Bosgårdsfallet BW

Vanan trogen testade jag att konvertera en del av bilderna från Bosgårdsfallet till svartvitt. En del funkar helt ok tycker jag även i svartvitt. Andra är jag däremot inte lika övertygad om

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

TheInvisibleJackal

Fruset fall

Det nya årets första fotoutflykt gjorde jag tillsammans med kamrat i fotoklubben. Vi hade dagen före bestämt  att vi skulle åka till Bosgårdsfallet som ligger ca fyra mil inåt landet. Det hade varit minusgrader ett tag och det var möjligt att vi skulle kunna mötas av ett delvis fruset fall. Något vi hoppades på. 

Jag var ledig den här måndagsförmiddagen och termometern hemmavid visade på -15 grader. När vi anlände till fallet lite drygt halvtimmen senare visade termometern i bilen på -19. O... vilken fantastisk morgon!

#2

Det var gnistrande kallt och obeskrivligt vackert ute.

Det är för sådan här stunder som man klär på sig rejält varma kläder från topp till tå för att kunna var ute och njuta i fulla drag. Man fryser snabbt om man inte är tillräckligt klädd för att klara några timmar i nästan 20-gradig kyla.

Under en tid har jag samlat på mig varma underställ, strumpor, stickade tröjor m  m. Allt i ull. Jag är en varm förespråkare för ull. Det är ett suveränt material både i kallt och varmt väder för det har egenskapen att det andas.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

Tyvärr varade de här konditionerna bara i en någon dag. Vilket var synd. Det är sällan vi får riktigt vinterväder här i Halmstadstrakterna. Jag hade mer än gärna återvänt och fortsatt leta kompositioner, men vardagens gärningar pockade på.

TheInvisibleJackal

Snö på Ön

Hur blir man inspirerad att föreviga något man ser genom att fotografera det fenomen man stöter på i tillvaron? Vad är det som får mig att välja att lyfta kameran till ögat eller t o m sätta den på ett stativ och ta en bild av just det jag ser i kamerans sökare? Och sedan när jag kommer hem och laddar in bilderna datorn, vilket inte alltid av olika anledningar sker på en gång, för att titta på dem uppstår ibland funderingar inom mig varför fotograferade jag det här? Jag stirrar på bilderna och försöker erinra mig vad det var som gjorde att jag ville ta just de här bilderna. Många gånger är det helt blankt. Den inspiration jag kände när jag tog bilden vittrade till smulor som blåste bort i vinden i samma stund som jag tryckte ner avtryckaren. Bilden ter sig obegriplig. Är det, det som är inspirationens väsen? Dess flyktighet? Inspiration är något som kommer och något som går. Fast stundom funderar jag på om inte jag vissa gånger fotograferar för fotograferandets egen skull. Lystmätet att få titta in i sökaren, trycka ner avtryckaren och höra ljudet från slutaren. Själva den mekaniska processen blir det som är eftersträvansvärt. Ungefär som en rökare som försöker sluta röka och sätter en otänd cigarett mellan läpparna för ändå kunna förnimma delar av rökningens mekanik. Är det så även för mig som fotograferande att suget efter att få ta bilder ibland blir större än den kreativa processen att verkligen ta bilder? En del i den processen är också att inte ta bilder. Att ta ner sökaren från ögat, släppa avtryckaren och stilla konstatera att det här blir inte som jag föreställer mig det att det skulle kunna ha sett ut. 

#2

Är då inspiration frikopplat från kreativitet? De skulle kunna förefalla så, men stämmer det? Det kreativa mindsetet hämtar inspiration någonstans ifrån för att s a s kickstarta sig själv. Och det behöver inte var något stort och himlastormande. Det kan var en ljusfläck på ett löv som ger upphov till något i ens sinne som väcker en lust att skapa. Kreativiteten är väckt. För mig är inspiration och kreativitet intimt sammanbundna. Fast ibland saknas den här bindningen eller den kommer bara inte till stånd.  Inspirationen pekar och säger - "titta på det där!". "Ja...och?" undrar kreativiteten, som har bestämt sig för att ta siesta istället för att jamma iväg med det som inspirationen kommer med. Inspirationen vill ta bilder, men kreativiteten pallar inte att skapa dem. Med det sagt - utan att kreativiteten är med på tåget räcker inte ens all världens inspiration till för att skapa bilder. Det är dessa stunder då fotograferandet känns trögt. Inget händer. 

#3

Det är vid dessa tillfällen, det är lätt att hemfalla åt någon form av stimulantia för underlätta sammanbindandet mellan inspiration och kreativitet. För mig personligen handlar det inte då om att klunka i mig glas efter glas med rödvin eller ta en tur till limpistolens patroner för att kort därpå te sig som blek kopia av Juha Mieto i Lahti-VM 1978. Nej, min stimulantia är betydligt tyngre. Det är musik. 

#4

Frank Zappa sa:

“Information is not knowledge.
Knowledge is not wisdom.
Wisdom is not truth.
Truth is not beauty.
Beauty is not love.
Love is not music.
Music is THE BEST.”

TheInvisibleJackal

Tönnersa

Jag har en ledig måndag emellanåt och den här novembermåndagen var en alltför fin dag för att sitta inne. Således tog jag min kamera och begav mig iväg till Tönnersa strand. Min fru och jag hade varit och promenerat på stranden på helgen. Det är full möjligt att gå hela vägen ner till Lagans mynning. Inget vi gjorde den här gången. Vi hade inte heller några kameror med oss utan var mest ute för att röra på oss och få lite bukt med några extrakilon som klättrat ombord under hösten.

#2

Vägen ner till själva stranden var ändrad och istället hade man gjort en ny stig. Den här stigen tangerade ett litet träskliknande område med en del istäckta små gölar eller pölar. Jag tyckte att det här området såg intressant ut och kände att jag ville återvände när tillfälle gavs.

#3

Således är jag tillbaka. Det första fotoäventyret på egen hand efter operationen och med ordinarie packning i fotoryggsäcken. Kände mig lite mer rörlig än senast i Skäralid, men märker att både kondis och styrka är en bit bort. Njuter ändå att vara ute i naturen utan att behöva ta hänsyn till tänka på tid eller annat. Tiden förvisso, för det var rackans vad solen gick ner tidigt. 

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal

Tidig höst i Skäralid

I slutet av oktober hade fotoklubben en utflykt till Söderåsens nationalpark. Närmare bestämt till Skäralid. Det var tredje gången det här året (2023) jag var där. Den här gången med ett tämligen nyopererat ljumskbråck. Jag hade opererats bara drygt två veckor tidigare och var fortfarande omplåstrad och tog smärtstillande. 

#2

Mina krafter var inte på topp, tidigt bestämde jag mig därför att hålla mig i området nära Naturum. Det passade bra för då kunde jag gå in dit och sätt mig och vila. Vilket jag också gjorde vid två tillfällen. 

#3

Jag hade tagit med mig endast en kamera med objektiv samt några filter och stativet samt lite fika för att slippa släpa på för mycket. Förhållningsordern var att ta det lite försiktigt första tiden även om metoderna för ljumskbråcksoperationer har förbättrats avsevärt sista tiden. Jag fick lyfta, men skulle ändå iaktta viss försiktigt i början. Rekommendationen om endast lyfta ett mjölkpaket gäller inte längre.

#4

Jag hade haft en del besvär av ljumkbråcket före operationen och de postoperationella besvären var av en mer övergående karaktär och att med tiden skulle det kännas mycket bättre än före operationen. Med den vetskapen gjorde det mig inget att s a s bara hålla till runt Naturum. Det har för mig annars bara varit ett område man snabbt passerar på vägen.

#5

Den här förmiddagen i Skäralid var det en del dimma, som efterhand som dagen fortskred skingrades och höstens färger trädde fram istället.

#6

De flesta, för att inte säga så gott som alla klubbkamrater hade begivit sig iväg längs leder och stigar djupare in i nationalparken. 

#7

Jag gick ett kort stycke på leden på vänster sida om sjön. Den sista tidens regnande och dimman tidigare gav landskapet en fuktig karaktär. 

#8

Efter en ha suttit och vila mig en stund inne i naturum går jag ut igen. Det lockar och drar att få använda min kamera mer. Jag hade trott att jag skulle tvingas låta den ligga orörd ett par månader, men det var aldrig frågan om något sådant. Jag kunde använda så snart jag kände för det. En lättnad faktiskt. 

#9

Jag gick således runt och hittade lite olika motiv att ge mig i kast med.

#10

#11

#12

Fastnade för ett träd med synlig rötter.

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

Efter tag märkte jag att flertalet av de andra hade återvänt från sina vandringar och höll som bäst på att duka upp sitt fika. Jag hade varit inne i min fotobubbla ett tag och hade inte märkt att de kommit tillbaka. Och det måste väl ändå sägas vara ett gott betyg för hur jag tog till vara på utflyktstiden. Väl hemma sedan la jag mig en stund och sov som en sten. 

TheInvisibleJackal