TheInvisibleJackal

Foton på fåglar och landskap men även en del annat som kommer framför linsen emellanåt.

Norröver I - Knuthöjdsmossen

Knuthöjdsmossen

Efter att de senaste åren spenderat semestern på Öland vände vi i år blickarna norröver. Fast när  jag sitter och skriver detta lyssnar jag på Boubacar Troaré  känner jag en stark längtan tillbaka till Afrika. Det är märkligt hur musik kan skapa starka känslor. Jag blir alltid påverkad av musik. Mer än mycket annat. Jag märker att jag inte blir lika påverkad när läser en text bortsett från poesi då. Bilder kan ibland skapa något som skulle kunna liknas vid det som jag känner när jag lyssnar på musik.

Jag pratade med min fysioterapeut om våra planer innan jag åkte med tanke på min hälsporreproblematik. Rådet var att jag skulle ha bra på fötterna och undvika att gå för långa sträckor. Max fem kilometer tyckte hon, för att jag inte skulle överanstränga min fot. Ja, det skulle nog inte vara så svårt att lyda de här råden. Sedan kommer det här med verkligheten. Den först resan man gör är den längs kartan där man ger sig ut på imaginära vandringar som varken ter sig inte särskilt ansträngande eller särdeles långa. Liksom en måltid även förtärs med ögonen görs en vandring  först i föreställningarnas värld. Planer görs upp kring intressanta miljöer att fotografera. Om det är görligt att ta sig till dem kommer i senare skede.

Första anhalten för norrgående färd var det lilla samhället Hällefors med den intilliggande Knuthöjdsmossen. Efter att ha suttit ett gott antal timmar i bilen denna första resdag, begav vi oss, efter en snabb inpackning på boendet och mer fotopraktiskt ombyte, iväg till mossen. 

Vi hade både läst och fått oss berättat om denna mosse och våra förväntningar var därför därefter. Redan innan vi hunnit ta mer än ett tiotal steg hörde vi smålommarnas klagande läte. 

#2

Knuthöjdsmossen

Vilken utrustning ska man ha med sig på en sådan här resa där vi kommer att besöka lite olika platser och där det förmodligen blir en hel del gående. Oavsett vilket var valet av utrustning något som också skulle avspegla sig i packningen. Då jag vet att har en förmåga att ibland packa med mig för mycket var det den här gången där en hel del vandring i kuperad terräng, extra viktigt att försöka låta bli att ta med s k "bra-att-ha-utifall-att.."-saker i kameraryggsäcken. Av ren envishet kan jag bära på mer än jag behöver längre sträckor än vad som egentligen är trivsamt. Jag vet också följderna - mindre fotograferande och istället mer stånkande och svettande under utrustningens kilomässiga börda. 

Frågan jag ställde mig när jag började packa min kameraryggsäck var således vad brukar jag fotografera. Jag vet vad brukar fotografera för det mesta nu för tiden. Det är landskapet, skogsmarker och träd. Kanske något djur eller fågel om jag får chansen. Jag tömde hela ryggsäcken och började stoppa i saker jag som jag vet sedan tidigare att jag kommer att använda. Två kamerahus. Ett med 24 - 70 och det andra med en 100 - 400. Har kommit fram till att det passar mig bra att ha med två kamerahus. Skulle givetvis blir lättare om jag lämnade det ena hemma. Har också gjort det och upptäckt att jag saknar det ena. Filter. Trådutlösare och L-bracket. Extra batterier och minneskort. Regnskydd. Stativet så klart. Ja, det gick bli det. Med den här utrustningen kände jag att jag nog skulle klara mig i de flesta situationer samtidigt som jag inte bröt ryggen av mig i släppande av densamma.

#3

Knuthöjdsmossen

Rundsileshår.

En kort bit in på stigen kände vi något som högg efter våra vader. Det var de köttätande växterna som skulle finnas på mossen. Efter att sjungit - "Sov du lilla videung" - lugnade de ner sig och lät sig avporträtteras. 

#4

Knuthöjdsmossen

Rundsileshår.

