppförande av en observationsplats uppe på en vall i anslutning till våtmarken.  Här står man helt öppet. Vilket säkert en del fåglar har anpassat sig till medans andra inte har gjort det och kommer heller aldrig att göra det. I mina ögon hade den här observationsplatsen gärna tagits bort helt. Det hade varit mycket bättre om en observationsplats uppförts på den sidan där fågeltornet ligger och inte i närheten av ett gömsle. Förstår inte hur man tänkt här.

#2

Vigg

#3

Skrattmås

#4

Skrattmås

#5

Årta

Trönninge ängar är de platser man under våren har chans att se årta. Här är det en hane som visar sig. En av Sveriges vackraste andfåglar i mitt tycke. Avståndet är rätt långt och bilden är ganska så beskuren. Före observationsplatsen uppförande var det inte ovanligt att denna lite skygga fågel kom ganska nära gömslet om man höll sig stilla och tyst. Vilket inte alltid är fallet. Många kryssare sliter upp luckorna i gömslet, sticker ut huvudet och konstaterar högt att här var ju inget särskilt, bara en rödbena. Rödbenan som jag kanske suttit den senaste timmen och väntat på att den ska komma lite närmare, ställa sig på kompositionmässigt tilltalande plats. Den tar givetvis till vingarna och lär inte återkomma i det första taget.

#6s

Grågås

#7

Sothöna

Sothönor finns det en del hel på ängarna och de går oftast inte att missa emedan de i många fall har synnerligen kort stubin.

#8

Sothöna

#9

Grågås

Grågässen har fått sina dunungar. Dunens färg gör att de smälter hyfsat väl in i blandningen av av nytt gräs och fjolårsgräs.

#10

Årta, skedand, grågås, vigg

Årthanen visade sig ha en kompis. Och i bakgrunden syns en skedandshane. 

#11

Mindre strandpipare

Den mindre strandpiparen med sin omisskännliga gula orbitalring runt ögat är en ofta sedd vadare vid ängarna och den häckar även där.

#12

Grågås

#13

Skrattmåskolonin ser ut att ha ökat sedan mitt senaste besök och det är positivt. En skrattmåskoloni innebär fler ögon som håller utkik efter predatorer och ger därmed och andra arter en större chans att föda upp sina ungar.

#14

Smådopping

Smådoppingen häckar på ängarna och det är oftast goda möjligheter att kunna fotografera dem. 

#15

Smådopping

Särskilt den här gången då de gärna höll till och fiskade i den gröna algsörjan framför gömslet. Och att ingen kryssare kom och skrämde bort dem.

#16

Skrattmås

Som sagt det är inte de spektakulära arter som lockar utan det är möjligheten att kunna få uppleva ett beteende som är kryddan för mig när jag försöker mig att på att fotografera fåglar. 

#17

Skrattmås

#18

Skrattmås

#19

Skrattmås

#20

Drillsnäppa.

Det här var den utdelning jag fick efter suttit sex timmar i gömslet och likt John Lennon utbrister efter att ha spelat "Helter Skelter" skulle jag i en modifierad tappning utbrista - "I got blisters on my..."

TheInvisibleJackal

Norröver XVI - Sångbäcksfallet

Strax intill vägen upp till Storhogna låg Sångbäcksfallet. Efter en kortare skogspromenad kom vi fram till en anlagd trappa som tog oss ner i ravinen till fallet. Antalet platser varifrån man kunde fotografera själva fallet var begränsade till den ena sidan. Några personer som var där för att mer titta på fallet lyckades med några djärva kliv och något längre  skutt eller två ta sig från några olika stenar över till andra sida. En sida som åtminstone kunde ge möjlighet till andra kompositioner. 

#2

Jag tvekade länge huruvida jag skulle våga mig över. Faktorer som avgjorde att jag till slut valde att inte försöka ta mig över var att de som som tagit sig över var i runda slängar 25 år yngre, hade ingen packning med sig, såg ut att ha fullgoda fötter. Här kände jag åldern ta ut sin rätt även om jag inte precis kan påstå att jag känner mig lastgammal. Den avgörande faktorn till att jag inte försökte ta mig över var till slut min hälssporrefot. En fot jag ännu inte helt kan förlita mig på. 

#3

Lite trist, men det var bara att acceptera. Någon typ försök till att försöka ta sig över skulle troligen sluta i ett ofrivillig bad i bäst fall och i värsta fall något typ av skada som skulle negativt ändra resans kommande planer. Det var det definitivt inte värt. Hade jag haft mina vandringsstavar med mig är det möjligt att jag hade försökt. 

#4

Det blev till att försöka så gott det gick att hitta de kompositioner som jag kunde från den här sidan.

#5

#6

En bit längre nedströms låg ett omkullfallet träd tvärs bäcken. Jag kände med handen på trädet och fann att det var som formligen försöka ta fram med bananskal under fötterna. Det var inte heller något som skulle fungera. Ni märker att jag inte givit upp tankarna helt på att försöka ta mig över till andra sidan.

#7

Det var då jag hörde ett välbekant ljud. 

#8

En strömstare hoppade runt bland stenarna på andra sidan. I lägen som detta var det perfekt att plocka fram kamera nr två med 100-400:an redo. Jag la mig inte helt platt på backen, men förhöll mig så nära marken som möjligt.

#9

Med kameran med 24 - 70:an nedpackad i ryggsäcken började jag nu åter fotografera fallet igen. Nu med möjligheter till  längre brännvidder, som gjorde att jag på ett helt annat sätt kunde isolera delar av fallet.

#10

#11

#12

Lite lagom trötta gav vi oss i kast med de närmare 2 miljoner trappstegen upp ur ravinen och till den väntade bilen. I morgon väntade ett ny vandring uppför en annan del av fjällen i Vemdalen.

TheInvisibleJackal

Norröver VI - Smålom igen

Trots att vi tillbringat morgontimmarna på Knuthöjdsmossen kom det en stark längtan att återvända redan samma kväll. Jag minns inte vad klockan hunnit bli, men det återstod många timmar ljus än. Att sitta och häcka på boendet var inget som lockade. Med andra ord var det bara att plocka fram fotoutrustningen igen och bege sig till mossen.

På parkeringen hörde jag återigen smålommarna på avstånd. Kanske skulle jag få syn på någon den här kvällen. Tittar man kartan över området ser man den del som är öppen för besökare är bara en liten del av mossen. Det vimlar av små sjöar av olika storlek och former. De är delar av en landskapsmosaik vars like jag nog inte har upplevt tidigare.

#2

Jag hade inte förväntat mig att få syn smålom igen, men där var de två stycken i samma lilla avlånga sjö igen.

#3

Simmandes fram och tillbaka återigen.

#4

#5

En tredje lom gjorde strax de första två sällskap.

#6

#7

De första två hade dock annat i tankarna och lämnade en sorgset ropade smålom bakom sig. 

TheInvisibleJackal