TheInvisibleJackal

Till största delen är det landskapet som fångar mitt intresse. Både i stort och smått. Blommor och träd. Emellanåt blir det även bilder på landskapets invånare. Allt ifrån älgar till blåvingar.

Hemmavid

Slingan

Förr om åren gick jag ofta en slinga i vårt bostadsområde. Med mig hade både handkikare och kamera. Jag hoppades kunna få syn på olika fågelarter att kryssa och kanske till och med fotografera. Jag såg väl en del arter. Fotograferande av desamma var inte lika givande. Mestadels blev det bilder i kategorierna - fågel i skyn, fågel bakom gren eller bladverk. Dock var det under de här promenaderna som ett slumrande fotointresse sakteliga väcktes. Samtidigt; vilket är lite märkligt, när jag tittar tillbaka, började mitt skådarintresse avta. En process som skulle ta flera år i anspråk. Och en period samsades mitt växande fotointresse med mitt avtagande skådarintresse. Tills en dag jag slutade ta med mig kikaren ut. Kameran var det jag föredrog ta mig ut först och främst. Det var genom kameran som mina naturupplevelserna växte sig starka.

#2

Slingan

Husfluga.

En av anledningarna till jag ville ta en promenad längs den slingan var att jag var nyfiken på hur förhöll sig med insekterna längs med den. För ett 10 - 15 år sedan då jag gick den regelbundet flera gånger i veckan upplevde jag att det förekom en rad olika fjärilsarter för att bara nämna ett exempel. Hur var det nu? En enda tur kan givetvis inte mäta sig med med återkommande besök under längre perioder, men det kanske kan ge en liten fingervisning.

Jag gick därför relativt sakta för kunna ge akt på diverse insekter. Även om jag inte kunde fotografera dem gjorde jag mentala anteckningar. Vilket visade sig vara kanske enkelt av den anledningen att var verkligen ont om insekter. En skrämmande känsla. Den första jag såg var den husflugan.

#3

Slingan

#4

Slingan

Puktörneblåvinge

Tidigare under promenaden hade sett en gräsfjäril och en citronfjäril, men det var också allt. Den här blåvingen blev den tredje arten. Förr kunde jag se flera arter blåvingar, olika pärlemorfjärilar, guldvinge, påfågelöga och nässelfjäril samt någon enstaka gång till och med sälgskimmerfjäril. Antalet fjärilsarter är betydligt färre nu.

#5

Slingan

Puktörneblåvinge

#6

Slingan

Strandiris.

#7

Slingan

Röd flickslända

Jag skulle tro att de flesta av oss fascineras av troll- och flicksländor. Deras storlek och utseende gör dem till tacksamma motiv.

#8

Slingan

Schackbrädspiga

På ett blad fann jag den här lilla nyckelpigearten. En ny bekantskap. Jag kan mycket väl ha sett den tidigare, men missat den. Genom att gå riktigt sakta

#9

Slingan

Rovfluga.

TheInvisibleJackal

Postat 2023-10-14 12:19 | Läst 481 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Tankar bland örterna

Gårdshult

Gökärt med vanlig snytbagge samt okänd insekt.

Jag har tidigare nämnt att det känns lite märkligt att skriva inlägg vars bilder härstammar från en annan tid. I det här ifrån maj. Då jag och min fru hade tagit oss till Gårdshults naturreservat. Min fru för att fota liljekonvaljer och jag. Ja, jag vimsar mestadels omkring och ser vad som kan tänkas dyka upp. Jag har dock vis förkärlek för olika insekter och även om jag inte känner deras namn kan jag inte undgå att fascineras av dem.

#2

Gårdshult

Teveronika

Gårdshult är ett litet reservat och de gånger vi har besökt det har vi varit ensamma där. Svårt att säga vad det beror på, men troligen för att Gårdshults naturreservat inte direkt basunerar vare sig storslagna vyer eller enastående arter. Det är istället ett lågmält stycke natur som snarare manar till stillhet och ställer lite krav nyfikenhet inför det som kan finnas där. 

#3

Gårdshult

Liljekonvalj

Gårdshult är ett av de platser jag känner till Halland där det finns möjlighet att fotografera liljekonvaljer. Det finns garanterat fler, men de känner jag icke till. Liljekonvaljen, skolavslutningarnas egen blomma. I varje fall när jag gick i skolan på 70-talet. Väldoftande - såvida man inte är allergisk - och minnesframkallande. 

#4

Gårdshult

Vanlig snytbagge

Skogsindustrins fiende nr 1 - den vanliga snytbaggen. Fast är det inte så att skogsindustrins virkesåkrar har genom sin blotta förekomst spätt på snytbaggens förekomst. Att i en riktig skogs sammansättning av träd i olika stadier är en snytbaggen en naturlig del och spelar den roll den har tilldelats. Bland virkesåkerns jämngamla träd finns inget som visar på tidens gång som i en riktig skog. Allt är här och nu för sedan kalhuggas när avkastningsprognosen så säger. Virkesåkerns lilla fauna slår tillbaka mot dess tillskyndare. 

#5

Gårdshult

Svinrot 

Svinroten är ingen maskros även den till det yttre kan påminna om en. Maskrosorna väcker blandade känslor.  Oftast tänker många ogräs och får något vilt i blicken samtidigt som rensjärn slipas och man rustar till krig. Korgar ska fyllas och förpassas till gröntippar. Ity gräsmattan skall var exakt 3 cm hög och intet ovidkommande mer än gräs är strängeligen förbjudet att växa där. Det stör det upplevelsen av den perfekta gräsmattan. Grön, tät och kortklipp. Gud förlåte den som plägar sätta sin bara fot på den. Hur skulle de se ut? Ohyggliga höjdskillnader skulle skapas. Ögonen skulle behöva bevittna avsteg från den perfekta gräsmattans vara. Jämmer och elände. Den perfekta gräsmattan skall icke beträdas i annat syfte än att uppehålla dess existens. Att då gå på den för höga nöjets skull är höjden av skörlevnad. Barna de kan väl leka i gruset, fast inte i de omsorgsfullt krattade grusgångarna. De finns ju en bilväg alldeles i närheten. Bilisterna saktar säkert in om de få se några barn. Barn är så rara. Bara de kunde vara lite mer stillsamma och uppskatta en perfekt gräsmatta. 

#6

Gårdshult

Liljekonvalj

#7

Gårdshult

Svinrot

TheInvisibleJackal

Postat 2023-09-19 15:11 | Läst 512 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Öland V - bron

Ölandsbron

Jag har flera gånger velat köra till Ölandsbrons brofäste och fotografera bron, men hitintills hade det inte blivit av. Vi har antingen varit trötta och velat kör hem direkt eller missat avfarten av olika anledningar, men nu så svängde vi av. Vi hade gett oss tusan på att den här gången ska vi minsann ta oss till brofästet. Och precis som med våradonisarna lyckades vi hitta ta fram. Fast att hitta till brofästet var bra mycket enklare. Det var gediget skyltat. Så gediget att egentligen skulle det bara vara ett unisont hjärnsläpp som skulle få oss missa det här gången.

#2

Ölandsbron

Nu var vi här. Och ja, det kändes lite konstigt. Jag vill inte säga antiklimax för det var det inte. Kanske var det insikten om att det var ett avsked. En insikt om att än gång lämnar vi en de platser på den här planeten som jag definierar som paradis. Olikt Adam och Eva ( orkidéernas namne) hade vi inte blivit utdrivna. Vi hade självmant kört över bron för att ta oss hemåt igen. Till jobb och vardag. Ansvarstagande tror jag man kallar det. Eller det som spräcker drömmar.

#3

Ölandsbron

Ja, här stod jag alltså nu fotograferade. Från början hade jag tänkt att ta fram stativet, leka med något filter. Söka efter kompositionen men stort K. I slutändan blev det att under tiden som jag tuggade i mig en macka tog jag lite bilder.

#4

Ölandsbron

#5

Ölandsbron

#6

Ölandsbron

#7

Ölandsbron

#8

Ölandsbron

Färdigt! Jag stoppade ner kameran i ryggsäcken. Hoppade i min i bilen och sa till min fru:

"Hit it, babe!"

Till tonerna av Mountains - Mississippi Queen, drog vi i väg i ett dammoln.  Mot hem och katter.

