TheInvisibleJackal

Till största delen är det landskapet som fångar mitt intresse. Både i stort och smått. Blommor och träd. Emellanåt blir det även bilder på landskapets invånare. Allt ifrån älgar till blåvingar.

Lång tid ingen syn

Tönnersa

Tiden jag satte mig ner för att få ihop några bilder och skriva något till dem var inte igår. Har kamerorna under tiden stått på hyllan och samlat damm och blivit hyllvärmare? Nej, de har legat i ryggsäcken som de oftast gör och de har använts någorlunda flitigt i förhållande till rådande väderlek.  Således har jag inte saknat bilder till att kunna använda till inlägg. Ändå har jag inte kommit mig för att göra blogginlägg. Bilderna i det här inlägget är ifrån en solig marsdag i år när jag återigen besökte Tönnersa. 

#2

Tönnersa

I höstas gick jag en Photoshopkurs på distans på halvfart under 17 veckor. Precis som många av er har jag en prenumeration på Lightroom. En prenumeration där PS ingår. Ända sedan jag började lära mig att redigera mina bilder i LR har PS funnits där som ett stort till synes otämjbart monster. Jag har klarat mig gott och väl med LR, men samtidigt har en tanke gnagt om en önskan att kunna implementera PS i mitt redigeringsarbete. Inte för att kunna stoppa in enhörningar och flygande grisar i mina bilder utan för att PS erbjuder en större möjlighet till att kunna göra lokala justeringar i en bild. Det är det jag vill åt.

#3

Tönnersa

Varför detta? Svaret för mig är ganska enkelt. Ända sedan jag började fotografera har jag ansett att en bilds tillkomst beror på kameratekniskt handhavande, komposition och redigering. Därtill kommer så klart storheter som inspiration och kreativitet, men de lämnar jag därhän även om det är väl så viktiga för en bilds tillkomst. Rent av de viktigaste. Jag skulle också kunna lägga till motivation. Det är det fysiska hantverket i en bilds tillkomst jag intresserar mig för här. 

#4

Tönnersa

Jag nöjer mig inte med att endast använda kamerans autoläge och sedan låta en ingenjör med hjälp av olika logaritmer bestämma hur min bild ska se ut. Det är som att spela schack där någon hela tiden talar om mitt nästa drag för mig. Jag vill lära mig att använda kamerans fulla potential så mycket jag kan. Jag strävar således att  bli bättre på det tekniska handhavandet av min kamera, på att komponera mina bilder, på att redigera mina bilder. Det är en ständigt process att försöka lära mig mer. Och just detta att det hela tiden finns något att lära sig oavsett om det kommer till handhavande, komposition eller redigering är något som för mig gör fotograferandet så givande.

#5

Tönnersa

Efter PS-kursen kände jag mig inte längre skrämd av PS. Frågan var bara hur i hela friden ska implementera PS i mitt arbetsflöde när jag redigerar mina bilder och till vad och hur ska jag använda PS?

#6

Tönnersa

Just detta har varit den stora stötestenen. Till vad och hur ska jag använda PS i mitt redigeringsarbete? Hur ska ett arbetsflöde som involverar såväl LR som PS se ut? PS är gigantiskt och möjligheterna är enorma. Trots 17 veckor på halvfart har jag bara skrapat lite på ytan av PS märker jag. Jag är förvisso inte längre skrämd av PS, men därtill att finna ett arbetsflöde som passar mig är en lång väg att vandra. Jag famlar mig alltjämt fram. Vissa av mina frågetecken har börjat bli uträtande. Många återstår dock. 

#7

Tönnersa

Allt detta gör att jag inte längre redigerar mina bilder så snabbt som jag tidigare gjort. Jag är mer osäker på vad jag gör. Varje bild tar längre tid. Jag prövar olika vägar och letar efter ett för mig funktionellt arbetsflöde. Och därtill söka få fram en bild som är tilltalande för mig och som visar hur jag upplevde motivet vid fotograferingstillfället. Bitvis är det rätt frustrerande och många gånger har jag lämnat datorn och ägnat mig åt helt andra saker.

#8

Tönnersa

Någonstans i fjärran anar jag dock att det finns ett ljus. En väg. Ett arbetsflöde. Som passar mig.

