Åter till Gårdshult

I mitt förra inlägg skrev jag om hur liljekonvaljerna hade börjat slå ut i Gårdshult. Nu har det gått ungefär en vecka sedan dess (i varje fall mellan de två tillfällena som bilderna i dessa två inlägg togs) och vi är således återigen i Gårdshult min makrofotograferande hustru och jag.

Går man grusvägen som leder in i reservatet kommer man snart till en gammal fägata mellan två åkrar. Fägatan kantas av stengärdsgårdar. Längs med fägatan växer det också här och var liljekonvaljer, men också en del annat.

#2

En av de blommor som jag brukar uppmärksamma när jag är ute i markerna är den lilla fina skogsstjärnan. Det är en blomma som påminner mig om min morfar. Han hade ett mycket stort naturintresse. Ett intresse han förde över till mig. En av hans favoritblommor var just skogsstjärnan.

#3

Gökärten är också en blomma som jag finner stort nöje i att se. Det är graciös växt med ett spännande utseende.

#4

#5

#6

Gräs är faktiskt rätt fascinerande. Jag tog den här bilden för att jag tyckte att det här grässtrået kunde bli en fin bild. När jag sitter med bilden framför mig på skärmen i datorn märker jag att jag upplever en tidigare oanad skönhet i ett grässtrå. Då det finns flera olika sorters gräs, öppnas en värld med nya möjliga motiv. Jag fotar inte makro utan snarare närbild och det är med den utgångspunkten jag närmar mig olika örter och växter.

#7

Det växer en myckenhet liljekonvaljer i Gårdshult. När jag går förbi vissa platser känner jag dess doft väl. Doften av liljekonvalj får mig alltid att tänka på min barndoms skolavslutningar under 70-talets första hälft. Hur hela klassrummet luktade liljekonvalj. Den ymniga blommängden gav ifrån sig en stark doft. Så här efteråt kan jag inte låta bli att tänka på att det måste ha funnits allergiker redan då som fick problem med starka dofter. Hur klarade de sig? Var de inte med? Tvingades de att hålla sig hemma den dagen? Kanske de som satt med till synes rödgråtna ögon inte alls kände stor sorg och saknad över att skolåret var till ända, kanske var det istället allergi? Jag minns inte om alla i klassen var med eller inte. Jag kan inte ens räkna upp alla namnen även om jag anstränger mig. Det är alltid några namn som slinker undan i minnets korridorer.

#8

#9

#10

#11

 Det var allt ifrån Gårdshult för den här gången.

TheInvisibleJackal

Trift

Passade på att ta en eftermiddagspromenad vid havet för ett tag sedan. Tog bara med kameran med telezoomen och handkikaren för en gångs skull. Det skulle finnas ett par svarthakade buskskvättor i närheten. Efteråt förstod jag att valde att promenera åt andra hållet i förhållande till vad de sades hålla till. Får försöka lite längre fram att hitta dem och kanske få någon bild. Den senaste tiden har det kryllat av kryssare på plats då viken gästats av en sibirisk knölsvärta.

Istället för buskskvätta eller för någon annan fågel för den delen blev det att jag kom att intressera mig för triften som börjat slå ut lite här och var. Jag gillar triften. Den behöver bara en liten gnutta jord någonstans, kvittar nästan var, så växer den och trivs.

#2

#3

#4

TheInvisibleJackal

Åter till backsipporna

Kristi Himmelsfärd var det dags igen för ett återbesök hos backsipporna vid Möllegårds naturreservat. Det var lika fantastiskt som förra gången, kanske till och med lite bättre. Fler backsippor hade slagit ut och del hade börjat vissna och få de där intressanta plymerna som spretar åt alla håll.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

TheInvisibleJackal

Backsipporna i Möllegård

I helgen var jag och min fru vid Möllegårds naturreservat norr om Halmstad. Syftet var att fotografera backsipporna som växer där. Vi kom dit på eftermiddagen och som tur var hade Ricardos fortfarande öppet. Hos Ricardos kan man nämligen köpa hemgjord italiensk glass. En perfekt start innan man ger sig ut i reservatet och fotograferar.

När vi kom fram till stället med där backsipporna växer lyste det lång väg. Det var sippor överallt. Eftermiddagssolen lyste upp dem mellan molnslöjorna. Vi kom att ägna över tre timmar att fotografera backsipporna. Det var nära på svårt att sluta fotografera. Det blev därför en hel del bilder.

Jag har inget renodlat makroobjektiv och jag känner inte heller att jag saknar ett. Eftersom jag gillar att fotografera landskap, skogsmiljöer och träd griper jag mig an fotograferandet av backsipporna på samma sätt som om de vore små miniatyrträddungar.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#21

#22

TheInvisibleJackal

Ett vitt hav

Vitsippor vart än ögat ser. Själen tar glädjeskutt av all denna fröjd. 

Den här första helgen i maj har jag och min fru varit ute och fotograferat både morgon och eftermiddag. Vi har återigen kört norrut denna lördag eftermiddag. Den här gången mot Falkenbergshållet. Vi har kört till ett naturreservat som heter Bengtesgårds äng. En av fotoklubbens medlemmar var där helgen före och tipsade om reservatet. Förutom fina gamla ekar och hasselbuskar fanns det en rent otrolig mängd vitsippor.  Det är första gången vi är här och redan nu känner vi att vi måste åka hit fler gånger.

Min fru fotar framförallt makro vilket innebär att hon oftast blir liggande på backen någonstans med ögat fäst vid sökaren under längre stunder. Jag vet av erfarenhet att det sällan blir några längre promenader då. Det hinns liksom inte med. Det gjorde det inte nu heller. Kanske gick vi totalt 500 meter. Detta innebär att det för min egen del är helt ofarligt att ta med den stora ryggsäcken. Jag har stuvat om och donat i den så det som finns i den är både lättåtkomligt och relevant för vad jag ska fotografera. Då min frus makrofotograferande tar sin tid kan jag också ta min lilla tid med att byta objektiv och testa olika vinklar i lugn och ro. Trevlig och lite mer långsam fotografering.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

TheInvisibleJackal