TheInvisibleJackal

Foton på fåglar och landskap men även en del annat som kommer framför linsen emellanåt.

Norröver X - dimman försvinner

Knuthöjdsmossen

Vi går nu så sakta vi förmår tillbaka mot parkeringen till Knuthöjdsmossen. Med solens uppgång har den dimma vi tidigare under morgonen blivit hänförda av börjat lösas upp och mossen som vi lärt känna den träder fram alltmer inför våra ögon. Timman är alltjämt tidig och många gnuggar säkert nu som först sömnen ur ögonen. Själv är tröttheten som infann sig när i satte oss i bilen för att fara till mossen nu helt bortblåst. Denna morgon har väckt våra själar fullständigt till liv. Vi går sakta spången tillbaka mot bilen. 

#2

Knuthöjdsmossen

Med ljuset kommer färgerna åter.

#3

Knuthöjdsmossen

#4

Knuthöjdsmossen

En liten rest av morgonens dimma dröjer än kvar vid strandkanten.

#5

Knuthöjdsmossen

Solljuset flödar in i landskapet.

#6

Knuthöjdsmossen

Det känns som om det kommer att bli en fin dag på mossen för de som har möjlighet att besöka den.

#7

Knuthöjdsmossen

#8

Knuthöjdsmossen

#9

Knuthöjdsmossen

Vi säger farväl till Knuthöjdsmossen för den här gången och hoppas på ett snart återseende. Under de sju år som jag har fotograferat har jag kommit att få en del favoriter. Platser jag gärna vill besöka igen. En del av svårare att besöka än andra och en del betydligt enklare att besöka igen - som Knuthöjdsmossen. Jag kan inte säga när det blir dags igen för ett återbesök, men både jag och min fru greps starkt av denna mosse. Nu är det emellertid dags att fara till boendet och göra oss i ordning för vår resas vidare färd till Mörkret.

TheInvisibleJackal

Postat 2022-10-27 11:54 | Läst 271 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Norröver IX - Och så steg då solen upp

Knuthöjdsmossen

Det brinner en eld i skogen. Dess sken flammar mellan trädens stammar. I mitt bröst bankar hjärtat av spänd förväntan inför det som är på gång att ske. Och jag är på rätt plats. Tiden är rätt och med stativbenen stadigt placerade där det är möjligt, jublar jag inombords. Det var för detta jag rört mig fram över spängerna på mossen. Att få se natten omvandlas till glödande morgon. Ord kan inte beskriva vad jag känner. Det är magi rätt och slätt.

#2

Knuthöjdsmossen

#3

Knuthöjdsmossen

Det som sker framför mina ögon är ett skådespel som berusar mina sinnen. Jag vill bara ha mer. Och mer. 

#4

Knuthöjdsmossen

#5

Knuthöjdsmossen

Från att bara varit ett varmtonat töcken i dimman stiger solen snabbt och sprider sitt ljus över mossen.

#6

Knuthöjdsmossen

#7

Knuthöjdsmossen

#8

Knuthöjdsmossen

Även om jag vill stanna och bli ett med den gyllene morgonen vet jag att timmen för vår avfärd närmar sig obönhörligt. Motvilligt måste jag röra mig vidare. 

TheInvisibleJackal

Postat 2022-10-25 15:09 | Läst 276 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Norröver VIII - Mer dimma

Knuthöjdsmossen

När väckarklockan skrällde var det alltjämt ännu full natt. Väckarlocka och väckarklocka förresten, i dessa moderna tidevarv är mobilen som väcker mig om morgonen. Min väcker mig till tonerna av - "You Gotta Move" - från Sticky Fingers av Rolling Stones. Missippippi Fred McDowell gör också en grym version av den. Jag föredrar dock Stones version. 

Vi hade kommit överens om att gå upp extra tidigt. Ta oss till Knuthöjdsmossen och hoppas på dimma. Fotografera den. Kör tillbaka till boendet. Göra oss i ordning och sedan packa ut i bilen för vidare färd norröver. Så såg i varje fall det tänka scenariot ut. 

Mer än en timme tidigare än föregående morgon började vi denna morgon som ännu icke var en morgon i egentlig mening att ta de första stegen på spången som leder besökaren ut på mossen. Natten hade inte riktigt börjat lämna över till gryningen än. 

#2

Knuthöjdsmossen

#3

Knuthöjdsmossen

Och det var dimma. Mycket dimma. Vi hade tur. Vår chansning hade gått hem. I naturen kan man inte kallt räkna med att det som man planerat och hoppats på faller in. Det är just detta som gör att varje gång man är ute är det ett oskrivet blad. Man vet inte hur det kommer att vara. Visst det går att läsa på, studera väderrapporter och så vidare, ändå är inget säkert. 

All vår tidigare känsla av trötthet i denna tidiga timma är som bortblåst. Gruset i ögonen bortblinkat. De kvävda gäspningarna upphörda. 

#4

Knuthöjdsmossen

Dimman var där och satte en sällsam prägel på landskapet. Det var som att man ville gå extra tyst för att inte störa stillheten. 