TheInvisibleJackal

Postat 2023-09-08 11:46 | Läst 690 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Öland IV - På alvaret igen

Eriksöre alvar

Efter att ha återstiftat bekantskapen mer Arontorpsrosen körde vi ner till Eriksöre alvar. Intog en andra frukost innan det var dags att klättra över stättan in till orkidéerna på alvaret. Precis som dagen före var det mycket bilar av alla de slag på parkeringen. Vi fick som tur var en plats tack vare att en bil körde precis när vi kom. Lyckans blinda gudinna log åt oss.

#2

Eriksöre alvar

Krutbrännare.

Nästan en av de första orkidéerna på detta synnerligen orkidébemängda alvar var den lille krutbrännaren. Den reser sig inte många centimeter över marken och är mycket lätt att missa och att trampa ner.  Det gäller med andra ord att gå långsamt och hela tiden ha koll var man sätter sina fötter i dessa marker.

#3

Eriksöre alvar

Krutbrännare.

#4

Eriksöre alvar

Krutbrännare.

#5

Eriksöre alvar

Göknycklar.

Här syns tydligt de gröna ränderna hos göknycklarna.

 #6

Eriksöre alvar

Göknycklar.

#7

Eriksöre alvar

Göknycklar.

#8

Eriksöre alvar

Krutbrännare.

#9

Eriksöre alvar

Krutbrännare.

#10

Eriksöre alvar

Eva och Adam. Här Adam.

#11

Eriksöre alvar

Sankt Pers nycklar

#12

Eriksöre alvar

Sankt Pers nycklar.

Ett något udda växtsätt. Jag kan inte låta bli att undra om den i ett tidigare skede har blivit trampat på och ändå överlevt om än något böjd.

#13

Eriksöre alvar

Adam och Eva. Här Eva.

#14

Eriksöre alvar

Adam och Eva tillsammans.

Efter att ha krälat runt i åtskilliga timmar på Eriksöre alvar var det dags att köra hemåt. Där hemma väntade två sura katter.

TheInvisibleJackal

Postat 2023-09-06 14:46 | Läst 783 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Öland III - En gång till

Arontorp

Det var svårt att riktigt släppa tankarna på våradonisarna när vi gick därifrån kvällen före. Därför bestämde vi oss för att efter vi checkat ut och packat in i bilen, att det första vi skulle göra vara att köra tillbaka till Arontorp för att nu få dess rosor i morgonljus. 

Det blev kanske inte direkt i svinottan, men efter att alla bestyr var avklarade svängde vi på parkeringen vid sjusnåret.

#2

Arontorp

Nu kände vi till stigen och det var inget konst att hitta till blommorna. 

#3

Arontorp

Våradonis.

Jodå, de hade inte sprungit och gömt sig under natten. De var alltjämt kvar och det blev lite nya bilder.

#4

Arontorp

#5

Arontorp

#6

Arontorp

#7

Arontorp

Och så hittade jag en maskros. Inget märkvärdigt i det. De växer ju obehindrat i trädgården därhemma. Det var en utblommad maskros och jag kom att fascineras av dess utseende, vilket jag ofta blir många gånger av utblommade maskrosor. 

#8

Arontorp

Jag konverterade maskrosbilden till svartvitt

#9

Arontorp

och sedan gjorde jag även en beskärning så att endast den utblommade blomman kom med. På så här nära håll får maskrosens fallskärmsliknande frön med sina tunna vit spröt mig att tänka på den gamla symbolen som syntes under ång-TV-tiden när det var dags för Eurovisonssändningar. Hade formgivaren bakom den loggan; som man nu säger, en utblommad maskros i åtanke när han eller hon skapade loggan? 

För några år sedan läste jag en text om konstnären Richard Berghs arbete med målningen "Riddaren och jungfrun" från 1897. En målning som finns att beskåda på Thielska Galleriet i Stockholm. Den handlar om konstnärens arbete att med hjälp av fältet med utblommade maskrosor vill skapa en speciell stämning i målningen. Hans studier av utblommade maskrosor och hur han ska kunna använda detta i sin målning. Väldigt intressant. 

#10

Arontorp

#11

Arontorp

Riddarskinnbagge

Lite passande är det att strax därpå att finna två stycken riddarskinnbaggar.

#12

Arontorp

TheInvisibleJackal

Postat 2023-09-03 13:25 | Läst 789 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 Nästa