#5

Knuthöjdsmossen

Storsileshår.

#6

Knuthöjdsmossen

Vi lämnade efter tag sileshåren för sig och började vandringen ut på mossen. Även om sileshåren var spännande var det inte för dem jag kommit till Knuthöjdsmossen. 

#7

Knuthöjdsmossen

#8

Knuthöjdsmossen

Det var för trädens skull

#9

Knuthöjdsmossen

och alla små gölar. Mycket snabbt kom jag att finna att den här mossen tilltalar mig mycket. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Det är något som inte riktigt låter sig fångas med ord. Kanske ett stämningsläge. Något som slår an en sträng av välbefinnande hos mig. Att vandra här på spången fyller mig med en inre frid. Långt bort är vardagens trivialiteter och monotomma upprepningar. Världen är ny.

#10

Knuthöjdsmossen

#11

Knuthöjdsmossen

Knipa

Smålommarna hördes lite då och då. Någon av dem flög emellanåt över huvudet. Huvudet nedböjt. Näbbhalvarorna åtskilda för låta det klagande lätet klinga ut över mossens alla små vatten. Ett ensamhetens klagorop.

"Artfränder

här är jag.

Se mig.

Artfränder,

hör mig.

Här är jag.

Ser ni mig inte 

artfränder?

Hörs jag inte?"

#12

Knuthöjdsmossen

Det som är rakt, skall i tid bli böjt sa alltid min morfar. Jag vet inte om det var mossens tallar han hade i åtanke då. Kanske var det dem han tänkte på ändå i egenskap av skogsvaktmästare.

#13

Knuthöjdsmossen

#14

Knuthöjdsmossen

#15

Knuthöjdsmossen

#16

Knuthöjdsmossen

Själv blir jag hänförd över dessa tallar och det kan mycket väl vara så att jag tog några bilder för mycket. Det svårt att låta bli att inte göra det. Kan ibland känna en större längtan efter att fotografera träd än fåglar, som trots allt var upprinnelsen till att jag började överhuvudtaget en gång. Att försöka på bild fånga de fåglar jag såg genom kikaren. 

#17

Knuthöjdsmossen

#18

Knuthöjdsmossen

#19

Knuthöjdsmossen

Det är märkligt det här hur min fotografiska inriktning har kommit att börja vrida sig bortifrån det som upptagit stora delar av min fritidssysselsättning sedan tidiga tonåren. Fåglarna och deras varande. Jag alltjämt intresserad av dem, men inte på samma vis längre. 

#20

Knuthöjdsmossen

#21

Knuthöjdsmossen

#22

Knuthöjdsmossen

#23

Knuthöjdsmossen

#24

Knuthöjdsmossen

#25

Knuthöjdsmossen

#26

Knuthöjdsmossen

Det har varit en lång dag och även om det är oerhört lockade att stanna en stund till har blivit dags för oss att återvända till vårt boende och förbereda oss nästa besök på mossen. Den här gången tidigt på morgonen. Dimman lockar.

TheInvisibleJackal

Postat 2022-10-13 11:12 | Läst 299 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Det kryper något...

Bastardsvärmare

Sexfläckig bastardsvärmare

Hösten är kommen. Löven har börjar anta sina färger. I mina arbete med att  redigera bilder lever alltjämt sommaren kvar. Bilderna i det här inlägger härrör från en tid då jag och min fru ännu hade semester. Tror till och med att vi kanske nyss hade påbörjat den, då vi i år hade sen semester. Det var dock nära att det blev något inlägg alls.

Jag  vet inte hur ni andra brukar göra, men jag skapar ett inlägg genom att först ladda upp de bilder jag tänker ha med och sedan när jag finner tiden för det skriver jag själva texten.

Eftersom det har blivit en del fotade i sommar har jag därför laddat upp rätt många bilder till lite olika inlägg som kommer att dyka upp här framöver.

Varför var det då nära att det inte blev något alls? 

En dag när jag skulle starta min dator var den inte upplagd för att låta starta sig, den höll sig tyst och stilla. Vad jag än testade med gick det inte att starta den. Startknappen hade upphört att fungera vad det verkade som. I varje fall syntes det så.  Jag hade laddat upp en del bilder dagarna före, men många återstod att ladda upp till kommande inlägg.

Tack och lov har jag back-up på alla min RAW-filer och nästan alla gjorda bilder. Jag säger nästan. Kvar i datorn låg de senaste bilderna. De hade jag inte gjort en back-up på.  Jag har även en back-up på LR-katalogen så dessa bilder kunde jag bara exportera på nytt är jag väl skaffat en ny dator. Efter en del letade och andra ting som ska till när en ny dator ska införskaffas slog jag till.

Efter gjort diverse installationer var det dags att ladda ner LR på nytt, vilket inte var något problem. Det enda LR frågade om var den skulle uppdatera min katalog. Ja, det kanske inte är så dumt tänkte jag och klickade "OK". Det var nog dumt gjort ändå, för LR hittade inte mina bilder för vare sig  2021  eller 2022. Det fanns ingenting. Däremot kunde jag få fram mina bilder från 2015 - 2020. Det var inga problem. Jag behövde bara söka efter dem eftersom LR inte kände igen disken de låg på. De tog bara några minuter att få LR att förstå att nu ligger dessa bilder på diskar med det här namnet istället. Bilderna och bearbetningarna för 2021  och 2022 lyste dock fortfarande med sin frånvaro.

Jag kontaktade en fotokompis i klubben och frågade om han kunde hjälpa mig. Jodå, det var inga problem. Vi satt i par timmar och prövade och testade det ena och det andra, men nej vi kunde inte hitta bilderna. Jag har back-up på dessa RAW-filer så det var väl bara att importera de här två årens bilder på nytt började jag resignerat konstatera. Alla bearbetningar jag gjort fick jag därmed också betraktas som försvunna och jag skulle istället bli tvungen göra om dem. Inte så lätt precis. Inte bara med tanke på tidsaspekten med själva arbetet i sig, utan även på den frustration som kan uppstå när jag försöker göra en bild som jag tror att den såg ut första gången samtidigt som jag känner att det ändå inte är riktigt rätt bearbetning av den. Minnet av en tidigare skulle liksom kunna sätta käppar i hjulet för en ny bearbetning av samma bild. 

Djup suck alltså!

Innan jag satte igång med det här trista arbetet med att importera dessa bilder på nytt in till LR. Tog jag mig en lite fika. En rejäl bit banansockerkaka och lite granatäppelté. Satte på en live-platta från 1971 med Grand Funk Railroad på stereon. Vred upp volymen för att blåsa ut obehag, ångestkänslor och annat innan jag satte igång med det bistra arbetet.

Det var då det slog mig.

Jag kan inte vara ensam med detta problem. Det måste ha varit andra som upplevt samma sak. Var gör man då? Försökt med Adobes egna sidor hade jag redan gjort utan lycka. Jag gick då till Fotosidan och forumets sökfunktion och skrev in en söksträng. En bit ner i svaren till en person som hade samma problem stod de förlösande orden - back -up:en på LR-katalogen komprimeras till den zipfil som måste extraheras för att den ska bli läsbar. Jag visste var jag hade min back-up. Nu var det bara att extrahera den och voilá - där var alla mina bilder för 2021 och 2022  med bearbetningar och allt. Med ett leende som gick från öra till öra kände jag hjärtat ta ett glädjesprång.

#2

Fjäril

Citronfjäril

Nu åter till  det här inläggets egentliga handling.

Semestern hade börjat och på något sätt kände vi att borde göra något av det. Vädret var fint och solen värmde lagom mycket. En cykeltur skulle inte vara så dumt resonerade vi. Frågan vara bara vart? Och skulle vi ta med kamerorna? Att ta med kamerorna var självklart och strax kom vi på vart vi skulle cykla.

#3

Fjäril

Kartfjäril

En och en halv mil; ungefär, öster om Halmstad ligger den lilla gården Björkelund. En liten plats som står under Naturskyddsföreningens förvaltning. Det är ett litet fint ställe med mycket växter, en del fåglar finns att se också i området. 

Min makrointresserade äkta hälft drog sig åt blomprakten. För egen del hade jag inte direkt någon aning om vad jag ville fotografera, men det gav sig av sig självt tämligen omgående.

#4

Fjäril

Kartfjäril

Det visade sig att bland blommorna flög en hel del fjärilar och eftersom jag är svag för dessa små flygande varelser föll det sig bara helt naturligt att det var dem jag skulle fotografera.

#5

Fjäril

Troligen en vitfläckig guldvinge.

#6

Fjäril

Silverstreckad pärlemorfjäril.

#7

Insekt

Brun mulmblomfluga (är dock inte säker på det).

Det fanns inte bara fjärilar av olika slag utan det fanns även en del andra i mitt tycke intressanta insekter.

#8

Fjäril

Silverstreckad pärlemorfjäril.

#9

Insekt

Fönsterblomfluga.

Framförallt fanns det en del spännande och annorlunda flugor. Kanske inte speciellt annorlunda för en flugkonnässör. Jag kan inte direkt påstå att jag själv tidigare har lagt någon större energi på att närmare studera de flugor som snurrat omkring min person eller i dess närhet. Snarare har jag varit mer inriktad på att förpassa dessa flugor till de sälla jaktmarkerna. Hur sällsamt var det inte att bland flugorna upptäcka en tidigare oanad färg och mönsterprakt. Otroligt fascinerande. 

#10

Insekt

okänd Blomfluga.

#11

Insekt

Fönsterblomfluga och vanlig stickfluga.

#12

Insekt

Fönsterblomfluga.

#13

Insekt

Svårt att avgöra men myggan på bilden skulle kunna vara en Trädhålsmygga tillsammans med en Häggspinmal.

#14

Insekt

Häggspinnmal.

#15

Blomma

Sommarrudbeckia?

Nej, här sitter det ingen insekt. Jag blev bara fascinerad av den här rudbeckians uppenbarelse.

#16

Bastardsvärmare

Sexfläckig bastardsvärmare.

Jag vet inte hur många timmar som förflöt ibland alla fjärilar och flugor. Jag vet bara att det var en lyckad fotoutflykt. Återigen fick jag mig förevisad att det bästa är att åka till en plats med öppet sinne och låta sig fångas av stunden. Det är nog därför jag sällan lyckas hålla fast vid i förväg utvalda motiv. Det blir en slags låsning som förhindrar mig att se vad en plats har att erbjuda fullt ut. Det passar mig bättre att improvisera i stunden. Då kan jag bli hänförd och gå in i min kreativa bubbla och så kommer bilderna till mig utan jag behöver jaga efter dem. 

TheInvisibleJackal

Postat 2022-10-06 12:52 | Läst 279 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Öland i maj VI - sista dagen

Ölandsbron

Att se Ölandsbron sträcka ut sig mot fastlandet fyller mig många gånger med en smula vemod då det betyder att Ölandsvistelsen den här gången är över. När man kommer och kör upp på bron och passerat puckeln och man ser Öland breda ut sig framför en väcks känslor som ibland kanske kan liknas vid de man hade som barn och fick lov att gå in i den stora leksaksaffären som syntes ha allt mellan himmel och jord. 

Ölandsäventyret är över för den här gången. Medan jag packar bilen tar frun hand om den sista biten städning innan vi checkar ut ur den lilla fina stuga vi hyrt några dagar.

Innan vi styr bilen över bron och vidare färd mot hem och jobb kör vi den knappa milen till Borgs ängar för ett sista besök. Vi har valt att gå upp tidigt den där resdagen för att hinna med ett morgonbesök vid Borg innan hemfärd. 

Frukosten intar vi i det gröna. Det är trevligast så.