#9

Tönnersa

Om man skulle beskriva en bilds tillkomst som en trebent pall. Där sittdynan utgörs av inspiration, kreativitet och motivation, de tre benen av kameratekniskt handhavande, komposition och redigering så racklar min pall betänkligt för mig och är inte en pall jag med trygghet sätter mig på för tillfället. 

#10

Tönnersa

Det kommer därför att ta längre tid mellan mina inlägg, även om förvisso har bilder till några till inlägg i en nära framtid. Jag har inte lagt bloggande på hyllan. Det kommer bara inte bli lika omfångsrikt framöver.

#11

Tönnersa

#12

Tönnersa

#13

Tönnersa

#14

Tönnersa

Det finns en väg. Det gäller bara att finna den.

TheInvisibleJackal

Postat 2024-06-16 16:55 | Läst 243 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Bosgårdsfallet BW

Bosgårdsfallet

Vanan trogen testade jag att konvertera en del av bilderna från Bosgårdsfallet till svartvitt. En del funkar helt ok tycker jag även i svartvitt. Andra är jag däremot inte lika övertygad om

#2

Bosgårdsfallet

#3

Bosgårdsfallet

#4

Bosgårdsfallet

#5

Bosgårdsfallet

#6

Bosgårdsfallet

#7

Bosgårdsfallet

#8

Bosgårdsfallet

#9

Bosgårdsfallet

#10

Bosgårdsfallet

#11

Bosgårdsfallet

TheInvisibleJackal

Postat 2024-03-05 11:49 | Läst 385 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Fruset fall

Bosgårdsfallet

Det nya årets första fotoutflykt gjorde jag tillsammans med kamrat i fotoklubben. Vi hade dagen före bestämt  att vi skulle åka till Bosgårdsfallet som ligger ca fyra mil inåt landet. Det hade varit minusgrader ett tag och det var möjligt att vi skulle kunna mötas av ett delvis fruset fall. Något vi hoppades på. 

Jag var ledig den här måndagsförmiddagen och termometern hemmavid visade på -15 grader. När vi anlände till fallet lite drygt halvtimmen senare visade termometern i bilen på -19. O... vilken fantastisk morgon!

#2

Bosgårdsfallet

Det var gnistrande kallt och obeskrivligt vackert ute.

Det är för sådan här stunder som man klär på sig rejält varma kläder från topp till tå för att kunna var ute och njuta i fulla drag. Man fryser snabbt om man inte är tillräckligt klädd för att klara några timmar i nästan 20-gradig kyla.

Under en tid har jag samlat på mig varma underställ, strumpor, stickade tröjor m  m. Allt i ull. Jag är en varm förespråkare för ull. Det är ett suveränt material både i kallt och varmt väder för det har egenskapen att det andas.

#3

Bosgårdsfallet

#4

Bosgårdsfallet

#5

Bosgårdsfallet

#6

Bosgårdsfallet

#7

Bosgårdsfallet

#8

Bosgårdsfallet

#9

Bosgårdsfallet

#10

Bosgårdsfallet

#11

Bosgårdsfallet

#12

Bosgårdsfallet

Tyvärr varade de här konditionerna bara i en någon dag. Vilket var synd. Det är sällan vi får riktigt vinterväder här i Halmstadstrakterna. Jag hade mer än gärna återvänt och fortsatt leta kompositioner, men vardagens gärningar pockade på.

TheInvisibleJackal

Postat 2024-03-03 19:13 | Läst 379 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Snö på Ön

