Uppe vid kopparhatten

Vägen hem från Österlen valde vi att undvika motorvägar och lät GPS:en plocka fram andra vägval. En spännande och annorlunda sätt att färdas. Det är möjligt att jag på en karta skulle kunna ta fram vår resväg, men jag är inte säker. Vi körde igenom ömsom obekanta områden, ömsom bekanta. 

#2

På en vägsträcka kände vi väl igen oss. Vi var på väg att passera Skäralid. Visserligen söderifrån. Naturen var ändå bekant och vi kom fram till att det kunde vara trevligt att ta en paus där.

#3

Så här på eftermiddagen var det relativt tomt på parkeringen. Vi valde därför att köra direkt upp till kopparhatten. 

#4

#5

Uppe vid kopparhatten började jag  leka med att få ihop panoraman.

#6

#7

#8

Skuggorna började bli långa och hemma väntade två sura katter. Det var bara att sätta sig i bilen igen och återta hemfärden.

TheInvisibleJackal

Haväng BW

Och som gissat konverterade jag även en del av bilderna från Haväng till svartvitt.

#2

#3

#4

#5

#6

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

TheInvisibleJackal

Österlen III - Haväng

Är man på Österlen måste man bara besöka Haväng känner jag. Jag har ett minne av ett besök för bortåt 20 - 25 år sedan en tidig morgon. Det var dimmigt och ur dimman framträdde sakta Havängsdösen. Det var magiskt. På den tiden fotograferade jag inte, men den bilden har ändå satt sig på näthinnan och är en bild jag önskar att jag hade fotograferat.

Den här gången var vi inte lika tidiga. Klockan hade passerat åtta. Solen var redan uppe och eventuell dimma redan skingrad. 

#2

Det är som sagt några år sedan jag var vid Haväng. Jag fastnar som ofta vid träden. Gärna de mer solitära. De som har fått chansen att fritt breda ut sig.

#3

#4

#5

Hästarna var mer inriktade på att beta av det lilla gräs som fanns. Det var otroligt torrt när vi var där.

#6

Vi hade ingen större brådska så vi hittade en plats i skuggan och slog oss ner. Jag tog små svängar runt dösen och fotograferade den ur olika vinklar.

#7

#8

#9

#10

Och sedan det omgivande landskapet.

#11

#12

Dösen igen.

#13

#14

#15

Det syns inte så väl, men här flög det förbi två stycken kentska tärnor med sitt karaktäristiska läte.

#16

#17

#18

#19

Till slut tyckte vi att det var dags att börja röra på oss och se något annat i området, även om det var rogivande att bara hålla sig till en begränsat del och ta in det.

#20

Efter lunch gick vi längs Verkeån och kom så småningom fram till Öradekaren. En fiskfälla där man fångat lax och havsöring sedan 1600-talet sägs det. 

#21

Lövskogsantennmal

Där såg jag även den här insekten. Jag visste inte riktigt vad det var. Tack vare benägen hjälp av Nini och Stefan med artbestämningen vet jag nu vad det är för spännande insekt. Det jag fastande för när jag tog bilden var dess färg i förhållande till det gröna bladet. När jag sedan satte mig vid datorn för att redigera bilden la jag märke till dess extremt lång spröt. Något jag inte alls uppmärksammat när jag fotograferade den. Spröten försvinner som ni ser ur bild. 

TheInvisibleJackal

Ale stenar monokrom

Även bilderna från Ale stenar med kliande kor konverterade jag till svartvitt. Mest av ren nyfikenhet, men också för svartvitt ger större möjligheter att renodla en bild och få fram former och textur. Och så gillar jag utforska det svartvita uttrycket.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

De senaste fem-sex åren har Halmstad fotoklubb haft en årlig utställning på Galleri 70. En utställning där vi medlemmar får chansen att visa våra bilder. Jag valde ha att med här bilden på utställningen. Jag gjorde den rätt stor. 75 x 50 om jag minns rätt. Då jag är av den övertygelsen att bilder ska ha en titel gav jag min bild också följande titel:

Unaware that she was the fifth

reincarnation of Tycho Brahe,

Rosa had always found an unexplainable urge

to gaze up at the sky hour upon hour.

Under utställningsperioden pågår också en tävling - "Publikens val". De som besöker utställning får rösta på de tre av utställningens bild de gillar bäst. Utställningens sista dag är en s k finisage där resultatet från röstningen presenteras. Min bild på den här kon tilldelades 1:a pris och jag fick även min bild såld. Väldigt roligt att min bild blev uppskattad på det här viset. 

#11

#12

#13

#14

#15

TheInvisibleJackal

Österlen II - Ale stenar

Då det inte precis var beckmörkt när vi kände oss färdiga med Hallamölla samt att det inte kändes riktigt läge att åka tillbaka till boendet, bestämde vi oss efter en kort, men intensiv brainstorming att köra söderut mot Ale Stenar. Jag såg framför mig hur stensättningen steg fram i majestätisk ensamhet d v s inte en människa var i närheten.

Väl uppe vid Ale stenar  såg vi att det var en del människor på plats. Något annat var väl inte att förvänta sig. Det var trots allt turisttider. Nu var det dock inte människorna som i första hand kanske beundrande stensättningen utan en stor mängd kor. Jag tror att det var bortåt 30-40 stycken. Kossorna eller snarare kvigorna beundrande stenarna på ett mer direkt och handfast vis. De begagnade sig av stenarna att klia sig emot.

#2

De kliade sig än på ena stenen.

#3

Än på den andra.

#4

De strök sig emot stenarna

#5

och njöt

#6

på allehanda vis.

#7

Tack och lov för telezoom. Med dess hjälp kunde jag fotograferade kossorna utan att utsätta mig för någon fara. Skulle kossorna få för sig att sätta tänderna i någon blev det istället något som befann sig närmare än mig, vilket hade en lugnade inverkan emedan jag inte är den som glatt hoppar in i kohagar för bekanta med dessa hornbeprydda mejeriproducenter.

#8

Plöstligt uppstod möjligheten att fotografera stensättningen utan både kor och människor. I varje fall ett utsnitt av den.

#9

Korna var dock icke långt borta.

#10

#11

#12

Nästan, nästan hela sättningen på bild utan människor. Eller kor.

#13

#14

Trägen vinner och till sist fick jag några bilder utan vare sig människor eller kor.

#15

#16

Fast tusan vet inte om bilderna med korna var roligare att fotografera ändå. 

TheInvisibleJackal