Bosgårdsfallet i svartvitt

Många gånger när jag sitter och arbetar med bildbehandling funderar jag på hur ena eller andra bilden skulle se ut konverterad till svartvitt. En fundering jag hade även denna gång då jag suttit och arbetat med bilderna från Bosgårdsfallet. Skillnaden den här gången är att jag gått från steget att fundera till att göra slag i saken. Således går jag över de bilder jag redan redan har bildbehandlat en gång och testar att konvertera dem till svartvitt. Jag är långt ifrån någon expert på området utan drar i spakar och reglage tills jag tycker att jag får fram en bild som tilltalar mig. En del fungerar i svartvitt, andra åter inte alls. Åter andra bättre än färgversionen av bilden. 

#2

#3

#4

#5

För mig handlar det svartvita uttrycket om att skapa stämningar samtidigt som det ger mig möjlighet att ta ut svängarna mer än normalt. Jag kan inte säga att jag har hittat mitt sätt att uttrycka mig i svartvitt. Ibland känns den svartvita bilden mer som en humörsgrej. Eller sinnesstämning. Den svartvita bilden som en själens spegel. 

#6

#7

#8

#9

Om det nu skulle vara på det viset, varför då? Är det för att den svartvita uttrycket gör det lättare att skala bort oväsentligheter och istället lyfta fram och blottlägga det som är betydelsefullt? Frågan är då vad som är betydelsefullt? Jag vet inte. Jag bara dras till vissa motiv utan att jag i egentligen mening vet varför. Jag kan resonera mig fram till ett möjligt varför, men ändå inte fullt ut förstå varför jag valde just det utsnittet för min bild eller varför jag bildbehandlar bilden sedan på det ena eller andra viset. Det närmaste jag kan komma en förklaring är -  att det kändes bara bra på något sätt. 

#10

#11

#12

#13

Synnerligen vagt eller hur? Det är troligen mycket av mitt fotograferande i ett nötskal - "Det kändes bra".  Jag har lärt mig att jag inte är typen av fotograf som ger mig ut att fånga en i förväg visualiserad bild. Jag vet aldrig på förhand vilka bilder jag  kommer hem med. Jag kan åka till en bestämd plats för ett specifikt motiv, men väl på plats tar improvisationen överhand. Det är så jag gillar att fotografera. Det är så jag trivs att fotografera. Det är så fotografi blir lustfyllt för mig. Det är den okända utkomsten som driver mitt fotograferande. 

#14

TheInvisibleJackal

Bosgårdsfallet III

Bilderna i det här inlägget är tagna vid samma tillfälle som det förra för ett litet tag sedan.  Samtidigt som jag var intresserad av ta upp mig till en särskild del av fallet började jag även att intressera mig för separata delar av fallet. Plocka ut vissa delar som drog min blick till sig. Jag har oftast två objektiv med mig ut. Jag faktiskt två kamerahus. Det ena med en telezoom, som vid som sådana här tillfällen kommer väl till pass. 

Jag började med en brännvidd som är något vidare; om man nu kan kalla 100mm för en vidare brännvidd, och arbetar mig fram till 400mm. Därmed inte sagt att 400 mm är den ultimata brännvidden. Det kanske är 240 mm, 300 mm eller varför inte 180mm. Lika lite som att sätta på ett 10-stops ND filter innebär att nu blir det bra, innebär det samma sak att direkt ställa in brännvidden på 400mm. Motivet och vad man vill göra med det motiv man har framför sig spelar en avgörande roll för vilken brännvidd man väljer och slutartid. Personligen gillar jag att använda slutartider mellan o,3 - 0,8 sekunder när jag fotograferar vattenfall. Jag gör det eftersom det som fascinerar mig är hur vattnet formar sig. Samtidigt vill jag också få fram texturen i de draperier som de längre tiderna ger upphov till. Det är inte kraften i ett vattenfall jag vill skildra utan det är den bildmässiga musik som skapas i storleken och intensiteten i de olika vattendraperierna. Vattnets melodi. En mental inspirationskälla för mig härvid är Ernst Josephsson målning - "Strömkarlen". En målning jag ofta återkommer till i tankarna. Det vatten som faller i den här målningen finns där, men det dominerar inte. Det är en del av den större kompositionen. Strömkarlens fela sänder spröda toner ut över omgivningen. Det är inte trummornas dån vi hör vid betraktande av "Strömkarlen".  Den musik som Strömkarlen skapar är det stilla vemodets musik.

Det fallande vattnet i mina bilder intar dock oftare en mer dominerade roll, även om jag strävar efter att försöka få fram samspelet mellan det fallande vattnet och dess miljö i form av klippor, hällar och block. Inte heller jag söker trummornas dån. Snarare en stilla melodi som manar till en långsam dans mellan hårt och mjukt.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Åter till fallet

En av de punkter som fanns med på Fotoklubbens vårprogram var en tur till just Bosgårdsfallet. En lördagsförmiddag i april. Då jag i mitt yrke regelbundet jobbar lördagar inföll givetvis denna programpunkt just en sådan här jobblördag.  Jag kände ändå god lust att köra upp till fallet och fotografera det jag inte riktigt hann med förra gången. 

Jag hörde därför av mig till en fotokompis i klubben helgen före Fotoklubbens utflykt, och undrade om han var intresserad av hänga med. Det var han såklart. Ett vattenfall är ett vattenfall. Ett par timmar var vi där och njöt med fotografens bästa vänner - stativ, ND-filter och trådutlösare. 

#2

Även den här gången klättrade jag upp vid sidan av fallet. Jag ville undersöka om det var möjligt att ta sig fram till det där stället där jag förra gången hade sett ett fritt fall på cirka två meter.

#3

Det var det. Det precis med lite trixade att få rum med stativet på en liten avsats lite nedanför det fria fallet. Kompositionerna var dock begränsade. Idealet hade kanske varit att ta sig över till motsatta sidan, men det såg ut att var lite väl riskabelt och sedan vet man ändå inte om gräset är så grönt som det verkar på andra sidan när man väl tagit sig dit.

#4

#5

#6

Efter att tagit en del foton på det fria fallet tog jag vidare upp och gick så småningom över en bro och ner på andra sida och slutligen tillbaka till bilparkeringen. Funderar ibland på om ett skulle vara idé och besöka fallet så här års i juni-juli. Det har inte regnat något nämnvärt, men det skulle vara intressant hur fallet ter sig lite mer avskalat. Ofta fotograferat man fall in anslutning till vårfloden, vilket många gånger är en upplevelse, men kanske är det intressantare att leta efter olika detaljer i fallet när det är lite lugnare. Detaljer som faller liksom utanför radarn när man är ställd inför den brusande kraften i ett vårflodsfyllt vattenfall. Jag letade förvisso redan den här gången efter olika detaljer. Mer om det i kommande inlägg.

TheInvisilbeJackal

Bosgårdsfallet

På vägen hem från Småland bestämde vi oss för att göra en del stopp. Efter att ha fikat vid en sjö lite före avfarten intill Hylte tänkte vi att det kunde vara intressant att svänga av emot Bosgårdsfallet strax utanför Torup. Vi har varit där tidigare för kanske en 12 - 15 år sedan och på sommaren. Det var betydligt mer vatten nu och nu kunde man verkligen tala om ett fall. 

Och det bästa av allt var vi hade fallet helt för oss själva. 

#2

#3

#4

#5

#6

När jag fotar rinnande vatten med längre slutartid tar jag inte per automatik fram ett 10-stops ND-filter utan jag letar en möjlighet att kunna fotografera med en slutartid mellan 0.4 - 0.8 sekunder. Ett 4-stop ND-filter passade därför ofta mitt syfte bättre. Varför väljer jag ett 4-stop framför ett 10-stop? Det beror framförallt på hur jag vill gestalta det rinnande vattnet. Jag vill att vattnet ska en struktur och jag vill att det ska synas att det är ett rörligt medium. Det är i varje vad jag strävar efter när jag fotar vatten som på olika sätt är i rörelse. Det är det som triggar mig när jag söker utsnitt och kompositioner.

#7

#8

#9

#10

#11

Mot slutet av vår vistelse började jag närmare på olika delavsnitt av fallet.

#12

#13

#14

#15

Det går även att klättra upp bredvid fallet och komma upp ovanför det stora fallet. Stigen upp är ganska brant, men det finns ett grovt rep som man kan hålla sig när man sig upp.  Det övre delen av fallet som inte syns där nere ifrån är ganska flackt.

#16

Däruppe finns dock ett bit av fallet där vattnet kastar sig nedför en ca två meter hög avsats i ett fritt fall innan det fortsätter vidare nedför  det stora fallet nedströms. Den här gången blev det inte tid att försöka ta sig närmare, men nästa gång ska jag försöka göra det. 

TheInvisibleJackal

På landet i Småland

Rådjur

Vi var uppe och firade påsken i år hos mina föräldrar i Småland. De undrade om vi var intresserade av följa med på liten biltur. De har några rundor de brukar köra emellanåt för att se om de kan få syn på några djur. Det är mamma som ser dem först. Pappa är inte lika intresserad, men han gillar att köra bil och titta på olika små torp och gårdar.

"Där bodde Fridolf. Han var först med köpa traktor. En grå Ferguson tror jag det var.  Eller kanske blå? Han tyckte i varje fall att traktorn var rasandes grann så han nändes inte köra med den till en början. Hästen fick duga ett tag till, men så blev den dålig och slaktaren fick komma. Då började han använda Fergusonen".

#2

Rådjur

Det hade ryktats om en tur på landet för titta efter djur så jag hade mig telet också. Mamma ser inte lika bra längre. Ibland är det en sten och ibland är ett rådjur.

#3

Fälthare

#4

Rådjur

#5

Rådjur

Det är mycket rådjur på fälten den här kvällen. På ett fält kan jag räkna till nio stycken.

#7

Trana och rådjur

Tranor ser vi vandra omkring i par lite här och var. Flera av dem häckar troligen på Store Mosse, som inte ligger speciellt långt bort. I tonåren brukade jag och en kompis cykla dit. 

#8

Trana

#9

Rådjur

TheInvisibleJackal