Tönnersa

Hur blir man inspirerad att föreviga något man ser genom att fotografera det fenomen man stöter på i tillvaron? Vad är det som får mig att välja att lyfta kameran till ögat eller t o m sätta den på ett stativ och ta en bild av just det jag ser i kamerans sökare? Och sedan när jag kommer hem och laddar in bilderna datorn, vilket inte alltid av olika anledningar sker på en gång, för att titta på dem uppstår ibland funderingar inom mig varför fotograferade jag det här? Jag stirrar på bilderna och försöker erinra mig vad det var som gjorde att jag ville ta just de här bilderna. Många gånger är det helt blankt. Den inspiration jag kände när jag tog bilden vittrade till smulor som blåste bort i vinden i samma stund som jag tryckte ner avtryckaren. Bilden ter sig obegriplig. Är det, det som är inspirationens väsen? Dess flyktighet? Inspiration är något som kommer och något som går. Fast stundom funderar jag på om inte jag vissa gånger fotograferar för fotograferandets egen skull. Lystmätet att få titta in i sökaren, trycka ner avtryckaren och höra ljudet från slutaren. Själva den mekaniska processen blir det som är eftersträvansvärt. Ungefär som en rökare som försöker sluta röka och sätter en otänd cigarett mellan läpparna för ändå kunna förnimma delar av rökningens mekanik. Är det så även för mig som fotograferande att suget efter att få ta bilder ibland blir större än den kreativa processen att verkligen ta bilder? En del i den processen är också att inte ta bilder. Att ta ner sökaren från ögat, släppa avtryckaren och stilla konstatera att det här blir inte som jag föreställer mig det att det skulle kunna ha sett ut. 

#2

Ön

Är då inspiration frikopplat från kreativitet? De skulle kunna förefalla så, men stämmer det? Det kreativa mindsetet hämtar inspiration någonstans ifrån för att s a s kickstarta sig själv. Och det behöver inte var något stort och himlastormande. Det kan var en ljusfläck på ett löv som ger upphov till något i ens sinne som väcker en lust att skapa. Kreativiteten är väckt. För mig är inspiration och kreativitet intimt sammanbundna. Fast ibland saknas den här bindningen eller den kommer bara inte till stånd.  Inspirationen pekar och säger - "titta på det där!". "Ja...och?" undrar kreativiteten, som har bestämt sig för att ta siesta istället för att jamma iväg med det som inspirationen kommer med. Inspirationen vill ta bilder, men kreativiteten pallar inte att skapa dem. Med det sagt - utan att kreativiteten är med på tåget räcker inte ens all världens inspiration till för att skapa bilder. Det är dessa stunder då fotograferandet känns trögt. Inget händer. 

#3

Ön

Det är vid dessa tillfällen, det är lätt att hemfalla åt någon form av stimulantia för underlätta sammanbindandet mellan inspiration och kreativitet. För mig personligen handlar det inte då om att klunka i mig glas efter glas med rödvin eller ta en tur till limpistolens patroner för att kort därpå te sig som blek kopia av Juha Mieto i Lahti-VM 1978. Nej, min stimulantia är betydligt tyngre. Det är musik. 

#4

Ön

Frank Zappa sa:

“Information is not knowledge.
Knowledge is not wisdom.
Wisdom is not truth.
Truth is not beauty.
Beauty is not love.
Love is not music.
Music is THE BEST.”

TheInvisibleJackal

Postat 2024-03-02 21:07 | Läst 305 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Tönnersa

Tönnersa

Jag har en ledig måndag emellanåt och den här novembermåndagen var en alltför fin dag för att sitta inne. Således tog jag min kamera och begav mig iväg till Tönnersa strand. Min fru och jag hade varit och promenerat på stranden på helgen. Det är full möjligt att gå hela vägen ner till Lagans mynning. Inget vi gjorde den här gången. Vi hade inte heller några kameror med oss utan var mest ute för att röra på oss och få lite bukt med några extrakilon som klättrat ombord under hösten.

#2

Tönnersa

Vägen ner till själva stranden var ändrad och istället hade man gjort en ny stig. Den här stigen tangerade ett litet träskliknande område med en del istäckta små gölar eller pölar. Jag tyckte att det här området såg intressant ut och kände att jag ville återvände när tillfälle gavs.

#3

Tönnersa

Således är jag tillbaka. Det första fotoäventyret på egen hand efter operationen och med ordinarie packning i fotoryggsäcken. Kände mig lite mer rörlig än senast i Skäralid, men märker att både kondis och styrka är en bit bort. Njuter ändå att vara ute i naturen utan att behöva ta hänsyn till tänka på tid eller annat. Tiden förvisso, för det var rackans vad solen gick ner tidigt. 

#4

Tönnersa

#5

Tönnersa

#6

Tönnersa

TheInvisibleJackal

Postat 2024-02-28 15:01 | Läst 375 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa