Får - Öland IX

I trakterna av årets (2025) boende på solen- och vindarnas ö fanns det gott om får. Nu kan jag inte precis påstå att dagligdags lägger benen på ryggen och hastar iväg för att fota får, men jag får tillstå att säga att fåren kändes som fotogeniskt trivsamma motiv. Dessutom är de bra mycket mindre än kossor. Fast horn har de likt förbannat och jag tror mig ana att en välriktad fåranick i sittfläsket också kan få ens jag att högljutt utveckla en strid ström av invektiv. 

#2

Nu umgicks jag ingalunda med några tankar på att kliva in i hagen och krama ett får eller två som en senkommet tack för alla varma, sköna ulltröjor.

#3

Jag har en känsla av att sådant tack icke skulle ses med blida ögon av tackan, som med stor säkert skulle bjuda upp till hornvals.

#4

Tror för delen att fårabonden icke heller skulle se från den positiva sidan.

"Märta! Nu ä de' en så'n däringa tocken te' sate i hagen igen."

"Ä de' e stockhôlmare..!?"

"De' vete fan! Ja' ska jädrar i mig ge'n ett par saltskott att minnas...! Komma här å vänslas me' söerna mina! Tvi!"

#5

För att undvika närkontakter med lokalbefolkningens vredesmod betraktar jag fåren på behörig avstånd. Vinkar lite lätt och viskar -

"Tack för tröjan! Den värmde gott i vintras.

#6

#7

#8

Så kommer de tuffa lammen in på scenen. De har varit borta i andra änden av hagen och sett på film hos grannen Per-Anders. Han är galen i film. Han har en hundratummare. Idag var det The Wild One med Marlon Brando.

#9

Lammen rusar runt.

#10

Uppträder stöddigt och bräker mer än nödvändigt.

#11

"Så gör man inte!"

#12

"Jag ska berätta för mor!"

#13

"Din syster tar uppgiften som ordningslamm på fullaste allvar."

#14

"Kilar du ner åt Per-Andersa och fixar en öl till din gamla mor, hjärtat mitt?"

#15

"Visst, kära mor. Vill du ha lite koks också."

"Nej, tack. Det är bra, men dra en lina du, om du känner."

#16

"Jädra fjäskis. Tror inte att hennes svarta själ syns för den vita ullen."

TheInvisibleJackal

Galtabäck

Jag tror att jag har varit vid Galtabäck högst en gång tidigare. Att valet föll på Galtabäck på den här gången var mest att vi under få hemfärd från midsommarfirandet i Göteborg kom att köra andra vägar hem än E6:an. I höjd med Galtabäck infann sig ett visst fikasug och eftersom det verkade en lämplig plats stannade vi till. Ungefär lite som gråtruten i bilden ovan. Platsen befanns vara lämplig.

#2

Bak vassruggen gömde där sig ett fågeltorn.

#3

Ett torn bevakat av en större mängd kor.

#4

Det gick ta sig upp i tornet medelst en liten grusad stig. Inte en enda ko behövde konfronteras, vilket alltid är trevligt. 

#5

Mellan stolpar, spjälor och ribbor kunde korna betraktas säkert och tryggt.

#6

Uppifrån tornet sedan tedde de sig sedan nästan löjligt små. Till och med mitt korädda jag kunde morska upp sig.

TheInvisibleJackal

Gött ös!

En dimmig morgon i oktober förra året anlände vi till Tingsryd. Vi hade ställt färden dit emedan vi hade hört att Börjes marknad där var något alldeles extra. 

Först undrade vi vad som var meningen med kravallstaketet. Publiken såg lugn och städad ut.

#2

Inte heller den ditresta underhållningen såg ut att uppmuntra till upplopp och våldsamheter.

#3

När så två stora stadiga oxar ledes ut för att visas upp förstod vi syftet med kravallstaketet.

#4

Det var kraftfulla djur som såg ut att behöva ett fast och kraftigt handlag för att förmås att göra det som önskades.

#5

Genom att leda oxarna runt någon slags anordning kunde man med deras hjälp begagna sig av någon typ av tröskverk.

#6

Efter några kämpiga varv leddes oxarna tillbaka till sin kätte. Vi tog en titt på resten av marknaden som inte resulterade i mer än att jag inhandlade fem burkar lokalproducerad honung. Jag är mycket svag för honung och brukar försöka köpa lokalproducerad honung när tillfälle bjuds och här var det inte bara tillfälle utan även ett bra erbjudande.

TheInvisibleJackal

Hovar i sanden

För ett tag sedan skrev jag om när fotoklubben var och fotograferade vallhundar som vallade får. Känns som en evighet sedan nu  så här i slutet av året. Det var en mycket trevlig upplevelse som alla deltagarna tyckte att det var det roligaste de varit med om på länge. När så en förfrågan kom om fotoklubben skulle vara intresserade av att fotografera några medlemmar ur en fältrittklubb, när de red på en strandremsa norr om stan, var gensvaret stort. Jag kan inte säga hur många som dök upp, hågade att än gång ge sig i kast med actionfoto. Den här gången med hästar och ryttare i sökaren. Det var fotografer utspridda lite här och var längs stranden. Alltifrån långa telezoomar till normalobjektiv användes. Helt beroende på vad var och en hade att tillgå i sina objektivarsenaler.

Det blev mycket bilder, väldigt mycket bilder den här kvällen. Jag tog över 600 bilder och även om givetvis inte alla blev något får jag ändå redan nu be om ursäkt för att det här inlägger innehåller mycket bilder. Jag tror att jag aldrig har haft så svårt att välja bort bilder. Att det blev så många bilder beror nog mycket på den glädje som strålande från dessa unga ryttare när de ohämmat kunde göra något av det bästa som de vet. Bilderna är ifrån början av september. 

#2

Både vi och ryttarna tyckte att det kunde bli fina situationer när de red i vattnet längs stranden.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

Vattnet sprutande om ekipagen och det var  stor glädje hos dessa unga ryttare.

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

Även om det gäller att hålla tungan rätt i mun var det svårt att låta bli i att inte rida vattnet.

#21

#22

#23

Alla hästar var dock inte helt pigga på att doppa hovarna.

#24

#25

#26

#27

#28

#29

#30

Att spränga fram i full galopp måste vara en fantastisk känsla.

#31

#32

#33

#34

#35

#36

#37

#38

#39

#40

#41

#42

#43

#44

#45

#46

#47

TheInvisibleJackal

Får... får... får...jag lov att...

Som en av de första punkterna på Fotoklubbens höstprogram stod fårvallning. Inte då av klubbens medlemmar utan av pälsklädda fyrfotingar. Upptakten till att det kom sig att vi var iväg och fotade fårvallning var att  klubben i slutet av maj var hos en hundklubb och fotograferade hundar. De som som var med där tyckte att det var fantastiskt roligt att fotografera hundarna eftersom det blev mycket action. Jag var själv inte med eftersom jag tyckte att det inte speciellt upphetsande att fotografera några jyckar och andra knähundar. Jag har dock fått bita i det sura äpplet över min förutfattade mening. 

Vid det här tillfället var det en man som hade med sig en bordercollie och han kände till några som ägnade sig åt fårvallning med just bordercollies. Klubben kunde få möjlighet att komma och fotografera vid ett av deras träningstillfällen innan SM i vallning om vi var intresserade, och det var vi verkligen.

Jag minns inte hur många som var med och fotade vallningen, men det var mer än på bra länge. Jag går in i min egen lilla bubbla vid sådana här fototillfällen och ser inte mycket annat än fotoobjekten. Fast det kunde ha slutat med fiasko för precis när vi skulle börja satte det igång att hällregna. Vi väntade ut regnet någon halvtimme i våra bilar och senare framåt kvällen lättade till och med molnen och solen behagade skina en smula.

Det var fantastiskt roligt att se hur ägarna med olika kommandon fick hundarna att göra än si, än så. Och hundarna tyckte detta var rasande kul. Vad fåren tyckte var inte lika lätt att utläsa, men jag fick känslan av att de delvis var lite blasé, lite irriterade och lite förvånade i en lagom mix. Hursomhelst hade nog hundarna det roligare än fåren.

Det blev en hel del bilder på både hundar och får. Fåren hade ofta helt underbara minspel.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#21

#22

#23

#24

TheInvisibleJackal