TheInvisibleJackal

Foton på fåglar och landskap men även en del annat som kommer framför linsen emellanåt.

Ängarna

Trönninge ängar

Detta är mitt första inlägg på ett tag. Jag har snart varit sjukskriven i två veckor. Fick influensa och låg med hög feber, frossa och värk i leder i nästan en vecka. Har så sakteliga börjat återhämta mig och ska jobba igen på måndag är tanken. Jag kan inte minnas när jag var så kass senast. Jag har inte mäktat med att varken läsa eller Netflixa än mindre att vara på FS. Fick Jonas Classons fina bok om lappugglor bara någon dag före influensan bröt ut. Har bara orkat bläddra lite i den.

Förr om åren kunde jag nästan känna hur det ibland kunde värka i kroppen av längtan att få sitta i gömslet vid Trönninge ängar. Nu vet jag inte riktigt vad jag känner. Nostalgi? Vemod över en svunnen tid som inte kommer åter? Kanske det. Jag spenderar allt mindre tid vid ängarna och min längtan dit har falnat. Ändå tog jag mig dit än en gång. Vad för förhoppningar jag närde minns jag inte längre. Jag satte mig således i gömslet utan några större förväntningar.

#2

Trönninge ängar

#3

Trönninge ängar

De honfärgade brushanarna jag sett tidigare i höst var kvar såg det ut som.

#4

Trönninge ängar

#5

Trönninge ängar

En brun kärrhök uppenbarade sig och fick lite fart på änder och brushanar en stund.

#6

Trönninge ängar

#7

Trönninge ängar

Starrmosaikslända.

#8

Trönninge ängar

Grönbena.

#9

Trönninge ängar

Plötsligt fångar mitt öga en rörelse vid starren nedanför gömslet. En gulära pickar runt där efter något ätbart.

#10

Trönninge ängar

Första gången jag fotade gulärla för snart sju år sedan upplevde jag en euforisk stämning. Jag kan inte säga att samma känslor infinner sig denna gång. Gulärlor tillhör förvisso alltjämt en av favoriterna. Det är inte arten i sig som dämpar mina glädjeyttringar snarare är det platsen såsom den har blivit. Att sitta i gömslet innebär inte längre att ängarna ligger öppen framför objektivet snarare är det så att det har skett en förskjutning av var de olika fåglarna väljer att rasta. De högra delen ängarna sett från gömslet ter sig  allt tommare. Från den vänstra delen syns fåglar, men de har börjat dra sig allt längre bort. Ut till de öar som skapats och andra platser. Vad är det som har skett? En tydlig förändring som skett är den plattform som anlagts på vallen som löper fram till gömslet. Tidigare var det praxis att inte gå upp på vallen för att inte störa fågellivet. Nu kan kryssarna ogenerat klampa upp till denna nya plattformen och leta nya kryss. Och inte bara det, gången upp är så pass bred att den inte utgör något större hinder att ta sig upp och ha barnkalas eller varför inte grilla lite. Under tiden flyr fåglarna. Vad gör väl det? Ett kryss är ett kryss även om det flyger bort.

#11

Trönninge ängar

Det blev lite gnälligt det här inlägget. Det beror säkert på den besvikelse jag känner över ängarnas utveckling. Den stora frågan är dock om jag kommer att även i fortsättningen att besöka ängarna. Jag vet ärligt talat inte. Troligtvis men inte alls så ofta längre. Det blir nog inget mer besök i år i alla fall.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-11-06 12:11 | Läst 228 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Hägerbonanza

Trönninge ängar

Augusti vid ängarna brukar betyda besök av sträckande vadare. Stora flockar med honfärgade brushanar rastar gärna här, men även andra vadare. I flocken av brushanar ovan syns överst i högra hörnet de isländska rödspovarna som har valt att stanna till några dagar vid Trönninge ängar den här tiden.

#2

Trönninge ängar

Vadarflockar är alltid trevliga att fotografera. Deras ofta mycket synkrona flykt är som en dans över spegelblanka golv.  En lufthavets balett.

#3

Trönninge ängar

Vadare i all ära, men jag hade tagit mig till ängarna den här morgonen för att det tidigare i veckan har hållit till fem stycken ägretthägrar på området. Och med lite tur  kunde kanske någon av dem vara kvar. Till en början är endast deras grå kusiner på plats, men så kommer en ägrett inflygande för landning.

#4

Trönninge ängar

#5

Trönninge ängar

Och landar skapligt nära.

#6

Trönninge ängar

Strax kommer en till, som går ner lite längre bort.

#7

Trönninge ängar

För där finns kompisarna.

#8

Trönninge ängar

Eller om det är det bästa fiskestället. Trångt är det i vilket fall om saligheten.

#9

Trönninge ängar

En havsörn kommer insvepande och sätter lite fart på flygmuskelaturen hos en annan bevingad gäst på ängarna.