#5

Knuthöjdsmossen

Det såg ut dröja innan solen stigit, vilket innebar att det fanns gott om tid att utforska mossens förändrande landskap. Det är väl det som är så speciellt med dimma. Den förändrar landskapet genom att renodla de ingredienser som ingår i det. Den tar bort det som den anser onödigt. Tidigare kända former ändrar skepnad och blir halvt om halvt igenkännliga och samtidigt något annat. Otydbart. Till töcken.

#6

Knuthöjdsmossen

 Den dimmiga morgonen är sagoberättarens tid. Ur dimman stiger sagans berättelse fram. Det är nu som man tror på att det trots ändå allt kan finnas troll och andra väsen där ute. Någonstans där ute rör sig något som inte vill bli sett. Var det en tall det där? Nu skenar min fantasi iväg igen, men jag kan inte låta bli att tänka på när man förr satt i stugorna och dagsljuset hade falnat eller när det inte var riktig dag. Tiden mellan natt och dag. En varken-eller tid. Det är i denna icke-tid som oknytten men även älvorna föds. Tiden då berättaren kliver fram och befolkar världen. Fragment av hörsägen, myter och legender parat med en gnutta ur verkligheten vävs samman till händelser och skeenden som tycks vara alldeles sanna. 

#7

Knuthöjdsmossen

Det är helt stilla. Och tyst. Världen håller andan. Det är som varenda rörelse för med sig ljudet av densamma långt in i dimman. Stativet knirkar skyhögt när jag fäller ut det. Försiktigt. Oändligt försiktigt sätter jag fast kameran på stativet. Håller andan för att inte rubba tillvaron. Inte störa det som inte bör störas. 

#8

Knuthöjdsmossen

#9

Knuthöjdsmossen

#10

Knuthöjdsmossen

#11

Knuthöjdsmossen

Dimman ligger tät över trädbevuxna holmar. Det är svårt att gå vidare. Det är och nu som dimman är. Jag är fast i dess grepp. Kan inte röra mig.

#12

Knuthöjdsmossen

#13

Knuthöjdsmossen

Bortom den bortersta dimman där träden knappt kan skönjas, skvallrar en lätt tonförändring åt det varmare hållet om att snart är en ny dag här.

#14

Knuthöjdsmossen

#15

Knuthöjdsmossen

#16

Knuthöjdsmossen

Det har onekligen skett något som skingrar dimman allteftersom. Färgerna börjar träda in i världen igen. Sikten blir längre. 

#17

Knuthöjdsmossen

#18

Knuthöjdsmossen

Sikten ökar stadigt. Fram träder det osedda landskapet. Än en gång bryter dimman ett nytt landskap när den sakta börjar dra bort. Låter det tidigare osynliga bli synligt. Och i det gryende ljuset fortsätter vi vår vandringen på mossens spänger. 

TheInvisibleJackal

Postat 2022-10-23 18:20 | Läst 284 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Norröver VII - Sista kvällen

Knuthöjdsmossen

När smålommarna givit sig av för att inte återkomma,  stannande vi kvar vid mossen ett tag till. Inget smakar heller så bra som fika ute i naturen. Kvällen var stilla och rofylld. Det kändes lite vemodigt att detta skulle bli den sista kvällen. Ja, den sista gången på mossen. Färdavståndet till den gör att återbesök får planeras noga. Spontanbesök är inte möjliga. 

#2

Knuthöjdsmossen

#3

Knuthöjdsmossen

#4

Knuthöjdsmossen

Den här sista kvällen rör vi oss runt mossen på de utlagda spängerna i sakta mak för att insupa så mycket som möjligt av miljön. Pränta in den inte bara på minneskorten utan även i det egna minnet.

#5

Knuthöjdsmossen

#6

Knuthöjdsmossen

Det är egentligen dags att far tillbaka till boende och förbereda morgondagens avfärd. Utcheckning är klockan elva senast. 

#7

Knuthöjdsmossen

Tänkte om vi skulle ta och...började tankarna formuleras till ord. 

TheInvisibleJackal

Postat 2022-10-21 11:51 | Läst 259 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Norröver VI - Smålom igen

Smålom

Trots att vi tillbringat morgontimmarna på Knuthöjdsmossen kom det en stark längtan att återvända redan samma kväll. Jag minns inte vad klockan hunnit bli, men det återstod många timmar ljus än. Att sitta och häcka på boendet var inget som lockade. Med andra ord var det bara att plocka fram fotoutrustningen igen och bege sig till mossen.

På parkeringen hörde jag återigen smålommarna på avstånd. Kanske skulle jag få syn på någon den här kvällen. Tittar man kartan över området ser man den del som är öppen för besökare är bara en liten del av mossen. Det vimlar av små sjöar av olika storlek och former. De är delar av en landskapsmosaik vars like jag nog inte har upplevt tidigare.

#2

Smålom

Jag hade inte förväntat mig att få syn smålom igen, men där var de två stycken i samma lilla avlånga sjö igen.

#3

Smålom

Simmandes fram och tillbaka återigen.

#4

Smålom

#5

Smålom

En tredje lom gjorde strax de första två sällskap.

#6

Smålom

#7

Smålom

De första två hade dock annat i tankarna och lämnade en sorgset ropade smålom bakom sig. 

TheInvisibleJackal

Postat 2022-10-20 11:33 | Läst 224 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 Nästa