Ön

Ön är ett friluftsområde strax öster om Halmstad. Här har vi varit otal gånger genom åren. Gått promenader med både svärföräldrar, barnen och med vänner och bekanta. Det är ett trevligt och lättillgängligt område. 

#2

Även om de genom åren har blivit en hel del bilder härifrån och att det ibland kan vara lite trögt att hitta motiven har så gott som nästan alltid kameran med mig. Oftast bara kameran och ett objektiv. Det brukar gagna kreativiteten bäst att inte ha alltför mycket att släpa på har jag märkt. Speciellt i områden jag har besökt väldigt mycket. 

#3

Sjöskräddare

#4

Tvåfläckad trollslända? Inte helt säker på artbestämningen här.

#5

#6

#7

Grågås

#8

Kärrspindel, skräddarspindel? Även här mycket osäker på arten, med det var en rejält stor spindel. En krabat jag inte skulle vilja upptäcka krypa runt på en. 

TheInvisibleJackal

Norrsken

Innan jag fortsätter färden bland förra årets bilder och händelser sticker jag  i mellan med lite bilder från det norrsken som visade sig så fantastiskt i slutet av januari i år.

#2

Jag satt och tittade på TV - efter fem år utan TV har vi åter en - när det plingade till i telefonen. Norrskensappen påtalade att det var goda möjligheter att kunna se norrsken. Det är inte alltid det är det på mina breddgrader, så tanken väcktes att ge mig iväg någonstans och se om jag kunde få någon bild.

#3

Jag lämnade således TV:n och gick för att fixa till kameran. När jag gjort det och tagit fram ett par varma kängor kom jag att titta ut igenom ett fönster och fick se hur himlen sprakade grön och röd ovanför grannens tak. Jag sa till min fru och min son som var hemma. 

#4

Min son och jag bestämde oss  för köra iväg ner till havet för att se om det kunde vara något. Vid havet hade vi norrsken såväl söderut...

#5

...som västerut,

#6

som österut och

#7

norröver.

#8

Vi hade norrsken runt omkring oss. 

#9

Hade jag vetat om att de skulle bli en sånt här makalöst norrsken hade jag troligen försökt leta upp en plats som varit än bättre än där vi nu befann oss. 

#10

Det var ett tag sedan jag hade chansen att fotografera norrsken. Fotografera i mörker överhuvudtaget. Jag kämpade i minnet med vilka inställningar som var gångbara samtidigt som jag försökte lita på muskelminnet. Jag ville inte tända pannlampan och fördärva mitt mörkerseende.

#11

Jag stod på samma ställe hela tiden. Flyttade bara stativet efter hur norrskenet betedde sig. 

#12

#13

#14

#15

#16

#17

Som sagt en helt makalös norrskenskväll. Det känns som om det kommer att dröja innan jag får uppleva något liknande på mina breddgrader.

#18

TheInvisibleJackal

Vallmo - Öland X

Redan första ölandsdagen såg jag ett träd där det växte vallmo nedanför. Det där kan bli en bild tänkte jag och la trädet i minnet utifall vädret skulle bättra sig ity då jag la mina ögon på scenen var vädret som man säger - en smula trist. Nu var vädret bättre även om det blåste en del, men lite blåst gör inte så mycket, bara det inte regnar eller är helt igenmulet. 

#2

#3

Och detta blev den sista bilden från Öland för den här gången (2025). 

TheInvisibleJackal

Ismantorp - Öland III

Vit skogslilja

Att vi begav oss till Öland just den här tiden var att vi gärna ville se orkidéen - vit skogslilja. En av de växtplatser där den finns är vid Ismantorp. Det är en högväxt orkidé och just det förhållandet gjorde att jag tänkte att det inte kunde vara alltför svårt att hitta den. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Det var rena slumpen; som kanske det ofta är, att vi till sist hittade en. 

#2

#3

#4

Det växer en hel del ekar vid Ismantorp. Det är lite speciellt för en ekpollenallergiker som jag själv. Jag medicinerar visserligen under ekpollenperioden så det brukar gå rätt bra. Är det rejält mycket pollen kan jag känns mig märkbart slö och orkeslös. Jag har alltid med min medicin den här tiden och vet hur mycket jag får ta av den om jag skulle behöva ta mer än den vanliga dosen.

#5

Ismantorp är en av fornborgarna Öland. Den är också en av de största. Det är svårt; i varje fall för en lekman som jag, att föreställa sig hur borgen kan ha sett ut i sina glansdagar. Nu för  tiden består den av ett par meter hög ringmur av stenblock i olika storlekar. Inget som för det otränade ögat inte ser mer utan än en stor stenhög.

#6

Backklöver

I artdatabankens artbeskrivning står det att läsa om backklöver - "Många lokaler är belägna på gravfält som hävdas genom fornminnesvård". Det var kanske just därför jag hittade den här vid Ismantorp.

#7

#8

Vit skogslilja

Återigen stöter jag på ett exemplar av den vita skogsliljan. Ett betydligt vackrare exemplar den här gången.

#9

Inte bara blommor och träd fångar mitt intresse när vi sakta vandrar omkring i området, även buskage gör det. 

#10

Krutbrännare

Även här stöter jag på krutbrännare. Den här tjänstgör som fälla åt någon spindel som spunnit sitt nät runt den och i princip helt kapslat in den i sitt näts klibbiga trådar.

#11

#12

Getväppling

#13

Gul fetknopp

#14

Gul fetknopp

Timmarna vid Ismantorp har väckt hungern i oss och då vi hyr en liten stuga i närheten far vi åter dit för att stilla vår hunger innan det är dags att ge sig kast med försöka finna den lilla späda linnean.

TheInvisibleJackal

Hagön

Bara några dagar efter mitt besök i Tönnersa bestämde jag mig för att köra ner till Hagön. En slags hedområde mellan Hagöns camping och sandstranden. Längre fram på våren går det knappt att vara här. I varje fall inte närmare stranden. Soldyrkarna ploppar då upp som maskrosor till varstans i landskapet. En svår tid för en fotografen. Särskilt när sagda dyrkare bestämmer sig för att á naturell eller nästan är modet för dagen. 

#2 

Den här lite kylslagna och därtill snöfattiga decemberförmiddagen möter jag knappt inte ens hundägare. Det är påfallande tomt på andra levande varelser ur mitt eget släkte. De sitter väl på caféer och annat och stoppar i sig bakelser på löpande band för att bygga upp en fettreserv inför vinterns umbäranden. 

#3

Själv spatserar jag käckt idrottsmannamässigt runt i området med spänstiga steg. För att i emellanåt utbrista i ett "Tallyho!"

#4

Så förflyter några timmar och ryggsäcken som i början kändes skrämmande lätt börjar kännas alltmer otäckt tung. Villfarelse är människans lott beträffande hennes krafter.

#5

#6

Jag satte mig på marken för att ta för mig av min medhavda matsäck. Varm choklad och prickig korvmackor spred sin väldoft över nejden med jag fixade med stativ för att kunna ta några bilder på de små tallarna som tyst gjorde mig sällskap.

#7

TheInvisibleJackal