#10

Trönninge ängar

Fast istället för att sätta klorna i något går örnen ner för landning i gräset på andra sidan den öppna vattenspegling. Sitter där ett tag och blänger innan den stiger väders igen.

#11

Trönninge ängar

Den isländska rödspoven fortsätter att lägga näbben i blöt.

#12

Trönninge ängar

liksom brushanarna.

#13

Trönninge ängar

#14

Trönninge ängar

Även en grönbena vågar sig fram igen.

#15

Trönninge ängar

TheInvisibleJackal

Postat 2021-10-19 15:13 | Läst 321 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

En slags prolog

Ladusvala

De första dagarna i juni 2018 hade jag bokat in mig på ett vandrarhem på södra Öland. Äntligen skulle jag ägna mig ett par dagar åt bara fågelfotografering. Något jag försökt få tillstånd ett tag. Annat hade kommit i vägen. 

På något sätt kan dessa junidagar vara en slags prolog till min och min frus senare Ölandsbesök. Vi har kommit att besöka Öland tre år på raken. Under olika tider på sommaren har det visat sig. Och faktum är vi kommer att återvända även nästa år.

Under många år har Öland framstått som ett eldorado av fåglar för mig. I varje fall har sinnebilden av Öland för mig varit så. I böcker jag läst o s v. För trots att jag haft förhållandevis nära. Ett par timmars bilfärd, har det av outgrundliga anledningar inte blivit av i någon större utsträckning att jag har kommit att besöka ön mer än vid högst ett par tillfällen genom åren. Första besöket var som tioåring 1974, då Ölandsbron var tämligen ny till mina föräldrars förtjusning. De hade tidigare bara tagit färja till ön. Att smidigt komma till ön medelst en bro var mycket trevligt i deras ögon, vilket har fått mina mor att varje gång min fru och jag har bestämt oss för att åka till Öland de senaste åren att undra:

"Ni tar väl bron?"

Det till synes självklara behöver inte vara självklart. Och det är kanske så man ska betrakta den här resan. Jag förväntade mig ett smörgåsbord av kanske inte  stekta sparvar som kommer flygande, men nära nog. Jag förväntade mig en artrikedom utöver det jag normalt har chans till. Det blev inte så. Mycket beroende på den värmebölja som rådde. Som  ni alla säkert minns var sommaren 2018 en av de varmaste. Med temperaturer över 30 grader i veckor. Temperaturrekord slogs till höger och vänster, skogsbränder härjade på flertal ställen.

När jag var på Öland i juni 2018 kom temperaturen snabbt upp i dessa  30 grader eller mer. Jag orkade p g a värmen helt enkelt inte att utnyttja tiden jag hade till buds. De blev bara några få timmar på morgonen som det var någorlunda drägligt ute.

Den första platsen jag besökte var i alla fall Ottenby. Det är därifrån bilderna på ladusvalorna och den större strandpiparen är tagna.

#2

Ladusvala

#3

Ladusvala

#4

Ladusvala

#5

Större strandpipare

#6

Rödbena

Den andra dagen begav jag mig till Beijershamn. Det skulle vara en plats med chans till bilder på olika vadare. Eftersom det var första gången jag var där hade jag inga förväntningar. Efter ha fotograferat en rödbena som satt i gammalt dött träd kom jag i samspråk med en gammal man som undrade likt man undrat sedan Homeros dagar - Vem var jag?, Var kom jag ifrån och vart var jag på väg? Efter att ha utbytt våra berättelser kom vi att prata om Beijershamn. Han sa att var sorgen. Han hade aldrig, under mer än 50 år, sett strandlinjen så långt ut. Och den var verkligen långt ut. Närmare 70 - 80 meter ut, mer ändå på sina ställen. Hela våren hade varit ovanligt torr berättade han. I vanliga fall går strandlinjen bara några meter ifrån där vi var. Man kan i princip sätta sig ner och se den ena fågeln efter den andra spatsera runt alldeles framför fötterna på en vanligtvis. Han var sorgsen eftersom han kände på sig att det skulle bli en varm sommar och han var orolig för hur fåglarna skulle lyckas med sina häckningar. Han var också orolig för framtiden med klimatförändringarna.

Det var ett trevligt samtal även om det vädrades en del dystra farhågor inför framtiden. 

#7

Större strandpipare

Större strandpipare.

#8

Snatterand

Snatterand.

#9

Knölsvan

Knölsvan.

Nu skulle man kunna tro att jag att med den tämligen magra utdelningen gav Öland båten för all framtid, men jag hade fastnat för det landskap jag såg. Jag kom under dessa dagar att visserligen endast att vistas i en liten del av den södra delen, men det var något i det jag såg som drog och lockade. Väl hemma igen diskuterade min fru och jag fram och tillbaka och bestämde oss för att återse ön vi tillbringade vår första semester på med vårt första gemensamma boende - ett tremannatält. Därefter ha det blivit ett besök varje sommar till Öland. Därför kan också denna resa 2018 utgöra en slags prolog till de senare resor som vi har gjort till ön.