#2

Humleblomster

Humleblomster

#3

Teveronika

Teveronika

#4

Gullviva och Orkidé

Gullviva och Sankt Pers Nycklar

#5

Orkidé

Johannesnycklar

#6

Orkidé

Sankt Pers nycklar med blomkrabbspindel

#7

Orkidé

Ängsnycklar

#8

Orkidé

Johannesnycklar

TheInvisibleJackal

Postat 2022-07-19 18:48 | Läst 324 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Öland i Maj V - på jakt

Orkidé

Göknycklar

Det är inte i svinottan, men solen har inte varit alltför länge över horisonten. Vi har kommit överens med våra vänner att träffas på Station Linné. Ett bra ställe eftersom även de fotograferar. Vi hittar en del orkidéer vi känner för att fotografera. 

#2

Orkidé

Adam & Eva. Här en Adam.

Vi fotar och pratar om än det ena, än det andra och på något sätt kommer vi in på växtskydd och hur begärliga en del växter är. Särskild då just orkidéer. Det har hänt mer än en gång att några rejäla stolpskott grävt upp orkidéer för att försöka plantera dem i sina trädgårdar. Något som är dömt att misslyckas. 

"En del orkidéers växtplats hålls därför hemliga."

"Jag känner till en sådan, men det är trettio år sedan jag var där. Jag tror att jag kan hitta dit igen.  Är ni sugna på att se om det går att hitta den på nytt?"

Absolut tyckte vi. 

 

#3

Guckusko

Guckusko

Vännens minne visade sig vara gott.

Och där var den skogens drottning. Det kändes nästintill overkligt att se den. Norröver växer den ymnigt på sina ställen, men på Öland är den en stor sällsynthet som få vet om var den växer. Just för att förhindra att den grävs upp av "trädgårdsintresserade". Eftersom växtplatsen är hemlig. Tänker jag inte heller avslöja den.

#4

Guckusko

Guckusko

#5

Guckusko

Guckusko

Det var på något märkligt sätt svårt och nästan lite motigt att packa ihop kamerautrustningen och lämna guckuskon. Det var dags ändå. Det var hög tid att hitta någonstans att äta.

#6

Fjäril

Ängsnätfjäril

Efter en mycket behövlig och trevlig lunchpaus bestämde vi oss för att köra till Södra Greda för att se vad det kunde ge. Vårt fotosällskap hade inte varit där förut.

#7

Backsippa

Backsippa

#8

Krutbrännare

Krutbrännare

#9

Humleblomster

Humleblomster

#10

Landskap

Även den här dagen syntes himlen dra ihop sig. Det fanns både ena och andra att fotografera, men regnet var inte långt bort kändes det som. Det var tid att återvända till parkeringen.

#11

Ko

Det var inte direkt döden på larvfötter jag lämnade på tryggt avstånd bakom mig utan mer döden med juver. Mitt i den fina blomprakten gick dessa bestar omkring. Jag försökte gå därifrån så normalt som möjligt för att i görligaste mån dölja min hälsporre. Minsta tecken på svaghet och de skulle kasta sig över mig.

TheInvisibleJackal

Postat 2022-07-18 22:17 | Läst 353 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Öland i maj IV - En ny chans

Ismantorp

Skam den ger sig. Fast ibland har man bara inget val.

Den här morgonen har vi kört till Ismantorp då det enligt guideboken lär finns vit skogslilja, vilket det säkert också gör. Det är bara det att den blommar i juni som först. En detalj som vi hade förbisett. Samtidigt var det ändå intressant att göra ett återbesök till Ismantorp. Särskilt som det första inte hade bjudit på någon mersmak.

#2

Ismantorp

Och visst fanns här en del orkidéer, men också moln av icke vänligt sinnad karaktär, om nu moln alls har någon karaktär mer än den vi människor subjektivt tillskriver dem. Nåväl, molnen borta vid horisonten närmade sig snabbt och skiftande till en mörkare ton. 

"Det ser ut att bli regn" sa jag till hustrun. "Vi packar ihop oss och stället oss borta under några tätare träd vid stigen."

På vägen tillbaka mot stigen, behöver man, precis innan stigen börjar, kliva över en stätta. Där mötte vi ett sällskap klädda i ljusa, lediga och lätta kläder, någon finstickad tröja över axlarna, promenadskor. Sällskapet bar på vackert mönstrade filtar och picknickkorgar. Hela scenen andas en lätt air av sekelskifte. Det förra då. Carl Larssons - "Frukost i det gröna" kommer upp i minnet.

Sällskapet hade dock endast ögon för den blå himlen och inte för dess mer mulna följeslagare. 

Vi har kommit fram och står under våra utvalda trädparaplyer då det brakar loss. Först med regn. Ett regn som tämligen snart övergår i stenkulstora hagel. Vi står dock hyfsat väl skyddande under våra träd även om ett och annat hagel studsar mot våra jackors kapuschonger. 

Sällskapet hade fått uppenbarat för sig att livets stig inte endast av solsken och rosor består. De flyr vädrets makter på nästan samma vis som när man var barn och sparkade boll med någon på landet boende kamrat och bollen for iväg mot hönsen som gick och pickade i godan ro, när plötsligt från ingenstans; ur hönsperspektiv, vår boll kom farande. Kacklande och flaxande spred de sig åt alla håll för att undkomma bollen. På samma sätt tycktes sällskapet bete sig innan de på något fann sig och tog sig flykt mot stigens skydd de också. 

En liten, blött och smågråtande flicka kom och ställde sig hulkande en stund hos oss innan hennes far kom och manade henne vidare mot parkeringen och bilarna. 

#3

Orkidé

Krutbrännare

Haglet upphör så småningom och vi återvänder till platsen vi en stund tidigare lämnade. 

Jag kände mig färdig med Ismantorp en stund före min fru och begav mig sakta av mot parkeringen. Hon hade funnit en del andra motiv som intresserande henne som makrofotograf. Hon kom till bilen i rätt ögonblick. För precis när hon satt sig öppnade sig himlen på nytt. Hon berättade att hon halvvägs tillbaka hade mätt pick-nicksällskapet på väg ut igen. Det såg inte bättre ut än att de än en gång lyckats tajma nederbörden.

Jodå, mycket riktigt. Under tiden vi satt i bilen och kollade på tänkbara utflyktsmål härnäst under dagen kom de springande med tröjor och rutiga filtar flaxande. Bildörrar öppnades och motorer startades. De hade nu definitivt gett upp hoppet om en pick nick i det gröna såsom den kan presenteras i mer glassiga magasin såsom Hus & Hem, Gods & Gårdar, Femina etc.

#4

Blomma

Bergskrabba

Bergskrabban är en liten spännande ört. Det här var första gången jag sett den blomma. De blå blommorna påminde mycket om de blå geléaktiga karameller som ingår i Bassetts lakrikskonfekt. Jag är inte någon större lakritsälskare, men dessa blå  karameller jag är mycket svag för. Det var kanske därför jag fastande för bergskrabbans utseende.

Vi hade återvänt till Vickleby alvar för att se om vi kunde ha lite bättre tur med vädret den här gången. Och det hade vi. Regnmolnen såg ut att ligga mer norröver den här gången. Har man möjlighet att återvända till en plats brukar det ofta löna sig.

#5

Ölandssolvända

Ölandssolvända

Så små att även om lägger sig platt tornar man sig upp över dem.

#6

Orkidé

Sankt Pers nycklar

Vi hittade även del Sankt Pers Nycklar som vi helt hade missat förra gången

#7

Gullviva

Gullviva

#8

Orkidé

Krutbrännare

Och krutbrännare. Ett tiotal faktiskt. 

Vickleby alvar är ett av de säkrare platserna att finna krutbrännare på. De är dock ganska oansenliga. Det är lätt att missa dem. 

#9

Halltorps hage

Innan kvällen kom for vi snabbt till Halltorps hage. Det fanns en del orkidéer där. Främst Sankt Pers nycklar men ljuset var inte tillräckligt för att göra dem rättvisa. Istället vände vi åter mot stugan. I morgon hade vi stämt möte med några vänner som också var på Öland.

#10

Halltorps hage

TheInvisibleJackal

Postat 2022-07-17 21:58 | Läst 409 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa