TheInvisibleJackal

Foton på fåglar och landskap men även en del annat som kommer framför linsen emellanåt.

April i Småland

Stare

Vid påsktid gjorde familjen en visit till mina föräldrar i Småland. Jag hade med mig kameran mest av gammal vana. Hade inte direkt några planer på att stolpa iväg någonstans med min hälsporre, men det kändes på något sätt dumt att inte ta med den. 

Ett 50-tal meter från deras hus finns det en liten hage, som längre fram brukas av ett obestämt antal får med tillhörande lamm. Dock icke än i år. Kanhända fåraktiviteten å denna hage ligger i träda detta år. Kanske har ulven slukat dem allesamman.  Eller så må de ha flytt fältet eller kanske blivit befriade av  ULL (Universal Liberation of Lambs).

Till den här lilla hagen lockades jag att ta med mig kameran av en stare som kikade ut från ett hål i ett träd på starars vis.

#2

Skillingaryd

Ett litet stycke längre fram var det möjligt att ta steget in själva hagen, vilket jag gjorde och den bäck som rinner igenom hagen fick därigenom också ett annat intresse från min sida. Även om jag ofta tyr mig till vattendrag ock liknande i min fotografering är det inte alltid som det vatten som kommer min väg fångar mitt omedelbara intresse.

#3

Gropabäcken

Jag följde sagda bäck motströms för att se vad det kunde ge. Den var inte bredare på sina ställen att jag kunde ta ett kliv över utan större besvär och ta en annan väg som till synes lättare väg tillbaka än den jag först anträdde. 

I denna min utforskargärning i det lilla kom jag uppå ett litet vattenfall. Stativet hade jag inte med mig. Det låg hemma. Genom att välja lägsta ISO och en riktigt liten bländare kunde jag få till en hyfsad slutartid som jag förmådde expediera på frihand med telezoomen. 

#4

Gropaböcken

Ackompanjerad av det trivsamma porlandet fortsatte jag mitt lilla utforskade.

#5

Gropabäcken

#6

Gropabäcken

Att stå och följa vattnets väg var lätt hypnotiserande. 

#7

Nötväcka

Väl åter i föräldrahemmet såg jag en nötväcka sitt i trädet utanför köksfönstret. På vinst eller förlust tog jag en bild genom fönstret. Kanske inte den snyggaste av bakgrunder, men nötväckan slog an stilfull pose trots det.

TheInvisibleJackal

Postat 2022-05-10 18:10 | Läst 181 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

En stunds frånkoppling

Laxvik

En oktoberkväll efter jobbet förra året kör jag och hustrun iväg ner till havet. Hon för att träna på ICM och försöka få bilder till fotokursen som hon går och jag för att leka med slutartider och ND-filter. Havet var tillmötesgående såtillvida att det befann sig i rörelse. Det är alltid tacksamt när man vill använda slutartider som kräver stativ och trådutlösare. Fast den här gången ville jag ha något mer än att fånga ett mjölkigt hav. Det är så lätt att sätta dit det kraftigaste ND-filtret  man har och låta sig drivas iväg och tjusas av de långa exponeringstiderna som uppstår. Jag ville nu försöka fånga havets kraft men också dess lugn. Slutartiderna jag hitintills använt mig passade inte för detta utan istället fick jag experimentera mig fram till någon jag tyckte passade bättre för det jag ville. 

Det här är en typ av fotografi som jag uppskattar. Att leta efter något som man inte riktigt kan sätta fingret på, men som man ändå har en känsla av att just så vill jag fånga mitt motiv. Ett utforskande av kamerans och de övriga fotografiska tillbehörens möjligheter. Det blev inte många bilder, men jag känner att det har varit en mycket givande stund och jag umgås med tankar på att snart återvända för att fortsätta mitt utforskande. Klippor, stenar, stränder och vatten som rör sig har fångat mitt intresse på ett nytt sätt. Och jag är nyfiken på vart det kan föra mitt fotograferande. 

Nu har det tyvärr inte kommit att bli något fortsatt utforskande p g a min skadade höger axel. Den har blivit bättre, men ännu har jag inte tagit i min kamera. Det är nu drygt tre månader sedan jag senast höll i den. Häromdagen höll jag förvisso i min frus kamera. Den är något lättare än min egen. Jag tog inga bilder utan det var mer känslan av hålla i en kamera igen och känna att det går och för första gången på länge kände jag att det gick. Lite mödosamt, med det gick. Snart kanske det kan vara möjligt att ge sig ut med kameran och något av de lättaste objektiven. Jag när hopp om kunna börja fotografera igen inom en inte alltför avlägsen framtid.

#2

Laxvik

#3

Laxvik

#4

Laxvik

#5

Laxvik

#6

Laxvik

TheInvisibleJackal

Postat 2022-02-15 15:23 | Läst 368 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Flammafallet

Flammafallet

Det finns två vägar som leder till Flammafallet. Vi prövade båda. Den första som leder intill ett litet kalhygge uppvisade inte några större spår efter att det skulle kunna finnas ett vattenfall i närheten. Troligen får man gå en bit. Frågan är bara åt vilket håll. Den här gången valde vi bort den här vägen.

Den andra vägen innebär att man kör förbi några små stugor med några förvånade danskar. Den leder fram till en bro över Krokån som fallen ligger i. Bron såg lite skraltig ut tyckte vi. Istället valde vi att ställa bilen en bit hitom bron och sen gå mot vad vi förmodade att fallen kunde ligga. Vi följde Krokån så gott det gick och åt det håll som vi anade att fallet skulle kunna vara. 

Efter att ha gjort valet att ta oss in på en skogsstig en bit längre fram hördes strax ljudet från forsande vatten. Vi var på rätt väg.

Det svåra när man kommer till sådana här platser är att det finns ett begränsat antal ställen att fotografera ifrån, vilket gör att bilderna blir ganska så snarlika varandra. Jag skulle tro att om man väljer att lokalisera fallen från den första vägen får man kanske något fler ställen att fotografera ifrån. I varje fall som det såg ut från den sida vi nu befann oss, men samtidigt gräset är ju som bekant alltid grönare på andra sidan.

#2

Flammafallet

#3

Flammafallet

#4

Flammafallet

#5

Flammafallet

TheInvisibleJackal

Postat 2021-10-13 18:23 | Läst 406 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Gårdshult

Gårdshult

Gårdshults naturreservat har kommit att bli ett andningshål. En plats att komma till för att låta själen få lite ro. Därför har det blivit att vi har åkt dit lite då och då. Det är inte speciellt långt hemifrån. Och även om vi inte fotar varje gång är det skönt att bara vara där några timmar.

Nu senast tittade vi efter liljekonvaljer. En del hade börjat slå ut, men fortfarande var det mycket knopp. Får se om det blir att vi kan köra dit igen i helgen.

Ån Assman rinner genom en del av reservatet. Vid ett par ställen som jag idag känner till kan man komma relativt nära. Assman har ett många gånger kraftigt flöde och förekommer fler både större och mindre fall längs vägen. Jag bestämde mig den här gången för att följa en bit av Assman på dess väg. 

Första bilden här ovan är ifrån den första platsen där man kan komma nära. Det är en ganska begränsad yta man ställa upp stativet på. Istället blir det att jobba med olika vinklar. Bron som syns i bild är också en möjlig plats att stå på. Jag har dock inte funnit någon komposition som jag är nöjd med därifrån än.

#2

Gårdshult

Assman fortsätter med god fart över ett litet fall. Själva fallet ser man bäst uppifrån vägen. Att ta sig ner för att försöka fota det är inte det lättaste. På den sidan som tillhör reservatet är det sankmark och marken på andra sidan, där det nog skulle kunna finnas något lämpligt ställe att fota ifrån, är privat.

#3

Gårdshult

En bit nedströms kan man gå ut på en liten udde som delar upp Assmans flöde i två armar. Strax före delningen är Assman bred och lite loj. Flera stenar sticker upp här och var. Kanske kan det vara bra tillhåll före såväl strömstare som forsärla. Det var inga där den här gången. Kanske en annan gång. Endast en sädesärla stod vippande med stjärten på en sten.

#4

Gårdshult

#5

Gårdshult

När det åter blir trängre i bäckfåran efter delningen i kombination med ett litet nytt fall tar Assman åter fart och rusar skummande förbi.

#6

Gårdshult

Efter litet tag är det åter lugnare. Det har också blivit betydligt djupare.

#7

Gårdshult

Den andra armen som udden delade Assman i kommer fram under en gammal bro. En del av denna arm återupptar sällskapet med vattenmassorna i den första armen och en del tar sin egen väg.  Båda armarna rinner strax utom synhåll. Den andra den smalare är synlig ett tag, men då från privat mark.  På andra sidan bron är marken privat. Följer man stigen i reservatet, går den efter hand allt längre ifrån Assman, som endast undantagsvis skymtar till ibland emellan träden.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-06-11 15:00 | Läst 639 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Ute bland klipporna

Stensjöstrand

Vår sista stund var kommen. De människoätande fåren hade sett oss och gick till attack på bred front.

Det är vacker majkväll. Kall såsom maj hitintills har varit den här våren. Vi är ute för lufta våra kameror. Vi har ingen aning om vad vi ville fotografera. Jag kände ingen direkt uttalat längtan efter att fotografera något specifikt. Att köra till Stensjöstrand några mil norr om Halmstad passar bra vid sådana tillfällen. Miljön där brukar ofta locka fram kameran ur ryggsäcken. 

#2

Stensjöstrand

Den här gången var det föreståndarna för skötseln av det öppna landskapet som gjorde att kameran åkte fram. Det är lustigt det där att bara kameran tas fram börjar också många gånger tankarna komma på olika motiv och kompositioner. Det är som den där bubblan idrottsmän går in i när det gäller att prestera och samtidigt inte. För istället för att stänga ute intryck jobbar jag på ta in intryck och bearbeta dem till något fotografiskt. 

Fast ibland hjälper inte det heller eftersom tycker man att antingen har allting redan fotograferats av andra eller en själv.

"Enhörningar och sjöjungfrur, - bah, det har jag redan tusentals bilder av."

Andra gånger fastnar man direkt i något enastående fantastiskt som bara måste fotograferas. Inte i bara i en vinkel utan i sjuttioelva andra. Man är helt hänförd.

En hänförelse som inte alltid är lätt att förmedla, särskilt inte om man lyriskt visar upp den 118:e bilden på samma sten för några inte lika fullt entusiastiska personer. Då är det inte långt borta att dessa börja sträcka sig efter telefonerna och slå numret till män i vita rockar. Män vars primära syfte är att hjälpa en att klä på sig en tröja med för långa ärmar.

#3

Stensjöstrand

Den här gången valde vi istället att vandra den smala vägen även om den bitvis var beströdd med fårlort, men det kunde varit värre. Det kunde ha varit koskit. Under inflytande av rejäl koskräck vet jag att det inte blir några bilder alls mer än då kanske några ofrivilliga ICM-bilder. 

#4

Stensjöstrand

Fortfarande vet jag inte riktigt vad jag vill fotografera. Jag rör mig i landskapet och tittar än på ena än på det andra utan riktigt kunna bestämma mig för en stenbemängd liten kulle 

#5

Stensjöstrand

eller för en stenomgärdad liten hamn.

#6

Stensjöstrand

Efter en stunds vandrande kommer vi allt närmare havet. Det som ser ut som det skulle kunna finnas något där att fotografera. Hur som helst, vi väljer att stanna här. Ta en liten matbit, prata lite och fundera.

#7

Stensjöstrand

Efter lite klivande hit och dit bland klipphällarna  kommer jag fram till att jag nog vill ta några långa exponeringar på havet och klipporna. Stativet plockas fram när jag bestämt mig för var jag vill ställa det. Trådutlösare och filter tas fram ut ryggsäcken. Solen har letat sig fram och lyser upp den bit som har valt att fotografera. Precis som jag vill ha det.

#8

Stensjöstrand

Samma motiv som ovan. Jag har ändrat kompositionen något. Fast nu är det en kvart senare och solen lyser inte längre upp klipporna.

#9

Stensjöstrand

Den sjunkande solen är det sista jag fotograferar innan jag packar ihop. Det var längre att gå tillbaka till bilen än vad jag hade trott. När vi kom fram till bilen var det nästan så att pannlampan hade behövts den sista bilen.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-05-30 21:30 | Läst 507 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 Nästa