Öland XVI - beauty and the beast

Efter att ha sett tullkvarnen i Näsby kände vi att kvällen ännu var ung och ljuset alltjämt behagligt. Jag brukade under många rapportera de fåglar jag såg på Artportalen.se. Jag fick en ingivelse att se efter om det var möjligt att se rapporter om växter också. Det gick det. Där hittade jag en rapport om purpurkniprot. Den växte på alvaret nära en plats där vi varit tidigare i veckan och dessutom inte speciellt långt ifrån där vi just då befann oss. Jag satte igång vägbeskrivningen och så körde vi iväg. 

Vi hittade en plats att parkera bilen utan att den skulle vara i vägen. Med telefonens gps letade vi oss fram till växtplatsen. De sista 50-tal metrarna tog vi oss fram ganska så försiktigt, för vi ville inte av misstag råka trampa ner någon av växterna. Det var tur att vi närmade oss sakta. För när vi väl lokaliserat dem visade det sig att det inte var speciellt stora och det fanns blad här och var som skvallrade om att fler var på gång. En del hade börjat slå ut, men det var mycket knopp. 

Det var en mycket speciell känsla att kunna hitta den här lilla fina orkidéen ute på alvaret.

#2

Purpurkniprot.

#3

Purpurkniprot.

#4

Purpurkniprot.

Här kan man se se fler bestånd är på gång att växa upp. Jämför man med grästuvorna i bakgrunden förstår man de är ganska små och lätta att missa.

#5

En snäcka höll till också där ute. 

#6

Som tur var fanns det inga kor ute bland purpurkniproten. Troligen för att det är en känd växtplats och man vill inte riskera att de blir uppätna av de här krabaterna.

Dessa hittade vi däremot vid parkering invid Möckelmossen. Vi hade stannat till där för att ta lite kvällsfika.

#7

Plötsligt kom det kor från alla håll och kanter.

#8

Det visade sig att de var ute efter att släcka törsten. Öland och alvaret är tämligen torrt. De få vattenpölarna som finns är eftertraktade. Precis invid parkeringen fanns det en liten vattenansamling. Det var den korna var ute efter. Att ha dem så här med ett stängsel emellan tycker till och med jag kan vara trivsamt.

#9

#10

#11

"Jag har hört att du är lite rädd för kor."

#12

"BUU!"

#13

På andra sidan vägen låg de ett stort svart djur som på håll likande en stor svart klippa. Ett par holländare uppmärksammade oss på dess existens.

"Have you seen the big black cow out there?"

Jag tittade ut mot hållet de pekade. 

"That's a big one. Are sure it's not a bull?"

"Yes, it has no..." gör en gest kring sitt huvudet.

"...no horns"

"Yes, it has no horns. It must be a very large cow."

Holländarna åkte vidare efter ett tag. Vi stod kvar och tittade på det stora djuret, som jag var tämligen övertygad om att det var en tjur som man kapat hornen på. 

#14

Till sist reste det på sig avslöjade sin könstillhörighet.

#15

Tjuren vände sig om och började med kraft skrapa med klövarna i den tunna jorden så det att dammade om det. Nu snart få vi snart se på äkta tjurrusning var jag övertygad om. Jag höll sökaren stadigt fäst på tjuren och tänkte att här gäller det att vara beredd.

#16

#17

#18

När tjuren var nöjd med krafsande i jorden. Stod den stilla en stund och bligade år vårt håll för att strax därpå lägga sig i ungefär samma ställning som tidigare. Dagens motionspass var tydligen över.  Den kände aldrig något behov av att komma närmare.

#19

Inte som den här sädesärlan i alla fall.

TheInvisibleJackal

Öland XV - ruiner och lämningar

Denna morgon hade vi återvänt till Borgs ängar för att få en guidad tur bland blomsterprakten på ängen. Vi hade dagen före sett ett litet anslag om att det gavs guidade orkidévandringar. Allt man behövde göra var att anmäla sitt intresse via ett telefonnummer. Vilket vi gjorde.

Här står vi alltså nu och väntar på vår guide och nyfiket undrande vilka de andra kan vara som har anmält sig till den här vandringen. Mamman med två små pojkar med klli i byxorna och spring i benen?

Vi har anlänt i god. Under tiden vi väntar har jag gått runt i Gråborgs området och fotograferat de ruiner och lämningar som finns där. Framförallt S:t Knuts Kapell. 

När tiden för samling närmade sig började vi undra om vi tagit miste på dag och plats. Det var bara vi där. En äldre herre kom då fram till oss och undrade om det var vi som var intresserade av en vandring bland orkidéerna på Borgs ängar. Han berättade att han var vår guide och att han inte fått in några fler anmälningar. 

Han visade sig vara en fantastisk och mycket kunnig guide. Han hade ägnat 40 år av sitt liv åt orkidéerna på Öland och guidat i över 25 år. Den guidning han gav var inte bara en genomgång av de olika orkidéer som vi kunde se på Borgs ängar. Det var exposé av botanik och kultur- och naturhistoria där träd, svampar, fjärilar och andra insekter vävdes samman till en helhet. Det hela vara otroligt intressant. Hans guidning tog snabbt formen av ett samtal. I vanliga fall brukade hans guidningar  vara i en timme. Vi gick runt och tittade på orkidéer och annat och samtalade i över två timmar. Det var mycket givande. En fantastisk morgon helt enkelt.

För att inte brista i både respekt och uppmärksamhet tog ingen av oss några bilder under den här vandringen. Däremot gjorde vi små mentala noteringar om orkidéer vi tidigare inte hade sett och del annat. Vi planerade redan att återvända morgonen därpå.

#2

#3

#4

#5

Den här dagen åt vi vår lunch hemma istället och på eftermiddagen körde vi till Albrunna där det ska finnas några ruiner från ett alunverk. Efter lite letade hittade vi till något som skulle kunna som en parkeringsplats. Att parkera bilen i Albrunna är inte det lättaste trots det godmodiga gemytet å orten. Nu var bara frågan var detta alunverk kunde gömma sig. Vi bestämde oss för att gå åt ena av två möjliga håll för att utröna dess eventuella placering i geografin. Det visade sig vara ett lyckokast. Bakom några träd gömde sig resterna av sagda alunverk.

#6

#7

#8

#9

Vädret såg ut att skifta till en blötare karaktär. Då våra regnkläder och paraplyn låg i bilen blev det att till en fotografisk språngmarsch innan  regnet kom. Jag kan väl avslöja att vi han precis sätta oss i bilen innan himlen öppnade sig för en kort stund.

#10

En väderkvarn som sett bättre dagar och haft en öppnare vy hukade sig bland träd och buskar.

#11

Ont om tid och många intressanta motivval. Vad gör man? Jag slänger på 16 - 35: an och kör så mycket vidvinkel det bara går.

#12

#13

Albrunna. En ort där karnevalstämningen inte ligger runt hörnet.

#14

Vid parkeringen fanns denna slagghög.

#15

Har man varit vid Ottenby har man också passerat Karl X:s mur någon halvmil eller så innan Ottenby. Vi har oftast farit förbi, men den här gången stannade vi till för att ta en närmare titt på muren. Den byggdes i akt och mening att förhindra att det kungliga villebrådet skuttade ut och satte i sig de öländske bondens knappa odlingar. Det var lite si och så med den detaljen. På den del hade hjortarna ett rejält sjå att hoppa över om det ens var möjligt, medan det på andra håll bara vara nästan promenera över.

#16

#17

På säkert avstånd betraktade jag kornas idylliska betande i det fagra landskapet.

#18

#19

#20

Dagens sista stopp blev tullkvarnen i Näsby. En av de största stubbkvarnarna på Öland. Jämfört med tändsticksasken jag stället borta vid foten av trappan till kvarnen, är den gigantisk.

TheInvisibleJackal

Öland XIV - Borgs ängar

Kärrkniprot.

Ett av de ställen som vi valde att titta närmare på i den södra delen av Öland var Borgs ängar vid Gråborg. Det var ett ställe som definitivt kom med på listan över favoritställen på Öland. Kanske t o m högst upp. Det var ett fantastiskt ställe som det egentligen inte går att beskriva med ord. En helt sagolik blomprakt. Då Borgs ängar inte låg speciellt långt ifrån vårt boende i Vickleby, kom vi att återvända dit ytterligare två gånger under vår tid på Öland. Man skulle lätt kunna spendera en hel vecka där och ändå inte känna sig klar.

#2

Ängsnycklar.

#3

Ängsnycklar.

#4

Ängsnycklar.

#5

Ängsnyckel. En ljusare variant. Det finns många varianter och underarter av ängsnycklar. Hybrider är också vanligt förekommande.

#6

Brudsporre.

#7

Kärrkniprot.

#8

Kärrkniprot.

#9

Grönvit nattviol.

#10

Vaxnycklar.

#11

Flugblomster.

#12

Ängsnycklar

#13

Getväppling.

#14

Brudsporre.

#15

Flugblomster.

#16

Praktsporre. De hade inte riktigt slagit ut när vi var på Öland.

#17

Praktsporre.

#18

Flugblomster och darrgräs.

#19

Kråkvicker.

#20

Borgs ängar bjuder även på fina träd i sina omgivningar. Som eken, men även ask och oxel.

#22

Det var inte bara den botaniskt intresserade fotografen som uppskattade Borgs ängar. Det gjorde även den miljard flugor som hyste en obesvarad kärlek till undertecknad. De var så pass irriterande när jag skulle försöka fotografera en del orkidéer att jag till slut gav upp ock körde iväg till Naturbokhandeln i Stenåsa och köpte såna här myggnät till oss. Mycket praktiskt. Ligger numera alltid i fotoryggsäcken. Vi hade varit en sväng till Naturbokhandeln någon dag tidigare, när det regnade en skvätt. Då hade vi gått runt och tittat på allehanda ting som fanns att beskåda där. Vi hittade bland annat en mycket trevlig bok om var man kan hitta olika växter på Öland. Den vore toppen tyckte vi och bestämde oss för att köpa den, men min fru tyckte att hon kände igen boken. I kassan kunde de ta fram att min fru hade redan köpt den här boken i våras av dem. En bok som fint låg på nattduksbordet och tittade när vi kom hem.

#21

I slutet av ängen kommer man fram till en stenmur. Går man en liten bit till kommer man fram till en härlig plats att sitta och fika.

#22

Svettiga, varma och smålortiga, men mycket glada gick vi leden tillbaka mot bilen. Det hade varit en mycket givande dag.

TheInvisibleJackal

Öland XIII - land och stad

Det hade blivit lite väl mycket sittande i bilen den här dagen och vi kände att vi ville röra lite på oss. Komma ut i naturen och känna vinden rufsa runt en i håret. Tyvärr är det inte lika lätt och smidigt att cykla stilla och ostört i den södra delen av Öland. Till den största delen handlar det om att cykla längs en i princip obefintligt vägren samtidigt som medlemmarna i SFK (Svenska FartdåreKlubben) är ute och prövar sina gaspedaler. 

Vi slog ihop våra kloka huvuden och valde en sträcka som förhoppningsvis inte var befolkad med adepter till Björn Waldegård. En sträcka som skulle mynna ut i det sköna Degerhamn. Orten det sjungs om i både schlager och visa.

#2

Himlen hade något dramatiskt över sig 

#3

som gjorde att vi parkerade våra cyklar, hängde av oss ryggsäckar och plockade fram kameror. Någonstans bortom horisonten låg Degerhamn.

#4

I Degerhamn tog vi oss en närmare titt på Brukshotellet. 

#5

Det såg ut att ha sett sina stora dagar. Nu vet i tusan om det ens ville ha gäster så effektivt som uppfarten till entrén var spärrad.

#6

Ur vår packning plockade vi fram lite smått och gott. Det var ju ändå midsommarafton. Vågorna kluckade romantiskt mot klipporna, även om utsikten kunde varit något mer intagande. Man kan dock inte få allt.

#7

Den lilla fyren i Degerhamn var rejält stängd. Istället fick det bli lite fotograferande i de inte fullt så natursköna omgivningarna.

#8

#9

#10

#11

Jag tyar icke mer kvad min äkta hälft. Vi tog därför och cyklade snabbt ut ur Degerhamn en gång för alla.

#12

På tillbakavägen såg vi några intressanta sädesfält med råg och vallmo. Där stannade vi till en stund djupt fascinerade av säden. Tills vi fortsatte färden. Ofantligt sugna på något gott bröd.

#13

#14

#15

TheInvisibleJackal

Öland XII - Möckelmossen

Midsommarafton. Vad ska man hitta på då tro? Hoppa runt som en amfibie runt en gigantisk fallossymbol? Vi körde ut på Stora Alvaret och Möckelmossen istället. Alltid finns det något där som kan vara intressant. Vägen ut till mossen har en och bred och fin gång på ett ställe där troligen står en del vatten vissa tider om året.

#2

Sankt Pers Nycklar.

Vi hittade en nästan överblommad Sankt Pers Nyckel.

#3

Och den här lilla trebladiga blomman som är så liten man i princip missar den. Ingen av arterna som jag hittar i floran passar in. Det kan mycket väl vara så att den tappat tre kronblad.

#4

En bit ute på alvaret möts vi av en kalkstensmur. Med ett friskt vågat skutt är vi ledigt över,

#5

#6

men så får jag syn på en ung stenskvätta på muren.

Stenskvätta.

Jag har kameran med telezoomen framme och går sakta närmare. Stannar. Tar några bilder. Står stilla en stund. Går sakta framåt några steg. Stannar...

#7

Stenskvätta.

#8

Stenskvätta.

#9

Stenskvätta.

Nu är jag så pass nära att jag inte vågar gå mycket närmare. Jag lutar mig försiktigt över muren och tar en bild av de nu två unga stenskvättorna.

#10

Stenskvätta.

Jag får en ingivelse att huka mig ner och knägående ta mig lite framåt för att ta en bild underifrån av stenskvättan.

#11

Efter det tar vi spången tillbaka till parkeringen. Längre än så kom vi inte. Själva Möckelmossen får vänta till en annan gång.

#12

Törnskata.

Nästan framme vid parkeringen sitter det en Törnskata i ett träd. En trevlig avslutning på besöket vid Möckelmossen.

TheInvisibleJackal