I ett antal inlägg framöver kommer jag att visa bilder och berätta om vår senaste vistelse på Öland sommaren 2021.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-07-30 15:47 | Läst 657 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Sötchock vid ängarna

Gräsand

På kvällstidningarnas löpsedlar kan emellanåt läste om diverse chocker. Är det inte bröstchocker är det nakenchocker. Ibland undrar jag om inte dessa rubriksättare har hämtats direkt medelst tidsmaskin från det viktorianska England. 

Jag kan väl inte precis påstå att jag var i något slags chocktillstånd den här dagen ute vid Trönninge ängar.. Då hade jag inte varit förmögen att ta bilderna denna junidag år 2019. Hade jag hamnat i ett chocktillstånd hade jag också troligen legat på gömslets golv och stirrat oseende upp dess mörka trätak, fåraktigt sjungande - "What will we do with a drunken sailor? Early in the morning..."

Snarare än chock var det ren och skär oförställd glädje att få dela en stund med dessa små näpna varelser.

#2

Gräsand

Det började med att en gräsandshona kom simmande med några ungar emot gömslet. 

#3

Gräsand

Hon tittade sig

#4

Gräsand

omkring

#5

Gräsand

och lät sedan ungarna sköta sig själva ett tag.

#6

Gräsand

Hon höll dock alltjämt ett vakande öga över dem.

#7

Gräsand

Nyfikenheten på världen gör de små sömniga.

#8

Gräsand

De kryper tätt intill varandra och slumrar gott i vetenskap om att mor skyddar dem även om hon inte syns.

#9

Gräsand

Men hur länge som helst kan man ju inte ligga och sova bort tiden när det finns så mycket att upptäcka.

#10

Gräsand

En efter en går de skilda vägar i denna spännande värld.

#11

Gräsand

Tills det endast är fyra av dem kvar på stenen.

#12

Gräsand

Lite flygövningar skadar aldrig även om vingarnas bärkraft mer är av det hypotetiska slaget.

#13

Gräsand

#14

Gräsand

Det är nästan så att syster lyfter. Eller är det bror?

#15

Gräsand

Hon försvann!?

#16

Gräsand

Sista ungen tar sig ner för stenen

#17

Gräsand

och ner i vattnet.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-07-28 16:43 | Läst 628 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Det rofyllda med naturen

Knölsvan

Att sitta i gömslet på Trönninge ängar och lyssna till tystnaden är en lisa för själen. En junikväll 2019 var det verkligen så. Jag hörde hur knölsvanshannen sakta sänkte sitt huvud och bröt vattenytan. Det svaga rasslet från vatten som trängs undan. De små krusningarna. Det är ren och skär musik.

#2

Sävsparv

Sävsparven har en speciell plats i mitt hjärta och får därför ofta vara med på bild.

#3

Strandskata

Strandskator kan vara ganska högljudda och livliga av sig. Den här stod där bara. Kanske njöt den av tystnaden också. Kanske förundrades den över de toner som uppstod kring dess ben, då den sakta rörde något av dem genom vattnet. Utdragna, bågiga toner som långsamt klingar bort. Det kan vara rätt stökigt ibland på ängarna. Än är det sothönor som råkar i luven på allt och alla, än är det unga brushanar som flyger runt och skrämmer slag på dåsande grågässmadamer.

#4

Skärfläcka

Skärfläckan har lagt sitt hetlevrade kynne åt sidan och letar stilla efter något att stoppa i sig.

#5

Grågås

En grågås betar lugnt av gräset. Det är som att höra någon klippa sin gräsmatta med nagelsax. 

#6

Kråka

En förbiflygande kråkas vingar frasar som sammet.

#7

Grönbena

Grönbenan sträcker hals. Lystrar. Det är något på gång. Själv törs jag knappt andas för att inte bryta tystnadens förtrollning. Det är nästan att jag inte vill fotografera.

#8

Knölsvan

Knölsvanshannen kommer målmedvetet flygande. 

#9

Knölsvan

En annan hanne har kommit till hans domäner. Det kan inte tolereras. Upp i luften bär det.

#10

Knölsvan

Under hotfulla åtbörder av olika slag får den andre hannen veta sin önskvärdhet.

#11

Knölsvan

Här är det inte fråga om att följa John utan snarare att John ska ha sig en snyting för sin fräckhet att vara på samma ställe.

#12

Knölsvan

Den flyende svanhanens blick möter min. Det är som om den vill be om ursäkt för att hans artfrände stör friden. Själv uppskattar han lugnet och stillheten som naturen ibland kan erbjuda var och en var.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-07-27 20:17 | Läst 532 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 8 Nästa