TheInvisibleJackal

Foton på fåglar och landskap men även en del annat som kommer framför linsen emellanåt.

Åter till Gårdshult

Gårdshult

I mitt förra inlägg skrev jag om hur liljekonvaljerna hade börjat slå ut i Gårdshult. Nu har det gått ungefär en vecka sedan dess (i varje fall mellan de två tillfällena som bilderna i dessa två inlägg togs) och vi är således återigen i Gårdshult min makrofotograferande hustru och jag.

Går man grusvägen som leder in i reservatet kommer man snart till en gammal fägata mellan två åkrar. Fägatan kantas av stengärdsgårdar. Längs med fägatan växer det också här och var liljekonvaljer, men också en del annat.

#2

Skogsstjärna

En av de blommor som jag brukar uppmärksamma när jag är ute i markerna är den lilla fina skogsstjärnan. Det är en blomma som påminner mig om min morfar. Han hade ett mycket stort naturintresse. Ett intresse han förde över till mig. En av hans favoritblommor var just skogsstjärnan.

#3

Gökärt

Gökärten är också en blomma som jag finner stort nöje i att se. Det är graciös växt med ett spännande utseende.

#4

Gökärt

#5

Gökärt

#6

Gräs

Gräs är faktiskt rätt fascinerande. Jag tog den här bilden för att jag tyckte att det här grässtrået kunde bli en fin bild. När jag sitter med bilden framför mig på skärmen i datorn märker jag att jag upplever en tidigare oanad skönhet i ett grässtrå. Då det finns flera olika sorters gräs, öppnas en värld med nya möjliga motiv. Jag fotar inte makro utan snarare närbild och det är med den utgångspunkten jag närmar mig olika örter och växter.

#7

Liljekonvalj

Det växer en myckenhet liljekonvaljer i Gårdshult. När jag går förbi vissa platser känner jag dess doft väl. Doften av liljekonvalj får mig alltid att tänka på min barndoms skolavslutningar under 70-talets första hälft. Hur hela klassrummet luktade liljekonvalj. Den ymniga blommängden gav ifrån sig en stark doft. Så här efteråt kan jag inte låta bli att tänka på att det måste ha funnits allergiker redan då som fick problem med starka dofter. Hur klarade de sig? Var de inte med? Tvingades de att hålla sig hemma den dagen? Kanske de som satt med till synes rödgråtna ögon inte alls kände stor sorg och saknad över att skolåret var till ända, kanske var det istället allergi? Jag minns inte om alla i klassen var med eller inte. Jag kan inte ens räkna upp alla namnen även om jag anstränger mig. Det är alltid några namn som slinker undan i minnets korridorer.

#8

Liljekonvalj

#9

Liljekonvalj

#10

Linljekonvalj

#11

Gårdshult

 Det var allt ifrån Gårdshult för den här gången.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-06-15 09:42 | Läst 231 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Gårdshult

Gårdshult

Gårdshults naturreservat har kommit att bli ett andningshål. En plats att komma till för att låta själen få lite ro. Därför har det blivit att vi har åkt dit lite då och då. Det är inte speciellt långt hemifrån. Och även om vi inte fotar varje gång är det skönt att bara vara där några timmar.

Nu senast tittade vi efter liljekonvaljer. En del hade börjat slå ut, men fortfarande var det mycket knopp. Får se om det blir att vi kan köra dit igen i helgen.

Ån Assman rinner genom en del av reservatet. Vid ett par ställen som jag idag känner till kan man komma relativt nära. Assman har ett många gånger kraftigt flöde och förekommer fler både större och mindre fall längs vägen. Jag bestämde mig den här gången för att följa en bit av Assman på dess väg. 

Första bilden här ovan är ifrån den första platsen där man kan komma nära. Det är en ganska begränsad yta man ställa upp stativet på. Istället blir det att jobba med olika vinklar. Bron som syns i bild är också en möjlig plats att stå på. Jag har dock inte funnit någon komposition som jag är nöjd med därifrån än.

#2

Gårdshult

Assman fortsätter med god fart över ett litet fall. Själva fallet ser man bäst uppifrån vägen. Att ta sig ner för att försöka fota det är inte det lättaste. På den sidan som tillhör reservatet är det sankmark och marken på andra sidan, där det nog skulle kunna finnas något lämpligt ställe att fota ifrån, är privat.

#3

Gårdshult

En bit nedströms kan man gå ut på en liten udde som delar upp Assmans flöde i två armar. Strax före delningen är Assman bred och lite loj. Flera stenar sticker upp här och var. Kanske kan det vara bra tillhåll före såväl strömstare som forsärla. Det var inga där den här gången. Kanske en annan gång. Endast en sädesärla stod vippande med stjärten på en sten.

#4

Gårdshult

#5

Gårdshult

När det åter blir trängre i bäckfåran efter delningen i kombination med ett litet nytt fall tar Assman åter fart och rusar skummande förbi.

