Borgs ängar - Öland II

Tvåblad

En plats vi alltid besöker under våra öländska fotoäventyr är Borgs ängar vid Gråborg. Att vandra här i den mängd av olika örter som växer här är en ren fröjd. Man behöver gott om tid och vandra sakta. Det lätt att missa örter om man inte ser sig noga omkring. Det tål också att poängteras att det är viktigt att man håller sig på de stigar som finns. Det kan var så att man av misstag annars trampar ner orkidéer som ännu inte kommit att blomma. 

#2

Johannesnycklar

Johannesnycklar upplever jag som en nästintill som en karaktärsart för Borgs ängar under den här tiden på året. 

#3

Brudsporre

Går man som sagt sakta och studerar marken finner man både det ena och det andra. Jag är ingen botanist och kan egentligen bara en bråkdel örter, men jag försöker lägga till lite ny kunskap varje år samtidigt som jag försöker bibehålla den jag har. Jag har en flora liggande i bilen, med det är inte lätt alla gånger att hitta rätt i den. Jag använder också appen - Flora Incognita (Android). Tillsammans med floran är det ett bra sätt tycker jag att kunna artbestämma.  

#4

Korskovall

Jag anser att det är viktigt att kunna göra en artbestämning. Inte bara av nyfikenhet över att få vetskap om vad det är man ser. Har man artbestämt något; oavsett om det rör sig större djur, blommor, fåglar eller insekter etc, tror jag att vetskapen om att man vet vad det är gör att man skapar sig en större känsla för andra levande väsen. Och respekt och aktsamhet. Det är inte bara en blomma, ett kryp, en fågel. Det är något mer. 

#5

Korskovall

#6

Höskallra

#7

#8

Johannesnycklar

#9

Johannesnycklar

#10

Johannesnycklar

#11

Klasefibbla

#12

Tvåblad

Orkidéen - tvåblad är en av de orkidéer som det är allra lättast att bara gå förbi. Den annonserar inte på långt håll att det finns. Många gånger kan man stå nästan invid den utan att först se den. Sedan upptäcker man plötsligt både två eller tre till.

#13

Smörblomma

#14

#15

Brusdsporre

#16

TheInvisibleJackal

Guckusko - Kinnekulle IV

Vår resas huvudmål var att återigen fotografera guckuskorna som växer på Kinnekulle. Parkeringsmöjligheterna där är tämligen begränsande. Möjligen kan det få rum tre bilar, men absolut inte fler på den lilla parkeringsplatsen en bit ifrån växtplatsen. Vi steg därför denna morgon upp bra mycket tidigare än de andra dagarna för att få just inte bara en parkeringsplats utan även möjligheten att kunna få ha området med guckusko för oss själva. Andra fotografer är givetvis välkomna att också vara där och fotografera dessa synnerligen speciella blommor. Det är dock skönt att kunna ha ett område helt för sig själv. Det därför jag alltid har med mig en gorillakostym i bagaget. Ville egentligen ha en brunbjörnsdito, men de hade inte min storlek inne så det fick bli en gorilla istället. Bättre än lejon i alla fall. Det ska fan till att krypa runt på alla fyra vid 60+.

#2

När man gått de hundratalet meter från parkeringen och kommer fram till guckuskornas växtplats är det som om hela himmeln ler mot en. 

#3

Det finns en stig man ska hålla sig på och det finns ett långt staket längs stigen. Staketet  är till för att skydda guckuskon från tramp emedan dess rötter är känsliga härvid. Trots skyltar och förklaring synd det ändå spår av man har gått innanför staketet. Jag hoppas att det inte är andra fotografer som gjort det för att få en bättre bild än vad de kunde få utanför staketet. Staketet är bara ett rep fäst mellan stolpar i jämna mellanrum. Staketet i sig är därför inget större fotografiskt hinder. Det går att rätt smidigt att arbeta runt det.

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

Att fotografera dessa ståtliga blommor är en fröjd. Jag fotar gärna olika växter och då gärna olika orkidéer. Min dröm är att någon gång få chansen att fotografera nornan.

#11

#12

#13

#14

Även om det är svårt, fick vi till sist ta och slita oss loss ifrån guckuskorna och vandra tillbaka till bilen.

TheInvisibleJackal

Skogsknipprot

Det här är bilder från förra sommaren, men då jag av blandande skäl inte ägnat mig så speciellt mycket åt bildbehandlande under en längre period publicerar jag dem nu istället. Har haft en del fysiska problem som hindrat mitt fotograferande i ett drygt halvår och därmed har även inspirationen att sätta mig vid datorn och redigera bilder uteblivet. Jag är dock bättre och känner mig rörligare än på länge. Har visserligen först i april börjat kunnat röra på mig tämligen obehindrat. Håller på att sakta hitta tillbaka till fotografin. Jag har en del obearbetade bilder som ligger som jag tänker försöka ta tag i och göra i ordning. Vem vet, kanske några hittar ut till bloggen. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

TheInvisibleJackal

Kinnekulle II - Guckusko

Jag känner till en växtplats på Öland där det växer Guckusko, men det är bara knappt en handfull. Jag har förstått att norröver är den vanligare och en av platserna där den växer mer talrikt än på Öland är just Kinnekulle. Att hitta den här växtplatsen och fotografera guckusko var den här lilla resans huvudmål. I mitt förra inlägg sa jag att det var en långhelg, men nu när jag tittar tillbaka på bilderna minns jag det rörde sig om endast en övernattning. Vi gick således upp redan vid halvfem-tiden för att hinna med att packa ut i bilen för att börja den här långa dagen med att hitta till guckuskorna. Vi hade valt att gå upp tidigt då parkering vid växtplatsen inte var särdeles stor. Det kanske fanns plats till tre - fyra bilar på sin höjd och eftersom det kanske kunde vara fler som var ute i samma ärende som vi var det lika bra att vara där tidigt. Dels för att få en parkering och dels att kanske få en stund med guckuskorna på egen hand.

#2

På vägen till guckoskorna sprang det närmare tio dovhjortar över vägen och jag räknade till nästan 30 ute på olika fält. Detta  under lite drygt en mils bilkörning.

#3

Vi var först på plats och efter en liten vandring på en stig kom vi fram till växtplatsen. Den syn som mötte oss går knappt att beskriva. Det var mängder av guckusko. Det var nästan bisarrt med tanke på vår tidigare öländska erfarenhet av guckusko. Precis som på Öland var växtplatsen inhägnad och man man fick avnjuta blommorna utanför denna då guckuskons rötter är känsliga för tramp.

#4

#5

#6 

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#21

#22

#23

#24

Det blev under några timmar; hur många, vet jag inte, en hel del bilder. Det var svårt att slita sig därifrån. Vi var som trollbundna. Under nästan hela tiden var vi själva där. Endast ett annat par som snabbt gick runt och tog några mobilbilder var där en kort stund. Ibland vet jag inte om när man är ute så här med sin kamerautrustning med stativ och allt, på något sätt skrämmer undan andra som också vill fotografera på den platsen. Det är som om ens kamerautrustning och hur man hanterar den gör en del obekväma. Än värre är om allt är uppställt och jag bara står där, men jag fotograferar inte d v s jag trycker inte kamerans avtryckarknapp. Varför gör jag inte det? De uppträder då ofta som om de av misstag har råkat klampa in i en filminspelning. De hastar iväg nästan på en gång när de har kommit och de har trots kommit av en anledning. Allt med jag bara står där och hoppas att det ljus som fanns alldeles nyss ska komma tillbaka. En del bryr sig ett dugg och börjar prata. Vilket jag inte har något emot. Andra däremot nästan smyger med att de vill ta en bild av något som de tycker om, något som de vill ha med sig ett minne ifrån. För att sedan smyga undan. Rädd för att störa. Jag kan delvis känna igen mig det här. Om jag t ex går in i en musikaffär plockar jag ogärna ner en dyr elgitarr. Vad ska jag med mina kunskaper om max tre ackord och där ett av det kanske inte ens är ett ackord göra med en sådan gitarr. Nä, då låter jag hellre bli. Att bara stå och hålla i den känns dumt. Låter det bekant?

TheInvisibleJackal

Öland IV - På alvaret igen

Efter att ha återstiftat bekantskapen mer Arontorpsrosen körde vi ner till Eriksöre alvar. Intog en andra frukost innan det var dags att klättra över stättan in till orkidéerna på alvaret. Precis som dagen före var det mycket bilar av alla de slag på parkeringen. Vi fick som tur var en plats tack vare att en bil körde precis när vi kom. Lyckans blinda gudinna log åt oss.

#2

Krutbrännare.

Nästan en av de första orkidéerna på detta synnerligen orkidébemängda alvar var den lille krutbrännaren. Den reser sig inte många centimeter över marken och är mycket lätt att missa och att trampa ner.  Det gäller med andra ord att gå långsamt och hela tiden ha koll var man sätter sina fötter i dessa marker.

#3

Krutbrännare.

#4

Krutbrännare.

#5

Göknycklar.

Här syns tydligt de gröna ränderna hos göknycklarna.

 #6

Göknycklar.

#7

Göknycklar.

#8

Krutbrännare.

#9

Krutbrännare.

#10

Eva och Adam. Här Adam.

#11

Sankt Pers nycklar

#12

Sankt Pers nycklar.

Ett något udda växtsätt. Jag kan inte låta bli att undra om den i ett tidigare skede har blivit trampat på och ändå överlevt om än något böjd.

#13

Adam och Eva. Här Eva.

#14

Adam och Eva tillsammans.

Efter att ha krälat runt i åtskilliga timmar på Eriksöre alvar var det dags att köra hemåt. Där hemma väntade två sura katter.

TheInvisibleJackal