#6

Gårdshult

Efter litet tag är det åter lugnare. Det har också blivit betydligt djupare.

#7

Gårdshult

Den andra armen som udden delade Assman i kommer fram under en gammal bro. En del av denna arm återupptar sällskapet med vattenmassorna i den första armen och en del tar sin egen väg.  Båda armarna rinner strax utom synhåll. Den andra den smalare är synlig ett tag, men då från privat mark.  På andra sidan bron är marken privat. Följer man stigen i reservatet, går den efter hand allt längre ifrån Assman, som endast undantagsvis skymtar till ibland emellan träden.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-06-11 15:00 | Läst 253 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Plötsligt händer det

Rådjur

Jag är ute och kör för att se om jag kan få syn på lite djur att fotografera. Jag krypkör i ca 25- 30 km/h och spanar på de ställen längs vägen där jag misstänker att där kan det kanske stå en älg, ett rådjur. I knät ligger kameran med stora telet, kikaren och en annan kamera med en telezoom ligger i den öppna kameraryggsäcken placerad i passagersätet.  Jag är redo för action.

Ändå ser jag inget. Jag kör min vanliga runda, som  brukar var säker när det gäller att få syn på både ena och det andra, men den här gången vill det sig inte. Jodå, jag ser ett och annat rådjur, ett 70-tal tranor och dussinet sångsvanar, men allt är aningens för långt bort för att det ska vara mödan värt. Tidpunkten är av vikt det vet jag och kanske har jag varit ute någon halvtimme för tidigt.

Två varv kör jag min runda och sen tänker jag att det här går inte. Antingen kör jag ut till stora vägen igen och kör hemåt eller också kör jag sakta på lite andra småvägar hemåt. 

Jag valde det senare alternativet. Krypkörandes med rutan nervevad hör jag ljudet från gruset när bildäcken rullar över det. Ett hemtrevligt ljud. Jag kör så pass sakta att jag kan höra koltrastarnas sång. En morkulla flyger förbi. Plötsligt händer det. En Råbock kliver upp på vägen och stannar där. Tittar och mitt håll. Försiktigt stänger jag av motorn och lägger tyst, tyst i handbromsen. Jag lutar mig sakta ut genom fönstret med telet. Lyckas undvika backspegeln. Väljer ett stående format för att försöka få fram hur ett rådjur både syns och inte syns. 

När bocken gått över vägen kör jag sakta vidare. Det kan kanske bli något ändå den här turen.

#2

Rådjur

Inte långt efter bockens övergång ser jag en råget ligga stilla vid kanten av skogen. I det höga gräset är det inte mycket av henne som syns. Hade jag kört tiotalet kilometer fortare hade jag kanske inte upptäckt henne där hon ligger. Hon känner sig säker där hon ligger med den skyddande skogen strax inpå. 

#3

Hare

Jag sitter stilla i bilen och väntar på att rågeten kanske ska resa på sig. Under tiden har en hare kommit fram och sitter nästan bredvid bilen. Jag vinklar sakta och försiktigt telet mot haren. Jag får inte med hela. Då får jag troligen ändra sittställning och vinkla objektivet än mer med risk att den löper iväg. Den lyssnar men sitter alltjämt kvar. Jag har satt kameran i tyst seriebildsläge. Det låter fortfarande, men det är ändå betydande skillnad mot om jag inte skulle använda det tysta läget. Då låter mer som från ett maskingevär om kameran då den rasslar iväg sina 14 bilder/s. 

#4

Rådjur

På en liten upphöjning står en annan råget. Pälsen är ännu vintergrå. Det är som denna långa kalla vår som dragit ut på blomningstider för vitsippor och annat även fått rådjurets grå päls att sitta kvar längre fastan det snart är juni.

#5

Rådjur

Mittemot rågeten på upphöjningen sticker huvudet från en råbock upp. 

#6

Rådjur

Plötsligt reser sig bocken upp gräset och väl hemma vid datorn igen ser jag att jag fångat mer än bara råbocken på bild.

#7

Rådjur

En ung slank råget stiger försiktigt genom gräset. Kanske det är ett fjolårskid som står på egna ben nu. 

#8

Rådjur

På ett nytt ställe kom jag att ha tre råbockar på samma ställe. Ett av dem vände sig om och spanade åt mitt håll.

#9

Rådjur

Ett annat letade efter något ätbart. En råbock som med sin grå vinterpäls kunde tas för en gråsten tänkte jag när jag såg hur han gick där nära en stor gråsten.

#10

Rådjur

Som om bocken kunnat läsa mina tankar reste han huvudet såg nästan överseende åt mitt håll. 

"Om du inte kan skilja på rådjur och gråsten kanske du borde skaffa starkare glasögon." syntes den vilja förmedla en fotograf.

#11

Rådjur

Jag kunde inte få till det att alla tre råbockarna höll sig intill varandra, men två av dem ställde i varje fall upp på en gruppbild. Impalor uppträder i flockar med enbart hannar, s k bachelor heards. Gör rådjur likadant tro eller var det en tillfällighet det här med tre hannar på samma ställe.

#12

Rådjur

Den tredje råbocken höll sig vid sin gran. Avvaktade. Lite osäker på varför jag var där och gick så småningom bortåt skogen.

#13

Rådjur

De andra två var kvar. Jag beslöt mig för att försiktig smyga ur bilen och hukande tog jag fram till bilens bakände. Kikade fram med kameran så stilla och tyst jag kunde. Råbocken slickade sig om munnen. Var det så att skillnaden mellan rådjur och rovdjur inte stort sett var men än fonetisk. Jag drog mig tillbaka in i bilen.

#14

Rådjur

Efter att kört en bit vände jag sedan tillbaka. Vet inte riktigt varför. Det kändes bara rätt att göra det. På ett fält där det tidigare inte synts till något liv. Stod nu en råget med nästan generation. Vi tittade på varandra en stund innan jag så omärkligt som möjligt rullade vidare. Man vill ju inte störa allt för mycket i maten.

#15

Rådjur

Den sista råbocken jag såg var den här stiliga herrn ute i ett fält. 

The InvisibleJackal

Postat 2021-06-03 16:20 | Läst 359 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Sne' och vriden...

Norrvikens trädgård

I mitt förra inlägg där jag skrev om Norrvikens trädgårdar hade jag med ett par bilder på ett fascinerande träd - en vresbok. Jag nämnde också att jag skulle återkomma med ett inlägg med bilder bara på denna vresbok. Här kommer de bilderna.

Man kunde närma sig detta träd via några små upplagda gångstigar. Jag använde mig av dessa när fotograferade det här trädet eftersom jag läst om att gamla träd kan ha rätt ömtåliga rötter.

Jag valde att göra bilderna på trädet i svartvitt då jag tyckte att det bättre framhävde trädets vindlande grenverk.

#2

Norrvikens trädgård

#3

Norrvikens trädgård

#4

Norrvikens trädgård

#5

Norrvikens trädgård

#6

Norrvikens trädgård

#7

Norrvikens trädgård

TheInvisibleJackal

Postat 2021-06-02 17:44 | Läst 294 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Norrvikens trädgårdar

Norrvikens trädgård

Min fru hade önskat sig ett årskort på Norrvikens trädgårdar i Båstad i julklapp. Nu när säsongen hade börjat ville hon inviga sitt kort. Jag följde med. Det är flera år sedan jag senast besökte Norrviken. Första gången var för snart 30 år sedan. Det var en fantastisk upplevelse som gav mersmak, men av olika anledningar kom det att dröja säkert bort 10 år innan nästa besök. Det besöket var en besvikelse. Nya ägare hade tagit över Norrviken och de var inte särskilt intresserade av trädgårdsbiten verkade det som. Det var en trädgård stadd i förfall. Det var tråkigt att se. 

Av en slump kom det sig att min fru tillsammans med några väninnor besökte Norrviken för ett par år sedan. Och hon blev positivt överraskad. Ännu en gång hade Norrviken fått nya ägare. Ägare som brydde sig om och arbetade med trädgården. Efter ytterligare besök därpå växte en tanke fram om ett årskort.

#2

Norrvikens trädgård

För min egen del var det mitt första besök på bra länge. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad.

#3

Norrvikens trädgård

Jag kan inte säga att exakt minns hur det såg vid allra första besök, men nu såg definitivt ut att vara en trädgård som sköttes om igen.

#4

Norrvikens trädgård

Jag minns inte om de här växthusen fanns där tidigare. I vilket fall som helst var de intressanta inslag.

#5

Norrvikens trädgård

#6

Norrvikens trädgård

I den s k kallade "Japanska" trädgården fanns det här fantastiska trädet, som jag kom att ta en del bilder på. Trädet är en vresbok. En uppgift jag fick av Per Öfverbeck. Tack så mycket Per!

Det fanns inga skyltar som talade om det. Det var en de saker som jag saknade. Skyltar som berättade om växter och träd i trädgården. Det kommer kanske.

#7

Norrvikens trädgård

Jag tog som sagt en antal bilder på det här trädet. Bilder som kommer i ett kommande inlägg framöver.

#8

Norrvikens trädgård

En trevlig stund i Norrviken var strax till ända

#9

Norrvikens trädgård

och vi tog stigen upp till utgången och parkeringen. Jag vet att min fru kommer att återvända, men om jag också kommer att skaffa ett årskort. Det vet jag inte ännu. Säkert finns det saker att uppleva och att fotografera när det har kommit lite längre fram på året. I vilket fall så märks det en förändring på Norrvikens trädgårdar. Jag har förstått att de har ett spännande ljusspel senare på året som ska vara värt att se.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-06-01 19:08 | Läst 237 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa